Vad representerar partierna?

Enl Rapport i morse (kolla om det finns på Svtplay) så fortsätter partierna att tappa medlemmar. Det är i och för sig inte förvånande. Trenden har hållit i sig i decennier, med enstaka hack uppåt för enstaka partier då och då.

Det parti som positivt avviker något från regeln denna gång är miljöpartiet, som ändå bara har runt tio tusen medlemmar vilket inte är mer än vad folkpartiets ungdomsförbund hade på 60-talet, om jag minns rätt. De flesta partier har tappat en tredjedel av medlemmarna under 2000-talets första decennium. Sossepartiet, som fortfarande menar sig vara ett stort parti, har nu färre medlemmar än vad folkpartiet hade under sin storhetsperiod på 50-talet. Fp:s väljarandel var då 22-25%, sossarna idag ligger på ca 34%. Kd som snubblar runt 4% av väljarna har ändå något fler medlemmar än vad fp har idag.

Snacka om medlemsras. Utom då för piratpartiet, som har en medlemskader i samma storleksordning som regeringspartiet moderaternas...

(De politiska ungdomsförbundens medlemstal är idag löjligt låga, efter att registren rensats från pappersmedlemmar.)

Givetvis kan man fråga sig hur partierna ska kunnar rekrytera nya medlemmar. En orsak är måhända att de lever i gamla tider, med huvudsaklig aktivitet i form av fysiska medlemsmöten i form av kafferep, där det politiska innehållet ofta är väldigt tunt och med minimalt utrymme för diskussioner. Andra möten är genomgång av kommunala ärenden, med ofta än mindre attraktionskraft och utrymme för debatt. Den information som förmedlas är i hög utsträckning enkelriktad; dvs om vad partiledningen vill föra ut som partiets politik. Den faktiska politiken fastläggs uppifrån och ev diskussion förs i små kretsar, och i blygsam mån via internet.

De flesta partier, utom piratpartiet, ser internet som en propagandakanal där medlemmar och intresserade ska informeras om politiken, inte en plats för diskussion för att utforma den. Därigenom, och pga hur partistödet är utformat, så styrs de små (=alla) riksdagspartierna uppifrån. Medlemmarna behövs de facto bara som valarbetare. Personval är en tänkbar stimulans för ökat intresse, men där är de flesta partier föga entusiastiska... Rena personval kan ju minska partiledningarnas inflytande till förmån för självständiga politiker!

En konsekvens av dagens situation är att partierna inte är det minsta representativa för sina väljare, ja knappt ens för de krympande medlemsskarorna! Ex-vis så deltar ofta bara 20-30% av de få medlemmarna i de provval som ordnas. Sossarna har inte ens provval...
Huvuddelen av medlemmarna är äldre och deltar i liten utsträckning i någon verksamhet, de står kvar bara av något slags kvarvarande lojalitet med det parti de en gång gick med i.
Många andra har gått ur partierna eftersom de insett att deras inflytande är minimalt och att partierna i hög grad ändrat sin politik jämfört med för något/några decennier sedan.

Statsvetarna menade att under 70-talet låg alla partier (program/partiledningar) till vänster om sina väljare. Idag är förhållandet det motsatta. Partierna ligger till höger om sina väljare. - OK, höger-vänsterdimensionen är ett trubbigt instrument, men ändå.

Min slutsats är alltså att partierna idag, av flera skäl, inte är representativa för väljarna. Partier som styrs uppifrån och som inte förmår (eller vill) rekrytera fler medlemmar, som får inflytande, de kommer förr eller senare straffas rejält i valen. Medan däremot de som både vill och kan attrahera aktiva medlemmar, de kommer att belönas.

Visst kan väljare bli lurade, men inte hur många gånger som helst eller hur länge som helst.