Detta år slutade illa. I stort som smått.
Krig i mellanöstern,igen.
I Sverige en regering som låter FRA 1.0 träda i kraft. Medan 2.0 ska analyseras. Jag känner mig som en ropandes röst i öknen: Riv upp, gör om, gör rätt.
Till detta IPRED och datalagringseländena.
"Inte i Sverige väl", suckar Mary, men man kan läsa misstron i hennes inlägg. Visst går Sverige samma väg som Egypten, även om ligger några steg efter.
Ännu.
Och själv sitter jag på andra sidan klotet, kroppen reagerar inte bra på den fuktiga värmen, men nu legat några dagar i feberyra också. Liksom sonen.
Nej, det var inget bra årsslut.
Jag är en man i mogen ålder med brett samhällsintresse på socialliberal grund. Därtill mycket musikintresserad. Det är främst samhällsintresset som dokumenteras här, enstaka notiser av privat eller allmän karaktär kan förekomma. I likhet med Lord Acton (brittisk liberal på 1800-talet) anser jag att: ”Makt verkar korrumperande, och absolut makt korrumperar absolut. Stora män är nästan alltid dåliga män. Det finns ingen värre irrlära än att ämbetet helgar dess innehavare.”
31 december 2008
30 december 2008
"Kanos are rich"
Kanos-americans är den beteckning som filippinare har på alla (vita) västerlänningar. Och kanos är rika.
De vet det då de ju sett på amerikanska teveprogram att så är det. Männen är advokater, läkare eller ospecificerade mångmiljonärer. I dollar. Med slottsliknande hus och flera bilar.
För övrigt å bidrar turistande kanos till att sprida bilden, de gör ju inget, bara spenderar enorma mängder pesos. Och när de skaffat en filippinsk fru så vill hon gärna att släkten ska tro det också.
Att det är en sak att spendera pengar på semester, och en annan i vardagen. Det vill man inte tro. Att båda måste förvärvsarbeta för att det ska gå runt, tror de är en saga, det gör de ju inte i Filippinerna, i detta "fattiga" land. Att i västerlandet vi måste betala västerländska priser, det går inte hem. Eller att vi har enormt höga skatter. De ser ju hur vi stoppar in bankkortet i bankomaten (ATM), och där verkar ju finnas hur mycket som helst...
Att vi som regel jobbat hårt ett helt liv för att få ihop till en resa och för att köpa alla presenter, so what? Att vi måste snåla och prioritera hårt hemma, nej det kan de inte tro. Och där i Amerikat går ju de slanka, unga advokatfruarna och slår dank. Så är det på teve, vilket måste vara sant. De enda som jobbar i USA är fiippinska housemaids.
Nej, americans are rich, all of them. English spoken dollar. Och obegränsade mänger dollar strömmar in hela tien, utan egentligt arbete.
De vet det då de ju sett på amerikanska teveprogram att så är det. Männen är advokater, läkare eller ospecificerade mångmiljonärer. I dollar. Med slottsliknande hus och flera bilar.
För övrigt å bidrar turistande kanos till att sprida bilden, de gör ju inget, bara spenderar enorma mängder pesos. Och när de skaffat en filippinsk fru så vill hon gärna att släkten ska tro det också.
Att det är en sak att spendera pengar på semester, och en annan i vardagen. Det vill man inte tro. Att båda måste förvärvsarbeta för att det ska gå runt, tror de är en saga, det gör de ju inte i Filippinerna, i detta "fattiga" land. Att i västerlandet vi måste betala västerländska priser, det går inte hem. Eller att vi har enormt höga skatter. De ser ju hur vi stoppar in bankkortet i bankomaten (ATM), och där verkar ju finnas hur mycket som helst...
Att vi som regel jobbat hårt ett helt liv för att få ihop till en resa och för att köpa alla presenter, so what? Att vi måste snåla och prioritera hårt hemma, nej det kan de inte tro. Och där i Amerikat går ju de slanka, unga advokatfruarna och slår dank. Så är det på teve, vilket måste vara sant. De enda som jobbar i USA är fiippinska housemaids.
Nej, americans are rich, all of them. English spoken dollar. Och obegränsade mänger dollar strömmar in hela tien, utan egentligt arbete.
27 december 2008
Att vara snäll på rätt sätt! (Läs även kommentarerna.)
Detta inlägg är bl a inspirerat av Anders Widens bloggpost "de besinningslösa lagstiftarna"
(Länk:
http://djingis.blogspot.com/2008/12/de-besinningslsa-lagstiftarna.html )
och diskussionen till den.
I min ungdom tyckte jag att det var lite löjligt när man sa att "han är så snäll".
Jag såg inte skillnaden på snäll och menlös.
Det finns nog de som fortfarande blandar ihop begeppen. (Här bortser jag för enkelhetens skull från att menlös i biblisk mening har en något annorlunda innebörd än den vi till vardags ger det.)
Jag menar att för att vara snäll får man inte vara menlös.
Jag vill nog tro att jag är snäll.
Men därför känner jag att jag måste jag vara ganska skarp i debatten ibland mot de som inte är snälla, de som snarare är verktyg för ondskan.
Att vara snäll, i den betydelse jag ger ordet idag, det innebär att ta sitt ansvar för att göra världen bättre. Då får man inte vara för ömhudad när man försvarar de goda värdena. Och när man kämpar emot det onda.
Att man kan ha olika synpunkter på Guds existens, det kan jag förstå.
Men var det DN som 1914 (?) påstod sig ha avskaffat djävulen? Hur fel de hade!
Att djävulen finns runt om oss, det ser vi väl alla varje dag. Eller hur?
Den djävulska ondskan måste vi bekämpa. Vare sig den visar sig i form av FRA-lagar, Ipred, andra lagar, genom rovdrift på människor eller natur eller på andra sätt.
I denna mening är Hans Blix, som Anders Widén också skrev om, en snäll man. Visserligen verserad och diplomatisk, men glasklar i sin kamp mot ondskan. En sann liberal, nu 80 år men piggare i hjärnan än de flesta 30-åringar, av det slag som det är alltför få av inom dagens folkparti.
PS. Läs även kommentardebatten.
(Länk:
http://djingis.blogspot.com/2008/12/de-besinningslsa-lagstiftarna.html )
och diskussionen till den.
I min ungdom tyckte jag att det var lite löjligt när man sa att "han är så snäll".
Jag såg inte skillnaden på snäll och menlös.
Det finns nog de som fortfarande blandar ihop begeppen. (Här bortser jag för enkelhetens skull från att menlös i biblisk mening har en något annorlunda innebörd än den vi till vardags ger det.)
Jag menar att för att vara snäll får man inte vara menlös.
Jag vill nog tro att jag är snäll.
Men därför känner jag att jag måste jag vara ganska skarp i debatten ibland mot de som inte är snälla, de som snarare är verktyg för ondskan.
Att vara snäll, i den betydelse jag ger ordet idag, det innebär att ta sitt ansvar för att göra världen bättre. Då får man inte vara för ömhudad när man försvarar de goda värdena. Och när man kämpar emot det onda.
Att man kan ha olika synpunkter på Guds existens, det kan jag förstå.
Men var det DN som 1914 (?) påstod sig ha avskaffat djävulen? Hur fel de hade!
Att djävulen finns runt om oss, det ser vi väl alla varje dag. Eller hur?
Den djävulska ondskan måste vi bekämpa. Vare sig den visar sig i form av FRA-lagar, Ipred, andra lagar, genom rovdrift på människor eller natur eller på andra sätt.
