Apropå "sista kungen", förändring eller någon ny variant av statschef?

Teve-programmet igår, torsd 12 jan, om de sista kungarna, det var intressant. Om än viktigt och mindre viktigt blandades friskt. Av de nu levande "kungliga" var det två som som intervjuades; kungen (som nog blir den siste), som är årsbarn med min i fjol avlidna syster, och prinsessan Christina, som är årsbarn med mig. Båda dessa, de två yngsta av Sibyllas barn, uttryckte sig diplomatiskt försiktigt. Men trots att Tjabo var nästan skrattretande försiktig, lyckades han ändå uttala sig om arvsrätten till kronan på ett sätt som retat upp många då han ifrågasatte grundlagsändringen som satte Viktoria före Carl-Filip. (Intressant var också att när han som tämligen färsk kung presenterade (läste upp) den  nya grundlagen, så verkade han inte begripa den fullt ut, vilket han indirekt bekräftade i programmet.).

 För mig får han tycka vad han vill, men det ska han inte säga högt, p g a att han som statschef inte ska uttala sig i en politisk, konstitutionell fråga. Christina verkade både mera försiktig och samtidigt "kunnigare" och förstående för monarkins begränsningar...

Finns mycket att säga i detta ämne. Dock nöjer jag mig med att konstatera att jag är republikan, statschefen ska på ngt sätt väljas av folket, inte av vems gener statschefen kommer. (En ggn i tiden hade vi förresten - i princip - valda kungar. Om än skaran som valde dem var "något begränsad".)

Sen tycker jag att kungliga har något begränsade rättigheter (men finfina ekonomiska villkor), för kungen råder ingen religionsfrihet, han/hon MÅSTE tillhöra Lutherska kyrkan, inte vara muslim eller ateist t ex. Det är ju inte numera kungens armé eller flotta, men pacifist kan han ju inte vara. Och han får inte tycka till om politik, absolut inte. Men 1 el är det 2 ggr om år så blir han informerad om vad regeringen beslutat... Etc. Däremot far han (och i viss mån drottningen och kronprinsessan, ev med prinsmannen Daniel runt på en hel del middagar och invigningar, och en och annan utrikestripp (då de ska hålla käften och inte uttala sig om något som kan snudda vid politiskt kontroversiella ämnen).

Sen kan man ju diskutera om hur en demokratiskt vald statschef ska utses och ha befogenheter. Det diskuterar jag inte här, konstaterar bara att där finns många olika lösningar.

Konstaterar dock att om nu kungen vill behålla monarkin, då borde han snarast frivilligt abdikera ("pensionera sig") till förmån för Viktoria. (Och då skulle nog Estelle ha en chans att bli drottning i sinom tid.) Jag tror mig förstå att en motivering till att han inte planerar att avgå inom de närmsta åren, det är att han gärna vill låta Viktoria få vara "hemma med barnen", att slippa ta över "regerandet". att få vara mammaledig i kanske 10-15 år till (om han inte trillar av pinn tidigare). Jag tror inte att det skulle bli ngt allvarligt ifrågasättande av att Viktoria fick överta tronen inom kort (säg 3-4-5 år). Men dröjer det en längre tid, Bernadotterna har ju en tendens att bli gamla, då gissar jag att "man" (politiskt, principiellt) gör slag i saken och avskaffar monarkin. Och exempelvis gör riksdagens talman till statschef. I någon mån är han ju det redan, han föreslår vem som ska bli statsminister och tyx då och då få fungera som vikarierande/ställföreträdande statschef.

Det är inte mitt förslag, men det är en rätt smärtfri, enkel lösning.
---
Ett alternativ, "kompromiss" skulle kunna vara att vi med republik kunde låta en (utvidgad) riksdag välja den republikanske regenten i 7-årsperioder, max 2 ggr. Och att man till den kunna benämna presidenten  för "kung" , och nominera Viktoria till vald kung ...  ,, som en mjuk övergång till ett demokratiskt styre, som även omfattar statschefen, hur denne utses... 

