Räcker kossorna till Bryssel den 7 juni?

Opinionsinstitutet Synovate har en dagsfärsk (30/4) undersökning inför valet till europaparlamentet (EP). Dels ligger (m) aningen över (s) i den mätningen, båda på knappt 30%, dels visar den på drygt 5% till piratpartiet (pp). Det betecknas i DN som en sensation.

Kanske det, men knappast en oväntad sensation. Efter mycket märkliga turer i den svenska politiken har misstron mot de gamla riksdagspartierna spritt sig i breda väljargrupper. Riksdagspartierna har alla, mer el mindre, glömt bort eller nonchalerat de viktiga frågorna om rättssäkerhet och integritet, dvs fundamentala frågor rörande medborgarrätten.

Märkligt nog har det inte ännu lämnat synbara tecken i opinionsmätningarna. Möjligen beroende på hur dessa utförs (tel-intervjuer till fasta telefoner) och hur frågorna ställs, och vilka frågorna är. Kanske är dock denna mätning ett första tecken till att väljaropinionen nu kommit in i mätningarna på ett för såväl opinionsinstituten som gammelpartierna överraskande sätt.

Visst finns det osäkerhet i mätningen, det gör det i alla. En sådan faktor är att hälften av de tillfrågade inte tar ställning till något parti alls! Det betyder att valet till EP inte engagerar som det borde, men också att där finns utrymmer för ytterligare överraskningar!

Håkan Brors i DN spekulerar i att fp:s oväntat hyfsade siffra (9%) kan bero på Marit Paulsens dragkraft. Det betvivlar jag. Att hennes engagemang för kossorna i EP fortfarande skulle vara så populärt. Nej, det kan jag inte tro. Tvärtom tror jag att hon kan vara ett sänke för fp. Hennes inställning till de aktuella frågorna inom EU (som ju fortplantar sig även till svensk politik i form av FRA-lagar, Ipred, TPB-rättegången, datalagringsdirektiv etc) rörande integritet och medborgarrätt är ju direkt skrämmande utifrån ett liberalt perspektiv. Visserligen i linje med fps nationella linje f.n. men likafullt direkt oliberalt!

Den som däremot förtjänstfullt agerat liberalt och med ett medborgarrättsperspektiv är listtvåan och nuvarande fp-ledamoten i EP, Olle Schmidt. Inom den medborgarrättsvärnande bloggarvärlden är han ett aktat och uppskattat namn. Ett namn som ger frustrerade liberala väljare ett alternativ till att rösta på (pp).

Piratpartiet har ett märkligt namn, som för mognare väljare, ger intryck av ett dåligt skämt. Men ser man lite djupare, och med unga, fräscha ögon hittar man ett parti som i sina profilfrågor visar en klart liberal grundsyn. De värnar medborgarens integritet, rättssäkerhet gentemot både stat och starka internationella mediabolag och deras lobbyister. (pp)s svaghet är att det - helt självvalt - inte presenterar ett program som omfattar hela spektrat av politiken.
(pp) har ingen avsikt att förbli ett parti som de andra, det vill genomföra sina frågor. Deras avsikt är att förhandla fram bra resultat för sina frågor och ger då de andra frågor mindre tyngd.
Hur det kommer att lyckas är förstås en annan fråga. Men inställningen är verkligen långt ifrån den som de maktsugna partierna, som alltid vill sitta vid makten!, har Kanske är det också en attityd som attraherar fler väljare än de etablerade partierna vill tro.

Kanske kan det också vara så att klara besked i ideologiska frågor är något som alltfler väljare vill se. Oavsett vilken ideologi det gäller. Man vill ha en reell valmöjlighet, och att partierna står för sina grundläggande värderingar. Inte att de springer ifrån dem i praktisk politik.

Noterbart i mätningen är också att förutom (m) och (s) ligger småpartierna på en nivå som motsvarar vardera ett mandat. En smärre uppgång för fp skulle ge partiet två mandat. Vilket är kraftigt mera än fp får i mätningar betr riksdagssympatier. Förra valets sensation, junilistan, utplånas i det närmaste och sverigedemokraterna lockar inte i detta val.

Det mest intressanta är dock vad som händer med piratpartiet. Kommer det att öka ytterligare? Kommer dess fina siffra nu innebära något i de etablerade partierna inställning, till (pp) och till sin egen framtoning?

(Denna text skrevs egentligen för ett annat forum, men även om en del av vad jag skriver här redan är känt bland bloggare, så kan det stå här som en kommentar till en intressant opinionsundersökning. Den skrevs dessutom innan jag sett andra bloggares texter om detta. )

Inför valet 7 juni. Enfråga - eller diversebutik?

Måste ett parti ha ett heltäckande program eller räcker det med en fråga, om än en viktig sådan?
Mikael Elmlunds bloggpost om medborgarrätt, centern och piratpartiet fick mig att tänka igenom den frågan igen. http://mikaelelmlund.wordpress.com/2009/04/28/kommer-centerpartiet-att-lata-piratpartiet-behalla-monopolet-pa-medborgarrattsfragor/

Enfrågesparti - eller parti med heltäckande program. Det är inte första gången detta diskuteras, speciellt då med tanke på piratpartiets (pp) uppdykande på scenen. Jag har själv efterlyst ett bredare program hos (pp). Det kan inte vara ett krav på alla partier, de väljer själva hur de vill presentera sig. Men det är väljaren som värderar partierna.
Samtidigt ligger det mycket i påståendet att de flesta partier kan sägas ha startat med "en fråga" - och med tiden blivit snart sagt heltäckande.
Det för mig intressanta är om tacklandet av denna "enda fråga" (som självfallet måste ha viss dignitet i sig, anser jag) sker utifrån något slags sammanhållen syn på samhället, det som ofta kallas ideologi.
De etablerade partierna har, förutom att de kan sägas ha startat med "en fråga" (frihandel, allmän rösträtt, miljö etc), helt uppenbart haft ideologier som de steg för steg sökt applicera på politikens hela fält. Det problematiska är att under vägen tappade de bort sin ideologi, och blev bara diversehandlare som söker maximalt med kunder/väljare. För att ta/behålla makten.
Det problematiska med (pp) är att de bara vill ha en fråga att driva. OK, tre då brukar pp-are hävda, men inom samma sektor, svarar jag. Denna fråga är oerhört VIKTIG, OCH klart grundad i en liberal samhällssyn.
Jag skulle gärna se att de vidgade sitt sortiment till fler områden, om de förmår att stå på samma bas. Men som sagt, det vill de inte. Av eget val.
Av den anledningen kan (pp) i bästa fall bara bli en tankeväckare, en varning till de gamla partierna att de tappat bort medborgarrättsfrågorna. Om detta lyckas kan (pp) tillsammans med något-några gamla, väckta partier göra en stor nytta. Och det är ju inte så illa.

Valet den 7 juni kan ge en fingervisning hur många som ser vad som är på väg. Det kan innebära att (pp) kommer in i Europaparlamentet. Det kan också innebära att de enskilda kandidater inom de gamla partierna, som kämpar för medborgarrättens återkomst som en viktig fråga, kryssas in. Det bästa vore en kombination av detta.

I värsta fall händer ingenting. Och storebrorssamhället blir ett totalitärt förtryck. Många ser det inte förrän det är för sent.

Debattartikel publicerad i PT och NV

Nedanstående debattartikel har publiserats i Norra Västerbotten (Norran) den 20 april och i Piteå-Tidningen (PT) den 22 april. Undertecknare är Lars-Erick Forsgren, Gun Svensson, Jens Odsvall och Niklas Starow. Texten citeras i sin helhet nedan, men jag ger er även länkarna.

Länk till PT: http://www.pitea-tidningen.se/debatt/artikel.aspx?ArticleId=4582128
Länk till Norran: http://norran.se/asikter/debattartiklar/article277501.ece

"Internet hotas av förhandlingar inom EU
Politiker i EU avgör internets framtid under de kommande veckorna. Telekompaketet är arbetsnamnet på en uppgradering av en handfull EU-direktiv från seklets början.
Tyngdpunkten ligger på standardiseringar av regler för utrustning och larmnummer, harmonisering av reglerna för hur operatörer ska hantera tillträde till varandras nät och tjänster. Sverige och England ligger före Tyskland och Spanien, vad gäller avreglering. Det bäddar för konflikter, som inte underlättas av att Frankrike dessutom verkar för skrivningar att intrång i upphovsrätten ska beivras med hjälp av åtgärder från internetleverantörernas sida. Trots en enig operatörskårs vädjan om att inte göras ansvariga för att bedöma vad som utgör "lagenligt innehåll", "lagenliga tjänster" och "lagenliga applikationer", finns sådana skrivningar fortfarande kvar i Telekompaketet. Nu handlar det mycket om innehåll och övervakning av vad medborgare gör när de använder sina internetabonnemang. I Frankrike har HADOPI, på svenska "högsta myndigheten för spridandet av verk och beskyddandet av rättigheter på internet" röstats ner i nationalförsamlingen, men kulturministern hotar avgå om hon inte får igenom lagen vid en ny omröstning den 28 april.
Vad vi kan se svajar nu majoritetsbeslutet vid förstabehandlingen: att den gängse rättsordningen ska råda även på nätet, håller i skrivande stund på att förhandlas bort. Det så kallade förslaget 138 görs om, för att möjliggöra HADOPI och liknande organisationer inom EU. Vi menar att direktiven, som ska garantera medborgarnas rätt till internet, behöver gå längre än att tillmötesgå operatörernas behov.
Christoffer Fjellners (M)och senare under processen Eva-Britt Svenssons (V) förslag 166 går ut på att inskränkningar i medborgarnas rätt måste kunna motiveras utifrån ett medborgerligt perspektiv. Men även detta tidigare majoritetsbeslut är under omförhandling, trots brett stöd i det ansvariga utskottet.
Det är djupt oroande att ministerrådet och EU-kommissionen, inte låter sig nöja med den definition som även norska Post- og teletilsynet använder för att beskriva användares rättigheter. Inser Europaparlamentets ledamöter allvaret i vad de är på väg att ställa till med? Direktivets omförhandlade tillåter HADOPI, som styckar upp internet och öppnar för att våra medborgerliga fri- och rättigheter ska säljas tillbaka till oss, som enskilda tjänster. Det räcker inte med att reglera accessleverantörernas ansvar för innehållet på internet, när inskränkningar riskerar att drabba enskilda individer. Med individen som utgångspunkt, kommer rättsäkerheten i fokus.
Rättsäkerhet är en förutsättning för tilltron till elektronisk kommunikation. Utan tillit riskerar tillväxten av ett öppet, dynamiskt internet dämpas eller helt utebli. Direktiven får även ekonomiska konsekvenser. Nuvarande skrivningar till Telekompaketet öppnar för diskriminering av programvara, applikationer och tjänster, långt bortom den differentiering, som av tekniska skäl ibland kan vara nödvändig för att trafiken på nätet ska flyta.
Direktiven blir därför ett hot mot fri- och öppen källkod, programvara och applikationer. Företrädare för dessa utvecklingsmetoder och licensmodeller, har inte fått komma till tals i de pågående förhandlingarna, trots att dessa utvecklingsmetoder och licensmodeller möts av ett allt större intresse, bland annat hos Sveriges kommuner och landsting."

Texten är aningen längre än vad tidningar brukar vilja ta in, men det gick ändå. I Norran ges undertecknarna lite mera presentation och texten är även mera luftigt redigerad.

Om en DN-artikel om liberalismen och friheten

På bloggen Liberal 2010 har jag lagt in en text som citerar och diskuterar en signerad ledare i DN idag (23/4) av Håkan Boström. Rubrik i papperstidningen är: Slaget om friheten. Jag tycker den är intressant. Dessutom är Håkan Boström den i ledarredaktionen som bäst hittat rätt ton i den frihetsdebatt som uppstått ur frågorna om internets frihet, integritet mm.

Här är länken till Liberal 2010 om detta.
http://liberal2010.blogspot.com/2009/04/hittat-en-liberal-pa-dn.html

Där finns även en länk till DN-ledaren samt i kommentarerna en länk om maktdelning och grundlagsfrågor.

Jäviga jurister (UPPDATERING)

Det börjar bli en tröttande ovana detta. Detta med jäviga jurister. En domare i TPB-rättegången som sitter i samma intresseorganisation som upphovsrättsmaffians advokater. En juristprofessor som är ordf i upphovsrättsföreningen och samtidigt ska utreda upphovsrätten!

Nå, nytt är det ju inte. Jäviga - eller skrämda - domare och jurister har funnits länge. Att kunna juridik är ingen vaccination emot partiskthet. Vem minns inte rättsskandalerna under 50-talet redan, omskrivna bl a pga den gedigne liberalen Vilhelm Moberg. (OK, OK alla unga (pp)-sympatisörer minns inte, men vi äldr gör det. Eller borde göra det.) Vilhelm Moberg skulle aldrig ha godtagit FRA-lagarna. Till exempel.

Men trist är det. Eftersom juristernas eget omdöme klickar, så borde kriterierna för s.k. delikatessjäv skärpas. Rättssäkerheten kräver det.

Konstaterar, trött, att mängder av bloggare redan skrivit - uppretat - om detta. Men först hörde jag nyheten i gamla, trygga radion, P1.

TILLÄGG. Läs gärna Alex kommentar. Skulle vara intressant om någon jurist även kommenterade hans kommentar...

UPPDATERING 27/4. Hade just skrivit en uppskattande kommentar om Håkan Boström, DN, förrän han skrev rätt så fjäskande om jäviga jurister. För att göra tydligt att det inte är några menlösa diskussionsklubbar som PB-domaren m fl är med i vill jag ge länken till Oscar Swarz genomgång av vad SFU m fl håller på med.
http://swartz.typepad.com/texplorer/2009/04/sfu---extremisternas-diskussionsklubb.html

EU-parlamentariker och feminism(?)

När man har minst om tid så bubblar hjärnan som mest av saker som man känner att man borde skriva om. Men det får bli vad det blir.

En som kommit upp ur glömskan de sista dagarna är Maria Carlshamre-Robsham. En gång inkryssad på fps EU-valsedel, framburen av sympatisörer för hennes feministiska kamp.

Efter en tid blev hon mobbad (för att tala klartext) av fp-ledningen, som inte gillade henne. Hennes mail kom bort via underliga vägar, tja, det var ett slags förövning till det dataintrång som senare blev en stor belastning för inte minst fp´s dåvarande partisekreterare. Och som hårt skadade förtroendet för folkpartiet.
I den striden kände jag sympati för Maria Carlshamre, och hon kände till slut att hon måste lämna folkpartiet. Efter en tid anslöt hon sig i stället till Fi, Feministiskt initiativ.

Däremot lämnade hon inte sin plats i europaparlamentet. Det kan man ha synpunkter på. I grunden är det dock hennes eget val.
Jag menar att det är fullt rimligt att lämna ett parti. Det kan ju bero på att partiet ändrat sin politik, eller på att man själv ändrat åsikter. Jag vet inte hur Maria ser på det i hennes fall. Att fp utvecklats åt fel håll anser även jag, men jag gissar att Maria även i viss mån ändrat sin inriktning.

Nå, Fi fick en eu-parlamentariker. Dock minskade Marias aktiviteter drastiskt i och med avhoppet från fp. Hon har haft minimal närvaro, och minimalt med andra aktiviteter. Hon har sina förklaringar till detta, personliga skäl (nygift) och ett handikappat barn. Dock menar jag att då borde hon faktiskt ha avsagt sig sitt uppdrag, eftersom hon inte hade tid att fullgöra det. Att bara lyfta (det rundliga) arvodet verkar lite sniket, om än vanligt förekommande i dessa dagar.
Pga hennes minimala aktiviteter är det svårt att veta var hon står i de aktuella frågorna, ex-vis betr Ipred och Telekompaketet. Eller betr upphovsrätt och piratpartiet.

Hon motiverar sin tystnad med att hon inte ställer upp till omval. Det är en dålig ursäkt, eftersom hon ännu är ledamot i eu-parlamentet och har möjlighet att delta i flera viktiga omröstningar. Både hennes väljare 2004 liksom Fi:s anhängare och vi andra har rätt att veta vad hon står för idag. Vad hon gjort och inte gjort.

En pikant detalj är att trots sin inaktivitet och tystnad har hon enl uppgift haft två avlönade (av EU) assistenter hela tiden. Vad har de gjort? Har de servat Maria, men utan att hon gjort något märkbart av detta? Eller vad?

En författare och feminist som Unni Drougge har dock inte hållit tyst. Hon har uttryckt sympati för (pp) och för ett fritt internet. Det har föranlett aggressiva angrepp på henne från feministiska aktivister. Hon har fått heta både det ena och det andra i "guilt-by-association"-resonemang. Jag har ingen direkt uppfattning om Unni D, men det måste vara någon rim och reson i en offentlig debatt, vilket ju bloggdebatter är.
Varför är det så svårt att hålla sig till sakfrågorna? Varför inte ta reda på var personer och partier står i stället för att leta i förmenta garderober för att hitta något mindre rumsrent?

Var finns pålitliga kandidater till EP-valet?

Jag måste bara få länka till den sammanfattande analys inför valet till Europaparlamentet som Daniel Rhodin i Eslöv gjort.
http://fpeslov.blogspot.com/

Den ger en heltäckande bild av parlamentarikernas göranden och låtanden i de frågor som berör rättssäkerhet och integritet och liknande. Han erinrar om den sammanställning som La Quadrature Du Net gjort avseende integritet- och internetrelaterade frågor och hur parlamentarikerna har röstat historiskt i telekompaketet.
Hans slutsats är att om man är vänster så finns bra kandidater.
Är man liberal finns Olle Schmidt (fp). Glöm inte att kryssa, så inte Marit Paulsen hamnar där i st f Olle!
Struntar man i alla andra frågor duger (pp).

Men har man sina preferenser hos andra partier finns inget att hämta hos deras kandidater. Deras record är inte bra, med hänvisning till nämnda sammanställning. Att se till 138:an-omröstningen räcker inte. Lena Ek (c) och t ex Gunnar Hökmark och Cristofen Fjelner (m) ligger långt ner i listan.

Se detta gärna som en konsumentupplysning för oss väljare.

Tillägg. OBS att i den redovisade sammanställningen hos FP-i-Eslövbloggen saknas Carl Schlyter, mp och Maria Carlshamre, fd fp numera Fi. De torde ha varit frånvarande vid aktull omröstning. Den senare lär f ö knappast besöka EU-parlamentet numera enl medias rapportering. Kandiderar ej heller.

Inrätta en politikens kundtjänst

Kd satsar på tevereklam inför valet till Europaparlamentet. "För att pigga upp valrörelsen". Det låter sig sägas, men nog är det en gammaldags syn på valrörelser. Fastän kd har ju en gammaldags syn på ett och annat, men ändå.

Visst kan jag erkänna att reklam, annonser och affischer etc kan höja valtemperaturen en smula. I vart fall är det en påminnelse om att vi står inför ett val och att partiet i fråga inte somnat i helt utan ställer upp.

Kanske räckte det också tidigare. Då visste man ju i huvudsak vad partierna stod för. Och det gällde främst för dem att få "sina" väljare till valurnorna.

Idag vet man inte vad de står för.
Eller rättare sagt, man vet att de inte länge står för det som tidigare var deras ideologier. Därför känner sig alltfler lurade när de av obetänksamhet röstat enlig gammal slentrian. Därför ökar också antalet partibytare. Och soffan framstår som ett alternativ. Inte som lockande, men när man inte hittar ett parti som man vågar lita på så...

Partierna är idag inte folkrörelser som står för en ideologi, utan de är mera av försäljningsorganisationer för av partiledningarna slarvigt ihopkomna paket av de senaste påhitten. Påhitt som paketerats för att ta eller behålla makten. Och som partierna inte känner sig bundna att stå för heller på det sätt som väljarna förväntat sig.

Men när de nu har denna affärsmässiga syn på politiken, som något som ska säljas, undrar jag om de inte förstått detta med marknadskommunikation? Eller har deras spindoktorer "glömt" det?

Ett seriöst företag har en kundtjänstfunktion. Där kan man reklamera om man fått felaktiga varor eller tjänster. Och man kan ge synpunkter på vad företaget säljer. Synpunkter som blir vägledande för förbättringar av företagets produkter, på produktkvaliteten.

Det är ju helt uppenbart att detta är något som partierna i Sverige helt glömt bort. Partierna sitter isolerade i riksdagen och folkets röst når inte in dit. För syns skull har en (mindre) del av riksdagens ledamöter startat bloggar. Tyvärr inte alltid med kommentarsfunktion.

Jag vill därför i all välmening rekommendera partierna att inrätta en "kundtjänst" för sina väljare. Och där ska vi väljare inte bara komma i kontakt med underhuggare och assistenter som ger standardiserade svar. Demokratin är så viktig att vi kräver att de ledande politikerna ställer upp - lyssnar, diskuterar och agerar i folkets intresse.

Parasiterna och girigheten

Igår hade DN en signerad ledare av Peter Wolodarski. Den uppmärksammades igår av flera alerta bloggare. Idag ser jag att även fp i Eslöv gm Daniel Rohdin reagerat.
http://fpeslov.blogspot.com/2009/04/parasiternas-paradis.html

När jag såg rubriken så var min omedelbara tanke att nu skriver DN om de parasiterande direktörerna i upphovsrättsindustrin. Men det tog inte en hundradels sekund att inse att så bra var det inte. Det var ju Wolodarski som skrivit. Jag kan bara säga att han är en stor besvikelse, åtminstone för den som fortfarande närt en förhoppning att DN på ledarplats skulle hävda liberala principer om rättssäkerhet, integritet och liknande.

Jag behöver inte orda mycket mera om detta. Läs ovanstående länk, där uttrycks i stort sett samma tankar jag har om DN-Wolodarski.
Ändå är jag lite förvånad och framför allt djupt besviken att en politisk journalist med påstådda rötter i liberalismen så totalt anammat ett ekonomistiskt tänkande på den yttrandefrihetsfrämjande kanal som internet är. Om han vore en förstelnad, konservativ ekonom skulle jag förstå det, men inte som liberal politisk opinionsbildare.

Men ändå använder DN internet för att ge spridning åt sina produkter. Ja, jag skriver produkter, då i vart fall Wolodarski tydligen betraktar sina skriverier och tidningar som produkter. Inte som den tredje statsmakten, den som ska granska makthavare och som ska stå på medborgarnas sida...

Men nej, jag länkar inte till DN. Varför ge den gratis reklam? Och DN/Wolodarski betraktar ju t ex även Google som parasiterande på t ex pressen. Detta Google, som underlättar för gemene man att på internet hitta eventuellt intressanta artiklar i pressen.

DN vill, om nu Wolodarski ska ses som dess banérförare, att nyheter och information bara ska presenteras silade genom deras (och ev andra gammelmedias) filter, att alla annonser ska kanaliseras till gammelmedia. Allt annat är parasiterande. Basta.
Internet är av ondo, om det inte gör som Wolodarski och hans gelikar säger.
Det går rysningar genom kroppen när jag ser detta.

Andra som skrivit bra om denna nya DN-fadäs är t ex Mårtensson, vars länk just nu inte går att öppna på min allt nyckfullare dator, men er funkar nog bättre. Han skrev igår. http://martenssonsmeningar.blogspot.com/, scrolla ner.

Scaber Nestor:
http://scabernestor.blogg.se/2009/april/google-blir-verkligen-nasta-offer-for-upphovs.html

Fridholm http://fridholm.net/ Sagor från livbåten, scrolla ner.

Det finns säkert fler, som just min dator inte låter mig hitta.

Det utmärkande för de som nu angriper internet, fildelning, rättssäkerhet och integritet är girigheten. Liksom frånvaron av att sätta in frågorna i ett sammanhang med mänskliga rättigheter och demokratins framtid.

DN anser att fri kommunikation är anarki

DN är en märklig tidning. Internetversionen gör att datorn hänger sig, vilket leder till att man efter att ha läst lite rubriker oftast får ge upp. Papperstidningen däremot är mera lättläst, med reservationen att den är så tjock att man inte hinner läsa allt...
Politiskt säger den sig vara liberal, dvs ledarsidan och annat från den politiska redaktionen. Vilket ju sedan länge är något annat än folkpartistiskt. På gott och ont.

Kultursidan ansågs under lång tid vara närmast kommunistisk, men idag vet jag inte om man kan beteckna den så, möjligen lite allmänt "vänster".

Allmänt redaktionellt ser den sig som neutralt upplysande och rapporterande, och anser sig som mera "fördjupande" än de flesta andra. Traditionell journalistik i medborgarnas tjänst.

Ser man nu på de senaste debattfrågorna (säg FRA, Ipred, Telekompaket, TPB-rättegången) blir man något konfunderad.

DN-debatt är inte till för vanligt folk. Det är en talarstol för makthavare och namnkunniga personer. Vilket gör den tämligen förutsägbar. Intressant ibland, men ofta trist i den distans den håller till gemene man.

På nyhetsplats vill jag påstå att DN håller en hyfsad nivå. När det gäller t ex Ipred, telekom och TPB verkar de lätt nyvakna, men med en vilja att ändå spegla inte bara makten.

Ledarsidan däremot, helt vilsen i dessa frågor. Dess variant av liberalism verkar ha en rejäl missvisning. Som nu huvudledaren idag, 18 april, med rubriken "En viktig dom". Viktig, javisst, men hur? Där ser vi konstigheterna.

Huudbudskapet i ledaren är att domen betr TPB visar att domstolen anser att det inte skall få vara anarki på internet. Vilket DN med välbehag instämmer i. Men, menar DN, Ipredlagen är ännu viktigare, dvs bättre.

Alltså, för DNs "liberala" politiska redaktion är yttrandefriheten, debatten utan censur, den unika kommunikations- och utvecklingsmöjlighet som internet ger, detsamma som anarki, vilket skall bekämpas, förhindras. Och, om än något inlindat, ska kommersialiseras.

För mig är det så långt ifrån en liberal demokratisyn som man kan komma. För mig är DNs syn en konservativ, statisk och totalitär syn, som gör internet till en statlig kanal som står till tjänst för kommersiella tjänster, som ser oss som konsumenter och undersåtar som viljelöst ska tiga och köpa det som makten och de bakom den vill servera oss.

Lek med siffror (TPB)

Skadeståndet i TPB-rättegången är extremt högt. Formellt uppdelat på en ersättningsdel och en skadeståndsdel. Enl media 30 milj. Jag har inte orkat räkna ihop delsummorna som de räknas fram i domen, men någonstans läste jag att det till och med är 31 milj SEK.
På Mårten Schultz blogg finns en del intressanta kommentarer kring detta.
http://martenschultz.wordpress.com/2009/04/17/domen/#comment-2493

I en kommentar sägs att 2/3 av de 30 milj är ersättning... dvs 20 milj. Det som rättegången handlade om rörde sig om tjugo namngivna filmer och om nedladdning av ett (tämligen litet )antal låtar.
Då kan man ju räkna såhär.
Det går väl fortfarande att låna/hyra film i Videobutiker (heter de så än?). Vad kan ett filmlån kosta, en femtilapp? Men låt oss säga en hundring, för att inte vara snål.
20 ggr 100 kr = 2.000 kr.

Man kan givetvis även köpa filmer på DVD, vilket ibland är aningen dyrare. Men i samma storleksordning.

Musik kan man ju låna - gratis - på snart sagt varje offentligt bibliotek, så det behöver vi inte tänka på att räkna på. Upphovsrättsersättningar i detta fall betalar vi ju indirekt via skattsedeln. F.ö. betalar vi ju "privatkopieringsersättning" när vi köper inspelningsbara CD-n, vare sig vi använder dem för att kopiera musik (som vi köpt), eller lagra privata bilder på.

Nå, en lånekostnad på tvåtusen kr blev i domen tjugo miljoner i ersättning för utebliven intäkt.
Det är helt uppenbart att mediaindustrin har övertygat domstolen om ett beräkningssätt som ligger långt bortom den verklighet vi andra lever i.

Och skadeståndet på tio miljoner, det motsvarar skadeståndet för många mord det. Men det är klart, ett sketet litet mord är ju inget man kan jämföra med det lidande som de internationella mediaföretagen drabbats av.

Fanns det inga nämndemän med i tingsrätten? För det är ju meningen att de ska bidra med s.k. sunt förnuft, inte att de ska sitta och sova.

Även om de nu tyckte att "piraterna" var förskräckliga tjuvar, så borde de väl kunna tänka till och ta fram papper och penna för att räkna självständigt. Eller om det är för svårt, använt en liten miniräknare.

De flesta artisterna blir alltid lurade

Anna Troberg har i en text idag en mening, som får mig att tänka till. OK, på ett gammalt tema, men ändå.
Och eftersom internetfantaster är unga, finniga killar utan historiskt eller musikaliskt perspektiv, så här kommer det.
Annas bloggpost hittar du här. http://www.annatroberg.com/2009/04/17/har-svenska-artister-inte-alls-hangt-med/

Nå, hon citerar Anders Moneybrother Wendin, som ska ha sagt sålunda,
"Jag tänker på gamla artister i Lousiana som skrivit fantastiska låtar utan att fått en spänn för det, men jag vill inte att någon ska behöva sitta i fängelse."

Detta sagt som ett slags försvar för detta med upphovsrättsmaffians agerande, TPB-domen och att artister ska ha betalt. Och Anna frågar retoriskt, vem vill något annat?

De gamla artisterna i Louisiana, det är alltså bluesgubbarna på 20- och 30-talen. Visst, de fick som regel inga upphovsrättsersättningar. Och det gäller många musiker och artister oavsett genre. Världsberömda jazzgiganter har fått finna sig i att dela "upphovsrätten" med förläggare och agenter. Om de inte blivit helt snuvade. Men nog fick skivköparna betala ändå. Och att ge ut gamla bluesgenier och legendariska jazzmusiker ger storbolagen fina inkomster än idag. Eftersom upphovsrätten tagits över (om man säger så) av bolagen.

Och är det bättre nu då? Skivor och filmer säljs, och de är inte billiga. Tar inte industrin hand om kosingen? Det verkar ju som det bara är ett fåtal toppsäljande namn som får pengar - men de klagar ändå. Vi har en omfattande uphovsrättsindustri, men ersättningarna stannar i stor utsträckning där. De kommer inte till de faktiska upphovsmännen.

Så, ni advokater och direktörer som t ex processar emot Pirate Bay, som lobbar fram IPRED etc, sluta tala om att ni värnar om upphovsmännen!
Det ni värnar är era egna inkomster. Ni är de verkliga snyltarna. ni parasiterar på det artisterna gör!

Piraterna får väl skylla sig själva!

Finns massor att kommentera betr TPB-domen. Men det mesta kommenterar andra så bra. Jämförelser med annat, som visar det horribla etc.

Skadeståndet måste vara ett av de största (om inte det största?) som dömts ut i Sverige. Var är proportionerna till annat? Till mord? Till våldtäckt? Till miljardplundring av företag?

Denna dom visar på en rättsosäkerhet - och det är värre än detta om filer ska kunna delas, lagligt eller olagligt. Värre än hur man definierar denna eventuella olaglighet.
Den visar hur svårt en domstol har att stå emot ett maktetablissemang, som vill döma något så suspekt som några "pirater".

Jag vill lyfta fram en tänkbar psykologisk orsak, som av en kommentar, tycks ha slagit minst en bloggare till.
Alltså, kallar man sig för just pirat, då får man skylla sig själv. Domare och andra jurister liksom makthavare och "rättsstatens upprätthållare", de har svårt att se något förmildrande hos en pirat, en skurk, en tjuv, en som tar det som inte tillhör honom.
Genom att kalla sig pirater, vare sig det är Piratbyrån, TPB eller piratpartiet, det är att erkänna sig skyldig!
Så fungerar det nog i hjärnan hos många, inte bara hos makthavare och domare. Och är det några decennier sedan man kommit över sin egen ungdoms eventuella rebelliska inställning, så är det nog än mera markerat.

Nu sägs piratpartiet få en ny anstormning av anhängare. Fint. Men räcker det till att ta mandat? Går dessa med rätta upprörda, ofta mycket unga bloggare till vallokalerna den 7 juni?

Ser man det kallt och kyligt analyserande så borde domen ge piratpartiet mandat den 7 juni.
Men gör de inte det, då är det namnets, partinamnets fel.
Och då får de skylla sig själva.

Det värsta är att därmed så blir det än mera fritt fram för lagar som skadar rättssäkerhet och integritet.

... och jag som redan har huvudvärk

Ser nu att det blev fängelse för de åtalade i Pirate Bay-rättegången.
Visserligen lär inte sista ordet vara sagt.
Jag är ingen anhängare av olaglig fildelning. Men detta var en märklig dom. Måste kolla upp lite.
Men jag har ju redan huvudvärk.
Dagens samhälle, politik, domar, lagar etcetra. De verkar ha fjärmat sig från verkligheten på ett underligt sätt.
En kommersialisering av friheten. Internet ska snävas in, bli en kabelteve-kanal.
Orkar inte tänka mer nu.

Men trots att inte piratpartiet är inblandat egentligen i detta, så ger domen partiet fler sympatisörer.
Jag gissar att bloggosfären exploderar av kommentarer inom kort.

Nedlåtande snack från de som vill försvaga internetfriheten

Några mörkermännskor anser att internets frihet är en slags lyxfråga för de som inte svälter. Att "svältande barn" inte ser internets frihet som en mänsklig rättighet.

Vad vet de om det?

Jag tycker det är ett tecken på att dessa censurivrare inte inser vad internet står för. Eller så inser de det och vill begränsa denna utomordentliga demokratiska kanal, de vill inte demokrati!

Dessutom är det en nedlåtande människoskyn att tillskriva människor åsikten att den som svälter inte har en önskan efter frihet och demokrati.
Demokrati och demokratiska rättigheter brukar vara en väg bort från svält.

Svält är ett relativt begrepp. Och kan omfatta annat än fysisk svält. Varför ska vi, som anser oss leva i den rika världen, tala om för andra vad som är viktigt för dem?
Internet är faktiskt något av det bästa som hänt yttrandefriheten, det har gett tillgång till information och möjlighet till debatt och tankeutbyte. Allt detta är grundvalar för demokrati.

I länder utan demokrati är internet dynamit! Den som strävar efter spridning av demokratin borde glädja sig över att det finns internetcaféer snart sagt i varje buske även i den del av världen som anses fattig. Som internetanvändare (och resenär) vet jag att så är det.

Är det fel att fattiga vill smaka på den demokratiska frihet som internet är?

Är det rätt att begränsa internets frihet i hittills som demokratiska ansedda länder? Som vårt.

Ska vi byta fora, vi bloggare och politikerna?

Riksdagsledamöternas bloggande är ett fiasko. Ungefär så beskrevs det häromdagen i traditionella media. Ja, där hittade pressen allt ett korn! Och sant var det dessutom!
Jag har mött många trista exempel på hur politiker missuppfattat detta med bloggande. De ser det som en agitationskanal. Inte som diskussionsforum. Inser inte att bloggande måste ske med viss frekvens, om bloggen ska bli läst - och kommenterad.

För bloggar ska kunna kommenteras! En oemotsagd eller i vart fall aldrig kommenterad blogg är som en tidningsartikel. Men på fel ställe.

En bloggare måste läsa och kommentera andras bloggar! Visa att han/hon deltar i samtalet! Först då blir bloggen och bloggaren intressant! Och att, som moderaten Hans Wallmark menade, att det skulle bli trevligt att få kommentera valfrågor några veckor före valet till Europaparlamentet, att tro att det ger ett seriöst intryck på bloggarvärlden, det är naivt. Och okunnigt! Det är fråga om en pågående diskussion, ett utvecklingsarbete (!), som inte kan eller får ta slut när ett val är över. I vart fall inte av en heltidspolitiker, som vill bli tagen på allvar.

Med detta vill jag uppmana alla (inte bara en mindre del) heltidspolitiker och kandidater till Europaparlamentet, till riksdagen och gärna även lokala politiker att blogga. Men att göra det på ett seriöst sätt, och lära sig bloggandets oskrivna regler. Annars blir det löjligt - eller i vart fall meningslöst.

Däremot är politiker ofta bra på att skriva artiklar och att få dem publicerade i pressen. Med hjälp av duktiga assistenter kan de till och med få någon snutt i teve då och då. Det problematiska är att det sällan blir en reell debatt av detta. Detta kan vara en tung orsak till den frustration som många väljare idag känner inför politiken.

Här finns dock ett område som bloggarna, speciellt då de som är engagerade i frågor som rör rättssäkeret och integritet, måste lära sig bättre. Det räcker inte att skriva i sin blogg, trots att där kan föras en snabb och djup diskussion. Alla läser inte bloggar - märkligt nog ;)
Inte minst viktigt är det för de bloggare som nu ställer upp till val. På grund av de frågor som är aktuella, och pga hur partierna agerat under senare år, så torde vikten av personval bli allt större!

För att vi ska kunna kryssa rätt måste politikerna kunna blogga och redovisa var de står. Och vi bloggare måste kunna visa vad vi kräver av våra politiker!
Vi får lära av varandra, allt i syftet att hålla demokratin levande.

Bra inför EP-valet, men mera behövs. Av piratpartiets kandidater, men också av gammelpartiernas!

Piratpartiets toppkandidat, Christian Engström, har skrivit en bra artikel i Nyliberalen inför det stundande valet till Europaparlamentet. Bra, men i "fel" tidning.
Artikeln heter "Dags att stoppa storebror" och handlar just om det. Om hoten mot oss vanliga medborgare och dagens politikers vilja att kontrollera och styra oss.
http://christianengstrom.wordpress.com/2009/04/14/dags-att-stoppa-storebror/#comment-6686

Jag är inte piratpartist, men jag inser att partiet behövs.
Behövs som en påtryckning på de gamla partierna.
Behövs även för att de gamla partiernas kandidater ska erkänna färg i de viktiga frågorna om rättssäkerhet och integritet, som i mycket påverkas av hur de hanteras inom EU.

De kandidater som inte insett dessa frågors betydelse, eller som kör i samma spår som moderpartierna i riksdagen, de måste väckas - och avkrävas besked.
De som står upp för rättssäkerhet och integriet, de ska vi stödja, i vilket parti de än återfinns.

Därför måste EP-valet uppmärksammas. Skrivas om i de traditionella media. Det får inte bli ett val med runt 40% deltagande. För i så fall förlorar EP i trovärdighet - och än värre - vi kommer få fler lagar som IPRED, lagar som jagar enskilda oskyldiga människor.

"Strategi" för ett EU-val för rättssäkerhet och integritet.

Nå, några tankar i alla fall. (Enl gamla regler gjorde jag nu ett kardinalfel när jag syftade på rubriken.) Och de berör givetvis piratpartiet, men också oss som har svårt att välja ett få-frågeparti eller som vill se maximal utdelning i EU-valet. Vilket är ett taktiskt övervägande.

Min utgångspunkt är att jag vill ha in fler personer i EU-parlamentet som värnar fundamentala demokratiska rättigheter som rättssäkerhet, integritet och närliggande frågor. Jag gissar att jag inte är ensam om detta.

Såvitt jag kan bedöma är i vart fall toppnamnen på piratpartiets lista goda liberaler och demokrater i de frågor som vi idag ser som mest brännande och som samtidigt är piratpartiets profilfrågor.
Men, vi vet inget om var pp står i andra frågor. De vill helt enkelt inte deklarera det, dels av taktiska skäl, dels för att det förmodligen skulle blottlägga interna åsiktsskillnader.
Det är en brist som jag gissar att fler än jag besväras av, liksom av piratpartiets namn.

Idag verkar det realistiskt att pp får in en-två personer i EU-parlamentet. Men vilka drabbas? Vilka riskerar åka ut? Kan vi rösta så att vi räddar personer med "rätt" åsikter kvar i EU-parlamentet?
Det förtjänar i vart fall en viss eftertanke, menar jag.
Om jag utgår från mina liberala preferenser gäller det att rädda Olle Schmidt och förhindra Marit Paulsen att ta hans mandat. Olle har ju klart bättre ståndpunkter än fp-inrikes i dessa frågor! Jag har svårt att tro att fp tar två mandat denna gång, även om Marit är en i breda kretsar mera känd och populär person.
Men en röst och ett kryss på Olle innebär samtidigt att om han inte får nog många kryss för att slå ut Marit, så tillfaller rösten fp och därmed den som etta placerade Marit P.
Skulle inte piratpartiet ställa upp skulle fps chanser att två mandat vara större än de är idag...
Och jag tror nog det finns minst ett par till på fp-listan som skulle vara bra sällskap till Olle i EU. Men de står en bit ner.

Jag vill rekommendera andra, som i princip har sympatier för något riksdagsparti, men är missnöjda med detta partis agerande i Sveriges riksdag i aktuella frågor, att ställa sig samma frågor som jag gör. Finns det personer på "era" partiers listor som ni gärna vill blockera till förmån för andra? Är det realistiskt att kryss på "rätt" person leder till att denne kommer in?

Jag gissar att moderaternas lista innehåller personer med olika åsikter och prioriteringar i detta. Och hur är det hos centerna och kd? Har vi någon direkt koll på miljöpartisternas syn? Dvs de som toppar mps lista. Finns det öht någon tänkbar kandidat hos sossarna som vi vill se i EU-parlamentet utifrån mina/våra utgångspunkter? Är det någon tveksam hos vänsterpartiets kandidater?
Det är ju också så att personer, som i och för sig kan dela vår åsikt betr rättssäkerhet och integritet, är så specialiserade på andra frågor att de prioriterar upp dessa andra frågor och inte har tid att hålla kolla på sånt som ACTA och telekomdirektiv.

Det gäller således att inte bara välja parti, utan även person. Och att inte glömma att kryssa denne!

En ytterligare "komplicerande" faktor är ju att EU-parlamentet är ett kompromissande parlament. Ingen grupp har egen majoritet. För att nå resultat måste det kompromissas och förhandlas. Klarar pp det? Eller hamnar de i en demonstrationspolitik, som inte leder till något?
Och hur starka och skickliga att hävda sina ståndpunkter är de vi kan rösta på?

Kan pp få sällskap av några erfarna eu-parlmentariker skulle både de, och framför allt frågorna om rättssäkerhet och integritet vinna på att bra kort får sitta kvar samtidigt som pp kommer in. Och några sämre namn få stanna hemma.

Vår chans och det positiva är ju ändå att i flera fall finns idag EU-parlamentariker som fördelaktikt skiljer sig från den nationella partiernas ställningstaganden. Personer som inte partipiskorna biter på. Låt dem sitta kvar och tillsammans med någon-några piratpartister driva rättssäkerhets- och integritetsfrågorna i EU-parlamentet.

Det skulle ge en signal till våra riksdagspartier också. En välbehövlig signal.

Sänkta löner till sportartisterna?

I dessa dagar med kris i näringslivet, så hör jag nu att sponsorbidragen till idrottsföreningarna, vilka numera är mera av bolag, kommer innebära sänkta löner till idrottarna.

Jag hoppar till lite, bildlikt talat. Bara för några decennier sedan skulle man inte talat om löner till idrottsmän. OK, det fanns en del som verkade inom proffssporter, med det räknades knappt som idrott.

Jag kan för min del ärligt säga att jag inte sörjer över om löner till idrottare kommer att sänkas. Många gånger har de ju rena fantasilöner. Och. Det det är fråga om idag är inte idrott i den tidigare vedertagana betydelsen. Nu är det sportcirkus.

De är cirkusartister, och ofta underhållande, men långt ifrån den amatörernas ädla tävlan som jag uppskattar.

Därmed på intet sätt något ont sagt om cirkusartister. Inte heller om idrott.

Marit P (fp) är ingen klippa vad gäller integriteten

Som jag tidigare nämnt så har jag skrivit till ett antal av fps kandidater i EU-valet om deras syn på ett antal frågor med bäring på integritet, upphovsrätt, rättssäkerhet och vilja att kommunicera med medborgarna.
De två första svaren redovisades i denna länk:
http://lars-ericksblogg.blogspot.com/2009/03/kors-i-taket-ett-par-folkpartister-har.html

Därefter fick jag ytterligare ett svar, från Martin Andreasson, vilket var helt i stil med den officiella fp-inställningen som den avspeglats i FRA-frågan, IPRED etc. I mera "perifera" frågeställningar var den välvillig till integritet etc, men i kärnfrågorna anser han/fp att de gjort en rimlig avvägning...

Jag har nu fått svar också av listettan, Marit Paulsen, via en medhjälpare till henne. Möjligen av ett misstag vid besvarandet framgår att nämnde Martin Andreasson författat ett utkast till Marits svar (det har uppenbarligen även f k gått till en del andra).
Marits svar är något mera kortfattat än Martin A:s utkast, men bär tydliga spår av den officiella fp-linjen som den tolkas (och utformats) av Martin Andreasson.

För er kännedom citerar jag nedan de fyra första av mina frågor med de svar som Marit Paulsen gett.

"1. Vad anser du om IPRED?
Folkpartiet stöder denna lagstiftning eftersom den säkerställer en sträng domstolsprövning där man ska ta hänsyn både till integritet och upphovsrätt.
2. Anser du att upphovsrätten bör moderniseras?
Upphovsrätten behöver förstås alltid ses över, i takt med den tekniska utvecklingen. Upphovsrättens grundbult förblir dock att konstnären har rätt att besluta om och på vilka villkor ett konstverk ska spridas. Detta balanseras med den enskildes citaträtt, rätt till kopiering för privat bruk av lagliga förlagor m.m.
3. Ser du några likheter eller inkonsekvenser när man jämför dagens upphovsrätt och patenträtt?
Det finns både likheter och olikheter, vilket inte är märkligt med tanke på att det är två helt olika system med olika syften. Patenträtten handlar om att innovatörer under en begränsad tid ska kunna skaffa sig kommersiell ensamrätt till sin uppfinning, förutsatt att de betalar patentavgifter och ger alla andra rätt till full insyn i hur uppfinningen fungerar.
4. Vad anser du om ACTA?
Det beror förstås på vad avtalet kommer att innehålla! I debatten låter det ibland som om Acta är ett färdigt avtal vars innebörd hemlighålls för omvärlden, men sanningen är ju att förhandlingarna i högsta grad pågår."

I övrigt kan jag notera att Marit Paulsen stöder datalagringsdirektivet, att hon inte ser någon koppling mellan hur FRA-lagen hanterats och hur EUs syn på integritetsfrågor. Hon anser att man ska få vara anonym på internet och att internet inte ska censureras.

Trots ett par bra svar på de senaste frågorna så blir min summering att Marit Paulsen inte kan vara en kandidat för den fp-väljare som fäster stor vikt vid integritet, rättssäkerhet etc.
Hon verkar inte heller speciellt insatt i frågorna, har sitt intresse inom andra områden.

Av det vi idag vet så verkar det av fp-kandidaterna bara vara Olle Schmidt och (möjligen) Anders Ekström som har en syn på dessa frågor som i stort överensstämmer med min - och de flesta demokratiförsvarande bloggares.
Det vore en stor förlust om Olle Schmidt byttes ut emot Marit Paulsen som fps ledamot i EU-parlamentet.

Ännu en nyhet 7 april. Som kom bort

Självfallet stort uppslaget i Piteå-Tidningen, och - OK, det blev en pyttenotis i DN, och minns jag rätt en kort telegramtext i radion.
Jag tänker på en rätt stor nyhet som inte platsade bland de fyra, eller ens tio, största nyheterna idag. Den om att Europas största vindkraftpark planeras i Piteå, i ett blåsigt, glesbefolkat hörn av kommunen.
Över tusen ( 1 101) vindsnurror ska det bli, och nu har länsstyrelsen gett klartecken.

http://www.pitea-tidningen.se/nyheter/senaste_nytt/artikel.aspx?ArticleId=4554245

Europas största... nog borde det bli lite mer än små notiser. Oavsett vad man anser om vindkraft.

Nyheter 7 april; 3) Wanja och LO, 4) Annika Östberg

Fler av dagens nyheter den 7 april.

3) Så sitter hon kvar då, Wanja Lundby-Wedin. Som LO-bas. Att Mona S blev nervös och ville peta henne, det snarare stärkte Wanja. För inte är det s-partiets ordf som tillsätter eller sparkar LO-ordföranden. Även de inom LO-toppen som ville bli av med den belastning som Wanja L-W är, reste nog ragg för denna inblandning. Det är en naturlig reaktion.

Ändå blev det fel. För det var fackförbundstopparna, trogna sossar, som enades om att rädda Wanja, att sluta leden och hoppas på att stormen därmed ska bedarra. Folkets, eller ens fotfolkets vilja var det inte. LO visade självständighet gentemot partiet, men tappade bort sin egen grundsyn. Dessutom sitter ju LO-topparna själva med goda löner och extraknäck, att sparka Wanja vore som att såga av den gren de själva sitter på.

Har man smakat på maktens privilegier vill man ha mer.

4) Den för medhjälp till mord i Californien, Annika Östberg, verkar nära att överföras från USA till Sverige. Det har i media beskrivits som frigivande. Riktigt så enkelt är det dock inte. Meningen är ju att hon ska fortsätta avtjäna sitt straff i Sverige. Att det möjligen kan bli kortvarigt är förstås tänkbart.

Samtidigt tänker jag dock på en annan svensk medborgare som garanterat inte brutit mot någon lag enl svensk rätt. Davit Isaak, journalisten som sitter i Eritreanskt fängelse bara för att han bedrivit vanligt journalistiskt arbete.

Jag önskar att UD satte in sin energi på att Davit Isaak friges omedelbart.

Nyheter 7 april; 1) Pengar till kommunerna, 2) Jordbävningen i Italien

Det hjälps inte, den ständigt pågående kränkningen av vår integritet och rättssäkerhet, den får inte topplacering varje dag i de traditionella media. Ibland är det faktiskt motiverat då det är mycket annat som tränger på också.

Idag, tisdagen den 7 april, var det fyra andra nyheter som toppade nyhetssändningar och förstasidor.

1) Först och främst, vi lever ju i Sverige, kommunerna och landstingen ska få pengar från staten. Sjutton miljarder fördelat på tre år. Inte illa. Självfallet säger både kommunpolitiker och opposition att det inte räcker.
Inte stoppar det den pågående ekonomiska krisen, men nog bör den minska verkningarna ute i de kommunala verksamheterna som skola, barnomsorg, äldrevård och sjukvård.
Ett par saker att komma ihåg är dock att kommunerna har olika förutsättningar, dels har de skött sina resp ekonomier olika väl under de goda åren, dels så finns det strukturella olikheter som inte bara har med antal invånare att göra. Och tyvärr gör extrapengar att benägenheten att prioritera och bedriva verksamheten effektivt minskar.
Till det kommer att staten inte har några pengar. Statens pengar är våra skattepengar, och det som nu sker med detta och andra stöd i krisbekämpande syfte, är att statsskulden ökar och på något sätt ska betalas. Resultatet lär bli inflation. Och inflation drabbar främst de sämst ställda.

2) Jordbävningen i Italien. På något sätt tror vi väl inte att sådana fortfarande skall komma i Europa, trots att det sker då och då. Nu till och med inte alltför långt från Italiens huvudstad Rom. Som om inte italienarna vore nog drabbade av Berlusconi... Bortåt tvåhundra döda, och många saknade som troligen också är döda, sjuttio tusen hemlösa i lervällingen.
Naturens krafter kan inte utveckling och modernitet stoppa, möjligen något mildra. I detta fall genom bättre kvalitet på byggnaderna. Men det är miljontals bostäder och andra byggnader det gäller. Inte något som fixas på ett par decennier precis.

Och på andra håll i världen är jordbävningar än mer frekventa. Och byggstandarden än sämre.

Återkommer med andra nyheter - på topplats eller inte.

