Pellerins margarin, smör eller bregott på brödet?

SMÖR, BREGOTT ELLER MARGARIN.

Den våldsamma inflationen, inte minst på livsmedel, sätter sina spår. Vi har ju i sådär under de senaste decennierna varit förskonade från det. Och vi har vant oss med att levnadsstandaren, realinkomsten ”alltid” stigit. De unga har aldrig upplevt en rejäl inflation, och sjunkande standard och att måsta betala husamorteringar och låneräntor, som märks. Många av oss äldre har glömt – eller förträngt - denna dystra ”forntid”.
Men nu måste vi tänka oss för, ja t o m spara in på sånt som vi unnat oss.
Så t ex detta med vad vi har på brödet. Om vi har Bregott i någon variant, Flora, eller Smör. Eller om man, av ekonomiska skäl valt bordsmargarin.

Ett apropå till dessa gamla tider - och till mångas prisande av det goda smöret, och till att se Bregott som det enda alternativet. Vilket jag ser som alltför dyrt, även om man själv söker göra en "finvariant" med rea-smör inblandad.

Jag vill påpeka (med bl a ålderns rätt, att Smör, eller ens Bregott, inte är något som alla människor i Sverige åt, inte vanliga enkla människor i alla fall. Möjligen då mjölkbönder...

Min far var inte bondson, och p g a dåligt med jobb för en utbildad målare såg han sig tvungen att utvandra till Amerikat strax före Första världskrigets utbrott – han jobbade då sig igenom södra Kanada och sen genom norra USA plus en tid i Kalifornien (för militärutbildning) i huvudsak på farmer och rancher dvs cowboy, och med jordbruk), lite målning och skogsarbete.

Men så fick han brev 1920 från Sverige och sin syster att hans far (skogsarbetaren och flottare), var allvarligt sjuk. Han skrapade ihop till en biljett, världskriget var ju slut, och han korsade Atlanten.

När till slut fartyget närmade sig Göteborgs hamn, då såg han stora skyltar för "Pellerins margarin", då kände han att han var hemma i Sverige. Trots att det ännu återstod ytterligare 150 mils resa innan han var riktigt hemma.

Smör var inget alternativ för en svensk arbetare.

---
(Min far avled för 41 år sedan, vid hög ålder.)

(Nu kom räkningen på vatten avlopp  och renhålling också.)

(Arbetsnamn;) MIN FAR - och jag'

Januari 2023.   Fick inspiration att skriva om min far, av ett inlägg på FB. (Plus vid ett långt samtal med min son). Jag har då och då skrivit små (och något längre ) stycken  om honom, tidigare på främst bloggar. Men börjar nu med en pinfärsk sammanfattning om pappa, främst om hans tidigare år. 

Far, Valfred Forsgren föddes  i dec 1891, Mönstrade i  slutet av 1912, for till Amerika febr 1913, dvs strax innan inryckning, från Sikeå hamn utanför Robertsfors i Västerbotten, via Göteborg och England till New Foundland,  jobbade sig först igenom Canadas vetestater, på rancher (som cowboy, gillade hästar) och på farmer, målarjobb och så som skogsarbetare i Albertha British Columbia, där stora svartbjörnar kunde ramla ner genom skogsarbetarnas kojas tak... kallt, tufft. Tog sig så småningom över gränsen till Montana/USA. försökte få en jordbit/Homestead, spelade fiol i kojan under en julnatt, inkallades till soldatutbildning utanför San Fransisco , men precis när han skulle skeppas över till Europa/Frankrike och WW1 så blev det vapenstillestånd, och han slapp ...

Men pga av militärtjänstgöringen hade han varit ifrån homesteadet för länge, tappade rättigheterna. Åter till diversejobb. Träffade alla slags människor, vita, gula, svarta. Hittade några pilspetsar i flinta, som indianer hade gjort.  Fick efter nått år brev från Sverige att hans far var allvarligt sjuk.
Åkte efter drygt 7,5 år tillbaka till Sverige. .... där massor hände. Han brukade berätta att når båten från Amerika närmade sig hamnen i Göteborg så syste reklamen för Pellerins Margarin emot honom, då kände han att han var i Sverige, hemma.
Han fick göra lumpen, som han mer eller mindre smitit ifrån, men också sitta i burken 30 dgr i Sverige, för att ha smitit från värnplikten. Enligt  hittad inskrivningsbok, så inkluderade straff för detta slag av förseelse också ett bötesbelopp, av en avsevärd, kännbar, summa. Jag kan inte erinra mig att han berättad detta, men sådana var reglerna. 
Pappa Jobbade som målare, vilket ju var hans yrkesutbildning.  Byggde hus, ett egnahem i 1,5 vån, hans far å syster avled. Gifte sig, hustrun var sjuklig och avled  sedermera i Boliden. De tog ett  fosterbarn. De flyttade, till nya gruvsamhället Boliden. Blev en av missionsförsamlingens grundare, byggde missions-kyrkan, blev ordf, ungdomsledare, hade också uppdrag i styrelsen som kassör och sekreterare (hade en skrivmaskin av märket Mercedec-Benz)..  Var målare, satte färg på samhället, hade stora diskussioner med både kommunister och nazister på byggena. Gifte om sig, köpte bil aug 1939, sålde bilen (en A-ford) efter ngn månad pga WW2, jag föddes, och min syster... vi flyttade till Hälsingland.. , ja det var ett litet smakprov... av den första hälften av hans liv.

En intelligent och bildad och duktig och trevlig, social man, med bara 6 års folkskola, men visste det mesta. Diskuterade på gamla dar med ministrar (t ex med I Mundebo) på jämbördig fot. Arbetade till ca 75 års ålder.  Och var dessutom styrelseledamot i missionsförsamlingen också i Arbrå och som söndagskollärare i Vallsta intill avflyttningen till Bollnäs. 

---
Apropå minnen. Jag, min fars son, minns  i klass 2. Vi läste högt ut bibeln, ur GT , en av de små profetböckerna på slutet. När jag läste kom jag till ett stycke där profeten osade svavel, ja, där stod ordet förbannad.

Jag stammade och blev stum. Jag fick inte svära, ville inte svära. Inga svordomar i vårt hus, i min mun. Minns inte exakt hur det gick, men troligen stammade jag att ordet jag inte läste, att det var en svordom, och jag svär inte.

Jag tror at vår gamla snälla, men stränga fröken, på ngt sätt lät mig slippa läsa det, överlät till nästa elev att läsa högt. Och att "förbannad" i detta sammanhang inte var en svordom.

Men jag glömmer det aldrig. Ett svärord i Bibeln.

• Gilla

---