Precis uppstigen från sjukbädden efter genomgången svårartad covid-19, ser jag hur den politiska "debatten" alltmer är slarvig, och medvetet hos en del och omedvetet (okunnigt) hos andra, använder ordet "borgerlig" som om det betecknade en ideologi.
Det är ju helt fel!
"borgerlig" är inte en ideologi , utan bara ett ord som betyder icke-socialistisk. "Borgerliga", dvs icke-socialistiska partier, har olika ideologier..
Socialliberaler är inte några slags smygsossar.
KDs Ebba Usch låtsas att hon leder ett "mittenparti" ... man tar sig för pannan.
Och jag noterar att de högerkonservativa moderaterna dessutom idag alltmer blivit en papegoja som talar precis som Åkessons rasistiska nynazister.
Vi måste inse att partierna står för olika ideologier (ibland "glömda" eller nedtonade, för att inte skrämma känsliga väljare), men också att idag inget parti har eller kan få egen majoritet i riksdagen.
Det krävs samarbete för att få ihop regeringsdugliga majoriteter.
MEN - det bör rimligen ske för att nå framgång för den ideologi som partiet företräder.
Då kan inte extrema partier, i ytterkanterna, kräva att dessa präglar politiken.
Jag rekommenderar er att läsa följande utdrag ur ett tidigare blogginlägg jag. Med avstamp i vad den socialliberale Waldemar Svensson sagt om att högerfärga ordet borgerlig.
---
"Om den borgerliga fronten sammanpressas till ett block, som i det allmänna medvetandet blir färgsatt av högern, så får Socialdemokraterna den bästa tänkbara utgångspunkten för att erövra väljarmajoriteten."
Waldemar Svensson i Ljungskile, riksdagsledamot och vice partiordförande (FP), som verkar föga känd bland dagens "liberaler".
Wald Svensson och Bertil Ohlin var under lång tid det par (vice ordf resp ordf) som kompletterade varandra och gjorde fp under dess storhetstid till den inflytelserika kraften i svensk politik. I skarp opposition emot Erlanders SAP, som tvangs att ständigt ha fp i åtanke, och moderera S-politiken.
Jag vill å de Visst hade - och har - Waldemar Svensson rätt. Ofta uttryckte han sig omständligt, spec i skrift, men här var det ändå lättförståeligt.
Efter 1976 års val tappade s regeringsmakten, för sex år, men lyckligtvis så blev det inte högern som "färgsatte" den/de följande regeringarna. C och det socialliberala fp hade kommandot, tills C spräckte regeringen genom kärnkraftsfrågan. Och f.ö. så var det alltid högern/M som var det parti som spräckte, eller hotade spräcka, den ickesocialistiska regeringen. Fp och C höll emot M:s färgsättningsanspråk. Fp fick t o m själv ta hand om regerandet när varken M eller C orkade med. Och fp fömådde lotsa igenom liberal politik med samarbete med de partiers som låg närmast, fråga för fråga
Vilket får ses om en stor bedrift och framgång för liberala idéer - där både socialistiska och konservativa/moderata hölls undan.t bestämdaste avfärda det befängda påståendet att Svenssons inflytande skulle ha cementerat s-makten,
1991 då, då blev det mera högerns "färgsättning", men Westerberg fr f allt fick samtidigt regeringen att i mycket ändå styra socialliberalt, men så kom finanskrisen, där också samarbetet med S behövdes för att moderera högerfärgen.
För en socialliberal kan det aldrig vara det viktigaste att hjälpa fram "borgerliga " regeringar som färgsätts av högern.
Socialliberalers främsta uppgift är att få till stånd så mycket socialliberal politik som möjligt. Det kan eller bör ske på olika sätt, beroende på hur övriga partiers politik ser ut, och på vilka frågor som är aktuella. Genom samverkan med ickesocialistiska partier om de inte bromsar socialliberala idéer, eller genom blocköverskridande samarbete, som dels förhindrar socialism och dels främjar liberala idéer och stoppar "högerfärgningen".
---
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar