02 oktober 2007

Bojkotta OS i Kina, för Burmas skull.

Odemokratiska regimer kan vi bojkotta.

Enskilda personer ska inte trakasseras eller tystas för sina åsikter. Åsiktsfrihet är viktigt i en demokrati.
När det gäller regimer som inte är demokratiska måste vi dock ha andra principer. Givetvis är det bra om man i första hand kan argumentera och resonera med diktaturer. Om de låter sig diskuteras med, och om de låter sig påverkas. Tyvärr är så ofta inte fallet, speciellt eftersom de ju har maktmedel för att själva förtrycka sina innevånare på alla sätt. Ibland bryr de sig knappast heller om hur omvärlden ser på dem. Några exempel på det är Nord-Korea och Burma. Båda har regimer som på olika sätt anser sig kommunistiska eller socialistiska, men som framför allt är länder där regimen hänsynslöst roffar åt sig för att leva i lyxliv medan folket svälter.

I Burma har militären styrt i sådär fyrtiofem år, utan minsta hänsyn till folkviljan. I det val som hölls för ett antal år sedan så fick juntans parti ytterst få röster. Men då valde generalerna att helt bortse från valresultatet.

I dagarna har en bred folklig resning i form av fredliga demonstrationer slagits ner med våld och mängder av dödsoffer, osäkert hur många. Ett tecken på regimens desperation är att de t.o.m grep och fängslade (och högst sannolikt även torterade och dödade) mängder av munkar. Detta i ett land där munkarna har en mycket hög status och anses som heliga.

Nu är det tydligen tyst på gatorna i Rangoon och andra burmesiska städer. Folk är rädda, men under ytan jäser det.

Alltså. Gör som Desmond Tutu förslagit; bojkotta OS i Kina för Burmas skull. Idrott är ju politik och pengar. Kina vill ha OS som en PR-seger för sin regim. Då är det fullt OK att pressa Kina att utöva sitt inflytande på diktatorerna i Burma. De är ju stora vapenkunder till dem, och en viktig handelspartner.
Folket i Burma lever i armod. Diktaturen måste bort, den har funnits alltför länge. Jag ser inget fel i att genom ett bojkotthot (och genomförd bojkott om så behövs!) sätta press på såväl Kina som Burma.
Tvärtom!

Inga kommentarer: