Årets andra bloggpost, m a dagens Postnordsändning, vännen Anders W och ngt annat. En slags dagsrutin. Privat.

Läste just Anders Widéns blogg-post. Präglat av en återhållen vrede över  psykiatrins  medicineringar... och deras verkningar, biverkningar etc. 
Tog också nyss  in dagens post från Postnord, Som kräver någon kommentar,  möjligen av mera privat natur, men ändå. 
Och kanske lite Trump, men jag hade något annat i huvudet när jag lovade något annat. 
Dagens post då. Denna vecka så bör den alltså delas ut tre ggr, av Postnord,  Bör ha varit ngt i måndags, men jag minns inte vad. Plus ngt på fredag. 
Dagens skörd var i o f sig inte till mig. Den var adresserad till min kära hustru, som är på jobbet. Även sonen är på  jobbet, sommarjobb, liksom frugan har sonen idag vad som kan kallas heldag, i timmar räknat.  Arbetstiden förläggning varierar dock, allra mest för sonen. Som inte fick någon post.
Nå, frugan fick ett paket. Ett Varubrev.  Och jag avslöjar väl inga statshemligheter  om jag anger att den lilla kartongen anges komma från  Switch Nails, i Borås. Jag får se om jag får veta något, när hon omsider kommer hem. 
Jo, en sak, på paketet anges också frugans "Portkod".  Haha. 
Den andra "posten"  då? Jo, den består av en tidning, som heter Meet, och utges som företagsinformation  från Sandvik-koncernen. Som chefredaktör anges ett namn, som  ger mig huvudbry, då det påminner om en person som jag kände (hade en del kontakter med) för sådär 4-5 decennier sedan, eller mer.  Jag borde kolla det på något sätt.
Samtidigt så irriteras jag av att jag inte fått ett ex också av företags-tidningen idag. Jag  har ju också en liten post aktier i Sandvik, liksom frugan (som fick dem av mig för X antal år sedan)

Anders Widén. En hyperintelligent person, som varit min FB-vän länge, men även tidigare då just bloggandet var det som skapade intressanta diskussioner, och intensiva. Av ett slag som är rätt sällsynt idag.  Och, när det gäller Anders Widén, skriver han ofta som han gjorde sina blogginlägg.  Att han orkar!  Men han är ju också författare, och  har utgett ett antal böcker.  Lite "egensinnig", eller kanske rättare sagt  djupsinnig. 
Men har också psykiska problem. Och  nu skrev han idag en FB-post sin beskriver det helvete som en speciell medicin ger honom, Eller kanske rättare sagt, gett honom  när han satte ut den (SNRI).  
Min första spontana reaktion är, jag vill inte ta mediciner i "i onödan". 
Men självklart så förstår jag att Anders W tagit och tar mediciner på grund av sina psykiatriska problem. 
Han är en lysande författare, och även analytiker av "vanliga politiska" och mänskliga  frågor. Han har varit gift, har ett  par döttrar, och en hund.  Han har också haft några politiska uppdrag (s).  Där han dock haft svårt att acceptera partidisciplinen. 
Men, idag är det väl ingen, som har ngn mera genomtänkt ideologi,  som kan svälja ett partiprogram med hull och  hår,  ett program som saknar egentlig  förankring ideologiskt.  
Nå, det sista var ett sidospår (?). Som ändå blir en avslutning, där jag hoppas att Anders W hittar en medicinering, som inte tar död på honom, utan ger honom kraft att fortsätta att analysera och skriva. 
Själv ska jag ta ögondroppar och hostmedicin. Och klicka iväg denna långa post. Utan för många feltryck på tangenter. 

Ska styrränte-ändringar ske plötsligt eller resoneras fram helt öppet? (Årets första blogg)

Räntan, dvs den av riksbanken  rekommenderade styrräntan för vad "man" kan låna för, i bankerna, det är sen flera decennier en ständigt pågående debatt i media och mellan olika experter (utanför riksbanken).  Och besluten nagelfars, och ifrågasätts, kontinuerligt. 

Jag minns dock en helt annan tid; då det möjligen  undrades lite ("halvhögt") vad det  skulle komma för beslut. Eller inte komma.  
Men riksbankscheferna höll tyst. Tysta som  muren. Möjligen kunde "spekulanterna" få lite åthutningar; det där var riksbankens sak att beslut. 
Det var inte välkommet med (offentliga) spekulationer om konjunkturer, och i vilken mån räntan kunde påverka konjunkturen.   
(Sparräntan diskuterades aldrig, och ändrades ytterst sällan. ) 

Riksbanken (genom sin chef) sa inget i "onödan", möjligen "hysch"... När räntan skulle ändras, höjas eller sänkas, skulle det komma överraskande. 
Jag minns hur Per Åsbrink, var det väl (?), sa att han inte ville veta av spekulationer; räntebesked skulle komma utan förvarning. BASTA. Även så Bengt Dennis, mycket senare, ville gärna överraska. Men när beslut verkligen kom: DÅ skulle de basuneras ut ordentligt! 
Vem, som har några år på nacken, minns inte räntechocken med 500% ränta (som dock bara levde någon vecka (?) för att sänkas till 200 %... och Chockterapi.... som stegvis sänktes (de facto) till lite mer hanterbara 125 %, och ner åt 17-20%

Som sagt, det var ju chockerande.  Men nu är det andra tider.  Ett ideligt diskuterande av kvartprocenter hit och dit.  Och "vi" har ju vant oss vid att knappt betala någon ränta alls (eller t o m haft negativ låneränta), vilket ju gjort det lönsamt att låna.   
Och nu är ju låneräntan, efter några år uppe, åter nere igen på "lånestimulerande" låg nivå. 
Och hela tiden diskuterad.  

Frågan är vad som är bäst, plötsliga höjningar och sänkningar  eller ständigt diskuterande av rätt blygsam låneränta? 
Där det alltid ska "räknas in" hur konsumtion och inflation påverkas.