Det här med u-båtar (med eller utan frågetecken) och diplomati.
Apropå den i skrivande stund ännu pågående spaningsverksamheten efter oidentifierade föremål i Stockholms skärgård.
Spaningsledningen, som inte vill karaktärisera det som u-båtsjakt, verkar helt övertygad om att "något" oönskat föremål/verksamhet av främmande makt, finns eller funnits där. Vilket motiverar en fortsatt aktivitet i området av svenska militära styrkor - för att visa vår vilja och styrka att avvisa just oönskade aktiviteter av främmande makt, inte bara i luften utan även i och under vattenytan.
En "enkel" undran blir då denna. Vilka möjligheter har Sveriges försvar att avvisa oönskade aktiviteter från andra nationer på andra håll än just i Stockholms skärgård. Det kraftigt nedrustande försvaret verkar ju ha koncentrerat alla sina krafter just till Stockholmsområdet.
Var/är intrånget en avledningsmanöver för att kunna härja fritt på andra håll efter vår långa kust. Västkusten, I syd/sydöst (t ex Gåsefjärden i Blekinge där U 137 gick på grund för nära nog exakt 33 år sedan), eller den långa. långa norrländska kusten?
Eller litar militären/kustbevakningen på att civila ska hålla ögonen öppna? Och kunna skilja på u-båtar och sälar eller skräp?
Tror militären på inrapporterade iakttagelser? Av dagens civila rapporter att döma så verkar tilltron vara selektiv. En del tror militären på, annat visar sig efter koll vara mera tveksamt. Som det varit även tidigare.
Vilket får mig att tänka på U 137-historien 1981. Där just civilpersoner rapporterade att en u-båt gått på grund i Gåsjefjärden. Militären var skeptisk, men beslöt gå ut och kolla. Och där låg ju beviset i öppen dager. Resten är historia. Dock en historia av intresse, inte minst p g a hur dåvarande regeringen Fälldin med Ola Ullsten hanterade detta. En rysk u-båt strandat i svensk militärt skyddsområde! En stormakts kränkning av lilleputtlandet Sverige.
En omläsning av Ullstens kapitel om detta i sin ifjol utkomna bok "Så blev det" kan vara värde full både för en större allmänhet och för dagens beslutsfattare på högsta nivå.
Missa inte den avslutande anekdoten, med torr humor återgiven av Ola Ullsten. Med Sovjets utrikesminister Gromykos replik på Ullstens fråga, en tid efter händelsen.
- Om ni visste herr Ullsten, hur många båtar jag har att hålla reda på skulle ni inte bli ett dugg överraskad om någonting sådant här hände.
Jag är en man i mogen ålder med brett samhällsintresse på socialliberal grund. Därtill mycket musikintresserad. Det är främst samhällsintresset som dokumenteras här, enstaka notiser av privat eller allmän karaktär kan förekomma. I likhet med Lord Acton (brittisk liberal på 1800-talet) anser jag att: ”Makt verkar korrumperande, och absolut makt korrumperar absolut. Stora män är nästan alltid dåliga män. Det finns ingen värre irrlära än att ämbetet helgar dess innehavare.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar