Den otillgängliga vården - teknik vs människa

Apropå sjukvården - i detta fall mera precis i Norrbotten. 

Jag har sökt komma i kontakt med både vårdcentralen i byn (och akuten i stan) en massa ggr på senare tid, liksom folktandvården i Luleå. Det är ju närmast omöjligt . Man ska ringa, helst precis första minuten de öppnar telefonväxeln. För att efter en massa knapptryckningar (via datoriserad röstinfo - som ofta är av dålig ljudkvalitet), komma till en sista "kontakt", en datorröst som frågar om den tid de har (i datorn/växeln) passar för att de ringer upp.... Då först är det meningen att man ska få prata med en människa, vare sig det gäller rådgivning eller att boka tid hos läkare (eller sköterska eller labb).
Men den uppringningen kan bli först väldigt sent på dagen, och att boka tid samma dag, det är ju inte att tänka på.

Än värre är att flera ggr (senast idag) så är det inte ens möjligt att få den där uppringningen  samma dag.
Man ska inte vara mycket sjuk, och ha möjlighet att bevaka telefonen väldigt mycket, för att få kontakt med sjukvården.  Man behöver ofta, om man när odentligt sjuk, ha en assistent som kan sköta kontakterna med sjukvården...  

Skulle man då också vara så sjuk t ex att man inte orkar elloer kan ta sig till VC - eller ändå ha en inbokad tid som man måste avboka (och få ny tid i st) - då kan man råka ut för att åka på "böter" för utebliven avbokning (pga av att de inte haft tid att ringa upp för att kolla vad man ville). Och en ny, annan tid kommer förstås att bli än senare.   

Dessutom kan det ju bli så att man, om och när man äntligen får kontakt med vårdcentralen så är det så fullt på VC och så akut att man hävisas till just Akuten. Dvs omständigare och en längre resa och lång väntan där för att få komma in. Samt förstås inte veta om man blir inlagd - eller om man ska få komma hem samma (sena) kväll. Vilket ju innebär bekymmer betr också om och hur hemfärd (hemtagning) ska ordnas. 

Det är inte lätt att vara sjuk.
Sen kan man väl ändå tycka att ofta blir man rätt väl omhändertagen när man väl passerat alla spärrar...  om de nu förstår sig på sjukdomen och kan diagnostisera rätt.   Men 1177 kan vara bra att ha, men även där kan det vara bekymmer att komma fram och i tid. Och man kan hänvisas lite hit och dit.  Men är man tjurig och bestämd kan man via 1177 faktiskt nå VC när det egentligen är omöjligt. Har man riktigt bra tur så kan man dessutom nå en sköterska som verkar mycket kompetent....   Och, måste jag säga, de sköterskor som man når (kan nå) via 1177 har också verkat mycket kompetenta.

Men det är inte lätt att komma till tandläkare heller. I synnerhet om det är till en specialisttandläkare - på annan ort (t ex i länshuvudorten flera mil bort).
När tandläkaren på hemorten misslyckats, och gett upp, kopplas specialister in. Och då blir det ett långt tidsperspektiv. Röntgenbilder tas och skickas, och till slut får man veta att man ska kollas av en specialist (på hemorten!),  om cirka ett år.
Man får inte ha mycket tandvärk. Inte så mycket som jag fick efter den misslyckade behandlingen. Då jag hade all möda i världen att ta mig hem med bilen, fullproppad med tabletter och klart olämplig som bilförare.  

Nå, för att fullfölja denna berättelse, efter några ytterligare försök, innan hon gav upp, så gjorde "min" tandläkare en provisorisk lagning, rotfyllning, som skulle "duga" tills experten tog itu med mig - om sådär ett år.
Tiden gick, tungan far hela tiden till den skavande provisoriska lagningen. Men så kom nu plötsligt ett meddelande om tid för besök hos specialisten. Och det har inte gått mer än nära 11 i st f de 12 väntemånaderna. Men tiden var inte vid folktandvården här, utan sex mil bort i länshuvudorten. Och i svinottan dessutom. Det blev genast mera komplicerat, tidsmässigt, transportmässigt etc, på flera sätt Måste alltså av- och omboka.  Om man inte avbokar i god tid så åker man på en avgift. Men se det var inte bara att ringa, det inte.
Nej, samma visa (rutin) som med att få kontakt med VC. Det är ju bråttom, och en helg som stressar en att verkligen få ombokat i tid. Eller i vart fall avbokat.  

(Se även ovan, där ett par meningar handlar om detta.)
Det gick ö h t inte att komma längre än till växeln och datorrösterna. Fick, upprepade ggr beskedet att man skulle få en tid att bli uppringd, men innan det var sagt tull ut, bröts det av meddelandet att det inte fanns några tider att bli uppringd på. Det gick inte heller att fösöka knappa in sig på något annat för att via en omväg ändå komma fram till en människa. Gav till slut upp.
Men vill ju inte böta p g a deras oåtkomlighet på telefon. 

