I dessa dagar med kris i näringslivet, så hör jag nu att sponsorbidragen till idrottsföreningarna, vilka numera är mera av bolag, kommer innebära sänkta löner till idrottarna.
Jag hoppar till lite, bildlikt talat. Bara för några decennier sedan skulle man inte talat om löner till idrottsmän. OK, det fanns en del som verkade inom proffssporter, med det räknades knappt som idrott.
Jag kan för min del ärligt säga att jag inte sörjer över om löner till idrottare kommer att sänkas. Många gånger har de ju rena fantasilöner. Och. Det det är fråga om idag är inte idrott i den tidigare vedertagana betydelsen. Nu är det sportcirkus.
De är cirkusartister, och ofta underhållande, men långt ifrån den amatörernas ädla tävlan som jag uppskattar.
Därmed på intet sätt något ont sagt om cirkusartister. Inte heller om idrott.
Jag är en man i mogen ålder med brett samhällsintresse på socialliberal grund. Därtill mycket musikintresserad. Det är främst samhällsintresset som dokumenteras här, enstaka notiser av privat eller allmän karaktär kan förekomma. I likhet med Lord Acton (brittisk liberal på 1800-talet) anser jag att: ”Makt verkar korrumperande, och absolut makt korrumperar absolut. Stora män är nästan alltid dåliga män. Det finns ingen värre irrlära än att ämbetet helgar dess innehavare.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar