Ekonomi, USA och Keynes

Tillåter mig att citera någar rader ur Olle Wästbergs senaste månadsbrev.
---

Alla larmrapporter till trots tål det att upprepas: USA:s ekonomi går åt rätt håll. Just nu är det främst fastighets- och byggmarknaden som drar. Men optimismen stiger i ekonomin – liksom börsen. Och budgetunderskotten minskar, om än på en skyhög nivå.

En del känner inte igen sig i bilden. Det beror på att ekonomiska kriser nästan alltid skapar större klyftor. Medan lägenheter säljs till ofattbara priser i nybyggda skrapor på Manhattan säljs hem på exekutiv auktion i Queens.

Debatten i USA, liksom i Sverige, handlar om i hur hög grad man ska stimulera ekonomin i dåliga tider. Den keynsianska sanningen är att arbetslöshet är värre än underskott. Problemet är att Keynes formulerade sig i ett ganska auktoritärt samhälle med dålig transparens. Andra sidan av hans teori var ju att staten skulle strama åt i bättre tider, d v s då väljarna kräver att få del av uppgången. Inte lätt. Washington Posts ledarskribent Charles Lane skriver bra om detta:
tinyurl.com/knhfe52

---
Det förtjänar alltså att upprepas. Att ekonomin i ett land "går bra", det betyder inte alltid att alla får det bättre. Ekonomiska kriser skapar (oftast) större klyftor i samhället. Både vad gäller inkomster och förmögenhet.  En del får det bättre, medan andra får det sämre.
Och Keynes sanning står sig. Arbetslöshet är värre än underskott. Men det finns ett par problem. Dels alltså att dagens samhälle inte är detsamma, betr dålig transparens, som när Keynes sade och skrev detta. Och att hans påpekande om att staten skulle strama åt i bättre tider, det "glömmer" politikerna oftast. Eller pressas av   väljarna att strunta i.

J M Keynes håller än.

Massor att kommentera idag, men jag väljer att slå ett slag för en liten artikel i DN idag, rubrik: "Keynes håller än idag". I hast hittar jag den inte i internetupplagan.
Kontentan är dock den att ekonomprofessorn Robert Skidelsky påpekar att ekonomilegenden J M Keynes, som ifrågasatts under några decennier, nu får nytt erkännande. Under högkonjunkturår har andra ekonomiteoretiker hyllats, men nu dominerar Keynes idéer över det renodlade marknadstänkandet.
Under 30-talet lyssnade politikerna inte på Keynes, och så gick det åt skogen också med depression och massarbetslöshet. Nu denna gång har politikerna i hög grad anammat hans idéer och satt in kraftiga stimulanser för att stötta ekonomin. Med resultatet att kollaps undvikits.

Keynes var under lång tid en förebild för socialliberala och socialdemokratiska politiker, innan de neoliberala ekonomerna för en tid tog över. Men han har också missförståtts och övertolkats så att många politiker frestats att detaljstyra efterfrågan.
För min del känns det skönt att Keynes nu erkänns igen, samtidigt som man ska vara försiktig med att övertolka honom. Hans tilltro till marknadsekonomin är sund, eftersom han samtidgt gör förbehållet att staten faktiskt måste ingripa i konjunkturreglerande syfte. För att inte marknaden ska ta död på sig själv.