Egentligen tillhö inte Robban Broberg en genre som jag sätter främst. Någon slags populärmusik med vis-stuk. Fastän det blir nog fel att sätta etiketter på honom.
Komiker är fel beteckning, men visst fanns det humor och komik i hans underfundiga ordvändningar. Artist och underhållare var han dock, av hög klass. Och in en egen klass, en högst egen personlighet. Trots att mina skivor till största delen innefattar jazz, blues, gospel, klassiskt, folkmusik och bara ytterst lite av vad man kallar "populärmusik" var en LP med Robban en av de första jag skaffade. Och fler har tillkommit med åren.
En lågmäld ordkonstnär vars texter gav många leenden.
Flera exempel på Broberg finns givetvis i SVTPlays öppet arkiv.
Och nu är han död. Bara 75 år. I sjukdomen Parkinson. Det känns faktiskt. Hans profil gav bredd åt dagens slätstrukna "populärmusik". Och Parkinson är en jobbig, otrevlig sjukdom (ja, det är väl all sjukdom, men ni förstår... ) , min mor led av den också och dog i den.
Jag är en man i mogen ålder med brett samhällsintresse på socialliberal grund. Därtill mycket musikintresserad. Det är främst samhällsintresset som dokumenteras här, enstaka notiser av privat eller allmän karaktär kan förekomma. I likhet med Lord Acton (brittisk liberal på 1800-talet) anser jag att: ”Makt verkar korrumperande, och absolut makt korrumperar absolut. Stora män är nästan alltid dåliga män. Det finns ingen värre irrlära än att ämbetet helgar dess innehavare.”
Visar inlägg med etikett Parkinsons sjukdom. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Parkinsons sjukdom. Visa alla inlägg
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)