Kindergarten hette det när jag var liten. Gick ett år där. Det var väldigt pedagogiskt. Inte barnpassning för att mammorna skulle komma ut och jobba. Så gick åren. Barnstugor öppnades, kallades dagis. Eftersom det var ett ställe dit barnen kunde skickas på dagen när båda föräldrarna jobbade och behövde barnpassning. Många barn togs omhand av dagbarnvårdare, kvinnor som tog emot några barn hemma. Ett litet minidagis för att barnstugorna inte räckte till. "Föräldradagis."
Förmärkte inga motiveringar att det var för att ge barnen pedagogisk fostran.
Så gick ännu några år. I princip alla barn går på dagis. I dagligt tal kallas det ännu så. Dagis. Och det ropas även på nattis, för att ta hand om barn till föräldrar som jobbar på natten. Och så kom det sig att man började kalla det för förskola. En verksamhet som skulle förbereda barnens riktiga skolgång. Ge dem vissa skolkunskaper. Pedagogisk lek...
Visst låter det bra?
Men varför vill man ha nattis? Är det meningen att barnen ska sova pedagogiskt? ;) Eller varför kallas det dagis än idag, som när det bara var barnpassning...
Fina målsättningar, men hur mycket verklighet blir det. När förskollärare byter blöjor på ettåringar. Det behövs ingen förskollärarexamen för att byta blöjor på småbarn, ge dem mat och snyta dem.
Ge de pedagogiskt utbildade lärarna möjlighet att verkligen vara pedagoger som ger barnen kunskaper.
Mål versus verklighet.
Jag är en man i mogen ålder med brett samhällsintresse på socialliberal grund. Därtill mycket musikintresserad. Det är främst samhällsintresset som dokumenteras här, enstaka notiser av privat eller allmän karaktär kan förekomma. I likhet med Lord Acton (brittisk liberal på 1800-talet) anser jag att: ”Makt verkar korrumperande, och absolut makt korrumperar absolut. Stora män är nästan alltid dåliga män. Det finns ingen värre irrlära än att ämbetet helgar dess innehavare.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar