Jag är en man i mogen ålder med brett samhällsintresse på socialliberal grund. Därtill mycket musikintresserad. Det är främst samhällsintresset som dokumenteras här, enstaka notiser av privat eller allmän karaktär kan förekomma. I likhet med Lord Acton (brittisk liberal på 1800-talet) anser jag att: ”Makt verkar korrumperande, och absolut makt korrumperar absolut. Stora män är nästan alltid dåliga män. Det finns ingen värre irrlära än att ämbetet helgar dess innehavare.”
26 maj 2020
Med kepsen på
Fick för mig att ha kepsen på, inne. Som en annan tonåring.
Det brukar jag verkligen inte ha. Jag är ju inte precis en tonåring...
Men detta är Jeffersonkepsen, varav kan förstås att jag gillar blues. Och bluestidskriften Jefferson.
Som i sin början, för mer än 50 år sedan hette Jefferson Blues Magazine. Efter bluesveteranen Blind Lemon Jefferson.
Jefferson är en mycket bra musiktidning. Med fokus på blues, nu som då.
Och är dessutom världens äldsta ännu utkommande bluestidskrift.
Håll till godo.
PS. Jefferson har också en facebooksida. https://www.facebook.com/Jeffersonblues/?hc_location=ufi
Etiketter:
bluestidskrift.,
Jefferson Blues Magazin,
jeffersonkeps,
keps
15 maj 2020
Om corona, hjälpbehov med mera. Blandade osorterade "privata dagboksnoteringar"
Låt jazzen ljuda manar JAZZ/OJ. I ett nödrop p g a den prekära situationen som jazzlivet och jazzmusikerna hamnat i, i coronatider. Med nedstängning av inte bara av transporter, turism och kulturinstitutioner - utan också av konserter och mindre jazzspelningar, som är jazzmusikernas (frilansarna) knappa levebröd. Försvunnit helt under våren/sommaren, och osäkert om hösten. Vi jazzälskare får klara oss (?) utan livejazz. Och coronan drabbar även gamla OJ, som numera kallar sig JAZZ. Färre annonser, mindre att skriva om, vacklande ekonomi, och nu går nödrop ut om både tidskriften och jazzens fysiska överlevnad. Liksom jazzvännerna, som i hög grad tillhör riskgruppen.
Dagliga rapporter om smittan med både död och akutvård och något lindrigare verkningar, som stänger både skolor och fabriker, och i stort sett allt handlande utom mat. Och inga flygsemestrar denna sommar. Alla drabbas, direkt eller indirekt. Hälsa, sociala kontakter, ekonomi. Och enorma resurser sätts in både för vården (på sikt kanske även för äldreomsorgen), miljarder på miljarder pytsas ut. ALLA verkar behöva stöd, bidrag, stora som små företag, a-kassa, slippa betala löner för "korttidspermitterade", sänkta arbetsgivaravgifter, sänkta hyror etc. Och risktillägg, kompensationer och höjda löner för de som på något sätt är anställda inom vården. Plus att de måste "få" mera kvalificerande utbildning...
Mycket av detta är givetvis viktigt, även om man kan ha åsikter om beloppen och utformningen, men en sak är säker. Det kommer räkningar som ska betalas. Pengarna kommer ju inte från ovan till skänks. Det som stat och kommuner ger ut, det ska betalas finansieras - av oss skattebetalare, i den mån vi/de överlever. Dvs höjda skatter, nya skatter - statliga främst, men också kommun- o landstingsskatter även om de "lovats" statsbidrag (på den skattsedeln). Plus fördyringar pga extra inflation både pga av alla "bidrag" och för att sätta fart på sysselsättning och ekonomi när pandemin är över (?).
Denna allvarliga pandemi, covid-19, föranleder också andra biverkningar genom mer eller viktiga jämförelser, med hur den drabbar andra länder och hur man ser på olika grupper av drabbade. Jämförelse som ofta bortser från att länderna ligger i olika facer och med olika åldersstrukturer och hur äldreomsorgen ordnas, eller inte ordnas. Och i vilken mån som fattiga drabbas mera än mer välbeställda grupper, både av viruset och arbetslöshet.
Samtidigt som både det allmänna och enskilda, privata visar stor vilja att hjälpa till, så kommer det också fram en hel del girighet (t ex genom fusk med olika stöd), fördomar om vad/vilka som kan orsaka spridningen, visar främlingsrädsla och rent hat emot invandrare och flyktingar och att vi (samhället och enskilda) faktiskt måste hjälpa och skydda alla, som ofta starkt bidrager till Sveriges välfärd och omsorg, oavsett bakgrund.
