Fred, vad kostar det?

Fred. Vilket varmt och härligt ord. Fred och frid, det önskar vi väl alla. Nästan alla.
Och vi undrar varför det finns krig.  Vi lever ju i 2000-talet, inte i stamkrigens tid, inte i religionskrigens tid. Och både Stalin och Hitler är döda. Nog borde vi ha fred. Avskaffa alla vapen och skrota försvaret.

Varför är det inte fred?  Krig kostar blod, död, elände -  och pengar.
Hm, visst är det så. Men jag tror att fred förutsätter frihet. De folk som inte lever i frihet, de känner förtryck och kämpar för frihet. Om det behövs med vapen. Ofrihet, hunger, förtryck.
Det är lätt för oss som lever i frihet, med rösträtt och demokrati, utan att hungra och med hyfsade mänskliga rättigheter att tycka att fred är självklart. Varför slåss dom? Varför till och med inbördeskrig?

Lätt för oss att säga. Men, som sagt, det är inte så enkelt. Folk som lever under något slags förtryck vill bli fria, vill befria sig från förtrycket, ofriheten. Det är vad historien lär oss. För att förstå måste vi kunna historien.

Demokratier krigar inte emot varandra. Däremot kan en demokrati råka i krig med en diktatur, av vad slag den än är. En demokrati kan anfallas av en diktatur. Eller de förtryckta i en diktatur begär stöd utifrån, från en demokrati. Eller från det vi kallar världssamfundet. Vilket vi ofta preciserar som FN.  FN kan eller vill dock inte alltid ingripa för att förhindra krig eller inbördeskrig. Varför? Ja, FN består inte bara av demokratier. Här finns både rena diktaturer och mer eller mindre halvdemokratiska stater vid sidan av klart demokratiska stater. Därför spelar spelet mellan stormakter, vilka alla inte är demokratiska,  en alltför stor roll när det gäller att befrämja den frihet som är fredens förutsättning.

Låt oss därför inse att frihet och demokrati, det är fredens förutsättningar. Om vi i demokratiska och välmående länder kan avskaffa ofrihet och hjälpa till att avskaffa diktaturer och förtryck, då främjar vi freden. Och till slut kan vi kanske avskaffa det militära försvaret. Gradvis.

Att bara sitta och ropa fred, fred och avrusta. Det är naivt och välmenande, men hjälper inte. Först måste komma frihet och demokrati. Vilket i sin tur oftast förutsätter utbildning och ett visst mått av välstånd och internationellt samarbete.


 

Vi följde bara order, apropå Datalagringsdirektivet

I den alltför tystlåtna debatten om datalagringsdirektivet (DLD), som tyvärr verkar röstas igenom i riksdagen i morgon, så kör en del DLD-kramare med ett formalistiskt argument som jag inte köper. "Lagar, direktiv och förordningar är det vi har att förhålla oss till och att tillämpa."
Att EU gett ett direktiv om att vi måste införa DLD i Sverige, det är för dem det tunga argumentet för att så ska ske.

Har vi glömt att samma ursäkt hade både nazismens bödlar och andra som vägrat tänka. De följde bara order.

Jag förbehåller mig rätten att tycka till om tycka illa om dåliga och i grunden odemokratiska lagar, hur formellt detmokratiskt de än tillkommit. Hitler tog makten en ggn i tiden i formellt demokratisk ordning. Vilket inte gjorde honom demokratisk precis. Nu måste vi vara vaksamma emot vår tids politiker som vill skada demokratins grundvalar. Jag är för EU, men sväljer inte all tokskap som kommer därifrån för det. F.ö. lär DLD revideras, vad jag förstår i positiv riktning, varför då skynda på i Sverige? Men, oavsett hur det blir med det. Den som hyllar demokrati som folkstyre, att regeringar och demokratiskt vald överhet inte är till för sig själva utan för att skydda medborgarna emot inskränkningar i demokrati och integritet, den har en moralisk skyldighet att påpeka att även formellt i laga ordning stiftade lagar kan vara felaktiga och odemokratiska.

Varför skall alla medborgares internettrafik kartläggas för att kunna göras sociogram kring, varför ska inte brevhemligeten respekteras för brev via internet? Varför ska våra mobiltelefoner, med SMS och telefonsamtal, bli ett slags elektroniska fotbojor som registrerar alla våra rörelser?

Jag har tidigare skrivit om integritetens olika aspekter ett flertal gånger på denna blogg. Bland annat här är en längre text.

Betr "rent mjöl i påsen" kan jag hänvisa bl a till denna text. Den texten är från 2006, men har fortfarande principiell bäring.

Att det inte är ett helt hållbart argument att hänvisa till "juridiskt sakkunniga" betr tolkningen av och införande av t ex EU-direktivet menar jag belyses av t ex dessa två juristers bloggar i ämnet.

Nej, argumenten för att införa DLD är utomordentligt svaga. Det är högst diskutabelt om det kan förhindra eller klara upp några (grova) brott. Däremot är det helt klart att det är integritetskränkande - och det på ett sätt som ännu inte gått upp för folk. Och att inte bekämpa DLD eftersom EU krävet att vi inför det, det är att alltför mycket ha samma ursäkter som Hitlers drängar.

Läs även detta. Om hur demokratin monteras ned.