Fel, fel och fel. Av både Reinfeldt, hans högra hand och av media.

Schenströmsaffären – vem lurade vem? Ett flertal dubbelfel.

Knappt har jag skrivit min kommentar om att media borde ha granskat makthavaren Ulrica Schenström FÖRE det hon drack för mycket vin med en journalist, så tog hon time-out. (Ett begrepp som blev känt i och med Mona Sahlins klavertramp på 90-talet.) Några timmar senare så går Schenström ut och meddelar att hon inte bara tar lite ledigt, utan faktiskt avgår.

Klart är att detta är en fråga med många vinklar. Den avslöjar svagheter hos Reinfeldt och moderaternas ledning, likaså i krisberedskapen, liksom hur media behandlar makthavare. Det är en fråga med moraliska aspekter liksom politiska. Självklart gnuggar oppositionen händerna över den blotta som Reinfeldt och Schenström bjudit på, och till och med moderat press är irriterad.

De många aspekterna gör att frågan inte bör dö bara i och med Schenströms avgång.

Att Schenström nu insett att hon uppträtt olämpligt visar i alla fall att hon har något slags omdöme. En person i hennes maktställning kan möjligen prata med en journalist över en bit mat och en öl, men vara säker på att hon inte blir det minsta påverkad. Hon måste också vara medveten om att hon inte bara är intressant som källa för journalisten utan också kan tubbas att säga för mycket. Den risken ökar självfallet med antalet vinglas som konsumeras. Det finns också gränser för hur mycket man får bjuda eller låta sig bjudas på i situationer som denna. Nitton glas vin förefaller med råge passera den gränsen. Med så mycket i kroppen kan möjligen en och annan stå upprätt, men omdömet är sannerligen inte glasklart.
Schenström har uppenbarligen inte genast informerat Reinfeldt fullt ut vad som förekom vid krogbesöket. Indirekt har både hennes och Reinfeldts slirande bekräftat att hon hade jouren för krisberedskapen. Allt detta är högst klandervärt. Ur rikets säkerhet är möjligen det sista farligast.

Reinfeldt verkar nu mycket ledsen över det hela. Det visar att hon var viktig för honom. Detta trots att en regeringen närstående källa uppfattat henne mera som en brevbärare. Hon hade faktisk makt, och hon var den som i mycket styrt honom och dessutom agerat städgumma åt honom när obehagliga beslut skulle verkställas. Hon har fått hålla i kvasten. Till slut tvangs hon att hålla i kvasten för att avskeda sig själv. Reinfeldt mäktade inte. Hela affären visar än en gång Reinfeldts dåliga handlag i personfrågor, han bagatelliserar och velar tills situationen blir övertydligt akut. Därigenom förlorar både han och regeringen trovärdighet. Var är handlingskraften, för att inte säga krisberedskapen!

Mediaaspekten så. Schenström var närmast geniförklarad som de nya moderaternas PR och mediaexpert. Den som kunde manipulera media och plantera nyheter som hon ville. Hon var spindoktorn som kunde styra media, men som själv föll pga klantig hantering av media. Hon var en makthavare som agerade som en doldis. Få, utanför en liten skara journalister (som hon friskt utnyttjade) och några få politiker kände ens till hennes namn. Än färre tycks ha uppfattat att hon var den makthavare hon var. Om media insett det skulle de inte satt sig i hennes knä och pimplat vin med henne utan hårdgranskat henne – långt innan detta inträffade.
Schenström kontrollerade allt och alla. Ingen fick prata med media utan att hon visste och godkände detta. Nu kunde hon inte kontrollera sig själv, men borde inte detta kontrollbehov hos henne ha gjort att några varningsklockar klämtat – hos media och hos Reinfeldt?

Summa. Schenström gjorde en massa fel. Reinfeldts underlåtenhet och ickeagerande visar på allvarliga brister i hans ledarskap. Anders Pihlblad/TV4 gjorde fel (för stor krognota och allmänt olämpligt agerande), men också press, radio och TV har gjort fel som underlåtit granska Schenströms makt och agerande medan hon ännu hade det, dvs före vin- och hångelkvällen. Därför måste både media och Reinfeldt allvarligt tänka igenom sitt agerande resp ickeagerande.