6 juni - Svart nationaldag.
Det började med en tryckande värme som förtog all lust att gå iväg och på något sätt fira nationaldagen. Och hur firar man den, egentligen?
Efter några timmar kom så meddelandet: Povel Ramel är död. Inte helt oväntat, men ändå en chock. Många har redan berättat om sin chock och sina minnen.
Själv tycker jag att det är omöjligt. Han var för stor! En del av den svenska folksjälen, utan att vara på minsta sätt inskränkt nationalistisk. Tvärtom. Men en genial ordvrängare och musikant. Som var både rolig och bitande ironisk utan att vara elak. Visst, han var ett geni.
Ja, jag vet inte vad jag ska säga. Minnena är så överväldigande.
Men nog är det konstigt att vi får meddelandet just den 6 juni. Nationaldagen.
Dock, han avled redan igår kväll.
Jag är en man i mogen ålder med brett samhällsintresse på socialliberal grund. Därtill mycket musikintresserad. Det är främst samhällsintresset som dokumenteras här, enstaka notiser av privat eller allmän karaktär kan förekomma. I likhet med Lord Acton (brittisk liberal på 1800-talet) anser jag att: ”Makt verkar korrumperande, och absolut makt korrumperar absolut. Stora män är nästan alltid dåliga män. Det finns ingen värre irrlära än att ämbetet helgar dess innehavare.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar