15 juli 2009

Kvinnlig alkoholism, en jämställdhetskonsekvens?

Radion är ett förträffligt media, man kan lyssna utan att sitta på en stol och glo på en skärm. Och där kommer, förutom stora nyheter, mängder annat intressant att tänka på.

Så sas häromdagen att alkoholismen bland kvinnliga pensionärer fördubblats (eller något sådant) de senaste tio åren. Kan inte ifrågasätta att det är så.

Men varför? Det som sas var att 40-talisterna nu blir pensionärer och tar med sig sina vanor. Och ovanor.
När vi 40-talister kom upp i 20-årsåldern så blev det flower power, "fri sex", jämställdhet och andra 68-företeelser. Kvinnorna började röka i ökande omfattning, liksom att kröka. Och det har hållit i sig. Varför skulle dessa "njutningsmedel" vara förbehållna männen?

Samtidigt har männen faktiskt minskat framför allt på rökningen, och i viss mån även supandet. Konsumtionen upprätthålls av kvinnorna. Ett exempel, som drogs i radion, var att efter skilsmässor (som ju ökat dramatiskt) så börjar många kvinnor dricka.
Jag som trodde att det bara var männen, som lämnats av sina fruar, som råkar ut för detta. Kvinnorna har ju sina sociala nätverk, har vi ju lärt oss. I motsats till männen då.

Tja, detta som en refexion kring ökad alkholism bland pensionerade kvinnor. Säga vad man vill, men inte är det en positiv företeelse. Inte ur något avseende. En negativ följd av jämställdhetssträvan?

Är det så att kvinnorna kommer att sänka sin livslängd så den blir densamma som för männen?

Inga kommentarer: