Sidor

18 oktober 2007

Dags igen för regring fp plus s?

Efter nittio år – dags för ny regering med fp och s?

Fredagen den 19 oktober var det nittio år sedan folkpartiet (liberalerna) och socialdemokraterna bildade en regering tillsammans. Kan det bli aktuellt igen?

Statsminister 1917 blev liberalernas partiledare, Nils Edén, och det var liberaler som dominerade regeringen, men också Hjalmar Branting ingick, som den främste representanten för socialdemokraterna. Denna regering blev en av de viktigaste regeringar som Sverige haft, den genomförde många tunga reformer, mest känd kanske den som slutligt fastställde lika och allmän rösträtt för män OCH KVINNOR. Hösten 1917 närmade sig första världskriget sitt slut, men kungen (Gustaf V) sökte ännu styra landet med stöd av högerkrafterna. Det var därför naturligt att de framstegsvänliga och demokratiskt sinnade partierna (liberalerna och socialdemokraterna) förenade sig. Därmed kan anses att parlamentarismen segrade. Regeringen skulle ha stöd av riksdagens majoritet.

Visserligen ska man aldrig säga aldrig, när det gäller politik, och det rimliga är att vid varje tidpunkt väga vad som är de viktigaste politiska frågorna och utifrån det välja (eventuell) samarbetspartner, men idag är det politiska läget helt annorlunda än för nittio år sedan. Parlamentarismen har segrat, rösträtten är genomförd. Socialdemokratin har regerat landet, med några smärre avbrott, sedan bortåt sjuttiofem år. De ledande politikerna är av en annan, och klenare, kaliber än för nittio (eller femtio) år sedan. De flesta partier har förflyttat sig i förhållande både till varandra och till sina ideologier. Folkpartiet har idag i mycket blivit ett högerliberalt parti. Socialdemokratin gläder sig visserligen åt att ha blivit av med Göran Persson, men verkar idag idéologiskt vilsnare än någonsin, poltiken spretar åt alla håll – och inget. Fp ingår i en regering vars främsta syfte är att hålla socialdemokraterna utanför regeringsmakten. Allt detta gör att det knappast är troligt med en fp/s-regering inom överskådlig tid. Vem vet för övrigt om de två partierna överlever så länge – och i så fall i vilken form.

Nej, mera troligt är i så fall en koalition mellan de två “arbetarpartierna”, s och m. I praktisk politik har de sedan länge ofta samarbetat, om än i retoriken bekämpat varandra. Idag är inget av dem ett arbetarparti i verklig mening. För båda partierna verkar det mest vara munväder och taktiskt spel för gallerierna. Det som förenar dem är just frånvaron av en tydlig ideologi – liksom strävan efter makt för maktens egen skull.

Skulle det bli någon stark och oväntad turbulens exempelvis genom en dramatisk oväntad händelse, och kanske efter ett nederlag för Alliansen 2010 – så är det mera troligt att socialdemokraterna och moderaterna faller i armarna på varandra.
Givetvis efter att först rivit upp en del damm och efter att ha lagt ut diverse dimridåer.
Troligare än en regering med fp och socialdemokraterna i alla fall.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar