Visar inlägg med etikett Anne Wibble. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Anne Wibble. Visa alla inlägg

14 maj 2013

Att buffertspara ger frihet

Ännu ett citat från Olle Wästberg, tidigare bl a statssekreterare hos finansminister Anne Wibblen(fp). 


"Ett av mina mindre lyckade råd var till finansminister Anne Wibble. Hon stack in huvudet i mitt rum alldeles innan hon skulle iväg och tala i samband med att regeringen tillsatte en sparandeutredning. ”Säg att vår politik syftar till att alla ska kunna ha en årslön på banken”, sa jag.

Det missförstods som att Anne Wibble moraliserade om att alla borde kunna skaffa sig en årslön på banken, när det handlade om sparstimulanser.

I själva verket är bristen på ekonomisk buffert en allvarlig frihetsfråga i Sverige. Det har nyligen kommit två böcker som belyser detta. I boken ”Fattiga och rika, sanningen om svenskarnas privatekonomi”, kartlägger Peter Söderman svenska folkets inkomster, förmögenheter, sparvanor och utgifter. Han visar att svenskarnas inkomster hör till de mest jämnt fördelade i världen. Men när det gäller förmögenhet är det tvärtom. Förmögenhetsklyftorna i Sverige tillhör de högsta i världen.

Det är en viktig bok med ett helt nytt statistiskt material.
adlibris.com/se/product.aspx?isbn= ISBN: 9789170922213    Sök på ISBN-numret! 
Philip Lerulf har skrivit boken ”Balansakten. Medelklassen som lever ur hand i mun.” Den visar, ofta i reportageform, hur bristen på ekonomiska buffertar skapar otrygghet och brist på livsalternativ
adlibris.com/se/product.aspx?  rätt  ISBN: 978917566915  sök på det. 

Ett skäl till det låga svenska hushållssparandet är vårt förtroende för välfärdssystemen. Vi känner kanske att vi inte behöver spara för dåliga tider eller pension. Det kommer att bli ett dystert uppvaknande.

Idag är det billigt att låna och inte särskilt lönsamt att spara. Det är hög tid att vi gynnar sparandet. Det enklaste vore att sänka kapitalskatten – och därmed avdraget för räntor. Att det skulle ske inför ett val är tyvärr föga sannolikt."
---

Mina kursiveringar. 
 Kommentar betr sparandet och kapitalskatten.  Kanske kan kapitalskatten sänkas något, dvs skatten på kapitalinkomster.   
Men för just småsparare, vilka är de som behöver bygga upp en buffert, och jag gissar att de är de som Olle vill stimulera, så skulle ett återinförande av avdrag för ränteinkomster vara en god stimulans, upp till en "lagom" nivå.  FÖR stort avdrag skulle gynna de som redan har stor förmögenhet, vilket ju inte är nödvändigt. 

Sen ska vi inte glömma den schablonintäkt som numera belastar vårt fondsparande.  Jag observerade ö h t inte när det beslutades, men vid deklarationen kom den som en obehaglig överraskning.  Mot den har jag en principiell invändning,  förmögenhetsskatten avskaffades ju för några år sedan. Men detta är ett sätt att till en del återinföra den - och då i första hand för småsparare.  OBS, det är ju en "skatt"  på innehavet av fondandelar, inte på en eventuell avkastning, och även när när detta sparande går ner i värde! Att mer eller mindre smyginföra förmögenhetsskatten, det gillar jag inte.  Däremot har jag ingen principiell invändning emot en skatt på stora, verkliga, förmögenheter. Däremot kan det finnas praktiska svårigheter att konstruera en sådan skatt på ett "rättvist" sätt som inte skrämmer iväg de förmögnaste utomlands.
Den andra invändningen är just den att den drabbar småsparare, vars sparande i stället borde stimuleras. För de med ett stort kapital, de som redan har inte bara en buffert utan en faktisk förmögenhet, de torde i ytterst begränsad omfattning placera sitt kapital i (avgiftstyngda) fonder. De placerar i aktier, fastigheter eller annat som är lågt beskattat eller inte alls. 


27 augusti 2012

Apropå vidlyftig representation

Jag tillåter mig att rakt av kopiera och ge er Olle Wästbergs lilla text i sitt senaste månadsbrev, om Anne Wibbles och detta med att vara sparsam med statliga medel.
Vilken skillnad emot hur många av dagens politiker - och byråkrater - handskas vårdslöst med våra skattepengar.

"Anne Wibble och dricksen

På tal om departementens julfestande: Jag var ju under några år dåvarande finansminister Anne Wibbles statssekreterare. Anne var mycket ekonomisk. Hon hade aldrig haft något kontokort, men pådyvlades ett som statsråd. I december 1991 skulle den politiska staben äta julmiddag. Vi gick på en restaurang dit vi brukade gå med mindre nogräknade utländska gäster.

Så småningom kom notan. Den slutade på 1.889 kr. Anne använde för första gången i livet ett plastkort och när kvittot kom tillbaka hade man inte fört in slutsumman och finansministern frågade mig varför. Jag svarade att de nog förväntade sig att hon skulle lägga på dricks.
- Jaha, hur mycket då?
Man brukar jämna upp till något lagom jämnt tal, svarade jag.

Varefter Anne Wibble lade på en krona så att det blev jämnt 1.890 kr."
---

Jag måste erkänna att jag känner stark sympati för detta restriktiva sätt att representera. Och för restriktiviteten att använda plastkort.