Så har han då avrättats, Saddam Hussein, Iraks förre diktator. Äntligen, säger många. Jag är själv emot dödsstraff, men i detta fall kan jag inte påstå att jag är upprörd. Inte alls. Är det någon som förtjänat dödsstraff under senare år, så är det han. Inte heller kan man vara osäker om hans skuld, han var ju en fruktansvärd diktator, grym och ytterst blodbesudlad.
Faktiskt så känner jag dock sympati för de som menar att dödsstraff var för lindrigt för Saddam Hussein, han borde ha fått leva med flera livstidsstraff och få genomlida flera rättegångar om sina illdåd.
Jag är en man i mogen ålder med brett samhällsintresse på socialliberal grund. Därtill mycket musikintresserad. Det är främst samhällsintresset som dokumenteras här, enstaka notiser av privat eller allmän karaktär kan förekomma. I likhet med Lord Acton (brittisk liberal på 1800-talet) anser jag att: ”Makt verkar korrumperande, och absolut makt korrumperar absolut. Stora män är nästan alltid dåliga män. Det finns ingen värre irrlära än att ämbetet helgar dess innehavare.”
30 december 2006
19 december 2006
Trevligt med färger på matbordet, eller hur?
Här en bild som visar mig vid ett bord vid hotellets pool, precis utanför vårt rum.
Visst är det trevlig med lite färger på matbordet, på tallriken och runtom.
Boxarens namn
Den filippinske boxaren, som nyligen blev världsmästare, heter Manny Pacquio. Han kommer frn fattigast möjliga förhållanden i södra Mindanao (General Santos-området) och har inte glömt sitt ursprung utan delar efter sina segrar ut både ris och pengar till fattiga i sina hemtrakter.
Sonen Erik med paraplyvagen i bakgrunden
En bild där vi i bakgrunden kan se den stackars strollern, paraplyvagnen, som sig själv ovetande ställde till de besvär som beskrevs i föregående text. Och avslöjade danskarna "rätta kynne"... Grrr.......
Vart tog de trevliga danskarna vägen?
Jag har alltid trott att danskarna var lika gemytliga och trevliga som ryktet förtäljer. Tyvärr har en händelse härom dagen fått mig att helt revidera min uppfattning om dem.
På hemväg från Filippinerna via Singapore och bl a Köpenhamn råkade vi ut för ganska förskräckande saker i Köpenhamn, delvis pga av en av flygbolaget/flygplatspersonalen borttappad stroller(hopfällbar barnvagn av paraplytyp), delvis och mest pga av den attityd och fullständiga brist på serviceanda som Kastrups personal visade.
Ett nytt alibi (hm) för att inte behöva vara trevliga och vänliga är tydligen de nya säkerhetsbestämmelserna, beroende på terroristrädslan.
Nå, väl i Köpenhamn visade det sig att flyget inte fick lämna ut strollern direkt från flygplanet, av säkerhetskäl skulle den ut på bagagebandet tillsammans med väskorna. Men vi skulle inte ha några väskor där, de skulle ju till Arlanda i första hand. Och det visade sig att kunskapen om den nya regeln var bristfällig. När jag frågade sa alla att paraplyvagnen skulle vi fått vid flygplanet... Dessutom så visste de inte var bagagebandet fanns... (det sa info-personal!). Däremot skulle jag absolut måsta passera genom både säkerhetskontroller och passkontroll för att få leta vidare, och sedan igenom igen. Med långa köer. Och övervägande extremt otrevlig personal. De "bästa" var de neutralt ointresserade som bara hänvisade till regler. men ingen visste något eller gjorde någon engagerad insats för att hjälpa till. Till slut tappade jag orienteringen. Och det visade sig att strollerna var försvunnen. Men tiden för incheckning till nästa etapp var nära. Utan att gaten för den kommit upp på bildskärmarna. Inte heller nu fanns info-personal eller andra som verklingen visste något tillgänglig. Eller så ville de inte informera. Skickades runt i en vanvettig karusell under tidsbrist. Det resulterade i att vi missade den bokade flighten... Och ny karusell för att få en ombokning. Inte helt lätt det heller i den dåligt skyltade flygplasen.
För att göra en lång historia kort så lyckades det ändå till slut att med minsta möjliga marginal få plats på nästa flight till Stockholm (jodå, det fanns gott om plats, det var annat som saknades... ) med SAS. Trötta, ledsna oh stressade av allt så var vi nära att bryta ihop när det enda som ingick i biljetten (som SAS först ville att vi skulle betala för att få ombokad) var en slät kopp kaffe eller te. Vilken kontrast till de serviceinriktade asiatiska bolagen, där bjuds man på "allt".
Allt detta elände för att flygplatspersonalen på Kastrup slarvat bort vår lilla paraplybarnvagn.
Och när vi anländer till Arlanda hittar jag min väska... ensam vid en vägg, vid sidan av bagageutlämningen. Innan bandet startat. Uppenbarligen hade den skickats med det plan vi inte fick åka med. Så var det med tillämpningen av den säkerheten...
Men än värre, när övriga väskor kom var de misshandlare, ett lås var borta, och trots galonväggar så var de dyngvåta. De hade uppenbarligen stått ute i ösregnet på Kastrup i fyra timmar. Det visade sig även vid hemkomsten att stora delar av innehållet, det vi inte lagt i plastpåsar, det var genomsurt...
Vilken mardröm, borttappat specialbagage, negativa och sura danskar som inte hjälper till utan snarast stjälper, pg därav missad anslutning, misshandlat och vått bagage. Och SAS gav inte ens en slät kopp te sista flighten till Luleå. Nej, då skulle de ha betalt extra för allt.
Värsta knäcken fick dock danskarna rykte. Byråkratiska och illvilliga... inte mysiga.
Och så detta jagande av vattenmängder över 100 ml i handbagaget. Löjligt och tidsödande. Den som vill smuggla vatten (el ngt farligare) lyckas nog.
På hemväg från Filippinerna via Singapore och bl a Köpenhamn råkade vi ut för ganska förskräckande saker i Köpenhamn, delvis pga av en av flygbolaget/flygplatspersonalen borttappad stroller(hopfällbar barnvagn av paraplytyp), delvis och mest pga av den attityd och fullständiga brist på serviceanda som Kastrups personal visade.
Ett nytt alibi (hm) för att inte behöva vara trevliga och vänliga är tydligen de nya säkerhetsbestämmelserna, beroende på terroristrädslan.
Nå, väl i Köpenhamn visade det sig att flyget inte fick lämna ut strollern direkt från flygplanet, av säkerhetskäl skulle den ut på bagagebandet tillsammans med väskorna. Men vi skulle inte ha några väskor där, de skulle ju till Arlanda i första hand. Och det visade sig att kunskapen om den nya regeln var bristfällig. När jag frågade sa alla att paraplyvagnen skulle vi fått vid flygplanet... Dessutom så visste de inte var bagagebandet fanns... (det sa info-personal!). Däremot skulle jag absolut måsta passera genom både säkerhetskontroller och passkontroll för att få leta vidare, och sedan igenom igen. Med långa köer. Och övervägande extremt otrevlig personal. De "bästa" var de neutralt ointresserade som bara hänvisade till regler. men ingen visste något eller gjorde någon engagerad insats för att hjälpa till. Till slut tappade jag orienteringen. Och det visade sig att strollerna var försvunnen. Men tiden för incheckning till nästa etapp var nära. Utan att gaten för den kommit upp på bildskärmarna. Inte heller nu fanns info-personal eller andra som verklingen visste något tillgänglig. Eller så ville de inte informera. Skickades runt i en vanvettig karusell under tidsbrist. Det resulterade i att vi missade den bokade flighten... Och ny karusell för att få en ombokning. Inte helt lätt det heller i den dåligt skyltade flygplasen.
För att göra en lång historia kort så lyckades det ändå till slut att med minsta möjliga marginal få plats på nästa flight till Stockholm (jodå, det fanns gott om plats, det var annat som saknades... ) med SAS. Trötta, ledsna oh stressade av allt så var vi nära att bryta ihop när det enda som ingick i biljetten (som SAS först ville att vi skulle betala för att få ombokad) var en slät kopp kaffe eller te. Vilken kontrast till de serviceinriktade asiatiska bolagen, där bjuds man på "allt".
