Eftermiddagsjazz får mig att minnas de härliga stunder jag en gång i tiden tillbringade på Mosebacke Etablissemang, där det ett antal år var s.k. familjejazz, företrädesvis under helgerna på just eftermiddagarna. Och familjerna kom, barnen var oftast rätt små (och inte alltid helt koncentrerade på musiken) men artisterna stora, svensk och amerikansk elit. Till blygsam entré och möjlighet att fika eller inta enkel måltid till lågt pris.
Nå, numera har oftast barnen flugit ut och de som besöker eftermiddagsjazz är lätt grånade. Plus en och annan musikstuderande här i Piteå med sin Musikhögskola. Plus min son Erik, som har lång tid till sin eventuella högskoletid.
Zoie Finer har jag inte hört förr, och bara hört talas om rätt lite. Hon är ju inte populärartist som systern Sarah Dawn F. Och nu kommer jag till denna personliga kommentar till dagens konsert.
Inledde gjorde ett gäng från Framnäs jazzlinje. Med en trombonist med härlig ton i instrumentet och en pianist som svängde riktigt bra. En inledning som gjorde att man kom i fin stämning.
(Framnäsbandets pianist)
Zoie då. En chosefri sångerska med vuxen jazzröst. Hon gillar att sjunga - och gillar musiken som medmusikanterna åstadkommer. Tar gärna något danssteg och rör sig till musiken. Men det är ingen utstuderad scenshow, utan "bara" betoning på musiken i sig. Medmusikanterna får också generöst med utrymme, inte minst då Anders Ekholm på tenorsax. Men också de övriga - Pelle Karlström piano, Christian Paulin el-bas, Janne Kullhammar drums - ger gott stöd och en del fina soloinsatser.
Zoies repertoar är främst ur den "the Great American Song-book", jazzstandards av kvalitet. Plus några av de bästa kända svenska låtarna. Trots, eller kanske tack vare det, så blir det ett omväxlande program. Några exempel: Singing in the Rain, The Man I love, I Fall in Love too Easily, Norwegian Wood, My Heart
Belongs to Daddy (i en mera vuxen version än Marilyn Monroes Lolita-dito) etc.
Andra set bestod helt av publikens val, mera standards, givetvis. Fly Me to the Moon, Cry Me a River, Misty, Georgia on My Mind, och en livfull Ain´t Misbehavin (med stilfullt stridepiano).Min son Erik hade valt What a Wonderful World. Vilket (givetvis!?) blev avslutningsnumret! Och inte bara det, Zoie tillägnade Erik numret, och visade hur mycket hon uppskattade publikens yngste och att han gillade musiken så skarpt. Som förälder blir man ju rörd, men det visade - och sa - Zoie efteråt också, att hon blev av Eriks engagemang.
Det var en väldigt fin version som Zoie gjorde av denna i sig rätt enkla låt. Men Louis Armstrong har ju visat att det går att göra stor musik av enkla underlag, både av denna och andra låtar. Det verkar Zoie ha tagit fasta på. Och Erik inspirerade henne tydligen. Och de båda kramade om varandra. Men det är faktiskt inte bara därför som jag vill betona att Zoie Finer är en mycket god jazzsångerska.
Ja, det var en annorlunda jazzeftermiddag det.
Enda "felet" var att publikuppslutningen var rätt gles denna gång. Men - skyll er själva, ni som inte var där.
---
På den övre bilden ser vi förutom Zoie Finer även Janne Kullhammar, Christian Paulin och Anders Ekholm. Nederst är Erik och Zoie på väg att krama om varandra. .
