Efter mer än ett decennium som partiledare har Annie Lööf sett borgerligheten förändras.
Owe Nilsson diskuterar ordens värde tillsammans med den före detta centerledaren.
(Läs gärna artikeln i Expressen, men jag går här direkt på att lyfta fram min slutsats)
(Ett tema som ngt oväntat dök upp på en debatt på FB hos mig- om att försvara eller inte, när ngn utsätts för ngt slags förföljelse/diskriminering, där folk med "makt" och stämma, tystar de som vill (eller bör) försvara det som görs och/eller är rätt.)
I sammanhanget tycker jag också att man, som liberal, inte ska blunda för hur miljöpartiet på senare år också utsatts för en hel del förenklad mobbning från högerhåll (och från LO-sossar).
L-partiet som ju borde stå som en sansad mitten, har ju tappat kompassriktningen och svassar numera mest efter SD´s ytterst extrema pipa. Liksom M och Kd. V är väl någon sorts "vänster" som vänstersosar, som samtidigt är lika TIDÖ-vänligt som sossepartiet.
Den breda mitten, rättvisans och civilkuragets försvar för individens vardagsfrihet och rättssäkerhet, den sitter trångt nu, med smalnande bas. Centern under den nya ledningen verkar något tveksam om vägen, Annie Lööfs, eller konservativ bonderomantisk subventionspolitik, isolerad från de stora sammanhangen.
Det är mycket att grubbla över... när orden fått ny betydele och det spetar åt ytterligheter och förvirring. Och konflikter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar