25 augusti 2023

Nymoderat kulturförakt, historielöst

 Så ska det prutas på kulturen, igen. I vart fall den som inte är lönsam och ger pengar till kommunen (det offentliga).  Enligt Sophia Jarl moderat kommunalråd i Norrköping. (Är hon lönsam månne för N-köping.)

Om detta skriver Amanda Lind enl föjjande  (vilket jag gör en liten kommentar till längre ner.) 
"BOTTENLÖST KULTURFÖRAKT AV MODERATERNA

Sophia Jarl, kommunalråd i Norrköping (M), blottlägger en oerhörd syn på kultur och kulturskapare i sin debattartikel i Expressen:

Kultur är inte en del av välfärdens kärnuppdrag.

Offentliga anslag till kulturen är ”bidrag”.

Att ”kultureliten kraftsamlar för att ha kvar sina privilegier” och är en del av ”det bortskämda Sverige”.

Kulturskapare som är en av de mest underbetalda yrkesgrupperna i samhället. Som behöver trolla med knäna för att få vardagen och ekonomin att gå ihop, mellan deltidsanställningar, låga löner, korta projekt eller stipendier. Som så ofta faller utanför trygghetssystemen. Dessa ser Jarl som priviligerade och därmed ovärdiga att kritisera de nedskärningar på kulturlivet som sker i Norrköping under M-SD-styret.

Många har idag – med rätta – kritiserat Jarls uttalanden. Jag har även sett att kulturministern kommenterat och i svaga ordalag tagit avstånd från de grövsta formuleringarna. Samtidigt bekräftar hon den falska dikotomi Jarl målar upp, att det finns något ”konstruktivt och välbehövligt” i debatten när Jarl menar att kultur kan bidra till tillväxt.

Det är det överhuvudtaget ingen som ifrågasätter.

Däremot signalerar Jarl en kultursyn där offentliga investeringar i ett rikt kulturliv för alla ifrågasätts och till och med misstänkliggörs. Det säger inte kulturministern emot. 

När vi vet hur viktiga kulturskolan, folkbiblioteken, den lokala konsthallen, symfoniorkestern och kulturhuset är för att trösklarna ska vara så låga som möjligt för att alla ska kunna ta del av bildning och kultur. Att kalla stipendier till konstnärer eller anslag till en fri teatergrupp eller en regional orkester för ”bidrag”, det är inget annat än kulturförakt. All kultur kan, och ska inte, vara kommersiellt gångbar. Då, om något, blir kulturen något för en elit.

Kultur gör människors liv rikare. Kultur gör våra samhällen bättre. Men ett rikt kulturliv växer inte fram ur ingenting. Det behövs långsiktighet, frihet, tillräcklig finansiering och politiker inte hånar och misstänkliggör kulturlivet.

Norrköping – och Sverige – förtjänar bättre än denna moderata kulturpolitik." 

Jag instämmer, men gör en lite kompletterande kommentar:

De som sitter på makten, och pengarna, de har ofta (?) gillat kultur, i ngn form: Men den får inte vara (för) tydlig i sin kritik mot makten.

Hovnarrarna fick vara skickliga, så de inte fick sparken - eller ngt ännu värre.
Men (viss) kultur har alltid "sponsrats" på ngt sätt. Av kyrkan, som anställt musiker. Tänk Bach t ex. Eller kungar, furstar, som ju förr var detsamma som staten. För att "underhålla" furstarna - men i viss mån även för att förnöja folket - inte bara bröd men även skådespel. För att hålla undersåtarna lugna.
I vår nutida, demokratiska stat (liksom kommuner och regioner)) så bör politikerna se till att möjligheterna att utöva och ta del av olika kulturyttringar ska vara möjligt för alla, inte bara det som är så kallad finkultur eller som "man" har möjlighet att betala dyra inträden till.

Sophia J (m) verkar historielös.  De gamla konservativa (före deras ensidiaga marknadsekonomiska kantring), de gillade och stödde gärna i vart fall finkulturen. Men nu ska det bara finnas kommersiellt lönsam kultur, tydligen. Sånt som bara de rika i överklassen har råd att betala. Och den finkulturen kunde staten  subventionera... 
Jag menar att kulturen är till för alla. Det är bra för oss - och samhället. 
 
Lars-Erick Forsgren
socialliberal
  

14 augusti 2023

Saknar den, den svarta tramporgeln vi hade i mitt föräldrahem

 Har på senare tid alltmer kommit ihåg, och saknat en del saker, minnen från unga år. 
Som den fina gänsande, svarta tramporgeln vi hade i mitt föräldrahem, som företrädesvis min mor spelade på. 
Bilden är inte vår orgel, men rätt snarlik. 