I denna mening är Hans Blix, som Anders Widén också skrev om, en snäll man. Visserligen verserad och diplomatisk, men glasklar i sin kamp mot ondskan. En sann liberal, nu 80 år men piggare i hjärnan än de flesta 30-åringar, av det slag som det är alltför få av inom dagens folkparti.
PS. Läs även kommentardebatten.
25 december 2008
Ett PS medan vi granskar FRA 2.0
Medan flera nu sitter och kollar förslaget till FRA 2.0 (OK, fler tänker väl, liksom jag, ta itu med det lite senare) så har jag en påminnelse.
Enklast är att hänvisa til denna länk.
http://lars-ericksblogg.blogspot.com/2008/09/fra-ju-fler-integritetsskydd-som-behvs.html
Slutsatsen är dock denna.
Ju fler integritetsskydd som införs kring en myndighet, desto mer talar för att den rör sig i gråzoner.
Det är Hans Lindblads ord, relaterat på min blogg bl a den 25 sept 2008, ord som tycks uttrycka en evig sanning, om än här uttalad just om FRA-lagarna.
Jag känner att detta är att tänka på medan vi grubblar över om den senaste versionen är ett tuppfjät framåt. Eller är ett jättekliv framåt, eller ett bakslag.
Lindblads uttalande är en glasklar beskrivning över varför det enda rätta vore att riva upp, göra om, göra rätt.
Lappa och laga gör ingen glad. Och tyder bara på att lagen är feltänkt och felkonstruerad från början.
Enklast är att hänvisa til denna länk.
http://lars-ericksblogg.blogspot.com/2008/09/fra-ju-fler-integritetsskydd-som-behvs.html
Slutsatsen är dock denna.
Ju fler integritetsskydd som införs kring en myndighet, desto mer talar för att den rör sig i gråzoner.
Det är Hans Lindblads ord, relaterat på min blogg bl a den 25 sept 2008, ord som tycks uttrycka en evig sanning, om än här uttalad just om FRA-lagarna.
Jag känner att detta är att tänka på medan vi grubblar över om den senaste versionen är ett tuppfjät framåt. Eller är ett jättekliv framåt, eller ett bakslag.
Lindblads uttalande är en glasklar beskrivning över varför det enda rätta vore att riva upp, göra om, göra rätt.
Lappa och laga gör ingen glad. Och tyder bara på att lagen är feltänkt och felkonstruerad från början.
Juldag och filippinskt barndop
Det är juldagsmorgon. Inte riktigt så tidigt som en svensk julotta, men det känns rätt tidigt ändå. Även om det inte glimmar, det finns ju ingen snö... Kan bara undra hur det är för de som avslutade julaftonen med midnattsmässa och som nu ska iväg på gudstjänst också. För vår del är programmet barndop, en svägerska har en nyfödd dotter, med föregående gudstjänst.
Nå, det var för ovanlighetens skull tämligen lätt att få tag i en taxi för färden till kyrkan, som uppskattningsvis ligger bortåt två mil från vårt boende, och kanske drygt tre mil utanför stadscentrum i miljonstaden Davao City. Och det är mycket gles trafik. Vi är framme på tjugo minuter, annars tar det aldrig under en halvtimme och oftast timmen eller drygt det. Plus väntetiden för taxin...
Kyrkan visar sig vara en stor, modern, ljus och luftig kyrka med högt i tak. Ordentligt julsmyckad med mängder av stjärnor efter väggarna och en julkrubba krönt med texten ”Gloria In Excelsis Deo”. Väggar är det förstås egentligen inte, utan en luftig och konstnärlig stålkonstruktion som bara markerar vägg och som släpper in eventuella vindpustar, för att ge svalka i den fuktiga trettiograders (eller mer)värme som är den vanligaste väderleken här. Även fåglar hittar lätt in, och en hund tog sig en strövtur framme i kyrkan under prästens predikan.
Prästen, som jag gissar var runt de fyrtio eller något yngre, fångade gudstjänstbesökarna genast med några ord som fick dem att skratta och höll sedan en ganska kort predikan med vardagliga anknytningar (tror jag, pga det åskådningsmaterial han använde). Gudstjänstritualen var tämligen lik den i en svensk kykra, om än orden är helt obegripliga för en västerlänning som inte kan bisayan. Några enstaka engelska ord gjorde det inte mycket mera förståeligt.
Som kuriosa kan nämnas att kollekt togs upp två gånger, varför fick jag aldrig riktigt klart för mig.
Körsången bestod inte i stämsång, utan mera som en mera välljudande allsång. Eftersom Filippinerna är katolskt, mycket katolskt, så var det förstås bara prästen som drack av nattvardsvinet. Brödet däremot delades ut av ett flertal medhjälpare som stod längst fram i gångarna, där besökarna fick köa tills det blev deras tur.
Efter den femkvart långa gudstjänsten var det då dags för dopet. Det dop, där jag var en av två gudfäder och dessutom var fyra gudmödrar vidtalade, det visade sig vara ett veritabelt massdop. Jag bedömer att det var minst ett sextiotal, kanske ett åttiotal barn, som skulle döpas. Senare fick jag veta att visst förekommer ”privata” dop, men de kostar mycket mera pengar än dessa dop för många barn på en gång.
Besökarna grupperade om sig, en del gick hem. Vi andra placerade oss så att varje barn med föräldrar, släkt och vänner fick en bänk var. Med barnet och föräldrar närmast mittgången, därnäst gudföräldrar och sedan övriga nära och kära. Antalet nära till varje barn varierade från cirka tio till en 30-40 stycken. Vilket betydde att några fick sitta vid sidobänkar också – alternativt fungera som familjens fotografer.
Det innebar att dopgudstjänsten hade sådär tolv till femtonhundra deltagare. Eller mer!
Det hela inleddes med en livfull ”föreläsning” av en kvinna, ett slags diakonissa, om föräldraskapets betydelse och om vikten att ge de små en sann kristen fostran. Det var inte så svårt att räkna ut.
Därefter kom prästen, men han var inte långrandig alls. Sa bara några ord, gick sedan till varje barn – bänkrad – sa lite till, varvid varje bänkrad stod upp och barnet skickades till gudföräldrarna så att var och en fick teckna ett korstecken i barnets panna. Varje gudförälder fick var sitt ljus av barnets föräldrar. I sinom tid tände fadern dessa ljus, efter att själv tillsammans med ett 60-80-tal andra fäder köat framme vid koret för att få eld. Tänk er själv vilken trängsel av mer eller mindre nervösa pappor.
Trots att ceremonin var kort för varje barn tog detta en avsevärd tid, då det var så många barn och gudfäder.
Först därefter vidtog det egentliga dopet, varvid prästen gick ner efter gången och döpte varje barn i välsignat vatten, läste en kort bön och de som hann med gjorde korstecknet. Detta gick snabbt, och den som stod en bit från barnet hade knepigt att hinna med att se och delta i denna del av akten.
Efter detta avslutades denna officiella del av dopet med ett upprop där varje fader fick hämta dopbeviset, ett pampigt dokument.
Därefter vidtog, som på de flesta håll gissar jag, fotografering av barn och föräldrar i olika kombinationer med släkt och vänner. Fotografering och videofilmande hade givetvis skett i diskreta former under hela dopet, men nu släppte alla hämningar. Och ett antal yrkesfotografer passade också på att tjäna pengar. Eller försökte i vart fall.
I de flesta fall så fortsatte dagen med dopfester hos barnets föräldrar. Filippinare är dels oerhört släktkära, dels älskar de fester. Om detta skall bara sägas att till en filippinsk fest kommer många, inklusive ett antal icke bjudna grannar, vilket bara är att räkna med...
Filippinare gillar att äta, mycket och ofta. Och fest för filippinare det är mat, mycket mat, ännu mera mat än annars.
Men hur det går till förtjänar ett eget kapitel.
... och när jag skriver detta hörs en böneutropare från en moské i närheten. För trots att Filippinerna nog är världens mest katolska land så finns här de flesta religioner inklusive en muslimsk minoritet i de södra delarna.
Nå, det var för ovanlighetens skull tämligen lätt att få tag i en taxi för färden till kyrkan, som uppskattningsvis ligger bortåt två mil från vårt boende, och kanske drygt tre mil utanför stadscentrum i miljonstaden Davao City. Och det är mycket gles trafik. Vi är framme på tjugo minuter, annars tar det aldrig under en halvtimme och oftast timmen eller drygt det. Plus väntetiden för taxin...
Kyrkan visar sig vara en stor, modern, ljus och luftig kyrka med högt i tak. Ordentligt julsmyckad med mängder av stjärnor efter väggarna och en julkrubba krönt med texten ”Gloria In Excelsis Deo”. Väggar är det förstås egentligen inte, utan en luftig och konstnärlig stålkonstruktion som bara markerar vägg och som släpper in eventuella vindpustar, för att ge svalka i den fuktiga trettiograders (eller mer)värme som är den vanligaste väderleken här. Även fåglar hittar lätt in, och en hund tog sig en strövtur framme i kyrkan under prästens predikan.
Prästen, som jag gissar var runt de fyrtio eller något yngre, fångade gudstjänstbesökarna genast med några ord som fick dem att skratta och höll sedan en ganska kort predikan med vardagliga anknytningar (tror jag, pga det åskådningsmaterial han använde). Gudstjänstritualen var tämligen lik den i en svensk kykra, om än orden är helt obegripliga för en västerlänning som inte kan bisayan. Några enstaka engelska ord gjorde det inte mycket mera förståeligt.
Som kuriosa kan nämnas att kollekt togs upp två gånger, varför fick jag aldrig riktigt klart för mig.
Körsången bestod inte i stämsång, utan mera som en mera välljudande allsång. Eftersom Filippinerna är katolskt, mycket katolskt, så var det förstås bara prästen som drack av nattvardsvinet. Brödet däremot delades ut av ett flertal medhjälpare som stod längst fram i gångarna, där besökarna fick köa tills det blev deras tur.
Efter den femkvart långa gudstjänsten var det då dags för dopet. Det dop, där jag var en av två gudfäder och dessutom var fyra gudmödrar vidtalade, det visade sig vara ett veritabelt massdop. Jag bedömer att det var minst ett sextiotal, kanske ett åttiotal barn, som skulle döpas. Senare fick jag veta att visst förekommer ”privata” dop, men de kostar mycket mera pengar än dessa dop för många barn på en gång.
Besökarna grupperade om sig, en del gick hem. Vi andra placerade oss så att varje barn med föräldrar, släkt och vänner fick en bänk var. Med barnet och föräldrar närmast mittgången, därnäst gudföräldrar och sedan övriga nära och kära. Antalet nära till varje barn varierade från cirka tio till en 30-40 stycken. Vilket betydde att några fick sitta vid sidobänkar också – alternativt fungera som familjens fotografer.
Det innebar att dopgudstjänsten hade sådär tolv till femtonhundra deltagare. Eller mer!
Det hela inleddes med en livfull ”föreläsning” av en kvinna, ett slags diakonissa, om föräldraskapets betydelse och om vikten att ge de små en sann kristen fostran. Det var inte så svårt att räkna ut.
Därefter kom prästen, men han var inte långrandig alls. Sa bara några ord, gick sedan till varje barn – bänkrad – sa lite till, varvid varje bänkrad stod upp och barnet skickades till gudföräldrarna så att var och en fick teckna ett korstecken i barnets panna. Varje gudförälder fick var sitt ljus av barnets föräldrar. I sinom tid tände fadern dessa ljus, efter att själv tillsammans med ett 60-80-tal andra fäder köat framme vid koret för att få eld. Tänk er själv vilken trängsel av mer eller mindre nervösa pappor.
Trots att ceremonin var kort för varje barn tog detta en avsevärd tid, då det var så många barn och gudfäder.
Först därefter vidtog det egentliga dopet, varvid prästen gick ner efter gången och döpte varje barn i välsignat vatten, läste en kort bön och de som hann med gjorde korstecknet. Detta gick snabbt, och den som stod en bit från barnet hade knepigt att hinna med att se och delta i denna del av akten.
Efter detta avslutades denna officiella del av dopet med ett upprop där varje fader fick hämta dopbeviset, ett pampigt dokument.
Därefter vidtog, som på de flesta håll gissar jag, fotografering av barn och föräldrar i olika kombinationer med släkt och vänner. Fotografering och videofilmande hade givetvis skett i diskreta former under hela dopet, men nu släppte alla hämningar. Och ett antal yrkesfotografer passade också på att tjäna pengar. Eller försökte i vart fall.
I de flesta fall så fortsatte dagen med dopfester hos barnets föräldrar. Filippinare är dels oerhört släktkära, dels älskar de fester. Om detta skall bara sägas att till en filippinsk fest kommer många, inklusive ett antal icke bjudna grannar, vilket bara är att räkna med...
Filippinare gillar att äta, mycket och ofta. Och fest för filippinare det är mat, mycket mat, ännu mera mat än annars.
Men hur det går till förtjänar ett eget kapitel.
... och när jag skriver detta hörs en böneutropare från en moské i närheten. För trots att Filippinerna nog är världens mest katolska land så finns här de flesta religioner inklusive en muslimsk minoritet i de södra delarna.
23 december 2008
Merry Xmas
Så dök FRA 2.0 upp, precis till Julafton.
Men trots det, God Jul till alla mina läsare och meddebattörer!
Ni har ökat i en stadig takt de senaste halvåret.
God jul även till regeringen och riksdagsledamöterna. Hoppas ni alla tar er tid att tänka efter var ni befinner er i tillvaron, över era ideal och att ni hittar tillbaka till dem. Snabbt.
Än en gång, GOD JUL och förhoppningar om ett nytt bättre 2009, ett år då demokratin får en pånyttfödelse i vårt land.
Låt oss lyssna på varandra och hjälpas åt i detta.
Men trots det, God Jul till alla mina läsare och meddebattörer!
Ni har ökat i en stadig takt de senaste halvåret.
God jul även till regeringen och riksdagsledamöterna. Hoppas ni alla tar er tid att tänka efter var ni befinner er i tillvaron, över era ideal och att ni hittar tillbaka till dem. Snabbt.
Än en gång, GOD JUL och förhoppningar om ett nytt bättre 2009, ett år då demokratin får en pånyttfödelse i vårt land.
Låt oss lyssna på varandra och hjälpas åt i detta.
22 december 2008
Censur i alla former är mord
Med anledning av Anders Widéns bloggpost "Habata riksdagen, habata"
http://djingis.blogspot.com/2008/12/habata-riksdagen-habata.html
vill jag bara säga.
Censur och censurlagstiftning är mord på den fria tanken.
Självcensur som framprovocerat av dålig lagstiftning måste anses som att det är anstiftat av lagstiftarna.
Dessa, lagstiftarna, bör därför dömas till mord. I båda fallen.
För mord på den fria tanken som är demokratins grundfundament.
Och därmed mord på demokratin.
Basta.
http://djingis.blogspot.com/2008/12/habata-riksdagen-habata.html
vill jag bara säga.
Censur och censurlagstiftning är mord på den fria tanken.
Självcensur som framprovocerat av dålig lagstiftning måste anses som att det är anstiftat av lagstiftarna.
Dessa, lagstiftarna, bör därför dömas till mord. I båda fallen.
För mord på den fria tanken som är demokratins grundfundament.
Och därmed mord på demokratin.
Basta.
21 december 2008
Tankar om piratpartiet och om partiers liv och utveckling. (Uppdatering.)
Under några dagar har piratpartiet diskuterats livligt. Tyvärr har då sakfrågorna kommit i skymundan, vilke jag ogillar.
Är pp höger eller vänster, fågel eller fisk. Till min bloggpost om att jag fann en sosse som tillåter diskussion utvecklades just - diskussion. Då mitt senaste svar till denna sosse, Alexandra Einerstam, blev rätt långt så lyfter jag också upp det till en egen post. Förhistorien kan läsas i föregående inläg och kommentarerna därtill.
Here we go:
Alexandra. Ja, du är ny, jag är en politisk veteran. Jag har visserligen i huvudsak verkat på lokalplanet, men med stor frenesi och energi under flera decennier. Jag vet att flera tidigare partiledare lyssnat på mig. Likaså många andra på olika poster på skilda nivåer. Men inte så de senaste partiledarna eller deras omgivning.
På något sätt ligger det i liberalismens natur att vara ifrågasättande, och att debatt inte bara accepteras utan stimuleras. Det sägs ju att när 2 liberaler diskuterar så finns minst 3 åsikter.
Denna öppna, tillåtande liberala attityd försvagades gradvis under detta sekels första år. Socialliberalismen lever inom fp nästan bara som ett honnörsord, men sällan i praktisk politik. I stället är dagns fp-politik en mix av mycket, där liberalismen, som den tidigare utformats, har ett marginellt utrymme.
Betr detta med missnöjespartier. Startar inte alla partier på grund av missnöje med tingens ordning? Man vill ha en förändring. T.o.m. konservativa partier vill ju förändra det som i deras tycke är för radikalt.
Jag har i tidigare inlägg noterat, som något positivt, att miljöpartiet utvecklats till ett parti med heltäckande program. Men inte gick det fort...
At jämställa pp med ny demokrati bara för att de är/var nya partier tycker jag är för förenklat.
Jag skulle också gärna se att pp orkade utvecklas till ett parti med ett helt program. Det skulle - kanske - göra det lättare för mig att rösta på det. Givetvis föutsatt att det någorlunda väl stämmer med min grundsyn.
Men det är partiets eget val om de vill göra det. Samtidigt har jag klargjort min inställning.
Jag såg att just nu tycks det främst vara från vänsterpartiet som pp får sina sympatisörer.
Personligen vill jag (bl.a.) ha ett starkare inslag av personval. Kanske är pp´s opinionsframgångar ett utslag för en snarlik inställning?
---
UPPDATERING.
Debatten går vidare. Denna text har föranlett ett par långa och intressanta kommentarer av JörgenL resp Rickard. Läs även dem, begrunda och kommentera.
På annat ställe fick jag också frågan hur man skulle förebygga maktkorruption, om man inte inför en begränsning av den tid en riksdagsman får väljas till åtta år. Mitt svar på det är starkare personval, författningsdomstol samt att söka finna sätt att minska partiledningarnas makt över ledamöterna. Jag skulle också gärna se att man söker vägar att minska inflytandet för lobbyorganisationerna.
Är pp höger eller vänster, fågel eller fisk. Till min bloggpost om att jag fann en sosse som tillåter diskussion utvecklades just - diskussion. Då mitt senaste svar till denna sosse, Alexandra Einerstam, blev rätt långt så lyfter jag också upp det till en egen post. Förhistorien kan läsas i föregående inläg och kommentarerna därtill.
Here we go:
Alexandra. Ja, du är ny, jag är en politisk veteran. Jag har visserligen i huvudsak verkat på lokalplanet, men med stor frenesi och energi under flera decennier. Jag vet att flera tidigare partiledare lyssnat på mig. Likaså många andra på olika poster på skilda nivåer. Men inte så de senaste partiledarna eller deras omgivning.
På något sätt ligger det i liberalismens natur att vara ifrågasättande, och att debatt inte bara accepteras utan stimuleras. Det sägs ju att när 2 liberaler diskuterar så finns minst 3 åsikter.
Denna öppna, tillåtande liberala attityd försvagades gradvis under detta sekels första år. Socialliberalismen lever inom fp nästan bara som ett honnörsord, men sällan i praktisk politik. I stället är dagns fp-politik en mix av mycket, där liberalismen, som den tidigare utformats, har ett marginellt utrymme.
Betr detta med missnöjespartier. Startar inte alla partier på grund av missnöje med tingens ordning? Man vill ha en förändring. T.o.m. konservativa partier vill ju förändra det som i deras tycke är för radikalt.
Jag har i tidigare inlägg noterat, som något positivt, att miljöpartiet utvecklats till ett parti med heltäckande program. Men inte gick det fort...
At jämställa pp med ny demokrati bara för att de är/var nya partier tycker jag är för förenklat.
Jag skulle också gärna se att pp orkade utvecklas till ett parti med ett helt program. Det skulle - kanske - göra det lättare för mig att rösta på det. Givetvis föutsatt att det någorlunda väl stämmer med min grundsyn.
Men det är partiets eget val om de vill göra det. Samtidigt har jag klargjort min inställning.
Jag såg att just nu tycks det främst vara från vänsterpartiet som pp får sina sympatisörer.
Personligen vill jag (bl.a.) ha ett starkare inslag av personval. Kanske är pp´s opinionsframgångar ett utslag för en snarlik inställning?
---
UPPDATERING.
Debatten går vidare. Denna text har föranlett ett par långa och intressanta kommentarer av JörgenL resp Rickard. Läs även dem, begrunda och kommentera.
På annat ställe fick jag också frågan hur man skulle förebygga maktkorruption, om man inte inför en begränsning av den tid en riksdagsman får väljas till åtta år. Mitt svar på det är starkare personval, författningsdomstol samt att söka finna sätt att minska partiledningarnas makt över ledamöterna. Jag skulle också gärna se att man söker vägar att minska inflytandet för lobbyorganisationerna.
20 december 2008
Hittat en sosse man kan kommentera! Eller, sluta propagera, börja diskutera.
Kors i taket. Jag har hittat en sosse med blogg, som man kan kommentera inläggen hos!
OK, det finns några till, men inte är de många. Denna kvinna, HBT-sossen - Alexandra Einerstam, har skrivit ett smått avundsjukt inlägg om piratpartiet, som enfrågeparti. Men hon har några mindre trevliga slängar, som gjorde att jag skrev en kommentar. Och den kom in!
Jag skrev ungefär såhär.
Piratpartiet kämpar för ett par-tre för många väljare VIKTIGA frågor. Det är obegripligt att gammelpartierna inte insett detta.
Om dessa äldre partier levde upp till sina grundläggande principer så skulle piratpartiet i ett nafs vara avväpnat.
Men t ex (och i första hand) sossarna och moderaterna vill ju inte ens diskutera med väljarna, bara basunera ut sin propaganda.
Det är ett stort demokratiskt problem.
I långa stycken håller jag med om Alexandras analys av pps "program", men hon (och de etablerade partierna) lever uppenbarligen avskärmade från väljarna. Dessutom är hon hånfull emot pp på ett sätt som bara gynnar piratpartiet.
Jag menar att pp´s löjliga namn är ett stort hinder för deras framgång, liksom deras bristfälliga program. Men jag ser inga egentliga likheter med de klart odemokratiska Ian och Bert, vilket hon lyfter fram i sitt inlägg.
Och erkänn att såväl sossarnas som alliansens okänsliga maktpolitik spelar piratpartiet i händerna.
Fortsätter det såhär behöver pp inte göra mer än att dela ut sina valsedlar. Resten sköter de gamla partierna om...
---
Än en gång. Om de etablerade partierna följde sina ideologier och hade en levande dialog, såväl internt som med medborgarna, funnes det inget underlag för piratpartiet.
Min uppmaning blir, sluta håna pp för dess uppenbara brister. De finns sannerligen. Men ägna er i stället åt att granska er själva.
Back to the roots.
Vakna, återuppväck de fina idealen. För en dialog med vljarna. Spola spin-doctorer och reklambyråer.
Sluta propagera, börja diskutera.
F.ö. anser jag att FRA-lagarna ska rivas upp samt att IPRED och datalagringslagarna aldrig införs.
OK, det finns några till, men inte är de många. Denna kvinna, HBT-sossen - Alexandra Einerstam, har skrivit ett smått avundsjukt inlägg om piratpartiet, som enfrågeparti. Men hon har några mindre trevliga slängar, som gjorde att jag skrev en kommentar. Och den kom in!
Jag skrev ungefär såhär.
Piratpartiet kämpar för ett par-tre för många väljare VIKTIGA frågor. Det är obegripligt att gammelpartierna inte insett detta.
Om dessa äldre partier levde upp till sina grundläggande principer så skulle piratpartiet i ett nafs vara avväpnat.
Men t ex (och i första hand) sossarna och moderaterna vill ju inte ens diskutera med väljarna, bara basunera ut sin propaganda.
Det är ett stort demokratiskt problem.
I långa stycken håller jag med om Alexandras analys av pps "program", men hon (och de etablerade partierna) lever uppenbarligen avskärmade från väljarna. Dessutom är hon hånfull emot pp på ett sätt som bara gynnar piratpartiet.
Jag menar att pp´s löjliga namn är ett stort hinder för deras framgång, liksom deras bristfälliga program. Men jag ser inga egentliga likheter med de klart odemokratiska Ian och Bert, vilket hon lyfter fram i sitt inlägg.
Och erkänn att såväl sossarnas som alliansens okänsliga maktpolitik spelar piratpartiet i händerna.
Fortsätter det såhär behöver pp inte göra mer än att dela ut sina valsedlar. Resten sköter de gamla partierna om...
---
Än en gång. Om de etablerade partierna följde sina ideologier och hade en levande dialog, såväl internt som med medborgarna, funnes det inget underlag för piratpartiet.
Min uppmaning blir, sluta håna pp för dess uppenbara brister. De finns sannerligen. Men ägna er i stället åt att granska er själva.
Back to the roots.
Vakna, återuppväck de fina idealen. För en dialog med vljarna. Spola spin-doctorer och reklambyråer.
Sluta propagera, börja diskutera.
F.ö. anser jag att FRA-lagarna ska rivas upp samt att IPRED och datalagringslagarna aldrig införs.
18 december 2008
Svårt diskutera med sossepamp
Såg att sossen Bengt Silfverstrand försvarade sossarns motstånd mot författningsdomstol på sin blogg.
Se
http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1427&blogg=28598
Gick in och skrev ett inlägg.
Men nej, det godtogs inte, trots att jag följde alla anvisningar - och de var många.
Fick t e x veta att min IP-adress skulle registeras.
Förutom namn och adress finns följande anvisninar och hotfullt hållna regler.
"Regler för kommentarer
I den här bloggen eftersträvar vi en öppen debatt och välkomnar kommentarer. Men vi vill att tonen där vi tilltalar varandra är artig och att det som lyfts fram hör till ämnet för det inlägg som kommenteras.
Kommentarer som bryter mot följande punkter tas bort:
ej undertecknade med förnamn och efternamn
kränker andra personer eller utmålar dem som brottsliga
är rasistiska, homofobiska, sexistiska eller diskriminerande
innebär brott mot tystnadsplikten
uppmanar till brott eller annat som bryter mot lagen
Observera även att kommentarer med länkar till webbsidor innehållande något av ovanstående, inte är tillåtet, såvida det inte är av stor vikt i sammanhanget.
Din kommentar kan även bli borttaget om:
du använder hundratals utropstecken eller nonsensord
vi misstänker att skribenten inte använder sitt eget namn
Ägaren till respektive hemsida har dock rätt att, utöver dessa regler, själv avgöra vilka kommentarer som skall finnas i bloggen. Upprepade brott mot dessa regler kan innebära att du spärras från att kommentera i bloggen på hemsidan.
När en kommentar görs loggas IP-adress samt tidpunkten när kommentaren gjordes, vilket gör det möjligt att ta reda på från vilken dator kommentaren härstammar ifrån. Alla kommentarer som bryter mot svensk lag rapporteras till polis och Internetleverantör, vilket kan medföra fängelse och/eller böter samt att Internetleverantören stänger ner Internetuppkopplingen för personen som gjort kommentaren."
Det är tydligt att sossepolitikerna bygger upp en mur för att förhindra att folkets röst når dem.
Men gör gärna ett försök även ni att komma igenom muren.
Jag förstår inte att man (s) har en blogg om det inte går att diskutera i hövlig ton, utan blir bortmotad redan när man försöker skicka en kommentar.
Ynkligt.
Men betecknande för många av dagens politiker.
Se
http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1427&blogg=28598
Gick in och skrev ett inlägg.
Men nej, det godtogs inte, trots att jag följde alla anvisningar - och de var många.
Fick t e x veta att min IP-adress skulle registeras.
Förutom namn och adress finns följande anvisninar och hotfullt hållna regler.
"Regler för kommentarer
I den här bloggen eftersträvar vi en öppen debatt och välkomnar kommentarer. Men vi vill att tonen där vi tilltalar varandra är artig och att det som lyfts fram hör till ämnet för det inlägg som kommenteras.
Kommentarer som bryter mot följande punkter tas bort:
ej undertecknade med förnamn och efternamn
kränker andra personer eller utmålar dem som brottsliga
är rasistiska, homofobiska, sexistiska eller diskriminerande
innebär brott mot tystnadsplikten
uppmanar till brott eller annat som bryter mot lagen
Observera även att kommentarer med länkar till webbsidor innehållande något av ovanstående, inte är tillåtet, såvida det inte är av stor vikt i sammanhanget.
Din kommentar kan även bli borttaget om:
du använder hundratals utropstecken eller nonsensord
vi misstänker att skribenten inte använder sitt eget namn
Ägaren till respektive hemsida har dock rätt att, utöver dessa regler, själv avgöra vilka kommentarer som skall finnas i bloggen. Upprepade brott mot dessa regler kan innebära att du spärras från att kommentera i bloggen på hemsidan.
När en kommentar görs loggas IP-adress samt tidpunkten när kommentaren gjordes, vilket gör det möjligt att ta reda på från vilken dator kommentaren härstammar ifrån. Alla kommentarer som bryter mot svensk lag rapporteras till polis och Internetleverantör, vilket kan medföra fängelse och/eller böter samt att Internetleverantören stänger ner Internetuppkopplingen för personen som gjort kommentaren."
Det är tydligt att sossepolitikerna bygger upp en mur för att förhindra att folkets röst når dem.
Men gör gärna ett försök även ni att komma igenom muren.
Jag förstår inte att man (s) har en blogg om det inte går att diskutera i hövlig ton, utan blir bortmotad redan när man försöker skicka en kommentar.
Ynkligt.
Men betecknande för många av dagens politiker.
Är parti eller politik det viktiga?
Joshen skriver på sin blogg idag att Sverige är en skendemokrati. Bland annat därför att tjänstemännen styr. Nog ligger det snubblande nära att tänka så.