IPRED förhindrar mänsklig kommunikation

Det har spekulerats ett par dagar om vad nedgången i internettrafiken den 1 april innebär.

Jag har haft i huvudet något som inte ännu blivit en text, men som jag här ska försöka få ner lite spridda tankar om.
Nergång på nätet. Jaha, vad betyder det? Internettrafiken går ju upp och ner, med stora variationer både mellan dagar, timmar och veckor. Av olika orsaker.
En kan ju vara att första april är just första april...

Nu när viss press (speciellt rubriksättare!) antyder, eller mer än så, att minskad internettrafik betyder att illegal (illegaliserad!) fildelning minskat drastiskt, då kommer den lille analytikern i mig fram.
Alltså:
* Internettrafik är inte lika med fildelning.
* Fildelning är inte per definition detsamma som illegal fildelning.
* Att stifta en lag som gör stora privata mediaföretag till "poliser", vad leder det till?

Självfallet har IPRED skrämt en och annan illegal fildelare. Kanske temporärt, vem vet? Dock torde de stora/verkliga "bovarna" snabbt ha anpassat sig för att hitta vägar att kringgå lagen.

Men samtidigt har IPRED (liksom FRA-debatten!) skrämt många som använder internet över huvud taget! Man är rädd för integritetskränkningar, för att bli oskyldigt anklagad för att tanka hem musik utan betalning. Eftersom man är laglig, men inser att IPRED ger rättsosäkerhet.
Jag kan tänka mig att fildelningen över huvud taget minskat, eftersom det är svårt att veta vad som är lagligt och inte, och man vill inte utsätta sig för utpressning!
Och mer eller mindre internetkunniga föräldrar kan helt enkelt stängt av ungarnas datorer - för all användning.

Men att en eller två dagars nedgång av trafiken, med kanske 30%, betyder inte att den totala eller ens illegala fildelningen minskat lika mycket. Pirate Bay uppges ha noterat en nedgång på 3-4 % av nedladdningen, och jag antar att större delen av den trafik som passerar där är helt legal. Så - var försiktig med vidlyftiga kommentarer i detta.
Det enda säkra är att IPRED sprider osäkerhet över huvud taget betr möjligheten att använda internet för all slags kommunikation.

Är det detta som IPREDs tillskyndare ville med lagen? Att skrämma folk från att använda internet, att minska kommunikation och meningsutbyte, att tysta demokratisk debatt?

Svar på 2 frågor från en sosse om Ipred.

Göran Eriksson, en sosse i Värmland ställer på sin blogg, ett antal frågor, som uppenbart är kopplade till IPRED och debatten.
Jag citerar här hans frågor, likaväl som mitt svar till honom.

Anmärkas bör att han har den sortens "partiblogg (s)" som är helt omgärdad av skyddsmurar och märkliga föreskrifter inkl uppgiften att IP-adressen loggas och sparas... Det är en attityd som antingen skrämmer bort kommentatorer -- eller retar upp folk.

Hans frågor:
"1. Ska skapare av konstnärliga verk, film eller musik, få betalt för det de skapat?

2. Ska det finnas något som heter UPPHOVSRÄTT?

Om svaret på en eller båda dessa frågor är nej, förklara då för mig vad som skulle kunna motivera mig till att skapa ett konstnärligt verk?"

Sålunda lyder mitt svar:
"1) Det kan/ska inte finnas en automatisk ersättning för ngt som görs, om det inte efterfrågas av ngn som anser det vara värt ett pris. Jag kan inte begära betalt bara för att jag skriver här t ex. I princip gäller det givetvis även artister av olika slag. Om de gör ngt som andra vill betala för, då får de ju betalt! Vill ingen gå på min konsert eller köpa mina skivor, så what, no money. Då är jag inte nog bra och får bli bättre eller göra ngt annat. Eller hitta andra vägar att få betalt, utan att ta pengar från folk som inte efterfrågar mitt "skapande"! Så enkelt är det!

2) Ja, det ska det, och det säger de flesta. Men samtidigt måste erkännas att idag är den rätten i behov av modernisering. Kraftigt förkortas - så att ersättning utgår till större del direkt och inte som nu till arvingarna... Anpassas till modern teknik, modern distribution och så den inte hämmar utveckling och nyskapande. OCH det är de reella upphovsmännen som ska ha ersättningen. Inte fastna hos diverse internationella storbolag och profiterande organisationer.

Konstnärligt skapande sker utifrån ett behov att uttrycka sig. Givetvis är det trevligt med en ersättning, men om det är den ekonomiska vinsten som är drivkraften, då är det något fel. Då är det inte fråga om konst! Ditt sätt Göran, att formulera frågan gör att jag inser att detta tänkande är helt främmande för dig. Men så är det, och betänk att för de flesta (YES) människor är till och med politik och politiskt arbete något man drivs till av en vilja att förbättra samhället för andra, för att fördjupa demokratin och skydda den emot hot i form av t ex rättsosäkerhet och kränkt integritet. Så drivs t ex tiotusentals bloggar av denna ideela syn på demokratin, helt utan tanke på ersättningar.

Jag vill tillägga att i bloggarvärlden finns ingen copyright. Här diskuterar, citerar vi fritt i en ständig dialog. Vi omgärdar oss inte av en massa regler för att begränsa debatten. Ofta vill vi förstås att debatten förs hyfsat och anständigt, men i övrigt fritt. Vi gillar demokrati. Vi kämpar för en levande demokrati. Och emot förtryck och överhetsfasoner.

En "enkel" fråga om tandvård.

Kan någon förklara varför det är så dyrt med tandvård i Sverige?
Det gör ont i plånboken att gå till tandläkare här. Alltfler känner att det inte finns utrymme i plånboken, trots att värken i tänderna är svår.

Trots alla tandvårdsreformer blir det ju bara dyrare, både för den enskilda och för "statskassan" (eller landstinget då). Jag menar alltså den totala kostnaden. Att öka skattesubventionen sänker ju inte totalkostnaden. Detta sagt utan att jag begriper varför tänderna ska vara särbehandlade i förhållande till resten av kroppen, försäkringsmässigt.

Visst har tandläkare en mycket bra lön, men vanliga läkare har ju ännu bättre betalt. Hur mycket ska de sänkas för att komma ner till för patienten rimlig nivå?
Arbetar de ineffetivt, är det för mycket spilltid, sammanträden och konferenser etc?
Har tandläkarna för dyra lokaler och för dyr och alltför ofta utbytt ny utrustning?
Är det nödvändigt med alla dessa finesser?
Är det datoriseringen som kostar... man undrar ju när en stor del av behandlingstiden tillbringas vid datorn.
Är det den administrativa apparaten som drar så stora kostnader? I så fall, varför har man inte kapat i den?

Hur ska det bli billigare? Vem har svaret
Det kan ju inte vara rimligt att även i sk goda tider så är det stora delar av svenska folket som inte har råd att gå till tandläkaren. Och nu är det inte goda tider.

En repris ang Ipred med frågor om vart de pengar vi betalar tar vägen

Bl a pga datortrassel har det varit sporadiskt med nya bloggposter en tid. Jag kan dock inte låta bli att lägga in en länk till en tidigare bloggpost. Detta med anledning av den precis ikraftträda IPRED-lagen.
http://lars-ericksblogg.blogspot.com/2008/11/privatkopieringsersttning-allts-de-fr.html

Den texten, skiven i november ifjol, ser jag att många fortfarande läser. Och senast idag kom en kommentar.

Jag måste erkänna att när jag skummade igenom den och kommentarerna, så ser jag att vissa saker glömmer man fort. Trots att man själv knackat ner det.