Denne märklige Persson.

Jag har aldrig gillat Göran Persson. Så var det sagt. Men det är ingen tvekan om att han är en intelligent person. Jag har då och då känt en motvillig beundran för hans talekonst. Likafullt är han en gåta.
Hur kan en så intelligent person bete sig både så buffligt och med en så uppenbart självdestruktiv girighet? Som om han inte det minsta bryr sig om vilket intryck han gör.
Han propagerar under decennier för sin gråsossepräglade socialdemokrati, ibland med stänk av något som kunde tolkas som förnyelse, ibland med utpräglad dogmatisk socialistisk framtoning. Men alltid ändå med en verbal betoning på solidaritet (vad nu det ska betyda).

Så avgick han. Allt tal om socialdemokrati försvann över en natt. Det var som om en mask revs av. Av honom själv. Han levde helt in i sin roll som godsherre. Skaffade sig ett mycket välavlönat extraknäck som “konsult” i PR-branschen för ett minst av allt socialistiskt färgat företag. Vilket scenbyte!
Nyligen höll han ett föredrag om härskartekniker (arvode enl media: 100.000 kr), där han förspråkade hånleenden och nonchalans som framgångsrika tekniker. Därmed förstärker han ytterligare sin image av bufflighet och hänsynslöshet.

Småsnål, det har det alltid sagts om honom. Men nu slår det ut i full blom. Utan att blinka så anser han sig ha rätt att behålla sin fallskärm på 121.000 kr i månaden trots att han (i likhet med sina ex-ministerkollegor) ska räkna av sina inkomster från fallskärmen. Han anser inte sin inkomst vara inkomst! Vilket givetvis är brännvinsadvokatyr av sämsta slag.

Har inte karln någon hut i kroppen?
Vill han verkligen bli ihågkommen som en girig och principlös buffel?