(Arbetsnamn;) MIN FAR - och jag'

Januari 2023.   Fick inspiration att skriva om min far, av ett inlägg på FB. (Plus vid ett långt samtal med min son). Jag har då och då skrivit små (och något längre ) stycken  om honom, tidigare på främst bloggar. Men börjar nu med en pinfärsk sammanfattning om pappa, främst om hans tidigare år. 

Far, Valfred Forsgren föddes  i dec 1891, Mönstrade i  slutet av 1912, for till Amerika febr 1913, dvs strax innan inryckning, från Sikeå hamn utanför Robertsfors i Västerbotten, via Göteborg och England till New Foundland,  jobbade sig först igenom Canadas vetestater, på rancher (som cowboy, gillade hästar) och på farmer, målarjobb och så som skogsarbetare i Albertha British Columbia, där stora svartbjörnar kunde ramla ner genom skogsarbetarnas kojas tak... kallt, tufft. Tog sig så småningom över gränsen till Montana/USA. försökte få en jordbit/Homestead, spelade fiol i kojan under en julnatt, inkallades till soldatutbildning utanför San Fransisco , men precis när han skulle skeppas över till Europa/Frankrike och WW1 så blev det vapenstillestånd, och han slapp ...

Men pga av militärtjänstgöringen hade han varit ifrån homesteadet för länge, tappade rättigheterna. Åter till diversejobb. Träffade alla slags människor, vita, gula, svarta. Hittade några pilspetsar i flinta, som indianer hade gjort.  Fick efter nått år brev från Sverige att hans far var allvarligt sjuk.
Åkte efter drygt 7,5 år tillbaka till Sverige. .... där massor hände. Han brukade berätta att når båten från Amerika närmade sig hamnen i Göteborg så syste reklamen för Pellerins Margarin emot honom, då kände han att han var i Sverige, hemma.
Han fick göra lumpen, som han mer eller mindre smitit ifrån, men också sitta i burken 30 dgr i Sverige, för att ha smitit från värnplikten. Enligt  hittad inskrivningsbok, så inkluderade straff för detta slag av förseelse också ett bötesbelopp, av en avsevärd, kännbar, summa. Jag kan inte erinra mig att han berättad detta, men sådana var reglerna. 
Pappa Jobbade som målare, vilket ju var hans yrkesutbildning.  Byggde hus, ett egnahem i 1,5 vån, hans far å syster avled. Gifte sig, hustrun var sjuklig och avled  sedermera i Boliden. De tog ett  fosterbarn. De flyttade, till nya gruvsamhället Boliden. Blev en av missionsförsamlingens grundare, byggde missions-kyrkan, blev ordf, ungdomsledare, hade också uppdrag i styrelsen som kassör och sekreterare (hade en skrivmaskin av märket Mercedec-Benz)..  Var målare, satte färg på samhället, hade stora diskussioner med både kommunister och nazister på byggena. Gifte om sig, köpte bil aug 1939, sålde bilen (en A-ford) efter ngn månad pga WW2, jag föddes, och min syster... vi flyttade till Hälsingland.. , ja det var ett litet smakprov... av den första hälften av hans liv.

En intelligent och bildad och duktig och trevlig, social man, med bara 6 års folkskola, men visste det mesta. Diskuterade på gamla dar med ministrar (t ex med I Mundebo) på jämbördig fot. Arbetade till ca 75 års ålder.  Och var dessutom styrelseledamot i missionsförsamlingen också i Arbrå och som söndagskollärare i Vallsta intill avflyttningen till Bollnäs. 

---
Apropå minnen. Jag, min fars son, minns  i klass 2. Vi läste högt ut bibeln, ur GT , en av de små profetböckerna på slutet. När jag läste kom jag till ett stycke där profeten osade svavel, ja, där stod ordet förbannad.

Jag stammade och blev stum. Jag fick inte svära, ville inte svära. Inga svordomar i vårt hus, i min mun. Minns inte exakt hur det gick, men troligen stammade jag att ordet jag inte läste, att det var en svordom, och jag svär inte.

Jag tror at vår gamla snälla, men stränga fröken, på ngt sätt lät mig slippa läsa det, överlät till nästa elev att läsa högt. Och att "förbannad" i detta sammanhang inte var en svordom.

Men jag glömmer det aldrig. Ett svärord i Bibeln.

• Gilla

---