Och att yngre och medelålders inte alltid förstår att de måste se till att de inte sprider smitta till äldre och andra riskgrupper, utan mest vill leva som vanligt - och därmed gör att de som ska skyddas faktiskt utsätts för mera smitta - och död - än om alla insåg sitt ansvar.
Vi måste också inse att vi lever i EN värld. Visserligen får vi resa kraftigt mindre en tid, avstå från semesterresor och annat som inte är absolut viktigt. Viruset drabbar hela världen, oavsett hudfärg och religion, förr eller senare. Och att många länder drabbas hela samhället eller vissa grupper mycket värre än hur det gör i Sverige, eller EU.
I USA drabbas de fattigaste, som ofta är färgade, värre både av viruset och arbetslöshet (socio-ekonomiska faktorer). I Storbritannien så har man observerat att minoritetsgrupper, inte drar in viruset, men däremot drabbas i mycket högre grad av det. Varför? Tja troligen främst för att minoriteterna tjänar mindre, är fattigare än majoritetsgruppen I bl a Afrika är visserligen befolkningen yngre än i Väst-europa, men är i hög grad pga bl a arbetslöshet, svält, torka mer utsatt, och då faktiskt barnen. Vilket kan leda till att unga flickor tvingas gifta sig, så det blir en mun mindre att mätta. Etc. Fick senast idag ett nödrop (från Erikshjälpen) om den aspekten.
Fattigdom i kombination av avspärrningar och arbetslöshet (pga Coronan) ger svält i många länder (dock knappast i Sverige) vilket vi inte hjärtlöst kan strunta i. Varken Sverige som nation eller privata hjälporganisationer. Jag kan i vart fall inte blunda.
(t.v. Risutdelare med utrustning
Nedan en stor säck ris, som skulle fördelas på flera familjer. Det gick åt många sådana säckar.)
För att ta sig in i ett område måste man ha ett intyg om "legal" passage och blir dessutom kollad om man har feber, av en mer el mindre sjukvårdsutbildad kontrollant, omgiven av beväpnade ordningsvakter...
Ett exempel. Ett av de fattigare (inte fattigaste) länderna i Asien är Filippinerna, trots en mycket kraftig tillväxt i ekonomi - och delvis i levnadsstandard - under det senaste dryga dussinet år sådär. En tillväxt som främst visar sig hos en allt bredare och alltmer välmående medelklass. (Överklassen har "alltid" haft det "bra".) Den fattigaste delen har nog krympt litet, men inte alls följt med i tillväxten. De fattigaste lever främst i "provinsen" och lever ofta även i normala tider precis på gränsen. Dessutom (över)lever en stor del av filippinarna på att ca en tiondel av befolkningen arbetar/lever utomlands, och att dessa skickar hem pengar till släkten hemma. Nu i coronatider är exempelvis fiskarna, de som bor vid kusten och lever i små byar med snart sagt bara fiskarfamiljer, svårt utsatta, ekonomiskt. De får - liksom alla andra - inte resa hur som helst utanför sina områden, och får inte fiska (för försäljning), möjligen för sin egen familj. De lever i någon slags områdeskarantän, där man måste ha tillstånd och visa att man reser p g a arbete, för att komma ut och in i sin by. Områdena/byarna (liksom t ex även stadsdelarna i städerna) är slutna/stängda, pga smittfaran). Vi skickade i veckan pengar för att köpa in ris för utdelning till bl a en sådan svältande by. Våra ombud lyckades ta sig genom
avspärrningarna (fråga inte mig hur). och vi fick idag en del bild- och videobevis av utdelningen. Ombud, utdelare och mottagare (inkl barn) för det 45-tal familjer som bor där. Dvs totalt minst 150-170 personer. En del kom och for från utdelningsplatsen med små båtar, det var snabbare och enklare än att klättra i berget... Sen delades ut ris till några andra familjer i en annan by också, en bit från havet.
Man måste bara hjälpa, så gott man kan. Och de var väldigt tacksamma. Kan tilläggas att de som bor i de fattigaste områdena, de har normalt inte råd att köpa ris, utan de köper majs, vilket är billigare. Så med ris på bordet blev det nog "fest". Ris och majs är viktigare för dem än vad potatis är för oss i Sverige.
Bilder över sortering och iordningställande av jasminriset. Köer i olika stadier. Utdelning, oftast hämtades riset av kvinnorna eller barn som tar hem till sin familj. En bild från avresa med båt tillbaka till "hus" som ligger en bit ifrån. Sjövägen är snabbare och enklare än att klättra i berget.
Överst en videosnutt med en utdelare i ansiktsmask och några som tar emot ris.
09 maj 2020
I skuggan av covid-19, gudbarnet tar studenten
Coronaviruset spelar in i stort som smått i våra liv. För ung och gammal, och i stort sett över hela jorden.
Jag är väldigt trött på hur viruset komplicerar min och min familjs vardagsliv. Som i riskgrupp (inte bara p g a ålder, 70+), så ska jag vara i karantän, hemma, men med en familj som arbetar och går i skola (förskola resp grundskola). Får därför se till att familjen utför det de ska och måste (vilket utsätter dem för risk för smitta, om inte deras omgivning håller avstånd etc), och jag får hålla avstånd till dem hemma.
I Sverige har det varit mycket diskussioner om hur skolavslutningarna ska ske, i synnerhet hur den gymnasieexamen som kallas studenten ska bli festlig och minnesvärd. Och där det verkat mest viktigt för många är att det ska få "festas", vilket då menas en påkostad bal och fara runt och skrika och skräna (onyktra) på trånga lastbilsflak, dricka och sen "champagne"frukost i parken dagen efter. Men p g a covid-19 får det nu inte bli just mer än att få sina betyg, att "spinga ut" i mindre grupper och möta ett fåtal föräldrar, hålla vederbörliga avstånd, och möjligen ett mindre firande hemma med familjen.
Jag har ett gudbarn, Erika, i Filippinerna, som tog studenten, officiellt, igår. Egentligen skulle det ha skett den 3 april, men viruset kom emellan och skolorna stängdes. I min/vår planering hade vi ifjol tänkt oss att försöka göra en snabb/kort resa för att vara med på hennes stora dag. Examen från Senior High School motsvarar svensk "studentexamen", efter 12 års skolgång. Grade 12. Och ger behörighet till akademiska studier. Men den planen fick vi snabbt ge upp tidigt bl a p g a en operation för mig, som inte skulle göra det möjligt att resa längre/långväga resor redan i mars-april. Så kom då viruset och gjorde det än mera omöjligt, och dessutom trasslade till det för min guddotters skolgång - och examen. Skolans förberedelser för examen och avslutning började dock redan tidigt i december, bl a med diverse fotograferingar, och för en stol bal - helt i skolans regi (men givetvis med finansiering av föräldrar eller sponsorer som gudföräldrar etc). Så balen kunde genomföras (givetvis utan alkohol), med lite korrigeringar, redan i medio februari. (Se bild ovan på Erika i svart balklänning) Omedelbart efter detta så uppstod problem med skolgången och att (alla) skolor stänges. Och hur och när examen skulle ske var länge osäkert.
I mitten av veckan fick vi plötsligt besked att nu skulle det bli en virtuell examen. Som skulle läggas ut på internet (Youtube), och sändas natten mellan fredagen och idag lördag.
Härligt, trots den virtuella begränsningen, att det skulle bli av. Examen - och därmed möjlighet att fortsätta med högre studier. När nu de kan börja - stängningarna gäller ju ännu - av alla skolor.
Den virtuella avslutningen visade sig innebära att, efter lite preludier med info om skolan (den stora skolan Jose Maria College) lite prat och historia, så var det en kavalkad av bilder av samtliga elever, var och en för sig, en bild med skoluniform modell fest, och en i civila kläder. I förekommande fall också en redovisning av vilka som fick "honours" och i vad. Lärarna, i vart fall "klassföreståndarna" namngavs. Någon liten bandad snutt av parader från tidigare år las in. Plus lite tal och böner och sånger etc. Totalt omfattade den virtuella avslutningen snudd på tre timmar... En faktisk. fysisk avslutning med mera festivitas skulle nog ha varat ytterligare någon timme. Den sändning som Erika redovisades i innehöll "bara" grade 6 och grade 12. Det var ändå en massa elever. Bara grade 12 bestod nog av 10-12 klasser, som skildes åt av beteckningar som Gold, Silver, Ametist, Smaragd (Emerald) Neon etc syftande på ädelstenar och bergarter.
Jag vill också nämna Jose Maria College är en privat skola (men kallar sig "non-profit") och som förutom förskola och grundskola (primary school) och Senior High School (med olika "grenar") också har utbildning av läkare (medicine doctors), jurister, ingenjörer (både civilingenjörer och olika slags byggnads- dito. Och mycket annat. Så det är inte vilken liten struntskola som helst som Erika fått genomgå. Och avgiftsfri är den självfallet inte...
Men nu är det dags för vidare studier för henne. Som ska börja då det är svensk sommar, eller sensommar om inte Corona ställer till …
Ovan även en "civil" bild av Erika, gissningsvis tagen för ca ett år sedan.
Nedan en print-screen-bild av Erika från den virtuella avslutningen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)