Så har då Riksbanken meddelat vilka motiv som ska finnas på de nya sedlarna.
På den nya tusenlappen ska Dag Hammarskjöld avporträtteras. Det är ett bra val. Han är ju närmast helgonförklarad i Sverige, som en av de första och mest kraftfulla generalsekreterare som FN haft.
Dag Hammarskjöld var en mycket aktiv FN-chef. Han bangade inte för kraftfulla insatser i Kongo för att få ordning där och rädda människoliv. Mera kraftfulla än vad FN idag orkar med, och i synnerhet mera kraftfullt än sveriges regering (och delar av opinionen) är idag...
Jag tror inte att speciellt många går in djupare på hans insatser, utöver ett allmänt gillande. Däremot vore det, anser jag, värdefullt om de som idag är så tveksamma, ja ofta rent av negativa, till både FN:s ytterst begränsade insats idag i Libyen, och som till och med ifrågasätter att Sverige deltar genom att observera den Libyska verkligheten från ovan, utan att aktivt medverka till skydd för civila människoliv, inser vad Dag H stod för. Dessa kritiker "borde" om de vidhåller sin negativa uppfattning om FN-insatsen idag, i konsekvensens namn, karaktärisera Hammarskjöld som en krigshetsare, han som lät FN sätta in militär också på marken förutom som militärflyg. Och både på marken och i luften var Sverige aktiva. Då.
Hammarskjöld på tusenlappen är ett utmärkt val. Han var ingen krigshetsare, men han var en aktiv förkämpe för mänskliga rättigheter, för humanism och att FN skulle ha en roll i detta.
Övriga personer på sedlarna då? Ja, nog kunde Selma Lagerlöf fått vara kvar. Men jag har inget emot de andra nya namnen heller. Birgit Nilsson, Ingmar Bergman, Greta Garbo, Evert Taube och Astrid Lindgren var alla utmärkta profiler inom svensk kultur och förtjänar att kommas ihåg. I flera fall även med internationell lyskraft.
12 kommentarer:
Det är bara så hemskt att jag får kalla kårar så fort CIA är inblandade.
De har varit på marken länge nu och utbildat/beväpnat rebeller i vid libyska gränsen i Egypten.
Allt CIA tar i brukar bli kontraproduktivt, Afghanistan, Iran, Irak...
Förstå mig rätt. Vi måste stoppa gadaffi, men jag är osäker på vem som egentligen för befälet, USA under täckmantel av Nato...
Men detta tragiska nuläge kastar ingen skugga över Dag H.
Vi skulle bevhöva en sådan ledning i FN idag.
De enskilda namnen kan naturligtvis diskuteras, men jag tycker Riksbanken har misslyckats i blandningen av personer. Fem av sex representerar kultursektorn. Var finns entreprenörer, ingenjörer, vetenskapsmän? Är inte deras insatser för landet värda något?
Anders. CIA kan givetvis diskuteras. Vi får se om Obama lyckas tämja dem... I vart fall är han ingen Kissinger, tack och lov!
Men därför bör det ju vara bra ju flera aktiva aktörer som finns, som kan väga upp CIA.
Jesper S. Nu var det väl Riksbankens uttalade syfte att denna gång spec lyfta fram kultursektorn. Och det har de ju lyckats med, inkl Dag Hammarskjöld om man beaktar hans litterära insatser. Däremot finns det ju fler inom kultursektorn som platsar även de.
Jag förmodar att andra sektorer kommer senare.
Den vinkel som jag anser intressant, mot bakgrund av dagens diskussion om insatserna för Libyens civilbefolkning, om vi/FN ska göra ngt, och i så fall hur mycket. Det är det faktum att Dag Hammarskjöld var mycket mera bestämd och klar i att i Kongo krävdes kraftfulla insatser för att stoppa dödandet, både med trupp på marken och flygstridskrafter. Sverige deltog då helt i detta. Jfr gärna med den tvehågsna debatten både allmänt och i Sverige!
När Kongo blev avkolonialiserat och för första gången fick demokrati och en folkvald president valde Hammarskjöld att ta ställning mot demokratin.
Han hjälpte den gamla kolonialmakten Belgien att kapa åt sig de rika kopparfyndigheterna i landet till vad som skulle bli en helt ny stat och skickade ner FN för att beskydda den nya kolonin. Därför hatades FN i Kongo. Han tog dessutom direkt ställning mot Lumumba och kan idag direkt sägas vara delaktig i mordet på den folkvalda ledaren.
Krigshetsare var ett mycket bra uttryck i din rubrik.
Hampus. Du är en skicklig debattör och jag bl a läst ditt inlägg om Kongo, för snart ett år sedan. Jag kan inte här o nu gå in på allt det du skrev där.
Men kort, betr poängen i min bloggpost. Den är att de som nu är emot FN-insatser i Libyen också bör stämpla Dag Hammarskjöld som krigshetsare. Hur du ser Libyen-insatsen nämner du dock inte.
Jag har inte uppfattat det som så att Hammarskjöld var emot demokrati i Kongo. Däremot hade han, liksom många andra, svårt för Patrice Lumumba, som ansågs kommunistanstruken. Det Hammarskjöld (och FN o Sverige) ingrep för var att bringa fred, lugn och ro i Kongo, vilket var en närmast omöjlig uppgift. Bl a pga Belgiens misshandlande av landet och fortsatta försök kontrollera Kongos rikedomar. En (blodig) komplikation var givetvis Tshombes utbrytning av Katangaprovinsen, vilket sannerligen inte gjorde missionen enklare.
Dock, att skapa fredliga förhållanden är givetvis viktigt för en miljö som möjliggör demokrati.
Däremot kan man, med facit i hand inkl det faktum att Hammarskjöld omkom i en flygolycka i Kongo (ännu omtvistat om det var pga sabotage), konstatera att Kongo aldrig fick verklig inrikes fred och faktiskt demokrati, i stället blev det en allt makabrare diktatur under Muboto. Och än idag är Kongo ett svårt härjat land med oerhörda inre problem.
Att lasta FN för det kan möjligen i någon mån vara rätt, men knappast Hammarskjöld och hans insats.
Jag är emot Libyen insatsen av flera skäl.
1) Jag är mot att Sverige deltar i fredsframkallande insatser. Jag anser att man istället ska satsa på fredsbevarande sådana. Eller humanitär hjälp. Och det behövs verkligen för Libyens flyktingar.
2) Det är en ekonomisk ineffektiv insats. Samma summa pengar hade som medicin eller mat kunnat räda långt många fler liv.
3) Det finns överhuvudtaget ingen rebellarmé idags läget som kan vinna över Gaddafi. Dagsläget är enbart konstgjordandning. Markinvasion krävs av NATO om de ska "vinna" något.
4) Det finns inga skäl att tro att insatsen skulle göra det bättre för Libyer, dvs att ngn demokrati skulle skapas. Rebellerna är helt olika fraktioner med direkt motsatta intressen som antagligen skulle vända vapen de fick mot varandra.
5) Utökat krig räddar inga liv. Det dödar flera.
6) Rebellerna förlorade all trovärdighet när de kallade in utländsk hjälp. De saknar nu ett nationellt stöd och kommer i längden anklagas för att störta landet i fördärvet. Vilket de delvis gjort. De revolutioner som lyckades är de som var fredliga. Man kan fråga sig i vems intresse en del rebeller plötsligt började beväpna sig.
7) Endast i 3% av de krig som USA deltagit i har resultatet blivit en stabil demokrati. Resultaten är alltså usla.
8) Kosovo är närmsta liknelsen och där visade det sig att NATO överdrev dödssiffrorna med ungefär 200 gånger för kosovoalbanerna och det är nu en misslyckadstat där regeringschefen tom anklagas för organstölder(!).
9. De länder som högst propsade på insatsen är samma som deltagit aktivt för att krossa demokratirörelsen i de andra länderna. Exempelvis USA som trots sin militärbas i Bahrain lät Saudiarabien gå in i landet och skjuta skarpt på demonstranter. Det är logiskt att diktaturernas Arabförsamling var för kriget, men inte Afrikanska Unionen.
10. Överlag att detta krig används för att motivera militär som fortsatt lösning och fortsatt höga militärbudgeten. Storbritannien skulle just sänka sin militärbudget för att kunna rädda resten av ekonomin med skolor och vård. Det sköts nu upp och andra delar av samhället kommer drabbas av neddragningar.
Så jag är negativ till insatsen i sig.
---
Gällande Kongo ingrep inte FN för att skapa "fred". De ingrep för att skydda Belgiens utbrytning av de viktigaste råvarotillgångarna som använde Tshombe som ett fikonlöv. På samma sätt som konstgjorda småstater skapats i de oljerikaste områdena i Mellanöstern. Det hade FN ingen rätt att göra och de hatades med rätta.
