31 december 2024

Mitt ursprung, en slump, eller något att vara stolt över?

 OK, alla är vi släkt, om man går tillräckligt långt tillbaka. Dvs till Afrika. varifrån de första människorna  spred sig vidare.
Men om man bortser från de stora folkvandringarna, kors och tvärs och över tiden, så är det ändå intressant om man ser bakåt betr sina förfäder och -mödrar. Alltså på några eller flera hundra år bakåt. 

Jag har just fått veta lite mer om mitt ursprung, om en del personer som jag är släkt med. Jag har tidigare bara luktat ytligt på detta med släktforskning, med el utan DNA. Den senaste tiden har jag dock, med viss hjälp kunnat konstatera att några kända namn finns i en (komplicerad och snårig) "släkttavla. Alltså ofta en bra bit bort, men ändå): Där finns politiker som Torbjörn Fälldin, som Ola Ullsten, som piteåsonen Nils Edén (tidig statsminister - libera)l, som Olof Palme, vars far var liberal! Men stoltast är jag nog, just nu, över att vara släkt med, på min mors/morfars sida, Karl Staaff, Sveriges förste liberale statsminister och arbetarnas vän, (bla a beskriven av Hans Lindblad m fl). Staaff, som var advokat/jurist, var också god vän till Hjalmar Branting, var även en stark förespråkare för allmän och lika rösträtt, av sociala reformer - och för en fredlig uppgörelse betr Norges frigörelse och för att försbvaret skulle vara just folkets försvar - inte någet som var tiill för adeln och konungen.

Sen kan jag väl nämna också sådana som Selma Lagerlöf, författare, nobelpristagare och liberal, och Lill-Babs sångerska från Järvsö, Hälsingland..
Går man riktigt långt tillbaka i tiden så kan man också finna lite "adligt blod", och "kungligt blod" - men då får man gå långt, mycket långt bak i tiden.
Lite chockerad av av detta blev jag. Förvånad (även om jag vet att min farfar var frisinnad OCH facklig företrädare, inte socialist/kommunist. )