Riktigt så illa är det kanske inte. Ännu kan vi i val avsätta politiker, välja fram nya majoriteter. Och politikerna kan återta makten, om de vill.
Frågan är just det, om de vill!
Idag är, i vart fall för oss bloggare, frågorna om integritet och rättssäkerhet viktiga och väsentliga frågor, som de flesta politiker i gammelpartierna skamligt försummar.
Därför ropar vi på nya politiker och nya partier.
Partier som tar makten från tjänstemännen.
Ett problem är ju att många (nästan alla) politiker tror att de har makten bara därför att de får färdiga förslag från byråkraterna, i stället för att behöva tänka fram dem själva. De litar på tjänstemännen.
Ett annat problem är att i ropet på nya politiker så klagas det ofta på att de nuvarande vet för lite, är för lite insatta t ex om internet... Men vill vi ha politiker som är tjänstemän-experter?
På senare tid har just frågan om nya partier, läs piratpartiet, blivit alltmera accentuerad.
Men då blir jag betänksam. Vad är det vi vill ändra? Är det partierna som är det viktiga?
Eller är det den politik som förs, dvs ideologin i praktisk tillämpning.
Felet med partierna är, som jag ser det, att de blivit maktapparater, i koalition med tjänstemännen. Ideologierna har underordnats, eller helt kommit bort. Möjligen pga tjänstemännen och att det blivit ett jobb att vara politiker.
Därför har jag idag, och sedan några år, allt svårare att identifiera mig med ett parti, nytt eller gammalt.
För mig är politiken i praktiken det viktiga, dvs vilken ideologi som styr. Vilka frågor som är aktuella varierar över tiden, men jag vill veta att de som styr har en ideologisk kompass.
Och helst att den kompassen visar rätt. Inte bara i dagens frågor.
Riktigt så illa är det kanske inte. Ännu kan vi i val avsätta politiker, välja fram nya majoriteter. Och politikerna kan återta makten, om de vill.
Frågan är just det, om de vill!
Idag är, i vart fall för oss bloggare, frågorna om integritet och rättssäkerhet viktiga och väsentliga frågor, som de flesta politiker i gammelpartierna skamligt försummar.
Därför ropar vi på nya politiker och nya partier.
Partier som tar makten från tjänstemännen.
Ett problem är ju att många (nästan alla) politiker tror att de har makten bara därför att de får färdiga förslag från byråkraterna, i stället för att behöva tänka fram dem själva. De litar på tjänstemännen.
Ett annat problem är att i ropet på nya politiker så klagas det ofta på att de nuvarande vet för lite, är för lite insatta t ex om internet... Men vill vi ha politiker som är tjänstemän-experter?
På senare tid har just frågan om nya partier, läs piratpartiet, blivit alltmera accentuerad.
Men då blir jag betänksam. Vad är det vi vill ändra? Är det partierna som är det viktiga?
Eller är det den politik som förs, dvs ideologin i praktisk tillämpning.
Felet med partierna är, som jag ser det, att de blivit maktapparater, i koalition med tjänstemännen. Ideologierna har underordnats, eller helt kommit bort. Möjligen pga tjänstemännen och att det blivit ett jobb att vara politiker.
Därför har jag idag, och sedan några år, allt svårare att identifiera mig med ett parti, nytt eller gammalt.
För mig är politiken i praktiken det viktiga, dvs vilken ideologi som styr. Vilka frågor som är aktuella varierar över tiden, men jag vill veta att de som styr har en ideologisk kompass.
Och helst att den kompassen visar rätt. Inte bara i dagens frågor.
17 december 2008
Är det bara FRA som läser och bevarar våra tankar?
Jag har ett par favoritsossar bland bloggarna. Uppriktiga, tänkande och på intet sätt ingående i den doakör som deras parti vill de ska utgöra.
På samma sätt så har jag funnit intressanta och medvetna bloggare med hemvist inom de flesta andra partier. Inte heller de tuggar och sprider partiernas reklamtexter. I stället tänker de självständigt, med resp partis ideologi som grund.
Min och deras förtvivlan över tillståndet inom de partier som på något sätt står oss närmast är så lika, så lika. Samma djupa och ärliga förfäran över hur partierna kan gå ifrån det de säger sig stå för, i synnerhet betr integritet och rättssäkerhet. Och den närmast totala bristen på intern debatt inom de officiella kanalerna.
På något sätt omfattar vi samma grundsyn på vad som är väsentligt för att en demokrati ska kunna fortleva som demokrati.
Men på detta lyssnar inte partierna. Inte riksdagspartierna.
De är döva och förblindade av makten, eller strävan efter makt.
Sannerligen, gammelpartierna gör allt för att mobba bort sina väljare, till soffan, eller till piratpartiet.
Gammelpartiernas hejaklackstänkande är alltför tydligt. Om detta skriver vi och utvecklar vi våra tankar. Mängder av goda och analyserande artiklar publiceras på våra bloggar.
Varje dag.
Visst, bloggarna läses. Men samtidigt måste jag medge att en brist med bloggandet är att de många goda texter man läser, de försvinner för snabbt pga nyproduktionen av fler goda texter.
Varje dag.
De finns kvar, men hur många går tillbaka till dem? För det är de ofta värda. Grundliga analyser, mängder av infallsvinklar. Ett enormt grupparbete. En evolution, en ständigt pågående nyskapande, utan krav på upphovsrätt och ersättningar.
Vart tar det vägen?
Ibland undrar jag om FRA är de enda som systematiskt registrerar oss, skapar sociogram och läser oss...
Det känns som att strö pärlor för svinen.
Vi vill ju återskapa en levande demokrati. Inte bli arbetsmaterial för svenska Stasi.
F.ö. anser jag att FRA-lagarna skall rivas upp och IPRED och datalagringslagen aldrig införas.
På samma sätt så har jag funnit intressanta och medvetna bloggare med hemvist inom de flesta andra partier. Inte heller de tuggar och sprider partiernas reklamtexter. I stället tänker de självständigt, med resp partis ideologi som grund.
Min och deras förtvivlan över tillståndet inom de partier som på något sätt står oss närmast är så lika, så lika. Samma djupa och ärliga förfäran över hur partierna kan gå ifrån det de säger sig stå för, i synnerhet betr integritet och rättssäkerhet. Och den närmast totala bristen på intern debatt inom de officiella kanalerna.
På något sätt omfattar vi samma grundsyn på vad som är väsentligt för att en demokrati ska kunna fortleva som demokrati.
Men på detta lyssnar inte partierna. Inte riksdagspartierna.
De är döva och förblindade av makten, eller strävan efter makt.
Sannerligen, gammelpartierna gör allt för att mobba bort sina väljare, till soffan, eller till piratpartiet.
Gammelpartiernas hejaklackstänkande är alltför tydligt. Om detta skriver vi och utvecklar vi våra tankar. Mängder av goda och analyserande artiklar publiceras på våra bloggar.
Varje dag.
Visst, bloggarna läses. Men samtidigt måste jag medge att en brist med bloggandet är att de många goda texter man läser, de försvinner för snabbt pga nyproduktionen av fler goda texter.
Varje dag.
De finns kvar, men hur många går tillbaka till dem? För det är de ofta värda. Grundliga analyser, mängder av infallsvinklar. Ett enormt grupparbete. En evolution, en ständigt pågående nyskapande, utan krav på upphovsrätt och ersättningar.
Vart tar det vägen?
Ibland undrar jag om FRA är de enda som systematiskt registrerar oss, skapar sociogram och läser oss...
Det känns som att strö pärlor för svinen.
Vi vill ju återskapa en levande demokrati. Inte bli arbetsmaterial för svenska Stasi.
