Ställ inte utsatta grupper emot varandra i inskränkt egoism

På facebook sprids olika påståenden, av "Inte rasist, men...) vilka i olika variationer innebär att vi inte ska hjälpa flyktingar. Inte förrän allt är bra för alla "svenskar" i Sverige. Inte förrän inte det finns några fattigpensionärer, inte så länge vi har utförsäkrade och en skola som inte fungerar, etc.
Allt har en underton som låter som ett eko av SD:s propaganda.

Nej, säger jag.  Vi ska inte vänta tills vi lever i det ultimata lyckoriket innan vi börjar agera medmänskligt. Vi kan inte bara se till oss själva, inte agera egoistiskt.
Mina föräldrar lärde mig läxan att det alltid finns de som har det värre än vad vi har, hur fattiga vi än är. De visade praktisk solidaritet på många sätt. Och verkligen inte bara bland de som levde närmast. Och mina föräldrar hade det väldigt knapert. Men det hindrade dem inte ifrån att visa också solidaritet med folk i andra länder, och med de flyktingar som kom till Sverige på den tiden.


Givetvis har politiker i alla riksdagspartier ett stort ansvar för att de på olika sätt rustat ned välfärden, och därmed skapa en oro även hos de som inte behöver oroa sig för egen del. Men varken de som har anledning till oro eller inte, ska låta sig falla i den egoismens fallgrop som innebär att stänga hjärtana för andra människor. Vare sig de lever i relativ välfärd (trots allt) eller är tvungna att fly undan krig och inbördeskrig. 

Däremot ska vi reagera emot att det finns samvetslösa människor (och bolag) som profiterar stort på nöden, t ex genom att begära hutlösa hyror för enkla boenden eller kräver tiofalt ordinarie pris för riskabla resor för flyktingar.
Och de som vill ställa upp för flyktingar ska inte riskera straff. 

Att ställa grupper emot varandra är ovärdigt, det är en kortsynt och inskränkt populism som kan få farliga konsekvenser.