9 av 10 liberala kärnväljare vill ha en borglig regering. Så sammanfattas en liten undersökning som Smedjan-Timbro gjort. Med uppenbar avsikt att påverka L-ledningen och partirådet betr det som ses som vägvalet som L måste göra inför riksdagsvalet 2022.
L, det som intill härom året var fp, folkpartiet är i kris, och nya p-ledaren Sabuni och kretsen kring henne tror sig rädda Liberalerna (L) genom att stödja eller ingå i en regering av m och kd, som bara kan bildas om SD släpper fram den. Och det kallas, trots det, att stödja en borgerlig regering. Partistyrelsen (PS) beslöt nyligen, med knapp majoritet, att L ska följa Sabunis linje. Men de trogna socialliberala är minst sagt bekymrade, vill inte gå med på något som helst samarbete som inkluderar SD. Ett par tidigare fp-ledare - Bengt Westerberg och Maria Leissner har offentligt varnat för samröre med SD. Många liberaler har redan lämnat L-skutan, och fler lär det bli om Sabunis SD-styrda "borgerliga" väg blir kursen. Men allmänborgerliga och röststarka personer försöker visa att Sabunis kurs ska rädda partiet kvar i riksdagen genom att ge SD makten över en "borgerlig" regering. Vilket de anser sig visa genom en Timbro-undersökning, där de hittat några som de kallar "kärnväljare". Där slutsatsen är: 9 av 10 liberala kärnväljare vill ha en borglig regering. Visst, säger jag. Men därmed har man inte bevisat att liberala (socialliberala) väljare (nuvarande, gamla, fd, eller nytillkommande) vill ha en moderat(borgerlig) regering vars kurs sätts av det nynazistiska Sverigedemokraterna (SD). En troligare bild av stämningen bland väljare med förmodat liberala åsikter visas av en undersökning av Kantar Sifo, enl en debattartikel nedan. "Folkets röst säger vänster, Nyamko”
DEBATT. Peter Callius, affärsområdeschef för media på Kantar Sifo, gör en tung analys av vilket block de presumtiva C- och L-väljarna hör till värderingsmässigt. Och kommer fram till en annan slutsats än Liberalernas partiledning. Så inleds en debattartikel i Dagens Opinion, om en analys av hur liberala sympatisörer tänker och ser på tillgängliga alternativ i mitten.
FP/L var ett parti på folkligt frisinne/liberalism, de väljarna finns inte kvar på landet, men deras barn finns i viss mån kvar i en utbildad medelklass i städerna, de har i o f sig ofta varit i motsats till socialdemokratin som sådan, pga dess långa maktinnehav, men inte till socialt ansvar och välfärd. Och har varit emot högern, som i modern tid, intill rätt nyligen, inte varit ngt värre än moderat-högern, som fp lärt sig hantera. ... Och vänstern har blivit som gamla tiders sossar, inte kommunister i verklig mening (om än en del socialism-rester). Men på högersidan finns nu nynazisterna (visserligen i kostym), och de är den socialt ansvarstagande liberalismens största fiende, vilket också SD framhåller själva.
En komplicerande faktor idag är det flitiga användandet av termen borgerlig, som egentlige bara anger icke-socialism. Men inte ideologi. Ohlin betonade alltid att de ickesocialistiska partierna hde olika ideologi, fp var socialliberalt, högern var konservativ, och bf/c var "Hedlund i Rådom". Som med tiden fick en del liberala inslag.
Använd inte termen borgerlig på liberala partier.
Se även min bloggpost daterad 8 mars.
Varför är det så svårt att skilja på begreppen borgerlig och liberal ? Till och med för en del som kallar sig liberaler.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar