PTs framtid -insändare om neddragning av ledarsidan med mera.

Jag har skickat denna, starkt förkortade, insändare till PTs chefred.

PT måste ha bredd, utrymme för både åsikter, en linje och journalistik.

Som gammal tidningsläsare är jag starkt oroad över PTs utveckling. PT har varit mitt husorgan sen tidigt 80-tal. Trots ibland skiftande kvalitet har den ändå varit en tidning som oftast varit öppen både för nyheter och diskussion, gett både återblickar och speglat kultur och utveckling av samhälle och näringsliv. Läsarna har känt igen sig, och kunnat ta del av både PTs  åsikter, och kunnat diskutera dem och fått undersökande journalistik.
    Sen ett par-tre år har  dock tidningen till vissa delar blivit torftigare, något som accelererat på senare tid. Vilket verkar ha kulminerat den 23 okt i och med att ledarsidan flyttats, från sid 2 till mitten av tidningen, strax före sporten, och uppenbarligen fått halverat utrymme, och lägre status.  Dessutom har insändarnas utrymme också halverats. Därigenom har både PTs politiska linje graderats ner, samtidigt som läsarnas åsikter också fått halverat utrymme.
     Detta smärtar mig, jag vill ju se en levande PT, med profil,  dialog mellan tidningen  och läsarna, plus ett brett innehåll, både  lokala nyheter, inrikes- och utrikesnyheter.  “Nära dig” har minskat  från 2 sid till 1, de senaste dagarna. Hur ska dödsannonserna få plats på lördagarna?
    Att kultursidorna nu ska rymma Nöjen, vilket i stort sett består av filmrecensioner och minskat utrymme, ger en torftigare tidning, som läsarna inte känner igen sig i.
    Annonserna  minskar också, vilket både ger dålig ekonomi och minskad information.
    Igenkänning är viktig för läsaren, och för tidningen, om den vill kommunicera. Ta tillbaka ledarsidan till  sid 2, och låt insändarna få en  helsida, gärna långt fram.  Vårda återblickande artiklar, och  PT-klippen. Varför fanns inte 10--årsklippet med i onsdagens PT?  Bra att en 10-årsnotis ändå återfanns i torsdagens PT!
    Jag tror att  läsarna vill ha en  bred tidning. Är den för torftig så söker man sig till så kallade sociala media. Det vore en förlust för det demokratiska samtalet.

LARS-ERICK FORSGREN,  Öjebyn.
Mångårig tidningsläsare.

--- Vi får se om de tar in den. 

 Komplettering, senare, 
Vill bara komplettera betr "Krönikor" i PT denna dag (fredag 27 okt 2023). Forst i tidningen, efter förstasidan, kom Lokala nyheter av skiftande karaktär och vikt. Sedan kom en KOMMENTAR, Fredagskommentaren, icke alls placerad på "ledarsidan", men skriven av Birgitta Pettersson (pensionerad reporter och en tid även vikariernade ledarskriben). En bra skribent, vilken oftast skriver med en politisk vinkling, som regel enligt PTs politiska inriktning, MEN med humor och som skarp satir.). Hon har skrivit "krönikor" ett flertal år, dock har jag för mig att de intill för någon vecka sedan publicerades på onsdagar eller torsdagar. Dagens LEDARSIDA kom dock först på sid ELVA, med en av de ordinarie fyra "krönikörerna" Måns Wadensjö. Sedan några dagar så är "ledarsidan" dock bantat till ca halva sidan. Den andra halvan är den som nu "disponera"s för insändare, dvs är läsarnas röst... Inte mycket plats för PTs läsare att kommunisera vare sig med varandra elller (den fyrhövdade) gruppen som är PTs krönikörer (av "ledarartiklar") som ska vara tidningens (politiska) röst. -----

Apropå tevelicenser och upphovsrätt

Med avstamp i frågan om att SVT (genom Radiotjänst) nu anser sig ha rätt att ta ut radio/teveavgift även för den som innehar datorer och surfplattor etc (förhoppningsvis bara för sådana som faktiskt kan användas för att se teve utan extra tillbehör och utan dubblering för den befintliga avgift som vi betala för innehavet av teve, hoppas jag), så tar bloggaren Farmor Gun upp några viktiga upphovsrättsliga problem i dagens mediavärld.
Det är som vanligt kloka ord om komplicerade frågor som  FarmorGun kommer med. Läs det. Min  kommentar blir:


Självklart kostar journalistik och inte minst då journalistik av någon "verkshöjd". Ett väsentligt problem är därför pengar. Inte minst eftersom alltmer annonspengar går från dagspressen till Google (hela tre miljarder på ett år, tyckte jag nämndes i teve, för en rätt minimal kostnadssida) och andra internetjättar. Jag betvivlar verkligen att annonsörerna i Google och t ex Facebook får valuta för pengarna. Det lär väl visa sig med tiden.

Det känns onekligen som om Google m fl snyltar på andra, inte minst på dagspress och tevebolag. Samtidigt ger onekligen internet oss möjligheten till både bredare och djupare information. Dvs så länge kvalitativ press finns kvar, ideell s.k. medborgarjournalistik lär inte helt kunna ersätta seriös undersökande journalistik. Journalistik, som ger oss möjlighet till bättre underbyggda diskussioner och ställningstaganden.
Men att "skydda" en upphovsrätt till detta genom att  lägga på kostnader som drabbar oss som medborgare, det känns helt fel. Fel ur demokratisk synpunkt. Dessutom skulle det drabba oss alla inte bara ekonomiskt utan än mer just informationsmässigt, kunskapsmässigt.

Den guldgruva som t ex Google och Facebook m fl idag verkar vara, den kan inom en tid vara uttömd. Om inte i vart fall en rätt rejäl del av dessa företags vinster på något sätt kanaliseras till de ställen där den kostnadkrävande journalistiken bedrivs, ja då försvinner stora delar av inflödet av nyttig kunskap som kan  förmedlas via internet. Jag vet sannerligen inte hur det ska gå till att göra denna kanalisering utan att det uppstår ökade kostnader för oss medborgare.

Det "näthat" som idag frodas inom vissa kretsar, det är kontraproduktivt, åtminstone om  man ser det ur ett demokratiskt perspektiv på sikt.
Att, i likhet med Windows 8, främst se internet som en kanal för försäljning och förströelse, det är en oerhörd inskränkning av det fria ordet och underlaget för demokratiska samtal.

Ett telefonsamtal

De flesta telefonsamtal är "rutin". Men visst kan de också vara väldigt intressanta, och sätta igång tankeverksamheten. Även minnet.
Nu är det väl så att telefonerandet, i vart fall via den s.k. fasta telefonin minskat kraftigt. I stället har mobilsamtalen ökat, men även e-mailandet har tagit över en del från telefonen, liksom mailen tagit över de gamla hederliga breven på papper, befordrade av Posten. Internet och sociala medier har tagit över. Och det gäller även sådant som tidigare stod att läsa i papperstidningarna.

Det som föranleder dessa reflexioner är ett samtal jag fick idag. Från en för mig okänd person, som tackade för ett antal konsertrecensioner jag skrev för sådär ett 20-tal år sedan. Just åren 1988-95 var jag väldigt aktiv som frilansskribent, främst i musik och andra kulturella ämnen. Både i (lokal/regional) dagspress, men även i annan press.

Personen som ringde var fadern till en då ung jazzmusiker, vid namn Jonaas Wall, som studerade vid Musikhögskolan i Piteå och som under sina studieår i Piteå även gjorde ett antal konserter, som jag recenserade. Det visade sig att både Jonas Wall och hans studie- och spelkamrater, vilkas namn jag i de flesta fall väl kommer ihåg, har fortsatt som musiker med god framgång musikaliskt.

Visst är det trevligt att få beröm för artiklar man skrev för ett par decennier sedan. Pappan ifråga hade först nu sett dem via sin son och gladde sig åt att de faktiskt behandlade ett ämne som jazzmusik, numera nästan utraderat i svensk press i vart för seriös behandling. Dessutom så gladde det honom att mina recensioner behandlande musiken. Dagens "musikskriverier", inte minst då popmusiken, handlar nästan uteslutande om kringaktiviteter och artisternas liv som "kändisar". Jag kunde bara instämma, för så är det ju.

Den seriösa - och därmed mest intressanta - journalistiken har fått ge vika för ett kändisskrivande av kvällstidningskaraktär. Skrivande som möjligen kan reta nyfikenheten på artisters liv i "kändis"-version, en inte ger en gnutta information om musiken i sig. Visst är det trist? Och varför är det så?

Sådana tankar väcktes av dagens oväntade telefonsamtal. Och jag minns även fler av de (tacksamma) samtal jag fick då och då under min mest aktiva som musik- och kulturskribent.