Politik i kyrkan? Varför det?

Vad i allsin dar ska vi ha kyrkoval till? Vad är kyrkopolitik?

Det har varit några debattartiklar Piteå-Tidningen, främst av partiföreträdare, inför kyrkovalet den 20 sept. Dessutom hade PT:s nye ledarskribent Bengt-Urban Fransson en utmärkt ledare den 1 september om vad sverigedemokraterna står för i detta val.
Dock menar jag att han drar delvis fel slutsats. Hans artikel, liksom debattartiklarna, visar framför allt det orimliga i att ha partival till kyrkans beslutande organ!

Svenska kyrkan lever i samhället, men är inte detsamma som samhället. Sv kyrkan är en sammanslutning för och av personer med en viss religiös uppfattning. Den är stor, javisst, och den är mycket generös när det gäller medlemskrav. Icke desto mindre är den något helt annat är ett samhällsorgan! Med nuvarande ordning är det helt tydligt att Sv kyrkan ännu inte är en fri kyrka. Kyrkan bestämmer inte över sig själv, inte över sin tro, inte över på vilka grunder dess styrande skall utses. Det gör politiker, som givetvis utgår från sina program, sina respektive ideologier (i den mån sådanda fortfarande existerar...)

Kyrkomötet beslutar, men kyrkomötet är politiskt utsett. Därför är det svårt att ändra reglerna för hur det och andra regionala och lokala organ utses. Politikerna släpper inte gärna ifrån sig makten.
Samtidigt ger det en god chans för tvivelaktiga idéer och partier, som sverigedemokraterna, att ta sig in i kyrkans styre.

Det finns röster för att avskaffa partivalen, märkligt nog menar en del av dessa röster att folk ska välja deras parti för att avskaffa partival...

Nu är det väl inte så viktigt med kyrkan och kyrkovalet, så menar majoriteten av svenska folket, och avstår från att rösta. De som röstar är mest några ytterst partilojala väljare som vill stödja sitt parti, trots att man inte är helt övertygad om vare sig kandidaternas lämplighet eller det lokala kyrkovalsprogrammet. Det låga valdeltagandet gör att utrymmet för kupper är stort, för den som vill och orkar med sådant.

Nej, kyrkan är inget politiskt organ likställt med riksdag eller kommunfullmäktige. Det är helt andra frågor som en fri och levande kyrka ska syssla med. Och vad det är, det är det de i kyrkan aktiva medlemmarnas sak att avgöra. Inte partiernas.

Hur kan de deklarerat icke-kristna Reinfeldt och Sahlin stå ut med att deras sekulära (trodde man) partier ställer upp till val i ett kristet trossamfund? Vill de helt enkelt ha makt över trossamfunden borde de väl ställa upp i val till Sveriges Muslimska Förbund också? Jasså, det får dom inte - trodde väl det.

PT:s referent från kyrkovalsinformationen härförleden fann det svårt att se några skillnader mellan partiernas kyrkovalsprogram. Tror jag det. De är allmänt välmenande, men knappast speciellt inriktade på kyrkans naturliga frågor. Ett exempel: Svenska kyrkans målsättningar för sitt utlandsarbete är, politiskt styrd som den är av s+c, 1) landsbygdsutveckling, 2) klimat och miljö, 3) ekonomisk rättvisa.
Skratta inte nu. Det är helt OK målsättningar.
Om det vore ett politiskt organ. Men vart tog kyrkan vägen? Borde inte evangeliets spridning komma med på listan?

Avpolitisera Svenska kyrkan, låt den vara ett fritt trossamfund som bestämmer över sig självt.

Jesus, kyrkan och sverigedemokraterna.

Det sägs det ska vara kyrkoval den 20 sept. Men allvarligt talat, nog är det dags att avskaffa nuvarande system med partival. Det är väl inställningen till de kyrkliga frågorna som ska vara grund för valet, inte ev partitillhörighet. Partival har länge känts fel. Och vad gör detta tydligare än att sverigedemokraterna nu gör ännu ett försök att skaffa sig en politisk (!) plattform i Svenska kyrkan?

HAX, en av de mest besökta politiska bloggarna, har uppmärksammat detta i några inlägg, bland annat igår, med rubriken Den ironiska generationen. Det föranledde en något vildvuxen "teologisk" debatt. (Som, förefaller det mig, i efterhand något ansats av HAX.) Hax menade att det låg något ironiskt i att just sd ställde upp i kyrkovalet. Jesus skulle nog inte ha välkomnats av dagens sverigedemokrater. Och det har han nog rätt i.
Det skrämmade var att i kommentarerna fanns en hel del öppet rasistiska ståndpunkter, förutom en diskussion om nazism om det är vänster eller höger etc, som gick emot Hax. Både inläggens mängd och art visar mest att Hax verkligen har en blogg som "alla" läser.

Hax skrev att Jesus var "snäll", vilket är en sanning med modifikation. I vart fall var det inte något slags "snällism", utan krav på sanning och rättfärdighet som mycket skarpt gick emot den tiden judiska "prästerskap" och andra makthavare. Det var ord och inga visor som han förkunnade över månglare i templet eller skrymtande fariseer. Han ville röja upp, göra om, göra rätt. (Oj, kanske han till och med var mot FRA-lagen... )
Inte bevara gamla förlegade strukturer.
Att vara barnens vän gör väl inte någon till "snäll" eller medgörlig. Snarare tvärtom - mot de som står för ondska.

Nu finns det förstås många olika motiv för religiös aktivitet eller inställning. Och man ska inte sätta likhetstecken mellan Jesus och Svenska kyrkan. Men sverigedemokraterna står faktiskt för en främlingsfientlighet som dess nuvarande ledning nödtorftigt söker dölja genom att ta över en del gamla sosseideal (t ex betr äldrefrågor etc) för att locka besvikna och nostalgiska gammelsossar. Dock, vad jag förstår så är inte Svenska kyrkans främsta (eller ens sista) mål att vara en hemstad för nostalgiker och främlings- och förändringsrädda konservativa. Eller?

Men, visst kan det vara roligt att försöka tänka sig vad som skulle hända om Jesus kom tillbaka idag, vilka som skulle välkomna honom (knappats sd väl?), vilka som skulle stoppa honom, vad han skulle betecknas som (sinnessjuk, terrorist, en snäll idiot, uppviglare, samhällsbevarare (näe?) eller som sanningssägare) etc.

Ärligt talat tror jag dock inte att han skulle har mycket till övers för sverigedemokraterna.

Hur man gör den kategoriseringen, det säger dock måhända mer om en själv...