Jag har inte skrivit en massa böcker. Men LÄST. Oxå ryssar, mest gamla ryssar, förstås. Och har dragit på mig mycket böcker. Köpt. Men periodvis också lånat, på bibliotek. Jag begriper inte hur folk kan leva utan att läsa böcker. Tryckta, med pärmar, hårda eller mjuka.
Visst, idag sitter jag, liksom så många andra, vid en skärm. Datorskärm. Mobilen gillar jag inte! Men jag njuter att se mina bokhyllor, alltför överfulla .... men helllre det än glesa hyllor. Älskar att bläddra bland böckerna, och hittar mycket gamla böcker, biblar, predikosamlingar. Och tunga böcker som min far köpte i USA, eller Canada när han var där i sin ungdom - under första världskriget.
Och Karl Rune Nordkvist ... ja, han fanns där när jag växte upp i Hälsingland. Med tidningen Ljusnan, som trycktes på förmiddagen och delades ut på eftermiddagen.
Leve boken - och ö h t det tryckta ordet.
Ljusnan, frisinnad tidning för Hälsingland. Debatterade så smått med dess kulturredaktör P W Häger. Någon ggn.
Och Norran, dvs tidningen Norra Västerbotten, också den med frisinnade förtecken. K H Wikström var väl redaktören.
Jag växte upp i Vallsta, där jag var flitig kund, gick de hundra meterna från mitt hem, till IOGT-NTO-lokalen, där biblioteket låg en trappa upp. En vägg med barn. och ungdomslitteratur, en vägg med blandad facklitteratur och en lång vägg för skönlitteratur. Plus en vägg med fönster. Bibliotekarien, som till vardags var stins, satt vid kortändan av det stora bordet som fyllde rummet och var fyllt med böcker som lämnats tillbaka - eller som var nyinköpta och skulle registreras. Biblioteket kallades folkbibliotek, och var öppet några kvällstimmar varje onsdag.
Och jag var där varje onsdag, när vi bodde i Vallsta.
Det var viktigt att läsa. Fick också mycket böcker av mina föräldrar. Så det inte bara skulle vara läxböder... Ja, jag vann också ett korsord för barn, och fick som pris "Kaparkaptenen", en stor och tjock bok.
Den har jag förstås kvar ännu.
Hemma hade vi också "Svensk Uppslagsbok" i bortåt 40 band inkl tilläggsband. Och jag läste och läste. Och köpte fler böcker.
Ljusnan, frisinnad tidning för Hälsingland. Debatterade så smått med dess kulturredaktör P W Häger. Någon ggn.
Och Norran, dvs tidningen Norra Västerbotten, också den med frisinnade förtecken. K H Wikström var väl redaktören.
Jag växte upp i Vallsta, där jag var flitig kund, gick de hundra meterna från mitt hem, till IOGT-NTO-lokalen, där biblioteket låg en trappa upp. En vägg med barn. och ungdomslitteratur, en vägg med blandad facklitteratur och en lång vägg för skönlitteratur. Plus en vägg med fönster. Bibliotekarien, som till vardags var stins, satt vid kortändan av det stora bordet som fyllde rummet och var fyllt med böcker som lämnats tillbaka - eller som var nyinköpta och skulle registreras. Biblioteket kallades folkbibliotek, och var öppet några kvällstimmar varje onsdag.
Och jag var där varje onsdag, när vi bodde i Vallsta.
Det var viktigt att läsa. Fick också mycket böcker av mina föräldrar. Så det inte bara skulle vara läxböder... Ja, jag vann också ett korsord för barn, och fick som pris "Kaparkaptenen", en stor och tjock bok.
Den har jag förstås kvar ännu.
Hemma hade vi också "Svensk Uppslagsbok" i bortåt 40 band inkl tilläggsband. Och jag läste och läste. Och köpte fler böcker.