Puuuh. Tja, vad gör jag då. Jo, jag började söka en annan kontaktväg. På regionens hemsida (landstinget kallar sig ju Region numera) var det inte lätt.  Finns vsserligen en annan växel - stor.   Men räknade med att det skulle innebära ta timmar i väntetid att få tala med rätt person - om det ö h t skulle gå. Och jag hör dåligt i telefon, så jag lämnade det. Lyckades till slut, via andra vägar, hitta en e-mail-adress, som borde funka.

 Har just skickat ett mail dit, med önskan om att få mailet (eller dess innehåll) vidarebefordrat till berörda på specialisttandvården.
Jag räknar med att det ska funka. I tid för att slippa böter. Men om det funkar betr nybokning och övriga synpunkter, det beror på hur fullständigt mitt mail kommer fram till rätt person. Och hur noga det blir läst - och beaktat...
Den som lever får se.

Man blir helt utmattad. 

Inkonsekvens och idiotiska regler stoppar flyktingar

Nedan ger jag ett exempel på hur redan dagens (gårdagens) regler och tillämpning skapar fullkomligt galna situationer och drabbar flyktingar. Och inte bara flyktingar, utan även, som i detta fall, sjuka i glesbygd.

Det är exempel på byråkratisk dumhet, regler som går på tvärs. Och visar hur de nu skärpta reglerna om id-koll och ursprungsland och var man befunnit sig på väg under flykten kan leda till. Och som kommer att ge än värre konsekvenser nu. Om regeringens vilja slår igenom. Tyvärr. Idiotiska konsekvenser. Förutom det att id-koll, övertro på pass (som kan vara förfalskade/köpta eller bortslängda) och  1:a-landsprincipen lätt leder fel, så är det ju faktiskt så att Sverige med ljus och lykta söker efter läkare (arbetskraftsinvandring) från alla möjliga håll. 

Att ge efter för den av SD och likasinnade frampiskade negativa opinionen, där främlingsrädsla och rädsla för att välfärden ska drabbas om vi tar emot flyktingar,  det är så fegt och dessutom kontraproduktivt.  Vi behöver ju många händer t ex både vården och skolan.


Jag citerar rakt av från SVT: 
"Läkaren Mral Kechechien från Syrien har bostad och jobb i Kall. Nu ska hon utvisas till Armenien.

Mral har varit i över ett år i Sverige. Nu har hon fått ett tungt besked. Hon får inte uppehållstillstånd.

– Jag är så ledsen. Jag kan inte förstå varför, säger Mral.

Vi träffar henne på Continental Inn i Åre där det bor över 600 flyktingar. Åre hälsocentral har öppnat en tillfällig mottagning här och Mral tolkar och bistår med sina medicinska kunskaper.

– Hon är ovärderlig, säger Pyttan Brinck som är sjuksköterska i Järpen där Mral praktiserar gratis när hon inte arbetar på Kallgården.

Mral gjorde som många andra som flytt från kriget i Syrien, hon tog vägen via Armenien.

– Jag stannade i Armenien och fick studera, men sen blev det lika farligt där för mig som i Syrien, säger Mral. Smugglarna sa att jag måste ha ett armeniskt pass så jag köpte ett pass. Smugglarna har lurat mig, de försäkrade att dokumenten skulle tas bort när jag var över gränsen.

”Hon behövs - hon kan sex språk”

Men Migrationsverket har fått uppgifter om att Mral har ett armeniskt pass och anser att Mral därmed är medborgare i Armenien.

– Passet var som ett hjälpmedel för kunna fly, säger Mral. Jag måste få Migrationsverket att tro på mig.

Pyttan Brinck tycker det är märkligt att man utvisar en duktig distriktsläkare samtidigt som man försöker locka hit läkare.

– Hon behövs. Hon kan sex språk  och kommer vara en resurs flera år framöver, säger Pyttan. Jag ska göra allt jag kan för att hjälpa henne.

Mral försöker få fram dokument som ska visa att hon är från Syrien och hon ser ett halmstrå. Att få ett arbetstillstånd.

– Jag jobbar sju dagar i veckan och betalar skatt. Jag behöver inte söka asyl. Jag klarar mig själv."

(Alltså om hon får stanna med hänvisning till att hon kommer från Syrien. Annars kan hon ju behandlas som kvalificerad arbetskraftsinvandrare. Och därmed kan hon bidra till den svenska välfärden, liksom så många andra i hennes situation. Min kommentar.)