Allt detta elände för att flygplatspersonalen på Kastrup slarvat bort vår lilla paraplybarnvagn.
Och när vi anländer till Arlanda hittar jag min väska... ensam vid en vägg, vid sidan av bagageutlämningen. Innan bandet startat. Uppenbarligen hade den skickats med det plan vi inte fick åka med. Så var det med tillämpningen av den säkerheten...
Men än värre, när övriga väskor kom var de misshandlare, ett lås var borta, och trots galonväggar så var de dyngvåta. De hade uppenbarligen stått ute i ösregnet på Kastrup i fyra timmar. Det visade sig även vid hemkomsten att stora delar av innehållet, det vi inte lagt i plastpåsar, det var genomsurt...
Vilken mardröm, borttappat specialbagage, negativa och sura danskar som inte hjälper till utan snarast stjälper, pg därav missad anslutning, misshandlat och vått bagage. Och SAS gav inte ens en slät kopp te sista flighten till Luleå. Nej, då skulle de ha betalt extra för allt.
Värsta knäcken fick dock danskarna rykte. Byråkratiska och illvilliga... inte mysiga.
Och så detta jagande av vattenmängder över 100 ml i handbagaget. Löjligt och tidsödande. Den som vill smuggla vatten (el ngt farligare) lyckas nog.
Om en avgång
Så sa Anna Sjödin till slut att hon avgår som SSU-ledare. Äntligen.
Tack gode GUD!
En så sällsynt olämplig person som ledare för ett politiskt ungdomsförbund (för ett demokratiskt parti), det torde vara svårt att leta fram.
Fastän besynnerga saker händer, så osvuret är bäst.
Tack gode GUD!
En så sällsynt olämplig person som ledare för ett politiskt ungdomsförbund (för ett demokratiskt parti), det torde vara svårt att leta fram.
Fastän besynnerga saker händer, så osvuret är bäst.
18 december 2006
Familjebild
Här en till bild. Inte alltid man är såhär "fin". Men det var 3-årig bröllopsdag, och jag bar en s.k. barong tagalog.
Tyfon
Undrar just vad som stod i svensk press om de ruskiga tyfoner som drabbade Filippinerna för några veckor sedan?
Gissar att det var några notiser, men hur mycket?
Till slut visade det sig att det var mycket mer än tusen människor som omkom av den värsta tyfonen, Durian. Och minns jag rätt så berördes fler än 300.000 människor av den på andra sätt, förstörda bostäder, eller annat.
Så inte var det någon bagatell inte.
Märkligt att den värsta tyfonen fick namen efter den frukt, Durian, som är så älskad på Filippinerna (men den luktar illa).
Men nyhetsförmedling står i proportion till avståndet. Springer grannens katt bort är det en större grej än om tusentals drabbas av något några hundra mil bort.
Gissar att det var några notiser, men hur mycket?
Till slut visade det sig att det var mycket mer än tusen människor som omkom av den värsta tyfonen, Durian. Och minns jag rätt så berördes fler än 300.000 människor av den på andra sätt, förstörda bostäder, eller annat.
Så inte var det någon bagatell inte.
Märkligt att den värsta tyfonen fick namen efter den frukt, Durian, som är så älskad på Filippinerna (men den luktar illa).
Men nyhetsförmedling står i proportion till avståndet. Springer grannens katt bort är det en större grej än om tusentals drabbas av något några hundra mil bort.
17 december 2006
Bilder
På vår filippinska resa så togs mängder bilder. Några kanske skulle passa här. Denna bild är tagen i en jeepney på väg till Eden Natural Park utanför Davao City.
Eden Park ligger högt upp, med klar luft och här med utsikt ner emot Davao C-bukten.
Och man tar färja (max 20 pers) till den berömda stranden Paradise Island Beach på Island Garden City of Samal.
Tja, jag får tydligen arbeta mera med att få text och bild att stämma ihop.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)