Hampus. Jag släpper igenom din kommentar eftersom jag har betydligt liberalare kommentarsregler än vad du har.
Du är alltså emot världssamfundets insats i Libyen. Det har du givetvis all rätt att vara, men flera av dina invändningar är inte invändningsfria. De är dina bedömningar, inte självklara fakta.
Några ex: När det inte finns någon fred att bevara så hjälper inget annat än fredsframkallande insatser. Det är i vart fall värt ett försök. Om "man" inget gör så fortsätter Gaddafi att likvidera alla han orkar med, och som inte hinner/kan fly. Självfallet är det nödvändigt att bistå med mat och medicin. Men om Gaddafi dödar folket behövs inget sådant... Visst verkar det osäkert om befrielserörelsens styrkor ska kunna besegra Gaddafis armé, och det är möjligt att omvärlden behöver utöka även sina militära insatser, likaså är utgången osäker eftersom vi inte vet tillräckligt mycket om rebellerna och deras inbördes sammansättning och styrka. Det bör också vara Libyens folks sak att avgöra vilken väg de går. Att komma ifrån Gaddafi är hur som helst troligen bättre än de flesta andra alternativ, och jag menar att utsikterna för ngn form av demokrati har ökat genom att de begärt bistånd utifrån. Trovärdigheten ökar. En militärkupp styrd av ngn klan-general däremot hade ingen trovärdighet i något avseende. F.ö. ifrågasätter jag din siffra betr demokratisk framgång genom USA-ingripanden även om inte allt varit speciellt lyckosamt. I detta fall är dessutom USA en synnerligen motvillig (och kortvarig) medverkande pga tidigare erfarenhetet och en negativ inre opinion. Det är också värt att beakta att USA (frånsett Irak) ofta(st) samarbetat med andra nationer, inte varit enda agerande. Jfr t ex världskrigen...
Slutligen. Det är ngt av den obotfärdiges förhinder att vara emot varje enskild insats från världssamfundet eftersom man inte orkar eller kan enas om alla (samtidigt)!
Att tvekar om att släppa igenom min kommentar är ett tydligt bevis på att dina kommentarsregler inte är särskilt liberala. Nåja, jag tror inte på konceptet "fredsframkallande" insatser. Vanligtvis innebär de enbart eskalering av konflikter som gör dem långt värre. Se exempelvis Kosovo där antalet döda mångfaldigades efter insatsens början.
Det finns inga tecken på att Gaddafi skulle "likvidera alla han hinner med". Det handlar inte om folkmord utan om att slå ner opposition, en del sådan beväpnad. Utrensningar utförs ändå nu, av honom i väst och av rebellerna i öst. Tidningarna rapporterar om hur de släpat ur folk ur byggnader och skjutit med nackskott. Så nu har vi både utrensningar och krig. En rejäl försämring.
Siffran på 3%, som alla sådana självklart diskutabla, kommer härifrån.
http://walt.foreignpolicy.com/posts/2011/03/24/social_science_and_the_libyan_adventure
Hampus, nej jag tvekade inte, men såg dina rigorösa och tuffa regler.
Nå, vi har olika åsikter om vad som sparar mest liv, det är tydligt. Och de som kämpar för frihet anser givetvis att friheten har sitt värde. Gillar inte slaveri i ngn form.
OM du säger att du inte sett tecken på att Gaddafi är beredd att döda alla han kan, då undrar jag var du varit den senaste tiden? Du har i vart fall inte lyssnat på honom.
Mina regler är tuffa pga de enorma mängd spam jag fått från Sverigedemokrater och andra rasister. Jag tröttnade helt enkelt på dem.
Jodå, jag har lyssnat på Gaddafi. Karl är själva definitionen av narcisstiskt storhetsvansinne. Men hade han velat döda alla han kunde hade dödssiffrorna nu sett helt anorlunda ut.
Hampus. Sverigedemokraterna kan man verkligen bli less på.Jag gillar inte censur, men de jag råkar ut för har svårt både med ett hyfsat vårdat språk, argument och att hålla sig till ämnet.
Din karaktäristik av Gaddafis personlighet förefaller riktig, men nog kommer han göra allvar av sina hot, bara han får chansen. Nu går han ju till motoffensiv igen.
Skicka en kommentar