Demokrati och insyn i den lokala politiken. Fallstudie: Piteå.

En gång i tiden satt jag i kommunfullmäktige. Det blev många år, med smärre avbrott vid byte av bostadsort. Senaste och längsta perioden var i Piteå, men dessförinnan också i Söderhamn och Botkyrka kommuner. En del perioder var jag inblandad i landstingspolitik också, men den erfarenheten kan vi bortse ifrån - i detta sammanhang.
Kommunfullmäktiges möten är formella, men samtidigt mycket viktiga där partierna ståndpunkter redovisas och bryts i debatter. Ska så vara i alla fall. Sammanträdena är offentliga. Jag gjorde mitt

första sammanträde i slutet av 1970, och min erfarenhet är att åhörarplatserna är glest besatta, praktiskt taget alltid. Vare sig sammanträdena varit på kvällstid eller på dagtid. I den mån man

som icke-politiker varit intresserad har man fått lita på lokalpressens referat.
Det funkade nog rätt bra i vissa fall, när det fanns alerta lokaltidningar som inte var helt ensamma på sin ort, och dom hade kunniga reportrar. Men antalet lokaltidningar har ju minskat, man får vara glad om det finns en på orten och att den ger fyllig information. Medialandskapet har ändrat utseende, och allt färre är engagerade i partierna och antalet förtroendevalda har minskat drastiskt. Samtidigt som majoriteterna, som länge varit mycket stabila, blivit alltmer skiftande, folk flyttar och byter parti oftare.

För att gå ner konkret på min hemort sedan snart fyrtio år så ser det ut såhär. Trots att sossarna tappade makten i riket 1976 och även 1991, så satt de i orubbat bo i Piteå. Piteå-tidningen är s-märkt, med ytterst liten konkurrens från "länspressen", och numera är den helt försvunnen.

På 80-talet började dock närradion sända fullmäktiges sammanträden, under rätt primitiva förhållanden, men den höll ut, och kommunen gav lite bidrag så det kunde fortgå. Jag lyssnade inte så ofta, befann mig ju på plats oftast, men när jag slutade i fullmäktige så försökte jag lyssna - för att höra vad som hände utan min närvaro. Jag hade ju upptäckt att PT-referat ofta var ensidiga och/eller alltför torftiga. Men, närradions sändningar hade för dålig kvalitet för att locka till avlyssning. Dessutom så blev jag än mera medveten om hur svårt det var att förstå vad som försiggick, och hur få de verkliga debatterna var. Det var som att oppositionen var halvsovande. I och för sig förståeligt, med en allsmäktig majoritet som inte behöver ta hänsyn till oppositionen så är det inte så inspirerande att opponera bara för PT-journalisten och ev närradiolyssnare.
I och med sociala medias ankomst kunde man ju kolla på Facebook om där förekom någon debatt. Vilket det sällan gjorde, i vart fall inte om kommunalpolitiska frågor ellr med aktiva och ansvariga politiker. Lösa tyckare av skilda slag fanns och finns ju, men det är en annan sak. Så kom SD och fångade upp intresset, inte så mycket i Piteå, men runt om i landet. Och ett tag före valet 2014 så lyckades sossestyret i Piteå klanta till det rejält genom att visa sin nonchalans för landsbygdens problem, då tydliggjort genom att vilja lägga ner ett antal skolor i byarna.

Nedläggningar hade förstås gjorts tidigare, och S motsatte sig och försvårade att starta friskolor där de lagt ner den kommunala skolan. Men nu blev det för mycket.
Det blev ett "förfärligt" liv. S skiftade argument, men övertygade få, och retade upp folk än mer, några oppositionspartier fattade galoppen och insåg att de, om de skulle vara trogna sina ideologier, måste stödja byskolorna - och en del av motståndet emot sossestyrets nedläggningspolitik gentemot

landsbygden och för centralisering, den kanaliserades till ett nybildat parti, Skolpartiet, som betonade att det var ett lokalt parti, som inte torgförde en (riks)ideologi.
Nå, sossarna förlorade sin absoluta majoritet 2014 och gick i samverkan med vänsterpartiet och miljöpartiet. Och lade ned skolorna. Men nu 2018 gick sossarna tillbaka än mera, och mp förlorade 2 av sina 3 mandat pga av sitt agerande som stödparti för sossarna. V klarade sig dock helskinnat. Valrörelsen i år gjorde dock än mera klart att medialandskapet förändrats. Folk har svårt att få tillräcklig och allsidig information, trots att den aktive kan söka det på många håll. PT dominerar, men har tappat läsare. Och var snål med insändarplats för oppositionen, dvs visst kom en del in, men S tog STOR plats. Och S fick många stora, fina reportage och redaktionella artiklar, medan övriga partier fick rätt snålt med sådant utrymme. Gratistidningen förstod sig inte alls på detta med redaktionell behandling av en valrörelse, och den valbilaga som de erbjöd (mot betalning) var väldigt oproffsigt gjord. De partier som hade gott om pengar annonserade våldsamt mycket, spec mot slutet av valrörelsen. Ofta väldigt intetsägande annonser.
Skolpartiet (som numera heter Skol och landsbygdspartiet, SLP), kunde med sin lilla budget bara betala valbilaga i PT (som SLP också delades ut så långt det räckte i brevlådorna - alla har ju inte PT), en bilaga i gratistidningen (tillsammans med övriga). Dessutom lite (dyr) digital skärmtid, och viss aktivitet på Facebook mm.
Det är bakgrunden och gav ett valresultat som är mycket spännande, med framgång för SLP och Sjukvårdspartiet (även kommunalt), ytterst begränsad framgång för SD (jfrt deras förväntningar) och tapp för både S och mp. Därför försökte jag kolla in måndagens fullmäktigesammanträde, det första efter valet, och därför också med den gamla besättningen politiker. Det var ingen munter tillställning. I den mån det gick att urskilja vad som sas (god mottagning, men dålig sändningskvalitet) och utan tillgång till handlingar, så var det hart när omöjligt att få ett grepp om det hela. Mer än att den (ännu) makthavande majoriteten körde på som om inget hade hänt. Debatterna var rätt tama och inläggen föga upplysande. Svårförståeliga frammumlade formaliteter var det som dominerade. Dock framgick att SLP hade en massa motioner. En del avslogs rutinmässigt, några reservationer las, och flera nya motioner skickades vidare för utredning/beredning. Plus då en avtackning av fullmäktiges ordförande (s), som lämnar sin post efter en mindre "evighet". Trots att jag är gammal och erfaren i politiken så var det ett mycket icke-informativt sammanträde.
Min slutsats blir att offentliga sammanträden är viktiga för demokratin. Men de måste föras ut på ett mera informationsvänligt sätt. Den som lyssnar på plats har väl tillgång till ärendelista och andlingar. Och möjligen tidningsreferenten. Men inte den som lyssnar i närradion. Ordföranden måste tydligare ange vad varje punkt handlar om – reellt i klartext. Liksom de som går upp och pratar i talarstolen (och hålla sig närmare mikrofonen). Och när det närmar sig beslut, beskriv vad de olika alternativen faktiskt innebär. Och så hoppas jag eventuella referenter/journalister haft tid och ork att gå igenom handlingarna i förväg så att de kan förstå frågorna, inte bara de formella besluten. Likaså att de stora frågorna, eller de som kan vålla debatt, redovisas i tidningen någon dag före sammanträdesdagen. Ibland kan man ju faktiskt debatt förutses, då kan det ju vara lämpligt att intervjua den som möjligen är kritisk till de beslut som föreslås.

Dessutom borde partierna vara mera informativa själva om sin politik, på de sätt de har resurser till. Och självfallet bör det vara lättare att få information från kommunen om frågor som är på gång, och hur de behandlas. ---
Tillägg. Konstaterar att ortstidningen PT inte har något som helst referat eller ens någon notis om gårdagens fullmäktigesammanträde i sin papperstidning. Och ännu på förmiddagen dagen efter hittar jag ingenting om fullmäktiges sammanträde på PT´s internettidning heller.