Medmänsklighet!

Jag bara måste spara nedanstående text, så fler kan läsa den.  Från ABs referat av en busschaufförs statusrad på Facebook.
"Flyktingarnas bussresa till boendet vid Riksgränsen blev något utöver det vanliga – både för passagerarna och bussföraren.

– Det var nog en av mitt livs största erfarenheter, säger Jan Wennberg.
Jan Wennberg har kört buss under hela sitt vuxna liv. Nu är han egentligen pensionär men kör fortfarande emellanåt. I torsdags fick han en fråga om han kunde tänka sig att köra en resa till Riksgränsen, och då ”blixtrade det till i hjärnan”, säger han.

– Jag har bott i Kiruna på sjuttiotalet och har längtat efter att få se bygden igen, så jag svarade ja rakt upp och ner. Hans berättelse på Facebook om resan har nu blivit en viral succé.

Från Täby till Riksgränsen

Det var Migrationsverket som skulle köra upp flyktingar från Täby till ett asylboende vid Riksgränsen.

– Jag brukar alltid se folk i ögonen när de kommer ombord, säga välkommen och så. Jag såg rädsla och skräck i deras ögon, det var lite otäckt för mig, säger Jan.

Började berätta om Gällivare

Efter ett förarbyte i Umeå och lite vila gick Jan fram till kollegan Björn Jacobsson som frågade om han inte kunde guida lite.

– Jo men självklart, tänkte jag. Jag började berätta i mikrofonen på engelska, först om Gällivare. Så kom det fram en kille på kanske 22-23 och tog micken och började prata arabiska och jag insåg att han översatte det jag sa. Så vi passade micken fram och tillbaka, jag berättar om skogarna och myrarna, om gruvorna, och han återberättade allt. Hela vägen upp till riksgränsen, och det är ju några timmar. Jag berättade också mina roliga minnen från mina år i Kiruna, och de fnissade väl lite, det kom någon applåd. Men framför allt började de prata med varandra.

– Först när de klev på, i Täby, så ville de ha wifi-lösenordet och få Riksgränsen bokstaverat, och sen satt de alla dödstysta och googlade. Men sen var det som att något släppte.

Tackade för resan

När de kom fram klev alla av och tog i hand och tackade för resan, berättar Jan.

– Migrationsverkets personal var helt paffa, de frågade vad vi hade gjort. Utövat vanligt värdskap och gästfrihet som vi brukar, sa jag.

– Sen fick jag en riktig björnkram av den där unga killen. Han sa att det var den bästa delen av hans resa, han hade varit på väg i flera veckor och passerat så många gränser och posteringar och nu var han inte rädd längre. Det kändes fantastiskt. Jag ångrar bittert att jag inte tog hans namn, men man är inte så fräsch i skallen när man kört  i sexton timmar!

Vill möta bussar

Snart åker Jan upp till Åre för vinterhalvåret, och då kommer han erbjuda sig som volontär att möta bussar vid kommungränsen och välkomna de som kommer till förläggningar där.

– Jag ville ju bara berätta om Kiruna som jag tycker om, men de fick träffa en riktig människa som berättade lugnt och sansat för dem. Jag tror att vi kan göra fantastiskt mycket för de här människorna.

Han hoppas att det är något som fler kan göra, och som andra kommuner kan ta efter.

”De är våra gäster”

Jan Wennberg vill också lämna ett tydligt budskap till Sveriges befolkning:

– Jag ser det så här: Det har beslutats att vi ska ta emot de här människorna och då är de våra gäster. Vi ska behandla dem med respekt, med gästfrihet och bra värdskap. Bjud på ett leende, ett godmorgon, anmäl dig som volontär om du kan. Vi ska ta vara på chansen att lära känna andra och andra kulturer" 

Slut citat.  Och tack till Jan Wennberg, som berättade detta. Och som visade medmänsklighet.