Första maj i år verkar trots allt inte ha varit mycket mera upphetsande än vanligt, trots att sossarna nu befinner sig i opposition. OK, visst försökte en och annan talare krydda sina tal lite mer än vanligt, det bjuder väl rollen som oppositionsparti. Men nog är det märkligt att ett parti som vill komma tillbaka till makten har så lite av offensivt tänkande framåt. I och för sig lär Mona Sahlin ha talat lite om behovet av omprövning och förnyelse, men det verkade tämligen blekt och tafatt. Det vanligaste inslaget i s-talarna retorik var kraven på återställare. En och annan sådan kan jag ha viss förståelse för, men inte är det mycket att bygga framtiden på att ständigt blicka bakåt. Speciellt om viljan att lära av gamla misstag inte är överväldigande.
Däremot kan man nog vara glad över att svensk politik, trots regeringsskifte och stundtals hårda ord, ändå håller sig till en verbal kamp. I Turkiet är det stora massdemonstrationer inför presidentvalet.
Och i Filippinerna t ex hålls val nu i maj. Där är det hårdare tag. Alltför hårda tag. Den nyblivne boxningsvärldsmästaren Manny Pacquiao, som kandiderar till kongressen, har blivit mordhotad och flera borgmästare har blivit ihjälskjutna. Det är förenat med livsfara att vara politiker där. Trots det är det vanligt att både idrottsstjärnor och populära skådespelare även försöker sig på en politisk karriär.
Jag är en man i mogen ålder med brett samhällsintresse på socialliberal grund. Därtill mycket musikintresserad. Det är främst samhällsintresset som dokumenteras här, enstaka notiser av privat eller allmän karaktär kan förekomma. I likhet med Lord Acton (brittisk liberal på 1800-talet) anser jag att: ”Makt verkar korrumperande, och absolut makt korrumperar absolut. Stora män är nästan alltid dåliga män. Det finns ingen värre irrlära än att ämbetet helgar dess innehavare.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar