14 december 2010

Polisvåld och terrorism (tillägg)

Hur många har dött av terrordåd i Sverige under överskådlig tid? Förutom självmordsbombaren själv, i Stockholm nu senaste helgen, noll.

Hur många har dött av polisingripanden, säg under de senaste tjugofem åren? Svar: minst trettio personer! Detta enl en rapport från Polishögskolan, refererad av Sveriges Radio.

Finns det anledning att vara orolig för att bli dödad i terrordåd i Sverige? Knappast. Visst finns en risk, men den är väldigt liten. Finns det anledning att vara rädd för svensk polis? Tja, kanske det. I vart fall klart större risk än för skada av terrorister.

Nu är jag knappast rädd vare sig för terrordåd eller poliser. Jag förutsätter att i huvuddelen av de fall som polisen ingripit med dödlig utgång har det funnits en anledning, av varierande styrka, att ingripa. Däremot är det knappast någon vild gissning att tro att polisen i många av dessa fall använt ett klart övervåld och/eller använt överdrivna och felaktiga metoder vid gripandena.

Nu signaleras att polisen ska ändra instruktionerna och utbildningen. Hjälper det? Det var inte så länge sedan som det sas att polishögskolan ändrat sin utbildning, men att poliserna ändå i praktiskt arbete fortsatt i gammal ordning.
Jag tror nog att det måste gå mycket tydliga signaler till polisen att inte använda övervåld. Och kanske också att se över rekryteringen. Intelligens, tillämpad psykologisk vardagskunskap är nog viktigare än muskelstyrka och macho-uppträdande i de flesta fall.

Tillägg. Kanske måste problemet med polisövervåldet också sättas i relation till de allmänna problemen med svensk polis, bl a belyst av Hans Lindblad så sent som för en månad sedan. Svensk polis har bekymmer med att över huvud taget förebygga brott, att utreda och lösa brott, trots alltmer anslag, personal, övervakningslagar och tillgång till elektroniska finesser. Är det, förutom det ovan nämnts, en fråga om fel ledning, fel organisation, fel prioriteringar och fel målsättningar också?

Inga kommentarer: