Demokrati? - Äsch då...

När Fps utrikespolitiske talesman, Birgitta Ohlsson, gick emot regeringen häromdagen när det gällde vapenaffärer med Förenade arabemiraten (UAE), hade hon helt rätt.
Sverige ska inte sälja vapen till diktaturer. Därom är de flesta överens. I princip.

Det intressanta är att reaktionerna snabbt gick över. Och var så bleka. Statsminister Reinfeldt (m) var närmast irriterad och skyllde på förra regeringen. Vilket ynkligt svar! Självfallet skulle han ha instämt kraftfullt i kritiken och sagt att regeringen ska stoppa allt liknade. För demokratins skull.
EU-ministern Cecilia Malmström (fp) var lite mera positiv till Ohlssons utspel, men det kändes ändå ganska tamt.

Så meddelar media att Sveriges affärer med diktaturens Vitryssland ökat dramatiskt det sista året. Speciellt gäller det oljeimport. Affärer som diktatorn själv tjänar på. Det lär t.o.m. förekommit vapenaffärer. Lite prat blev det en dag om detta, sedan tyst.

Vart har ansvarstagandet för demokrati tagit vägen? Anses inte längre demokrati som något viktigt?

Demokrati?
- Äsch då, vi bryr oss inte.

Birgitta har rätt, men vad säger ...

Fps utrikespoitiske talesman, Birgitta Ohlsson, har helt rätt när hon går emot regeringen vad gäller vapenaffärer med Förenade arabemiraten (UAE).
Sverige ska inte sälja vapen till diktaturer. Punkt.
Det är bara att hoppas att hon har partiledningen med sig, och att de har kraft att stoppa beslutet.

Börjar liberaler vackla i frågor som denna, då finns ingen trovärdighet kvar.
Den är redan mycket skamfilad.

Paradisets strand

Det kan inte hjälpas att det blir en del privata texter och bilder här. Resan är ju i färskt minne.

Vi tog släkten till Paradise Island Beach på Samal Island. En skön badstrand (nja, badar gör inte filippinare i någon större mån, och i såfall inte "nakna" som européer eller americans). Men man har det skönt, och äter, kopplar av och låter barnen bada.
Till stranden tar man sig med färja, som går så fort den blivit fullsatt. Det blir den vid 20 personer. Och, tja, släkten fyllde en färja, trots att en del kom lite senare.
Parasoller finns inte, men däremot träd som skuggar eller så är platserna överbyggda så de skuggar solen. Sol är ju något man aktar sig för, ingen filippinare vill ju bli solbränd (=svart).


Det finns förstås solstolar, med dynor, samt bord. För att äta, det är kanske det viktigaste vid utflykter som denna.











Och Eder bloggare dokumenterar det på olika sätt.
Tilläggas kan att det inte bara är en badstrand. Givetvis är det inträde, säkerhetsvakter, badvakter, restaurang (tar man med sig dryck får man "böta", mat går däremot bra att ta med), grillplatser för allmänt bruk (om man tar med grillkol), en hel del små souveniraffärer, ombyteshytter och duschar. Den som vill kan hyra stugor för kortare eller längre tid också. Och det finns en park bakom stranden med lekplats och fåglar i bur att beskåda. Med mera.

Fp: tyst i ledet.

Debatt, konstruktivt meningsutbyte borde vara en av liberalismens kännetecken. Vara en grundbult för ett parti som anser sig vara liberalt.
Nu vet jag inte om dagens folkparti anser sig vara liberalt, men så var det ändå intill nyligen.

Numera verkar dock ledningen föredra tystnad i leden. Minsta möjliga krusningar på ytan får märkas. Jasägande premieras. Debatt och nytänkande bestraffas.

Ett övertydligt exempel på detta är nedläggningen av det interna debattforumet "Liberala nätverk". Kostnader, skyller man på. Struntprat.

Man behöver inte dela alla åsikter som framförs, det viktiga är att debatten är fri. Vart är vi annars på väg?

Mååna

Så verkar det klart att sossarna ska välja Mona Sahlin till ny partiledare.
En gång i tiden var jag tämligen positiv till henne, men nu vet jag inte. Hon har tappat sin fräschör. Det är svårt att se att hon har någon profil. Partigängare är nog ledordet. Började som förnyare, men slutar som maktsugen pragmatiker. Eller?

Å andra sidan, som maktklättrarstrategi verkar det gångbart i de flesta partier numera.

Och det är klart, inte gör hennes svarta barnflickor och diverse obetalda räkningar (inte bara för tv) saken bättre. Toblerone var ju en baggis.

Varken det ena eller andra ökar respekten för politiker.

Nyfiken ska man vara

Hm, vad gör tandläkaren med min moster?
Vilken tid det tar, jag måste kolla.

Livets mening

Tveklöst är det så att jag upplever lille Erik som livets mening.
Det mesta, för att inte säga allt, man gör är direkt eller indirekt för honom, för hans bästa. På kort och lång sikt. Mer behöver inte sägas.

Här sitter han i den lilla babysäng, som flygbolagen sätter upp på längre resor för de små. Om man sagt till i förväg alltså. Bilden tagen på resa mellan Davao C och Singapore med Silkair, dotterbolag till Singapore Airlines.

Bildt från näringslivet

Bildt i blåsväder. Inte känner jag någon större medkänsla med honom, som han strulat till det och satt girigheten i främsta rummet. Dessutom kryddat det med sin alltför välkända arrogans. Blir lätt förvånad när jag läser den mycket hovsamma kritiken i socialdemokratiska PT. Skribenten tycker att det är bra att han får känna av kritik och hamna i lite blåsväder, däremot tycker hon att han kan sitta kvar. Hon skriver som om hon vore en moderat som ändå vill vara lite självständig genom en gnutta kritik.
Nå, Bildt kanske har agerat som det är brukligt bland de som lever långt från vanligt folk, och anser sig förmera och kan göra hur de vill. De som tillhör "topparna"...
Somliga anser det bra att det kommit in folk från näringslivet i regeringen i och med Bildt. Nå, Bildts insatser i näringslivet är nog tämligen begränsade och sina uppdrag i bolagsstyrelser har han nog mest fått i egenskap av moderat f.d. statsminister. Inte pga näringslivspolitiska förtjänster.

Det bekymmersamma är att han - förutom frånvaron av kontakt med vardagen - inte inser att han är i en misstänkt jävssituation. Om han sedan agerar helt korrekt är en annan sak, han får inte ens misstänkas kunna agra för sitt f.d. bolag.

Självfallet borde han avgå. Det är inte en meriterande insats att ha skott sig på optionsprogram, som andra giriga näringslivstoppar. Inte heller att kunna misstänkas för jäv.

Sedan må han anses vara hur kunnig som helst i vissa utrikespolitska frågor. Dock är han inte "kung". Hans agerande den senaste tiden visar att han är i högsta grad sårbar och kan göra fel.

Från Eriks dop

Här ett liten knippe bilder tagna i samband med att Erik döptes. Före kyrkan, själva dopet och måltiden efteråt.

Med svägerskor

Här är jag i Filippinerna tillsammans med svägerskor.

Varför obligatorisk svenska, när vi inte talar om "blonda svenskar" och statskyrkan är avskaffad?

Det korkade förslaget från några fp-ister i Skåne att förbjuda andra språk än svenska i klassrummet har givevis gett reaktioner.
En tänkvärd sådan är denna. Avskaffa svenska som obligatoriskt huvudspråk i Sverige!
För allt i världen, inte förbjuda, med det ska inte vara obligatoriskt förstaspråk. Lika litet som vi i det mångkulturella och religiöst toleranta Sverige anser att svenskar måste vara långa och blonda och där vi avskaffat statskyrkan och ser olika religiösa samfund som likaberättigade.

Faktum är ju också att engelska är det internationella språket i de flesta affärssammanhang och det språk man använder också ute i världen för att kommunicera med folk av annat ursprung. T o m kineser "platal" engelska när det gäller affärer.

Lyft upp engelskan, tona ner svenskan (men visst får vi fortsätta prata svenska, men trakassera inte alla våra invandrare som inte kan svenska) och vi får ett mera tolerant samhälle! En naturligare integration - i motsats till förbud med "storsvenska" förtecken.

Fel av fp-ister, igen. Fel förbjuda andra språk i skolan.

Så har ett par "ledande folkpartister", som det heter, i Skåne trampat fel igen. De vill förbjuda att elever med invandrarbakgrund använder sitt modersmål under lektionstid. Tanken, att de ska öva mera svenska, är rätt. Men slutsatsen fel. Dessutom utomordentligt dålig psykologi.
Det är inte minsta liberalt att förbjuda någon att använda sitt språk på detta sätt. Erfarenheterna från andra håll, t ex hur tornedalsfinskan förtrycktes i Tornedalen av de svenska skolmyndighetern, är inte goda. Tvärtom.
Reultatet blir inte bra och barnen känner sig mindervärdiga.

Till råga på allt förstärker detta den bild som fp lyckats (!) skapa av sig självt som ett parti som är invandrarfientligt. Helt emot sin stolta liberala tradition.

AB har rätt!

ABs ledarskribent och krönikör, Åsa Petersen (från Luleå), har helt rätt när hon idag (3 jan 2007) i sin krönika skriver att "Barbro Holmberg borde skämmas."

Detta apropå skamlösa uttalanden av B H:s "utredare" Marie Hessle om de apatiska flyktingbarnen. Hessle framhärdar i sin grundlösa smutskastning av barnen. Något som jag ofta kritiserat.

Inte är det ofta jag håller med AB, men nu och då träffar t ex Åsa Petersen rätt.

Jag kan bara säga, läs Åsa Petersens krönika http://www.aftonbladet.se/vss/ledare/story/0,2789,966393,00.html .

Saddam Hussein

Så har han då avrättats, Saddam Hussein, Iraks förre diktator. Äntligen, säger många. Jag är själv emot dödsstraff, men i detta fall kan jag inte påstå att jag är upprörd. Inte alls. Är det någon som förtjänat dödsstraff under senare år, så är det han. Inte heller kan man vara osäker om hans skuld, han var ju en fruktansvärd diktator, grym och ytterst blodbesudlad.
Faktiskt så känner jag dock sympati för de som menar att dödsstraff var för lindrigt för Saddam Hussein, han borde ha fått leva med flera livstidsstraff och få genomlida flera rättegångar om sina illdåd.

Trevligt med färger på matbordet, eller hur?

Här en bild som visar mig vid ett bord vid hotellets pool, precis utanför vårt rum.
Visst är det trevlig med lite färger på matbordet, på tallriken och runtom.

Boxarens namn

Den filippinske boxaren, som nyligen blev världsmästare, heter Manny Pacquio. Han kommer frn fattigast möjliga förhållanden i södra Mindanao (General Santos-området) och har inte glömt sitt ursprung utan delar efter sina segrar ut både ris och pengar till fattiga i sina hemtrakter.

Sonen Erik med paraplyvagen i bakgrunden

En bild där vi i bakgrunden kan se den stackars strollern, paraplyvagnen, som sig själv ovetande ställde till de besvär som beskrevs i föregående text. Och avslöjade danskarna "rätta kynne"... Grrr.......

Vart tog de trevliga danskarna vägen?

Jag har alltid trott att danskarna var lika gemytliga och trevliga som ryktet förtäljer. Tyvärr har en händelse härom dagen fått mig att helt revidera min uppfattning om dem.
På hemväg från Filippinerna via Singapore och bl a Köpenhamn råkade vi ut för ganska förskräckande saker i Köpenhamn, delvis pga av en av flygbolaget/flygplatspersonalen borttappad stroller(hopfällbar barnvagn av paraplytyp), delvis och mest pga av den attityd och fullständiga brist på serviceanda som Kastrups personal visade.

