Visar inlägg med etikett cykelstöld. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett cykelstöld. Visa alla inlägg

01 september 2009

Vad är värst för den drabbade?

"Populisten" tar upp ett intressant ämne under rubriken "Polisens nya vapen". När ska polisen ingripa, och när gör den inte det? Och, vem ska skydda oss medborgare när polisen inte vill eller inte kan göra det. Andemeningen är att då får privata aktörer gripa in, väktare, ordningsvakter eller privatpersoner. Om jag fattat det rätt.

Jag invände att vi inte vill att privata bolag ska, med lagens stöd ens, få agera polis, som betr IPRED.
Svaret jag fick redovisade en intressant reflexion. Dvs denna; Makten låter storbolag härja fritt, om de skriker nog högt, men makten inte bryr sig om de vardagsbrott som bekymrar oss småfolk. Makthavarnas, dvs de som styr polisens prioriteringar, intresse är främst att skydda mäktiga storbolag från vad dessa anser är brottsligt. Inte att i första hand skydda oss medborgare från de brott vi drabbas av.

Och mitt exempel blir då. Tror någon att polisen lyfter ett finger för att hitta de 2 cyklar som stals från oss utanför vår entrédörr? Nej just det, de gör en nödtorftig pappersrapport, sedan avskrivs ärendet. Inte minsta efterforskning görs eller ens antyder man att man skulle kunna göra. Och skulle vi, mot förmodan, hitta våra stulna cyklar får vi inte utan vidare bara ta tillbaka dem. Då begår vi ett brott... och griper polisen in.

Jag tycker faktiskt att en cykelstöld är värre än att någon laddar ner 3 min musik från nätet. En stulen cykel drabbar mig både ekonomiskt – i högre grad än vad eventuellt en nedladdning drabbar ett skivbolag – och praktiskt.
Det kostar pengar att skaffa nya cyklar. Det tar tid att skaffa nya cyklar. En cykel man haft några år faller under självrisken i hemförsäkringen. Man blir kommunikativt handikappad för en tid. Och mäkta irriterad. Både på grund av ekonomisk reell skada - och de praktiska bekymmer man drabbas av.

Och psykologiskt. Jag känner mig inte riktigt trygg i mitt bostadsområde längre. Visst var cyklarna låsta. Men med plåtsax eller annat lämpligt verktyg försedd tjuv så hindras inte av cykellås.
Räcker det att låsa in cyklarna i ett låst förråd? Måste man alltid ställa in sin låsta bil i ett låst garage?
Etc.

Nej, sådana frågor tycker inte makthavarna är viktiga. De prioriterar en högst tveksam inkomstförlust för stora skivbolag. Det är till och med så viktigt att polisen inte kan anförtros dessa fall.

10 augusti 2009

Utsatt för cykelstöld

Att bli bestulen på sin cykeln är ett trivialt brott. Polisen tar emot anmälan, men gör i övrigt ingenting. Så är det.
Icke desto mindre är det en kränkning av integriteten.

Vi blev utsatta för detta någon gång från ca 20.45 igår söndagkväll till idag fm (runt niotiden).

Jag trodde att min fru skämtade (ett mycket dåligt skämt) när hon öppnade dörren och ropade att cyklarna var stulna.

Ingen tvekan, det enda som var kvar var de avklippa låsen.

Plats: Öjebyn, utanför Piteå. Precis utanför vår entrédörr (fräck stöld).

En herrcykel, 28 tum, svart ram med vissa pärlgrå-vita partier, vit sadel, 3-växlad och med en gul barnsadel/barnsits på pakethållaren.

En damcykel, 26 tum, i gott skick, lila-aktig färg, med smärre svarta partier, svart sadel, med en cykelkorg i svart ståltråd.

På denna bild, bara dryga veckan gammal, ser man ganska bra hur damcykeln ser ut. En bild där min cykel skymtar en aning finns på denna bloggpost.

Nu har jag kanske inte så många läsare i dessa trakter, men man vet ju aldrig... Eventuella upplysningar emottages tacksamt. De går att meddela i kommentarfältet, eftersom jag ju kollar kommentarer innan de publiceras. Upplysningar i detta fall som inte passar att publicera, raderar jag.

Den direkta ekonomiska skadan är kanske inte så stor. Men att köpa två nya cyklar, med behövlig utrustning kostar ju däremot ändå en hel del pengar. Dessutom så använder ju min fru sin cykel för att ta sig till och från jobbet. Och det lär inte bli några fler cykelutfärder med sonen bakpå min cykel... den är ju stulen.

Att bli bestulen ger också en otrygghetskänsla. Detta område har vi trott var ett tryggt och lugnt område, även om där passerar ett antal "lindrigt nyktra" personer då och då. Till råga på allt så kan ju cyklarna stulits för att säljas, inte "bara" tagna av någon som kände behov av att stjäla en cykel för att ta sig snabbare fram någon kilometer, och i vilket fall som helst så kan vi inte bara ta tillbaka dem om vi skulle hitta dem någonstans... sådana är ju lagarna.