Krypandet för diktaturens Kina

Kina president är på Sverigebesök. Kommunist-Kinas. Det demokratiska Kina (Taiwan) pratas det inte om, det är mer eller mindre satt i karantän.
Visst, kommunist-Kina är en ekonomisk stormakt numera, mycket pga den billiga arbetskraften.
Arbetmiljön är också dålig. Mänskliga rättigheter finns knappast. Men pengar luktar inte, menar tydligen många.

Det känns märkligt att Sverige ska krypa för och fjäska för denne representant för världens största kommuniststat. Kommunism är diktatur. Det var inte så länge sedan de blodiga dödsskjutnigarna på Den Himmelska fridens torg (makabert namn i detta sammanhang).
Nu invänder någon att dagens regim i Kina inte precis styr enligt kommunismens regelbok med hårt styrt planekonomi. I stället är det en kapitalistisk ekonomi.
Må så vara, men den (mycket råa och primitiva) kapitalism som Kinas ledare tillämpar, den innebär inte att det är demokrati! Tvärtom kan man tycka att den mix av diktatur, kommunistisk retorik och rå kapitalism är en sällsynt dålig mix. Den förenar de värsta sidorna av båda sidorna. I vart fall är resultatet att klyftorna mellan fattiga och rika växer i Kina. Det välstånd som skapas är koncentrerat till vissa regioner och en ny överklass. Yttrandefrihet finns inte, kritiker bestraffas och jagas. Kina är ett land som inte precis är varsamt med användande av dödsstraffet, tvärtom.

Jakten på nya marknader verkar ha gjort att regeringar och företag i väst, inkl Sverige, tiger om diktaturen och Kinas ständiga och grova brott mot mänskliga rättigheter. Jag menar att det är skamligt. Att sälja sin själ för pengar.

Nu kan man förstås hoppas att på sikt inte kommunismen kan bestå ens i Kina. Ju fler som får smak på kapitalismens goda, desto bättre. Och de kommer att kräva demokratisering.
Men, ska man tro på att Kinas ledare är så pragmatiska så borde demokratiförkämparna i Kina få stöd av den demokratiska världen. Säga att visst, vi handlar med er, men vi vill se tydliga steg i demokratisk riktning. Inte bara att en överklass blir så rik att den kan köpa både mobiler och bilar.

Kina behöver en Jeltsin!

Svart 6 juni.

6 juni - Svart nationaldag.

Det började med en tryckande värme som förtog all lust att gå iväg och på något sätt fira nationaldagen. Och hur firar man den, egentligen?

Efter några timmar kom så meddelandet: Povel Ramel är död. Inte helt oväntat, men ändå en chock. Många har redan berättat om sin chock och sina minnen.
Själv tycker jag att det är omöjligt. Han var för stor! En del av den svenska folksjälen, utan att vara på minsta sätt inskränkt nationalistisk. Tvärtom. Men en genial ordvrängare och musikant. Som var både rolig och bitande ironisk utan att vara elak. Visst, han var ett geni.

Ja, jag vet inte vad jag ska säga. Minnena är så överväldigande.

Men nog är det konstigt att vi får meddelandet just den 6 juni. Nationaldagen.
Dock, han avled redan igår kväll.