Ett nytt alibi (hm) för att inte behöva vara trevliga och vänliga är tydligen de nya säkerhetsbestämmelserna, beroende på terroristrädslan.
Nå, väl i Köpenhamn visade det sig att flyget inte fick lämna ut strollern direkt från flygplanet, av säkerhetskäl skulle den ut på bagagebandet tillsammans med väskorna. Men vi skulle inte ha några väskor där, de skulle ju till Arlanda i första hand. Och det visade sig att kunskapen om den nya regeln var bristfällig. När jag frågade sa alla att paraplyvagnen skulle vi fått vid flygplanet... Dessutom så visste de inte var bagagebandet fanns... (det sa info-personal!). Däremot skulle jag absolut måsta passera genom både säkerhetskontroller och passkontroll för att få leta vidare, och sedan igenom igen. Med långa köer. Och övervägande extremt otrevlig personal. De "bästa" var de neutralt ointresserade som bara hänvisade till regler. men ingen visste något eller gjorde någon engagerad insats för att hjälpa till. Till slut tappade jag orienteringen. Och det visade sig att strollerna var försvunnen. Men tiden för incheckning till nästa etapp var nära. Utan att gaten för den kommit upp på bildskärmarna. Inte heller nu fanns info-personal eller andra som verklingen visste något tillgänglig. Eller så ville de inte informera. Skickades runt i en vanvettig karusell under tidsbrist. Det resulterade i att vi missade den bokade flighten... Och ny karusell för att få en ombokning. Inte helt lätt det heller i den dåligt skyltade flygplasen.
För att göra en lång historia kort så lyckades det ändå till slut att med minsta möjliga marginal få plats på nästa flight till Stockholm (jodå, det fanns gott om plats, det var annat som saknades... ) med SAS. Trötta, ledsna oh stressade av allt så var vi nära att bryta ihop när det enda som ingick i biljetten (som SAS först ville att vi skulle betala för att få ombokad) var en slät kopp kaffe eller te. Vilken kontrast till de serviceinriktade asiatiska bolagen, där bjuds man på "allt".

Allt detta elände för att flygplatspersonalen på Kastrup slarvat bort vår lilla paraplybarnvagn.
Och när vi anländer till Arlanda hittar jag min väska... ensam vid en vägg, vid sidan av bagageutlämningen. Innan bandet startat. Uppenbarligen hade den skickats med det plan vi inte fick åka med. Så var det med tillämpningen av den säkerheten...
Men än värre, när övriga väskor kom var de misshandlare, ett lås var borta, och trots galonväggar så var de dyngvåta. De hade uppenbarligen stått ute i ösregnet på Kastrup i fyra timmar. Det visade sig även vid hemkomsten att stora delar av innehållet, det vi inte lagt i plastpåsar, det var genomsurt...

Vilken mardröm, borttappat specialbagage, negativa och sura danskar som inte hjälper till utan snarast stjälper, pg därav missad anslutning, misshandlat och vått bagage. Och SAS gav inte ens en slät kopp te sista flighten till Luleå. Nej, då skulle de ha betalt extra för allt.

Värsta knäcken fick dock danskarna rykte. Byråkratiska och illvilliga... inte mysiga.
Och så detta jagande av vattenmängder över 100 ml i handbagaget. Löjligt och tidsödande. Den som vill smuggla vatten (el ngt farligare) lyckas nog.

Om en avgång

Så sa Anna Sjödin till slut att hon avgår som SSU-ledare. Äntligen.

Tack gode GUD!

En så sällsynt olämplig person som ledare för ett politiskt ungdomsförbund (för ett demokratiskt parti), det torde vara svårt att leta fram.
Fastän besynnerga saker händer, så osvuret är bäst.

Familjebild

Här en till bild. Inte alltid man är såhär "fin". Men det var 3-årig bröllopsdag, och jag bar en s.k. barong tagalog.

En till bild från Filippinerna

Att sjunga karaoke är närmast en nationalsport i Filipinerna.

Tyfon

Undrar just vad som stod i svensk press om de ruskiga tyfoner som drabbade Filippinerna för några veckor sedan?
Gissar att det var några notiser, men hur mycket?
Till slut visade det sig att det var mycket mer än tusen människor som omkom av den värsta tyfonen, Durian. Och minns jag rätt så berördes fler än 300.000 människor av den på andra sätt, förstörda bostäder, eller annat.
Så inte var det någon bagatell inte.
Märkligt att den värsta tyfonen fick namen efter den frukt, Durian, som är så älskad på Filippinerna (men den luktar illa).

Men nyhetsförmedling står i proportion till avståndet. Springer grannens katt bort är det en större grej än om tusentals drabbas av något några hundra mil bort.

Bilder

På vår filippinska resa så togs mängder bilder. Några kanske skulle passa här. Denna bild är tagen i en jeepney på väg till Eden Natural Park utanför Davao City.




Eden Park ligger högt upp, med klar luft och här med utsikt ner emot Davao C-bukten.


Och man tar färja (max 20 pers) till den berömda stranden Paradise Island Beach på Island Garden City of Samal.

Tja, jag får tydligen arbeta mera med att få text och bild att stämma ihop.

Boxning

Boxning ar inte min grej. Men pa Filippinerna ar det en stor grej. Inte minst nu nar de fatt en varldsmastare (i ngn lattare viktklass).

TV finns i de enklaste hus (s.k. hus) och matchen mot Eric Morales fran Mexico foljdes nog av de flesta. Och nu ar han nationalhjalte. Denne man som kommer fran de fattigaste. Nu tjanart han stora pengar pa reklamen.
Och ger en hel del sackar ris till de fattiga i sina hemtrakter.
Inte hjarnskadad an alltsa.

Fler tiggare

Befinner mig pa Filippinerna, varmt, too hot. Men ser tyvarr manga fler tiggare an for ngt ar sedan.
Inflationen visar sig sa.
T ex har jeepeny-fare fordubblats nastan. Kanns hart om man maste resa varje dag.

Ny bonuskarusell?

Nu har Maude Olofsson gjort sin första tabbe som minister. Klartecken för att införa bonusar till VDar i statliga bolag. Inte för att det märkts några restriktioner, men Maudes signal är helt fel. Staten som ägare ska inte uppmuntra till sådant. Speciellt som bonusar konstrueras så de ger helt vansinnigt höga utfall. Vilket dels är omoraliskt, dels ger psykologiska bieffekter som stör samhällsekonomin. Och ökar klyftorna.
Helfel, Maude!

det var födelsedag

Det var min födelsedag häromdagen. Inte vet jag om det gjorde mig slö. Eller om det är det faktum att nu kylan slagit ett järngrepp om oss här. Och det kommit snö. Fastän man behöver ju inte kalla sig själv för slö bara för att det inte blivit något skrivet på bloggen på några dagar. Det finns ju annat som sker.
Så har jag t ex skrivit flera inlägg i debatterna på det liberala nätverket (se nedan). Lille sonen tar också tid, liksom detta att förbereda en lång resa.
Vi får se om det blir någon glimt från resan i bloggen. I så fall med engelskt tangentbort utan å ä och ö.

Inhuman flyktingpolitik.

Hör i radion att den nye migrationsministern förespråkar att Sverige ska "hjälpa" Spanien att avvisa flyktingar genom att skicka dit svensk polis.
Dessa flyktingar (främst ekonomiska flyktingar) kommer i små, ranka båtar till t ex Kanarieöarna. Många omkommer på vägen, andra stoppas av bevakningsfartyg.

För mig är detta ett skrämmande uttalande. Vart tog humanismen vägen? Självklart kan inte Spanien (eller ens Europa) ta emot alla som vill komma hit för att få en bättre framtid. Men ändå, detta är att gå för långt. Både Spanien och övriga Europa behöver arbetskraft pga en åldrande befolkning. Och framför allt. Människor är människor oavsett varifrån de kommer. Vilket borde leda till en humantär inställning.
Försöker Tobias Billström (är det så han heter?) överträffa Barbro Holmberg i hårdhudad inhumanism?
Det trodde jag var svårt att slå.

Fps framtid, socialliberalism eller social liberalism etc

Har lite svårt hinna med bloggen eftersom jag just nu är flitig deltagare i en intressant debatt på lib-net ( http://www.liberalerna.net ) om vad som är socialliberalism, om folkpartiets framtid etc. Debatten började med frågan om behovet av ett "renodlat" liberalt parti och frågan om partisekreterare, ny och avgången.
Jag rekommenderar intresserade att kolla in den debatten. Såvitt jag förstår så kan vem som helst logga in där utan att bryta mot någon sekretess!

Ingen skattesänkning på alkohol

Så har då nya regeringen sagt att det inte är genom skattesänkning som spritkonsumtionen ska begränsas. Dvs man tror inte att man kan stoppa en eld genom att hälla på bensin.
Helt riktigt.
Det är andra åtgärder som ska till. Och det verkar de föreslå.

Ska Nordkorea bli ett nytt Irak?

Jag tror att Hans Blix har rätt. Nordkorea är ett litet land styrt av en desperat och trängd och nyckfull diktator utan folklig kontakt. När sådana trängs in i ett hörn så är risken stor att de tillgriper våld. Eller att motsidan tillgriper våld för att "lösa" situationen.
Dock visar erfarenheten att detta inte är en lösning. Det är inte bara hur USA hanterat Irak som är den erfarenheten. Onekligen stiger i vart fall min oro över det brist på fingertoppskänsla, som USA visar. Och en del andra med.
Nu kommer förstås en del hökar påstå att man inte får vara undfallande mot diktatorer. Rätt. Men måste man vara korkad för det? Varför lura in sig i en situation där det enda möjliga är krig och därmed följande tragedier? Vart tog diplomatin vägen?

Exit Stegö

Tack och lov för det. Dvs att Cecilia Stegö avgick. Visst har hon i någon mån varit en kul kommentator om diverse ting tidigare i SR. Men att tänka sig henne som kulturminister, det gick bara inte. Visar tyvärr på dåligt omdöme både hos Reinfeldt och hos hennes själv, som åtog sig uppdraget.
Detta helt oavsett hennes många uppdagade feltramp. De gjorde det ju knappast bättre.
En välgärning att hon avgick, bra för alla. Nog sagt.

Det här med bilder...

Har fortfarande inte fått kläm på hur jag ska få in en bild på utrymmet för presentation (dvs i den smala vänsterkolumnen). Nu testar jag hur det går att få in en bild här så länge. Från valdagen 2006.

Och denna:

Mardrömmen - om partisekreterare

Erik Ullenhag ska bli ny partisekreterare för fp. Det är en glädjande nyhet för en socialliberal som känt sig vilsen under några år. Den gamle partisekreteraren var ju mera av sk spindoktor än idéolog, samtidigt som de socialliberala krafterna pressats tillbaka av batongliberaler och "moderat ligth"-folk.  Här nedan citerar jag med upphovsmannens tillstånd en krönika som han hade införd i Gefle Dagblad den 26 sept. Skribent är Hans Lindblad, fd fp-riksdagsman och politisk skribent. Det är uppenbart att vi är många som hittills betraktat sig som folkpartister, pga sin socialliberalism, haft svårigheter vid årets val.

    "Jag har deltagit i valkampanjer sedan 50-talet. Som folkpartist har jag argumenterat för egna idéer och mot företrädare för andra partier. Men i år blev det en mardrömssituation, då det främsta hotet mot folkpartiet tycktes vara partisekreterarer Johan Jakobsson. Det upplevdes som ett stort förräderi mot tiotusenstals fp-medlemmar och valarbetare.
    Hade Johan Jakobsson skött sitt jobb skulle dataintrånget hos socialdemokraterna ganska enkelt ha kunnat klaras upp i mars, när Jakobsson enligt egen uppgift fick reda på det. Han skulle naturligtvis omedelbart ha kontaktat Marita Ulvskog och berättat vad som hänt. Ulvskog var då själv mitt uppe i en skandal där en tjänsteman i hennes partihögkvarter ertappats med en rad lögnaktiga mejl till tidningar och andra rörande Fredrik Reinfeldt. Tillsammans skulle de två partisekreterarna ha kunnat gå med ett uttalande om att de två uppdagade affärerna är exempel på missbruk av datorer i politiskt arbete, i de här fallen förtal och otillbörliga intrång.
Eftersom datorer används alltmer i partiernas informationsverksamhet är det viktigt för alla medlemmar att noga ge akt på hur man använder den nya tekniken så att inte viktiga värden skadas.
    Det går inte att skylla det inträffade på den 24-årige Per Jodenius. De dataintrång han gjorde var olagliga, även om han själv kanske inte var medveten om det. Det avgörande är att varje parti måste kunna hantera uppdagade oegentligheter. Johan Jakobsson struntade i detta, och därmed är han, och inte Jodenius, ansvarig för att folkpartiet hade en "tickande
bomb", som kunde brisera när som helst. Det ska ett parti aldrig ha, och dessutom var det valår och bomben låg i socialdemokraternas datasystem. Det är helt ofattbart att Jakobsson försatte folkpartiet i denna situation.
    Som om inte detta var nog gjorde Jakobsson skadan ännu mycket värre genom att när bomben exploderade förnekade all vetskap. Han hade därmed brutit mot båda grundreglerna i all krishantering, "lägga alla kort på bordet" och "ljug aldrig". Watergate, Levinsky, svenska skandaler i kommuner, företag
och stat, alla har visat att den som bluffar bara gör skadan värre.
Jakobssons första reaktion var alltså en lögn, och det gör att han andra versioner kring vad som hänt också måste omges med stora frågetecken.
    När det stod klart att Jakobsson ljugit borde Lars Leijonborg ha avskedat honom med omedelbar verkan, i stället för att vänta till dess Jakobsson själv begärde avsked. Leijonborg hade uppenbart svårt att snabbt inse att
hans närmaste man förrått partiet och djupt förgripit sig mot grundläggande principer. Det kan ha att göra med att Leijonborg tror människor om gott. En person med hårdare nypor skulle rimligen ha reagerat snabbare, men samtidigt
kan jag erkänna att det inte enbart är av godo att ha mer hårdhudade gestalter på ledande politiska poster. Empati behövs, men den får inte gå över gränsen till vänskapskorruption. Ännu på torsdagen, tre dagar före
valet, verkade Leijonborg - kanske ensam i hela Sverige - oklar över om partisekreteraren ljugit.
    Jakob Johansson är tveklöst den värsta olycka som drabbat folkpartiet i modern tid. I vintras blev det känt att Jakobsson gått in i EU-parlamentarikern Maria Carlshamre privata e-post och sedan med användande av uppgifter därfrån sökt påverka ledaravdelningen vid tidningen Barometern i Kalmar att ändra i en ledare som handlade om konflikten mellan Carlshamre och Jakobsson. Varför ringde inte alla varningsklockor den gången? Redan den
historien visade ju att folkpartiet hade en partisekreterare med grava brister i omdömet."
 
    Så långt Hans Lindblad. Det är bara att instämma. Nu hoppas jag att den nye partisekreteraren låter, och tillåts låta, sin socialliberalism prägla fp i fortsättningen. Leijonborg och några till kommer ha fullt upp med att regera, så partiet blir i stor utsträckning partisekreterarens ansvar. Vi tror att Ullenhag också bättre lyssnar på medlemmarna än företrädaren - och bättre än tidigare partiledning.
            

Tycker en moderat att Erik Ullenhag är kantig, då är det bra!

Läser i Norrbottens-Kuriren (m) idag att politiske redaktören Bo Östman öser beröm över Anna Grönlund-Krantz (fp), som ju inte fick förnyat förtroende som riksdagsledamot för Norrbotten. Han beklagar att hon inte fick vare sig en ministerpost eller något annat (såvitt hittills bekant).
Samtidigt så betecknar (m)-skribenten fps nye partisekreterare som "kantig". Det tycker jag är bra. Att en moderat inte fullt ut gillar en folkpartist, det tyder på att folkpartisten nog har en egen profil. Och att denna profil inte är moderat, eller ens "moderat light". Erik Ullenhag är socialliberal, dvs är inte bara liberal i största allmänhet utan förenar detta med ett socialt ansvarstagande. Det är väl det som inte faller en moderatsympatisör på läppen.
Jag har i många sammanhang tidigare stött Anna Grönis. Dock något mera svalt på senare tid, pga att hon i alltför stor utsträckning har sympatiserat med den nya politik fp fört sedan ett par år. Den politik som dämpat ned socialliberalismen, och mera står för en kombination av batongliberalism och "moderat light". Desto mer välkomnar jag därför Erik Ullenhag som partisekreterare.