Lite klargöranden och förklaringar betr flyktingar och kostnader

Jag har på FB fått en del blandade invändningar (?) och kommentarer betr flyktingarna, statistik, kostnader, klagomål på media som anses skriva vinklat och på politiker  etc.
Därför vill jag säga och klargöra detta.

Media skriver som dom skriver. Ofta bra och upplysande, men ibland slarvigt och mindre bra.
Och politiker har sina avsikter med hur de pratar - och avsikterna  kan vara varierande.
Men jag utgår från,  när jag nämner siffror, vad jag kan finna ligga till underlag för statistiken,  medvetande att statistik ju inte alltid är helt lätt att läsa rätt. En lärdom sedan mina statistikstudier för sådär 45 år sedan. 
Och ja, de finska krigsbarnen var närmast småbarn el barn i lägre skolåren när de kom.
Men dagens krigsbarn är oftast ungdomar, men inte vuxna enl dagens sätt att definiera barndom contra vuxenhet. Sen må man tycka vad man vill om det.
 Men jag uppfattar inte att media, som jag sett, söker dölja dessa skillnader.
De, och en del politiker, visar bara att Sverige då - på det tidiga 40-talet, trots mycket mindre resurser, kunde ta emot en stor mängd krigsbarn utan att gå på knäna. 
En anledning var förstås att då kände svenskarna en naturlig medkänsla och de mottagande familjerna fick inte och tog inte emot några ersättningar för sin hjälpsamhet. Och kommunerna tycktes klara skolgången (som i o f sig var statligt reglerad) också. 
Nu lever vi i andra tider och "vi" förväntar oss att det allmänna ska stå för kostnaderna. 
Men OBS alla ser det inte så, många visar även idag en naturlig solidaritet.
Andra (som John Emanuel Johansson m fl ) ser en chans att tjäna grova pengar på att "hjälpa" eller förmedla adresser till folk som kan ställa upp. 
Att det då, när profitörer "hjälper", det blir oerhört dyrt, det förnekar jag inte, däremot är INTE alla profitörer - och i stället för att skylla kostnaderna på flyktingarna (el flyktingbarnen) så borde vi och våra myndigheter hantera frågan så att kostnaderna blev mera rimliga.
Genom att möjliggöra hel- eller halvideellt arbete (som familjerna med de finska krigsbarnen gjorde) - och att få fram boenden som inte kostar skattebetalarna de fantasisummor som idag florerar.
Det familjer som tar hand om flyktingbarn verkar få (om de ens begär ngt) mellan 5 och 20 000 kr per månad. Den högre siffran verkar väl hög, som jag ser det, och bör rimligen omfatta även kostnader för extra behov.
Men värre är att vissa bolag debiterar kommunerna ända upp till 60 000 kr, ja Jan-Emanuels bolag t o m runt 100 000 kr/mån. Det är rent ut sagt svinaktigt. 
Och givetvis borde kostnaderna finansieras på och redovisas på vanligt sätt. Och inte tas från biståndsbudgeten. Ej heller från äldreomsorg etc. 
Och de som inte har asylskäl ska givetvis inte servas och kostas på. Tyvärr så tar det tid att behandla alla asylansökningar när de är så många.

Livets längd och kvalitet beror på barnen...

Just såg igår teve-rapport med ett inslag om hur viktigt det är att man inte är ensam när man blir äldre. Det är något för barn att tänka på... på mer än ett sätt. Barn som vill att en förälder ska leva, och då även utan för många krämpor, de ska hålla kontakt med föräldern/föräldrarna och även glädjas åt att de har vänner!

I andra (de flesta?) länder är det naturligt att barnen respekterar sina föräldrar. Ja, till och med om de inte gillar dem speciellt mycket, så visar de respekt. Det vanliga är också att barnen på olika sätt tryggar föräldrarnas ålderdom, både genom tillsyn, omtanke och ekonomiskt. Visst finns enstaka exempel på det även i Sverige, men generellt sett är det något som tunnats ut i hög grad. Det ansvar som vuxna barn hade tidigare har i hög grad lastats över på "samhället". I viss mån kan det vara naturligt och nödvändigt, på grund av flytt, arbete, egna barn etc, även om jag skulle tro att entusiasmen hos många äldre att tvingas in på ett ålderdomshem är begränsad... Allt fler äldre använder givetvis internet för att i någon mån hålla kontakt, och har också stor nytta av de "sociala media" som finns där (och som utsätts för många angrepp från dagens politikergeneration!)

Att människor, även äldre, mår bättre av social samvaro är något som vi väl känt på oss länge, men nu verkar det även medicinskt bevisat, enl rapportinslaget. Så, även om de flesta äldre klarar sig hyfsat på pensionen - även om Alliansregeringen gör sitt bästa för att urholka den - så behövs fysisk kontakt med andra människor. Med barnen, barnbarnen, vänner - och inte bara jämnåriga - etc. Dessutom så har många upplevt en skilsmässa, eller så har partnern avlidit. Då är det naturligt, och för livskvaliteten viktigt att finna (el åtminstone försöka finna) en ny partner.
Ofta är barnen skeptiska emot att föräldern funnit en ny livskamrat. I sådana situationer undrar jag om barnen önskar livet ur föräldern, eftersom de inte vill umgås med föräldern längre och missunnar denne en gnutta glädje sina sista år?

Vi vet ju nu att man lever längre och bättre om man inte känner sig ensam. Och att ensamhet är ett stort problem för äldre människor i Sverige.