05 november 2014

Socialliberal drogpolitik

På ett debattforum på internet har pågått (och pågår i skrivande stund) en intensiv debatt om det är liberalt, alternativt socialliberalt, med förbud mot användande av (inledningsvis) cannabis, men principiellt att gälla droger som begrepp. En del debattörer menar dels att en del äldre teoretiker sett det som en liberal frihet att bruka droger, dels att det inte går att förbjuda ("nya") droger eftersom man då även borde, i konsekvensens namn, förbjuda äldre droger som alkohol och tobak också. Dels menar man också att kriget mot droger skadar mera än (miss-)bruket av droger/narkotika. Och man menar att bruk inte skadar andra än möjligen brukaren, vilket skulle vara liberalt att tillåta, man har svårt att erkänna att omgivningen drabbas. Samtidigt anser man det viktigt att samhället erbjuder vård till de som blivit drogberoende...

Andra, däribland jag, har klart andra åsikter. Medicinskt bruk, under reglerade och kontrollerade former, det bör kunna ske. Men i övrigt har jag bl a följande invändningar. 


Man kan slänga runt sig citat referera till hur många mer el mindre liberala skribenter som helst betr individens frihet och droganvändning. För mig är det ändå självklart att SOCIAL-liberalismen sätter en gräns där friheten skadar andra.
Det är ju just det som definierar socialliberalismen i förhållande till en mera strikt (och därmed trångsynt) tolkning av den klassiska liberalismen. Att den personliga friheten är viktig, men att den har en gräns där den skadar andra personer. 


Och det som skadar en själv det skadar ofta andra också. Eftersom vi faktiskt lever i gemenskap med andra, både barn/familj och folk i vår omgivning. Ibland även helt okända andra, som medtrafikanter. Därför har vi trafikregler som säger att vi måste ta hänsyn till andra trafikanter, och t ex att vi inte får köra bil alkoholpåverkade. 
 Jag menar också att all erfarenhet visar (vad än droghandlare och förespråkare av legalisering av drogbruket säger) att detta gäller i hög grad också bruket av droger (i den svenska benämningen). 

Ibland måste man lyfta blicken från böckerna och se hur verkligheten ser ut. (Säger jag, som precis upplevt hur drogpåverkade personer i närheten begått mord/dråp på en oskyldig person.) 

OM man ska förbjuda olika droger kan vara en bedömningsfråga om förbud är praktiskt genomförbart, t ex av alkohol eller tobak. Jag tror inte att det går att förbjuda alkohol idag. Det gick inte på tjugotalet, varken i Sverige eller USA (även om man gjorde ett misslyckat försök i USA). Däremot borde det vara en riktig socialliberal linje att på alla sätt söka förhindra bruk (inte bara missbruk) av droger som skadar.

Självfallet ska man dessutom försöka med skadereducering genom vård etc för de som hamnat i ett drogberoende, men första linjen måste vara att FÖRHINDRA bruk (som leder till missbruk) i största möjliga mån. Av medmänskliga skäl, för att minska skador. 

Legalisering av droger vore ett misstag. Att ge upp för drogindustrin, som onekligen nått stora framgångar i sin marknadsföring, och som givetvis vill ha kvar sin inkomstkälla. Det  kan ses som inkonsekvent att försöka hindra (farlig) handel och bruk av "nyare" droger, eftersom det inte är genomförbart betr de gamla. Men varför inte, mitt motiv är att vi ska minska skadeverkningarna så gott det går innan det gått för lång tid. 


Vi måste också erkänna att bruk föder missbruk/beroende, även om förutsättningarna för när och om det blir så varierar mellan olika individer av orsaker som är svåra att förutse. Det som socialliberaler, även de som själva inte är nykterister eller icke-rökare, brukat anföra är att begränsningen av bruk och tillgänglighet måste ske av omsorg om och ansvar för de som drabbas av alkoholens och tobakens skadeverkningar. Samma socialt ansvarstagande resonemang är tillämpligt för att minska/hindra icke-medicinskt bruk av nyare droger/narkotika.

Medicinsk användning av droger/narkotiska preparat ska givetvis ske under läkares kontroll och ev försäljning ske på apotek (mot recept). 


Att kriget emot skulle orsaka fler offer än narkotikan i sig, det verkar märkligt. De som orsakar offren är ju de som vill sälja, dvs ha kvar narkotikaodling och handel. Krigsherrarna i Afghanistan t ex. Och div gerillarörelser som finansierar sig genom knarkförsäljning. Och så förstås knarkmaffian här och där som skjuter de som är emot deras handel och ofta dessutom genom mutor och hot infiltrerar politik och polis.  De som är för narkotikan orsakar många, många offer.  Både i det direkta "kriget" för knarket och i och med narkotikans skadeverkningar.

Så ser jag det. Och så menar jag att en socialliberal drogpolitik bör se ut.  Men jag är medveten om att det finns de som inte anser det "liberalt".

___
Sedan jag skrev detta har jag uppmärksammat detta blogginlägg om Knarkliberaler. Nej, jag är socialliberal och sannerligen inte någon knarkliberal. 

1 kommentar:

Johan sa...

Man kan ju fråga sig om det verkligen är vettigt att likställa cannabis-preparat med heroin.

Måhända skulle debatten bli lättare att följa om man såg frågan om cannabis-legalisering som annorlunda än frågan om legalisering av LSD, heroin eller injicerat morfin?