Allt fler partidistrikt inom fp rapporteras nu stödja Jan Björklund som ny partiledare. Jag är skeptisk till honom. Samtidigt så minns jag att när Bengt Westerberg skulle väljas så hade han en kameral högerframtoning, som gjorde mig betänksam. Skrev t.o.m ett brev till Lars Lejonborg om dessa tvivel, och det visade sig att han delade dem. Westerberg blev den bäste och klarast socialliberale fp-ledaren sedan Bertil Ohlin. Så fel man kan ha.
Nu påminns jag om detta i ett nyhetsbrev från Olle Wästberg (fd statssekr hos Ann Wibble mm). Han var också emot Bengt W den gången, liksom Peter Örn (en gång en utpräglad socialliberal partisekreterare), och Olle Wästberg menar att Jan Björklund kan överraska i positiv riktning när han får framträda i helfigur.
Jag hoppas verkligen att jag har fel och att Olle Wästberg har rätt. Dock tror jag att en postiv överraskning skulle underlättas om Björklunds omgivning, dvs vice partiledare med flera, redan från början består av goda socialliberaler. Som exempelvis Cecila Malmström och Birgitta Ohlsson. Med Erik Ullenhag kvar som partisekreterare. Och med Staffan Werme (kommunalråd i Örebro) inom räckhåll.
Jag är en man i mogen ålder med brett samhällsintresse på socialliberal grund. Därtill mycket musikintresserad. Det är främst samhällsintresset som dokumenteras här, enstaka notiser av privat eller allmän karaktär kan förekomma. I likhet med Lord Acton (brittisk liberal på 1800-talet) anser jag att: ”Makt verkar korrumperande, och absolut makt korrumperar absolut. Stora män är nästan alltid dåliga män. Det finns ingen värre irrlära än att ämbetet helgar dess innehavare.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar