Schenströmsaffären blev en moderataffär.

Den affär som startade som en blöt krogkväll för jourhavande Ulrica Schenström, har alltmer utvecklat sig till en moderataffär, där alltför många moderater visar sig ha köpt svarta tjänster på olika sätt. På sätt och vis är det synd, eftersom det olämpliga var att den person som hade ansvar för rikets katastrofberedskap inte höll sig nykter. Och, jag tjatar om det, att media inte är så bra på att hålla koll på olika makthavare innan de trampar i klaveret så övertydligt som fru Schenström gjorde. Det är ett demokratiskt problem att så få känner till vilka som verkligen har makten, förutom ministrarna.

En randanmärkning kring just krogbesöket. När en del debattörer vill påskina att det inte skulle ha blivit någon affär om det varit en manlig statssekreterare som suttit där med en kvinnlig journalist så är det dels ett högst diskutabelt påstående. Dels ligger i det att de menar att onykterhet under Sveriges viktigaste jourberedskap inte är något anmärkningsvärt. Det är inte försvarbart vare sig det gäller en man eller en kvinna.

Självfallet vill oppositionen nu påskina att detta med politiker som anlitar svarta tjänster är något typiskt moderat. Förhoppningsvis glömmer vi inte att exempelvis Thomas Bodström och Mona Sahlin haft svarta barnflickor. För att bara dra ett exempel. Men visst är det störande många moderater nu som visar sig inte vara bättre.
Förutom de som avgått så är ju inte heller Anders Borg, Tobias Billström, Eva Björling, Christina Husmark Pehrsson helt rena. Det ska bli intressant att se vad Fredrik Reinfeldts uttalade oro över den moderata skatteomoralen leder till. Oro i leden? Missnöje över Reinfeldt? Nya avslöjanden och avböner? Förändrade skatteregler? En mängd i tysthet gjorda skatteinbetalningar i efterskott? Eller bara en etikdebatt...

Den moderata moralismen över bidragssamhället har ingen som helst trovärdighet när deras toppgarnityr i sådan utsträckning inte följer gällande skatteregler. Är det fel på lagarna ska de ändras och de skall vara lika för alla. Det kan inte vara ett privilegium för en politisk överklass att sätta sig över reglerna. Det fungerar för övrigt inte heller, utan resulterar i ett skattemoraliskt moras och kaos.