04 december 2014

Extraval; minns hur det gick i sept - och varför!

Del 1. Vad hände?
En besviken, närmast bitter s-ledare Stefan Löfven, tänker utlysa extraval till den 22 mars - men med en liten brasklapp som säger att han formellt fattar det beslutet den 29 december om inget oförutsett inträffar. Vilket han, i en bisats, antyder kan vara att "någon" kontaktar honom vilket skulle göra valet onödigt.

Den bittre Löfven (vilken, som många s-politiker, anser det närmast oförskämt och obegripligt att inte oppositionen stödjer en s-regering utan egen majoritet) skyller på alliansen och alliansens ledare, liksom SD, skyller på Löfven och hans regering.

Alla har rätt! Det vill säga alla har del i skulden, alla partier - och väljarna, som röstade fram den riksdag vi fick, vilken inte lyckades få fram en fungerande regering med tillräckligt underlag. Möjligen p g a att väljarna bl a ville att blockpolitiken skulle brytas. Men så skedde ju inte.

Del 2. Varför blev valresultatet som det blev i sept?
Valet i september var ett missnöjesval.
a) Väljarna gav alliansen, dess politik och valprogram en rungande örfil. Alliansen förlorade stort! Inte bara moderaterna. Nu verkar alliansens ledare ha förträngt detta. Likaså blundar de för att "budgetsegern" inte var deras utan att den skedde med SD:s aktiva stöd.
b) De rödgröna vann inte! Väljarströmmarna är komplicerade, men det var med knapp nöd som s+mp fick några mandat fler än de förlorande allianspartierna sammantaget.
c) De enda som verkligen vann, och det stort, det var sverigedemokraterna, SD. Vilka inga andra vill ta i. Och SD fick ju ingen egen majoritet, vilket de inte tycks inse. Och inte heller dess väljare...

Besvikna tidigare alliansväljare gick till en del till SD, från m och c, en del pga invandrarfieltlighet, en del pga oro över höga kostnader för invandringen, en del pga allmän värdekonservatism, en del pga de orättvisa skatterna för pensionärer som SD sa sig vilja rätta till. En del kd-are gick till SD pga att de tyckte att kd ville framtona mera "liberalt" i st för att vara det klart värdekonservativa parti som de väljarna vill ha.
En hel del tidigare fp och c-väljare var nog trötta på att deras partier helt underordnat sig moderaterna i alliansen, och gick till sossarna med förhoppningen att fp/c skulle frigöra sig från m och att s menade allvar med att söka samarbete över blockgränserna.
Besvikna s-väljare hoppades till en del också på samarbete över blockgränserna, men vart de tog vägen är oklart. Andra "vänstersossar" gick till vänstern och en hel del gick till sd, som ju lovade att reparera en del orättvisor för pensionärer t ex. En och annan sosse gick nog till sd pga ren främlingsfientlighet också. En och annan som tänkt rösta på mp ångrade sig och stannade kvar hos sitt gamla parti då de inte gillade att mp skulle kompromissa bort sig i ett samarbete med s och framförallt med v. De hade nog hellre sett att mp samarbetat med något av mittenpartierna.

Jag konstaterar att många väljare röstade emot något, men ytterst få för något.

Del 3. Men vart leder det, nu inför extravalet?
Det är oerhört svårt att veta eller ens gissa hur det går i extra-valet. Om det nu blir något, minns Löfvens brasklapp (se ovan). Fastän i dagsläget verkar ingen nappa på denna brasklapp.

Det kan gå precis hur som helst. Men en farhåga är att det inte kommer att bli några större ändringar, och då är vi kvar i samma situation. Och ev skillnader emot sept-valet kan bero på hur de olika partierna lyckas få "sina" väljare till valurnorna. Röstbenägenheten lär ju kunna påverkas av årstiden (vinter i st f höst), och det politikerförakt som inte precis minskar av den senaste tidens cirkus.

Men min största farhåga är att partierna, samtliga partier, kör en repris på förra valrörelsen. I princip samma program, samma profilering (eller brist på profilering), samma låsta blocktänkande.
Möjligen kommer SD än klarare att betona att det som de står för är den negativa politiken gentemot flyktingarna. Och att alla (?) andra kommer att se till att denna inhumana negativism lyfts fram. Vart det leder vet ingen, SD tror/hoppas det gynnar dem, men det är inte så säkert. Möjligen kan det gynna mp att nu SD utmålar dem som sin största fiende. Tidigare har ju SD mest älskat att hata folkpartiet som det alltför invandrarvänliga.

Nå, att alliansen åter går till val som en tätt sammansvetsad Allians, som det verkar, det visar ju att de inget lärt av väljarnas dom i september. Jag vill påminna alla partiledare och partikanslier inom de fyra partier som samarbetade under m i åtta år; alliansen förlorade valet! Ni fick underkänt som allians! 
Jag vill också påminna sossarna och miljöpartiet om att ni inte vann valet. Att då köra fram en budget som visserligen hade en del goda inslag, men som i stort ändå var så långt åt vänster (och vänsterpartistisk), det är obegripligt. Och att angripa allianspartierna (alla) för bristande samarbetsvilja och därmed förlusten i budgetomröstningen, det är dålig taktik och insikt om hur politiska förhandlingar går till. Att prata om samarbete, men till och med bryta träffade överenskommelser över blockgränserna, det inger inget förtroende varken hos andra partier eller hos väljarna. Speciellt som den rödgröna politiken har en slagsida åt vänster. Samarbete måste ske mot mitten.
Det är en läxa som jag vill ge till både sossepartiet, miljöpartiet, folkpartiet och centern, och möjligen även kd (även om dess berättigande är att ge värdekonservativa en hemvist).
Vare sig vänsterpartiet eller moderaterna eller sverigedemokraterna inser detta. Eller rättare sagt, de vill inte inse det, då de vill ha ytterkantspolitik som de dikterar.

Inom kort lär vi få se om partierna dragit några lärdomar av senaste valet. Jag befarar att extravalet kommer för snabbt för att de alla ska förmå det.

7 kommentarer:

Erik sa...

Del 3: En mittenregering kanske?

Lars-Erick Forsgren sa...

En mittenregering med majoritet då, som kompromissat sig ihop "på rätt sätt".

Frågan är om vi idag har rätt p-ledare inom berörda partier, som klarar av det.

Nisse sa...

Jo, det är lätt att känna av att det rycker i många (fp)-sympatisörer att springa (s) till mötes. Det tycker jag personligen är svårt att förstå eftersom en nedmontering av Alliansen, och därmed blockpolitiken, är detsamma som ett evigt socialdemokratiskt regeringsinnehav. Om (fp) får större genomslag för sin politik som satellitparti till (s) än som en del av Alliansen är tveksamt.

Några parametrar ytterligare är: 1) F! har dansat sin sommar och deras väljare lär återvända till (mp) och (v). 2) strömmen från (m) till (sd) beror inte bara på invandringspolitik. Försvar, lag och ordning och en trötthet på Reinfeldts nydaning av partiet finns också bland bevekelsegrunderna. Dessa väljare kan lätt vinnas tillbaka även med ganska måttliga kursändringar från (m):s sida. 3) det är bara inom (fp) som det pratas om att bryta Allianssamarbetet. Övriga Allianspartier står stadigt, och med den troliga duon Kinberg-Batra och Lööf som ledare för de största partierna i Alliansen lär den bestå.

Tipset blir sammantaget att vi får en Alliansen 2 i minoritetsställning efter extravalet.(sd) rår man inte på. De är här för att stanna men de kommer inte att stjälpa en Alliansregering på samma vis som skedde med nuvarande regering.

Lars-Erick Forsgren sa...

Nisse, nisse. Det är nog inte så många av dagens fp-sympatisörer som vill "springa s till mötes". Däremot en del fd fp-sympatisörer som vill återvända till ett fp som inte äs så högervridet som dagens. Och då inte för att rädda sossarna utan för att få en mera socialliberal politik än om s vänder sig till v+mp.
Det finns fler än två åsikter och ideologier bland folk. Blocktänkandet är fördummande och polariserande.
1) betr F! kan man ju hoppas, men Schyman har lika många liv som en katt.
Och skulle F! kapsejsa så stärker det ju knappast vare sig m eller fp.
2) Nej inte bara, men idag visar en (något svårtolkad) undersökning att SD-väljarnas främsta bevekelsegrund ändå är en negativ inställningen till flyktingar. Även om jag vet att den kan vara mera mångfacetterad än så.
3) Ja, inom partierna är det mkt litet prat om blocköverskridanden. Men nu är det ju väljarna som kampen står om. Och de gav alliansen underkänt!
Partierna tyck inte ha dragit någon lärdom av nederlaget i september.

Johan sa...

Jag kan ärligt säga att jag tror att Lööf är alltför ung och oerfaren.

I det här läget hade jag, som politiskt intresserad medborgare, föredragit en så kallad ämbetsmannaministär - vilket tyvärr är rätt orealistiskt.

Regeringen gör, enligt min ringa mening, fel eftersom det inte har inträffat något (utöver taktiserande i riksdagen) som har förändrat opinionsläget och som kan motivera ett nyval.

Och oppositionen gör också fel.

Det hade varit rimligt att kontra med en misstroendeförklaring mot statsministern i det här läget.

Visade det sig sedan att den där misstroendeförklaringen vann riksdagens stöd så borde en ny statsminister utses. Rimligen borde talmannen göra försök att föreslå både en borgerlig och en socialdemokratisk statsministerkandidat. (Och, som sagt, dessutom gärna en respekterad "opolitisk" ämbetsman om de andra försöken fallerar.)

Men genom att offentliggöra sin _ambition_ att besluta om nyval den 29 december skapar statsministern en bild av att landets statsskick befinner sig i allvarligare kris än vad som är fallet.

Och om det parlamentariska läget efter detta nyval är ungefär detsamma som hittills, så _riskerar_ vi att ha undergrävt väljarnas förtroende för statsskicket.

Lars-Erick Forsgren sa...

Ja Johan, visst är Lööf för ung och oerfaren. Och i övrigt instämmer jag i stort sett också.
Både regering och opposition har gjort många fel.
Det kanske inte är enl regler el praxis, men jag menar också att när extraval har utlysts så borde antingen ministären Löfven övergå i en ren exp-ministär som bara sköter det löpande och inte tar några som hest viktiga beslut, och skulle ngt akut uppstå så måste den gå till riksdagen. Alternativt en ren ämbetsmannaministär som exp-regering.

Partierna har inget lärt av valresultatet i sept, och har nu gjort em hel del fel och/eller olämpligt. Vilket är illavarslande för fortsättningen både praktiskt och för demokratin.

Man Vasteras sa...

Nu är ju inte det där med att lägga beslutet om nyval först i slutet av december någon brasklapp. Det är en följd av regeringsformen - han får inte fatta beslutet förrän då.
Att han inte avgår beror ju på att SD sagt att man inte kommer att rösta för alliansens vårbudget - om den inte går dem till mötes - heller utan fälla den också. Därmed är ju läget låst.