14 maj 2013

Att buffertspara ger frihet

Ännu ett citat från Olle Wästberg, tidigare bl a statssekreterare hos finansminister Anne Wibblen(fp). 


"Ett av mina mindre lyckade råd var till finansminister Anne Wibble. Hon stack in huvudet i mitt rum alldeles innan hon skulle iväg och tala i samband med att regeringen tillsatte en sparandeutredning. ”Säg att vår politik syftar till att alla ska kunna ha en årslön på banken”, sa jag.

Det missförstods som att Anne Wibble moraliserade om att alla borde kunna skaffa sig en årslön på banken, när det handlade om sparstimulanser.

I själva verket är bristen på ekonomisk buffert en allvarlig frihetsfråga i Sverige. Det har nyligen kommit två böcker som belyser detta. I boken ”Fattiga och rika, sanningen om svenskarnas privatekonomi”, kartlägger Peter Söderman svenska folkets inkomster, förmögenheter, sparvanor och utgifter. Han visar att svenskarnas inkomster hör till de mest jämnt fördelade i världen. Men när det gäller förmögenhet är det tvärtom. Förmögenhetsklyftorna i Sverige tillhör de högsta i världen.

Det är en viktig bok med ett helt nytt statistiskt material.
adlibris.com/se/product.aspx?isbn= ISBN: 9789170922213    Sök på ISBN-numret! 
Philip Lerulf har skrivit boken ”Balansakten. Medelklassen som lever ur hand i mun.” Den visar, ofta i reportageform, hur bristen på ekonomiska buffertar skapar otrygghet och brist på livsalternativ
adlibris.com/se/product.aspx?  rätt  ISBN: 978917566915  sök på det. 

Ett skäl till det låga svenska hushållssparandet är vårt förtroende för välfärdssystemen. Vi känner kanske att vi inte behöver spara för dåliga tider eller pension. Det kommer att bli ett dystert uppvaknande.

Idag är det billigt att låna och inte särskilt lönsamt att spara. Det är hög tid att vi gynnar sparandet. Det enklaste vore att sänka kapitalskatten – och därmed avdraget för räntor. Att det skulle ske inför ett val är tyvärr föga sannolikt."
---

Mina kursiveringar. 
 Kommentar betr sparandet och kapitalskatten.  Kanske kan kapitalskatten sänkas något, dvs skatten på kapitalinkomster.   
Men för just småsparare, vilka är de som behöver bygga upp en buffert, och jag gissar att de är de som Olle vill stimulera, så skulle ett återinförande av avdrag för ränteinkomster vara en god stimulans, upp till en "lagom" nivå.  FÖR stort avdrag skulle gynna de som redan har stor förmögenhet, vilket ju inte är nödvändigt. 

Sen ska vi inte glömma den schablonintäkt som numera belastar vårt fondsparande.  Jag observerade ö h t inte när det beslutades, men vid deklarationen kom den som en obehaglig överraskning.  Mot den har jag en principiell invändning,  förmögenhetsskatten avskaffades ju för några år sedan. Men detta är ett sätt att till en del återinföra den - och då i första hand för småsparare.  OBS, det är ju en "skatt"  på innehavet av fondandelar, inte på en eventuell avkastning, och även när när detta sparande går ner i värde! Att mer eller mindre smyginföra förmögenhetsskatten, det gillar jag inte.  Däremot har jag ingen principiell invändning emot en skatt på stora, verkliga, förmögenheter. Däremot kan det finnas praktiska svårigheter att konstruera en sådan skatt på ett "rättvist" sätt som inte skrämmer iväg de förmögnaste utomlands.
Den andra invändningen är just den att den drabbar småsparare, vars sparande i stället borde stimuleras. För de med ett stort kapital, de som redan har inte bara en buffert utan en faktisk förmögenhet, de torde i ytterst begränsad omfattning placera sitt kapital i (avgiftstyngda) fonder. De placerar i aktier, fastigheter eller annat som är lågt beskattat eller inte alls. 


Inga kommentarer: