Nå, en kort skolväg är kanske mindre fysiskt betungande, om barnet i fråga har starka ben och/eller cykel och inte är alltför ung.
En obestridligt faktum är dock att trafiken blir alltmer intensiv för varje år. Och att det i ett område anses vara "normal" trafik innebär inte att det är ofarligt, speciellt inte för små barn. Någorlunda trafikmogna anses ju inte barn vara förrän i tolvårsåldern.
Vår son Erik, sju år, liksom grannflickan Frida, 6 år, har en farlig sträcka för att ta sig till skolan. Inom området bor dessutom fler barn, både några aningen äldre, och flera som inom något år själva ska börja skolan. Sträckan till skolan är aningen under den stipulerade gränsen för skolskjuts, men är, anser vi föräldrar, farlig för små barn, med flera komplicerade korsningar, tung och intensiv trafik. Och i norra Sverige är större delen av skolåret s.k. normaltid, dvs vinter med snö och kyla. Resten av året regnar det, i vart fall iår...
Efter tio veckors väntan på beslut från kommunens skolskjutshandläggare har vi tappat tålamodet och kontaktat lokaltidningen, som idag (PT 29 okt 2012) har ett flertal artiklar om detta.
Barn- och utbildningsnämnden (BUN) i Piteå har, som vi ser det, rätt klara regler för skolskjusar, där det anges att skjuts ska beviljas där det är särskilt farlig trafikmiljö. Därvid ska ta hänsyn till barnets ålder. Att det ska ta sådan tid att bedöma detta är obegripligt.
