Ny kampanj behövs: mot användande av svartjobb.
Allianspartierna, först i opposition och nu i regeringsställning, har fört en kraftfull kampanj emot “bidragsfusk”. Låt vara att den till vissa delar varit överdriven och att därmed ordet “bidrag” fått en vidare betydelse än tidigare. Att få en försäkringsersättning, som man själv i större eller mindre grad själv betalt in avgifter för, det kallas numera att “få bidrag”. Men effekt har den haft. Sjuka vågar inte vara hemma utan går till jobbet och smittar ner andra. Arbetslösa och långtidssjuka får allt oftare göra sig av med kåken eller bilen och leva precis på eller under existensminimun.
Detta medan samhällets toppar, visar det sig nu allt tydligare, själva sätter sig över lagar, regler och vanlig anständighet genom att inte bara bevilja sig höga löner utan även genom att strunta i teve-licensen (ok, den är ett otyg, men man ska ju betala den), genom att ha barnflickor svart städhjälp i åratal utan att betala skatter och lämna in arbetsgivaruppgifter, genom att anlita svartjobbare vid omfattande ombyggnationer och att strunta i om och hur bygglov fåtts. Barnomsorgsavgifter betalas inte, det fifflas med bostadsrätter och förturer etc.
Vi ser också hur riksdagsledamöter utnyttjar sin ställning in absurdum för att låta skattebetalarna stå för resor som kanske inte formellt är fel (eftersom de själva bestämmer vad som är fel och vem som bestämmer det), men som alla andra, för vilka lagar och vanliga regler gäller, får betala själva.
Detta beteende, hos ledande politiker och politiska tjänstemän med goda ersättningar, är förödande för det allmänna rättsmedvetandet, och skapar dessutom politikerförakt.
Det som regeringen nu, och i synnerhet moderaterna, och gärna med stöd av oppositionen, som ju inte är så änglavit heller, borde göra, det är att starta en kampanj emot allt “svart”.
Det bör börja med en rejäl och oförbehållsam avbön. Och sedan ska det städas från toppen!
Det som är klara lagbrott ska tas om hand den vägen. Det som är olämpligt men inte (längre) olagligt rent juridiskt ska också snyggas till, betalas och slutas med.
Exempelvis måste riksdagens reseregler skärpas, och reseräkningarna kontrolleras. Det kan inte vara den enskilde ledamötens privilegium att bestämma att en resa som i huvudsak är privat ska anses som en resa i tjänsten. Jämför gärna med kraven på att utomstående nu ska bedöma föräldrars rätt att vårda sjuka barn.
Jag anser detta är viktigt för regeringens – och alla politikers (idag svärtas ju ideellt arbetande fritidspolitiker ner av topparnans uppförande) – trovärdighet!
Självfallet måste det samtidigt ordentligt redas ut vad som är “svart”, så det stämmer med rättsmedvetandet. T ex är det ju olagligt att anlita svarta barnflickor. Men det är ju orimligt att hårddra det så att man inte kan anlita en grannflicka för någon enstaka gång utan att anses agera svart. Det måste också vara helt OK att grannar eller släktingar hjälper varandra med småsaker och utan att pengar används, eller bara i försumbar mån.
Det måste gå att hitta en väg som klargör att hjälpsamhet är bra och lagligt, men att systematiskt nyttjande av t ex byggjobbare etc utan kvitton och redovisning är det brottsliga – för båda parter. De nya reglerna om hushållsnära tjänster bör, trots att de har sina tveksamheter, och knappast hjälper medel-Svensson med städbehov, vilket väl var meningen, ändå eliminera en del svarta företeelser i den sektorn.
Men framför allt måste “städningen”ske från toppen av trappan, om den ska resultera i en mindre svart sektor.