Tyvärr försvann orgeln i någon flytt. Och det långt före vi, dvs jag eller min sister , hade en chans att ta hand om den. 

Vår orgel hade ännu finare lampetter... 


SVAGDRICKA från Hagalunds bryggeri, med mera

 Trettiotalet räckte långre.  Längre än historieätarna  beskev häromdagen.
 Men de hade rätt i att det hade stor betydelse, flera decennier senare.

Alltså, jag levde inte under trettiotalet. Men det gjorde mina blivande föräldrar. Jag är född på 40-talet. Och jag minns svagdrickan. 

En ggn i veckan kom bryggarbilen, stannade till hos oss. Vi handlade varje vecka. Sortimentet var läskedrycker i 35 cl-flaskor (eller var det 33?) Sockerdricka, Champis, Loranga och Pommac. Och Skogabär. Om de hade pilsner, minns jag inte. Möjligen p g a att det var en dryck som inte förekom i vårt hem. 

Däremot Svagdricka, det ville pappa gärna ha. Så en två-litersflaska Svagdricka för pappa blev det, men jag har för mig de såldes i fem-literflaskor också.  Plus några läsk, jag tror inte det var mera än några enstaka flaskor. Vårt "lördagsgodis" , syrrans och mitt, det var att dela på en liten flaska läsk.  Det var fest.  

Inga storköp alltså, men bryggarbilen  stannade allti till hos oss.  Kan inte ha varit många ören de tjänade på  det stoppet.  Bryggarbilen kom från Hagalunds bryggeri, som låg mittimellan Vallsta och Arbrå.

Ungefär där gick gränsen för om  skoleleverna, i folkskolan, skulle gå i Vallsta eller Arbrå. 
Jag har för mig att en av mina klasskamrater i sexan och/eller sjuan var "Göran från Hagalund". 

Min far hade ofta svagdricka som måltidsdryck till middaggarna. Skogsbär var populärt  hos och barn, men det var ingen måltidsdryck. Mjölk var vår måltidsdryck. 
Och det var på 50-talet och en bit in på 60-talet, när vi bodde i Vallsta. 




02 augusti 2023

Tillbaka, och hittat en del texter av äldre datum, som fortf är aktuella.

 Vill först  meddela att jag, med familjen,  är på svsnk mark igen, efter 6 veckor på sydligare breddgrader. Om detta kanske jag kan lämna några glimtar på FB, om det vill sig. 

Däremot så vill jag meddela att jag mer eller mindre av en slump (via källan Svensk jazzhistoria!) hitat vissa rudiment av en "blogg" jag hade 2005-2008.  På freewebs.com 
 länk: 
https://web.archive.org/web/20081002153242/http://www.freewebs.com/larserick/index.htm

Förstader till denna "hemsida"  fanns även  tidigare. Och denna sajt (som jag trott varit helt försvunnen) övergick till en "vanlig" blogg, med hög aktivtet, i resonerande, utredande stil runt 2008. Med mycken diskussion om FRA-frågan.  
Sedan kom ju Facebook även till mig, där jag publicerar en del "kortisar", men främst reagerar på andras inlägg.  

Här ger jag en intro till en text från 2008, på Freewebs.  Hela finns på FB, publicerad den 2  augusti.  (Den  och ett antal freewetexter ska hittas på länken ovan.)  

Så böjar artikeln, 

Socialliberalismen behöver ett nytt pånyttfött folkpart. 

Jag får alltfler bekymrade kommentarer från fd, eller snart fd, folkpartister om folkpartiets utveckling, dvs avvecklingen av socialliberalismen. Att tre fd partiledare går ut offentligt tillsammans med fyra riksdagsledamöter med kritik i FRA-frågan är bara ett tecken (DN-debatt 14 juli 2008). Oron, bland de som tror på den socialt ansvarstagande liberalismen, är stor och utbredd.
Dagens partiledning verkar vilsen, och alltför angelägen att göra Reinfeldts moderater till viljes.
Det kan inte vara folkpartiets uppgift.
Målet kan inte vara att ha makten. Man måste veta vad man vill.  


Leta gärna upp fortsättningen....

Andra artilklar handlar bl a om kulturpolitik, om Ohlin och Armstrong, om Politik och musik, om Rättsröta, om Apatiska barn (MIV och Barbro Holmberg), om Steenrika och skenheliga, om Integritetskränkande registrering. 
Ja mängder av artiklar. Hur hann jag? (2005 var jag ju nybliven förälder dessutom, och samtidigt i tät kontakt med f d riksdagsmannen Hans Lindblad.