Det kanske kan ses som osäkert hur man ska karaktärisera "Tre sekunder" av Roslund och Hellström. OK, det är en kriminalroman, en thriller av högsta spänningsklass. Men är den "bara" underhållning?
Jag vill nog påstå att den förutom spänning bjuder på en beskrivning av vårt Sverige som är mera än en blandning av fiction och verklighet.
Ty, romanen handlar i hög grad inte bara om knarket på fängelserna, utan minst lika mycket om hur knarket accepteras, tolereras inom kriminalvården eftersom det bidrar till att hålla fångarna lugna och därmed spara in skattepengar.
Dessutom, och än mer handlar boken om myndigheters maktmissbruk. Hur de sätter sig själva över lagen och den omoraliska och rättsligt osäkra användningen av s.k. infiltratörer. Personer som tillåts begå brott för att "hjälpa" polisen komma tillrätta med vad som anses vara grövre brott. Personer som om de avslöjas offras av myndigheterna och överlämnas till de brottsorganisatörer de skulle avslöja, utan hjälp.
Maktmissbruk och rättslöshet i namn av att bekämpa brott.
Jag är en man i mogen ålder med brett samhällsintresse på socialliberal grund. Därtill mycket musikintresserad. Det är främst samhällsintresset som dokumenteras här, enstaka notiser av privat eller allmän karaktär kan förekomma. I likhet med Lord Acton (brittisk liberal på 1800-talet) anser jag att: ”Makt verkar korrumperande, och absolut makt korrumperar absolut. Stora män är nästan alltid dåliga män. Det finns ingen värre irrlära än att ämbetet helgar dess innehavare.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar