Nej, det räcker inte, Ask!

Så har då Bea Ask, som av någon oförklarlig anledning av Reinfeldt utsett till justitieminister, kommit med något slags ursäkt för sin dunderblamage om att utsätta misstänkta för skamstraff.
Men läser man det korta "uttalandet" ser man snabbt att hon inte ber om ursäkt, det är ingen pudel. Nej, hon försöker förklara att hon inte (längre?) menar det hon sade så klart och tydligt. Det tog sex dagar för henne att komma på att en misstänkt inte är skyldig förrän han/Hon med övertygande bevisning dömts för brottet. Intill dess är varje person oskyldig.

I uttalandet är hon så uppenbart okunnig om rättsprinciper, som är ett måste för varje jurist - och justitieminister. Hon har tvingats att skrivan något som mildrar den opinionsstorm som rasar emot henne. Hon lyckades inte så bra, tvärtom. Hon tar egentligen inte tillbaka kärnpunkterna i det hon sa. Hon talar om kuvertfärger och missförstånd. Hon tar inte avstånd från tanken att utsätta misstänkta för skamstraff av medeltida slag. Över huvud taget har hon inte förstått något av kritiken. Hon fullföljer bara den linje hon drivit under hela sin tid som justitieminister, dvs att misstänkta är skyldiga, att polisen (och andra!) ska få fria händer, och för att urholka mänskliga rättigheter och personlig integritet.

Hon säger inte ett ord om att t ex dra tillbaka förslaget om att låta poliser tvinga ungdomar till kisstester. Undra på att det kokar på nätet, och inte bara där. Läs gärna Expressen-artikeln där Liberati och Nätverket Svart Måndag går till storms emot Ask och hennes politik, som ju är den samma som Johan Pehrson (fp) står för.

Nej, Ask har inget förstått. Uttalandet hon gjort räcker inte, Reinfeld måste avskeda henne, nu! Gör han inte det nu får han avsked själv i september.

Några av de många andra som redan kommenterat detta är Liberti och Svensk Myndighetskontroll.

Olle Schmidt och valet av sällskap

Vems sällskap söker Olle Schmidt (fp) för att driva de viktiga medborgarrättsfrågorna om integritet och rättssäkerhet med mera?

Flitiga läsare av min blogg har sett att jag noterat att Olle Schmidt är en av de ledamöter av Europaparlamentet som i stort sett agerat på ett riktigt sätt för att försvara medborgarrätten, bekämpa Telekompaktetet etc. Detta "trots" att Olle är folkpartist. Fp som parti har ju inte precis rosat marknaden på den svenska scenen, lika lite som de andra allianspartierna.

Medborgarrättsnätverket Svart Måndag (NSM) har på ett ambitiöst sätt sökt kartlägga hur kandidaterna inom alla partier står i dessa frågor. Detta för att kunna ge en rekommendation vem vi ska kryssa. Och detta vare sig vi nöjer oss med besked i dessa frågor och därför kan rösta på någon i piratpartiet. Eller om vi vill hitta kandidater som både har en redovisad bredare syn på politiken (utifrån den ideologi som partierna/kandidaterna säger sig stå för) OCH inte negligerar eller motarbetar medborgarrättens frågor. Samt helst arbetar positivt för att "rädda demokratin".
NSM sa sig också att vilja stödja personkampanjen för dessa kandidater.
http://svartmandag.blogspot.com/2009/05/pressrelease-natverket-svart-mandags.html

Olle Schmidt var en av de kandidater som NSM ansåg sig kunna rekommendera. Det var glädjande, menar jag. När jag så erfar att Olle Schmidt avböjt att bli rekommenderad av NSM blir jag minst sagt konfunderad och ställde en fråga till honom om detta på hans blogg.
http://schmidtblogg.blogspot.com/2009/05/sa-stoppade-vi-telekompaketet.html

Olle har nu svarat mig i en kommentar på sin blogg. Han gillar inte allt som NSM skriver, t ex om FRA-omröstningen som dödsdagen för demokrati och integritet. Jag respekterar det, samtidigt som jag menar att då är han överkänslig och bortser samtidigt för de uttalade syftena med NSMs verksamhet.
(Nej, jag är inte med i NSM, men känner stark sympati för just dess syfte att, utan partipolitisk bindning, värna om medborgarnas rätt till frihet, integritet, demokrati, brevhemlighet samt meddelarskydd och därmed stå på Sveriges grundlag och Europa-konventionens sida.)

Jag skrev därför ett svar till Olle Schmidt med ungefär följande innehåll:

"Vad jag förstår har du Olle avböjt att stå på den lista NSM gjort över ledamöter som intar en positiv inställning till medborgarrätt, integritet etc. Jag respekterar din åsikt, men jag kan inte förstå att du avböjer att bli rekommenderad för personval pga dina åsikter!
Betr FRA-lagen. Skulle du, liksom Camilla Lindberg, röstat emot FRA-lagen i juni ifjol, om du suttit i riksdagen? Den var inte dödsdagen måhända, men ett mycket allvarligt steg i den pågående processen för att urholka demokratin, integriteten och åsikts- och yttrandefriheten i Sverige.

Alltså, man behöver inte dela andras åsikter i allt, men man bör välja sina samarbetspartner för att uppnå sina mål i de frågor som är aktuella vid varje tidpunkt. Det klassiska exemplet, som vi liberaler brukar ta, är ju att vi samarbetade med socialdemokratin för att genomföra den allmänna och lika rösträtten för män och kvinnor. Det som kallas det demokratiska genombrottet i Sverige. Men när socialdemokratin ville socialisera Sverige så valde vi andra samarbetspartner, varvid blocktänkandet socialister/icke-socialister uppstod.

Det märkliga är att detta blocktänkande finns kvar även nu när andra frågor är mer aktuella. När det gäller medborgarrättsfrågorna, integritet och angreppen på demokratin är det öht svårt att se en klar gräns mellan riksdagspartierna. Där går skillnaden mera mellan enskilda ledamöter inom partierna.
Alliansregeringen (som bygger på blocktänkandet, på icke-socialism) har ju varit rent förödande i flera stora medborgarrättsfrågor. Sossarna är inte mycket bättre annat än i någon (taktisk) detalj. Som partier finns det även tveksamheter hos vänsterpartiet och miljöpartiet, men till och från, och ser man dessutom till aktiviteten hos en del ledamöter ligger de ändå bättre till.

Och utanför riksdagen har vi piratpartiet. Som i aktuella frågor ligger ganska rätt utifrån ett medborgarrättsperspektiv. Men som har andra brister, både betr namn och (den självvalda) bristen på deklarerad syn på andra frågor.
Men hos de svenska ledamöterna i Europaparlamentet verkar medvetenheten om angreppen på medborgarrätten något större än hos de svenska "moderpartierna". Om än i några fall denna medvetenhet tycks lite yrvaken.

Jag hoppas att jag även i fortsättningen kan räkna dig Olle till de medvetna kämparna för medborgarrätt, integritet, åsiktsfrihet och fri kommunikation (utan registrering). Att du för att uppnå målen vågar söka rätt samarbetspartner utan att känna någon beröringsskräck. "

Jag vill också lägga till att jag vill att den kandidat jag kommer att kryssa för den 7 juni, han/hon ska kunna och vilja samarbeta med ledamöter i andra partier och partigrupper i parlamentet för att uppnå positiva resultat. Och tala om detta. Men kandidater som inte visar den viljan, de visar ju redan på förhand att de inte kommer att göra sitt yttersta för medborgarrätten.