F.ö. anser jag att FRA-lagarna skall rivas upp och IPRED och datalagringslagen aldrig införas.
16 december 2008
Karl Sigfrid har fel, Hans Lindblad har rätt, förstås.
Karl Sigrid försöker på sin blogg förklara varför han kommer att rösta för fildelningslagen (IPRED), trots att han är emot den. Han är bara en m-ledamot av många och vill inte bryta partilinjen.
Jag har direkt på Sigfrids blogg gett en kommentar enligt följande.
"Karl. Jag köper inte din slutsats.
Jämför med det resonemang som Hans Lindblad förde i somras/höstas på min blogg.
En viss disciplin är nödvändig, framför allt för att driva igenom de förslag som partiet gick till val på och för att följa partiets grundideologi.
Den som är personkryssad för något annat är förstås friare, rent moraliskt.
MEN INGET AV ALLIANSENS PARTIER GICK TILL VAL PÅ ATT INFÖRA VARE SIG FRA-LAGARNA, IPRED ELLER DATALAGRINGSLAGEN.
Inte heller ligger sådana beslut i linje med deras deklarerade ideologier. Ingen har heller kryssats in för att driva integritetskränkningar!
Det enda riktga för den som är trogen partiprogram och ideologier är att gå emot regeringens förslag i alla dessa frågor.
Kolla gärna Hans Lindblads inlägg hos mig i somras och höstas."
Och jag kan tillägga att detta är en av de saker som mest retar upp i vart fall de som röstat på något alliansparti i senaste valet. De uppenbara brott mot valprogram och ideologier som regeringspartierna nu gör slag i slag.
För kännedom ger jag här länkar till några av/om Hans Lindblads artiklar.
http://lars-ericksblogg.blogspot.com/2008/08/fra-lagen-byrkratins-seger.html
http://lars-ericksblogg.blogspot.com/2008/09/fra-lagen-hur-br-sdana-frgor-hanteras.html
http://lars-ericksblogg.blogspot.com/2008/09/fra-ju-fler-integritetsskydd-som-behvs.
http://lars-ericksblogg.blogspot.com/2008/10/hans-lindblad-turerna-i-fra-frgan-r.htmlhtml
http://lars-ericksblogg.blogspot.com/2008/10/civilkurage-respekt-och-hans-lindblad.html
Karl Sigfrid, du har fel. Lysna på Hans Lindblad, han har fattat detta på rätt sätt.
Jag har direkt på Sigfrids blogg gett en kommentar enligt följande.
"Karl. Jag köper inte din slutsats.
Jämför med det resonemang som Hans Lindblad förde i somras/höstas på min blogg.
En viss disciplin är nödvändig, framför allt för att driva igenom de förslag som partiet gick till val på och för att följa partiets grundideologi.
Den som är personkryssad för något annat är förstås friare, rent moraliskt.
MEN INGET AV ALLIANSENS PARTIER GICK TILL VAL PÅ ATT INFÖRA VARE SIG FRA-LAGARNA, IPRED ELLER DATALAGRINGSLAGEN.
Inte heller ligger sådana beslut i linje med deras deklarerade ideologier. Ingen har heller kryssats in för att driva integritetskränkningar!
Det enda riktga för den som är trogen partiprogram och ideologier är att gå emot regeringens förslag i alla dessa frågor.
Kolla gärna Hans Lindblads inlägg hos mig i somras och höstas."
Och jag kan tillägga att detta är en av de saker som mest retar upp i vart fall de som röstat på något alliansparti i senaste valet. De uppenbara brott mot valprogram och ideologier som regeringspartierna nu gör slag i slag.
För kännedom ger jag här länkar till några av/om Hans Lindblads artiklar.
http://lars-ericksblogg.blogspot.com/2008/08/fra-lagen-byrkratins-seger.html
http://lars-ericksblogg.blogspot.com/2008/09/fra-lagen-hur-br-sdana-frgor-hanteras.html
http://lars-ericksblogg.blogspot.com/2008/09/fra-ju-fler-integritetsskydd-som-behvs.
http://lars-ericksblogg.blogspot.com/2008/10/hans-lindblad-turerna-i-fra-frgan-r.htmlhtml
http://lars-ericksblogg.blogspot.com/2008/10/civilkurage-respekt-och-hans-lindblad.html
Karl Sigfrid, du har fel. Lysna på Hans Lindblad, han har fattat detta på rätt sätt.
15 december 2008
Vem ska kolla vem?
Allt makt skall kontrolleras.
Det är en av de viktigast liberala grundstserna för att bevara demokratin.
Idag ser vi att det är motsatt synsätt som dominerar. Dvs hos de beslutande. De menar att eftersom det kan finnas någon skurk bland oss vanliga miljoner människor, så ska makten kontrollera och registrera alla våra rörelser. Någon har kallat detta att våra mobiltelefoner ska användas för detta ändamål (som vi givetvis får betala) för att vi alla förses med elektronisk fotboja.
En träffande och brutalt sanningsenlig karaktäristik.
Makten försätter folket i vanmakt.
Nu är det ju tveklöst så att bland våra makthavare finns proportionellt minst lika många skurkar. I synnerhet begår de brott mot våra demokratiska fri- och rättigheter.
Detta ser jag om minst lika allvarligt som mord. Ja, det är ju ett slags massmord de begår, när vi berövas vår demokratiska frihet.
Den liberala synen på vem som ska kontrolleras måste återupprättas. All makt korrumperar och måste kontrolleras.
Det är inte frånvaron av makt som korrumperar.
Därför måste vi få en helt ny sammansättning av riksdagen. Det krävs nog ett eller flera nya partier med rätt syn på integriteten och människans värde. Liksom att i de gamla partierna röstas in nya människor samtidigt som partiledningarnas nickedockor rensas ut.
Denna nya rikdag har flera tunga frågor att ta itu med.
a)Att riva upp FRA-lagarna.
b och c)Att riva upp de lagar som den närmsta tiden kommer att beslutas om IPRED och datalagring.
d)Att utarbeta en kraftfull integritetsbalk.
e)Att inrätta en integritetsombudsman med bl a integritetsbalken som stöd i ryggen.
f)Att inrätta en författningsdomstol som ser till att regering och riksdag inte genomför lagstifting som står i strid emot grundlagen.
Det är makten som skall kontrolleras.
Det är en av de viktigast liberala grundstserna för att bevara demokratin.
Idag ser vi att det är motsatt synsätt som dominerar. Dvs hos de beslutande. De menar att eftersom det kan finnas någon skurk bland oss vanliga miljoner människor, så ska makten kontrollera och registrera alla våra rörelser. Någon har kallat detta att våra mobiltelefoner ska användas för detta ändamål (som vi givetvis får betala) för att vi alla förses med elektronisk fotboja.
En träffande och brutalt sanningsenlig karaktäristik.
Makten försätter folket i vanmakt.
Nu är det ju tveklöst så att bland våra makthavare finns proportionellt minst lika många skurkar. I synnerhet begår de brott mot våra demokratiska fri- och rättigheter.
Detta ser jag om minst lika allvarligt som mord. Ja, det är ju ett slags massmord de begår, när vi berövas vår demokratiska frihet.
Den liberala synen på vem som ska kontrolleras måste återupprättas. All makt korrumperar och måste kontrolleras.
Det är inte frånvaron av makt som korrumperar.
Därför måste vi få en helt ny sammansättning av riksdagen. Det krävs nog ett eller flera nya partier med rätt syn på integriteten och människans värde. Liksom att i de gamla partierna röstas in nya människor samtidigt som partiledningarnas nickedockor rensas ut.
Denna nya rikdag har flera tunga frågor att ta itu med.
a)Att riva upp FRA-lagarna.
b och c)Att riva upp de lagar som den närmsta tiden kommer att beslutas om IPRED och datalagring.
d)Att utarbeta en kraftfull integritetsbalk.
e)Att inrätta en integritetsombudsman med bl a integritetsbalken som stöd i ryggen.
f)Att inrätta en författningsdomstol som ser till att regering och riksdag inte genomför lagstifting som står i strid emot grundlagen.
Det är makten som skall kontrolleras.
14 december 2008
Hade tänkt skriva om en dag vid havet, men...
Nej, det blir inget om den sköna dagen vid havet. Tillbaka på hotellet så tränger sig den brutalare delen av verkligheten på.
I en läsarkommentar undras om det är ett slags organiserad brottslighet som tagit över politiken i stora delar av den som demokratisk betecknade världen. Detta eftersom kraftigt integritetskränkande lagar stiftas på löpande band i flera länder.
Det är inte konstigt att sådana tankar tränger sig på.
Det är väl, vill jag tro, terroristskräcken som är ursprunget.
Men sedan används denna skräck av mera skrupelfria politiker OCH BYRÅKRATER för att ta ett fastare grepp om oss medborgare.
Genom att hänvisa till mer eller mindre realistiska hot så passar man på att avskaffa demokratin, under sken av att skydda den.
Jag tror inte att alla som röstar för dessa inskränkningar har ond vilja. Men de tubbas till detta genom grupptryck. Och vem vill gå emot terroristbekämpning?
Den fruktansvärda konsekvensen vill man inte se. Att därigenom låter de demokratins fiender vinna. Ett land som inskränker demokratin är inte en demokrati längre.
Det är ett land som styrs av terrorn.
Altså. Riv upp FRA-lagarna, stoppa IPRED och datalagringslagen.
Betr det senare så gick ju alla svenska EU-parlamentariker emot det i EU för tre år sedan UTOM SOSSARNA.
Så hur blir det nu? Har T Bodström köpt Alliansen?
I en läsarkommentar undras om det är ett slags organiserad brottslighet som tagit över politiken i stora delar av den som demokratisk betecknade världen. Detta eftersom kraftigt integritetskränkande lagar stiftas på löpande band i flera länder.
Det är inte konstigt att sådana tankar tränger sig på.
Det är väl, vill jag tro, terroristskräcken som är ursprunget.
Men sedan används denna skräck av mera skrupelfria politiker OCH BYRÅKRATER för att ta ett fastare grepp om oss medborgare.
Genom att hänvisa till mer eller mindre realistiska hot så passar man på att avskaffa demokratin, under sken av att skydda den.
Jag tror inte att alla som röstar för dessa inskränkningar har ond vilja. Men de tubbas till detta genom grupptryck. Och vem vill gå emot terroristbekämpning?
Den fruktansvärda konsekvensen vill man inte se. Att därigenom låter de demokratins fiender vinna. Ett land som inskränker demokratin är inte en demokrati längre.
Det är ett land som styrs av terrorn.
Altså. Riv upp FRA-lagarna, stoppa IPRED och datalagringslagen.
Betr det senare så gick ju alla svenska EU-parlamentariker emot det i EU för tre år sedan UTOM SOSSARNA.
Så hur blir det nu? Har T Bodström köpt Alliansen?
13 december 2008
Alliansen och sossarna krattar manegen för piratpartiet
Piratpartiet drivs av ett hett engagemang, har kunniga och duktiga personer i ledningen. De driver ett fåtal, men viktiga, frågor som engagera mängder av liberalt sinnade människor.
Men det är inte det som är partiets viktigaste tillgång. Nej, den finns utanför partiet. Hos både regeringspartierna och oppositionen.
Med sådana partier, som driver bort sina väljare, ja rent ut sagt mobbar bort dem, som låter partipiskorna vina så att eventuella självständiga viljor tystnar. Ja, då är det bara för piratpartiet att tacka och ta emot.
Inne bakom sina välisolerade glasväggar förstår inte partiledningarna vad som händer.
Regeringen tar de sämsta bitarna från sossarna (ex-vis avskaffat försvar och huvudlösa subventioner till den omoderna svenska bilindustrin) medan de jagar över väljare till sossarna genom ex-vis a-kasse och sjukförsäkringsförsämringar.
Lägg till det då FRA-lagarna, det rättsröteskapande IPRED och en datalagringslag (i sann sosse- och stasianda) som våldtar allt vad personlig integritet heter.
Självfallet kommer det att ske en viss överströmmning till sossesidan. Men så klantigt som de sköter sig blir det inte så många som de själva vill hoppas. Men än fler kommer att röstskolka - och för många blir piratpartiet, trots sitt namn, ett verkligt aternativ.
Piratpartiet behöver bara sprida sina valsedlar. Resten sköter de andra partierna om, i sann självmordstaktik.
Piratpartiet kan ta det lugnt!
Men det är inte det som är partiets viktigaste tillgång. Nej, den finns utanför partiet. Hos både regeringspartierna och oppositionen.
Med sådana partier, som driver bort sina väljare, ja rent ut sagt mobbar bort dem, som låter partipiskorna vina så att eventuella självständiga viljor tystnar. Ja, då är det bara för piratpartiet att tacka och ta emot.
Inne bakom sina välisolerade glasväggar förstår inte partiledningarna vad som händer.
Regeringen tar de sämsta bitarna från sossarna (ex-vis avskaffat försvar och huvudlösa subventioner till den omoderna svenska bilindustrin) medan de jagar över väljare till sossarna genom ex-vis a-kasse och sjukförsäkringsförsämringar.
Lägg till det då FRA-lagarna, det rättsröteskapande IPRED och en datalagringslag (i sann sosse- och stasianda) som våldtar allt vad personlig integritet heter.
Självfallet kommer det att ske en viss överströmmning till sossesidan. Men så klantigt som de sköter sig blir det inte så många som de själva vill hoppas. Men än fler kommer att röstskolka - och för många blir piratpartiet, trots sitt namn, ett verkligt aternativ.
Piratpartiet behöver bara sprida sina valsedlar. Resten sköter de andra partierna om, i sann självmordstaktik.
Piratpartiet kan ta det lugnt!
12 december 2008
Om ej det går att få dialog, vad göra?
I dagens Piteå-Tidningen (12 dec) finns en superkort debattgrej av CUFs Magnus Andersson, som går ut på att Alliansen måste lära av sina misstag. Misstaget var FRA-lagen i somras och därför får inte regeringen göra samma misstg betr IPRED.
http://www.pitea-tidningen.se/debatt/artikel.aspx?ArticleId=4252263
Samma dag framkommer att regeringen inte alls lär, inte alls lyssat, utan lägger en lag om datalagring. Allt ska registreras och lagras. Inga fjantiga undantag eller integritetshänsyn här inte.
Att lysssna är ute. Avlyssna och registrera och genomdriva grundlagskränkande lagar är det som gäller.
Är det konstigt att Svenska Dagbladets läsare efterlyser ett nytt parti?
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_2187193.svd
Jag är egentligen inte så entusiastisk för demonstrationer. Jag föredrar dialog, samtal, konstruktiv debatt. Sverige ska ju vara en mogen demokrati.
Men idag lyssnar ju inte makten, den isolerar sig i sitt glastorn.
Vad gör man då?
Filippinerna har en ung och instabil demokrati med många brister. Men med tanke på situationen i Sverige så kan man fundera...
I den stad vi befinner oss just nu var det en jättedemonstration häromdagen. Myndiga poliser dirigerade trafiken så att det långa demonstationståget kunde gå ostört. En demonstration för rättvisa. Emot något slag av övergrepp. Och demonstrationen gick genom de mest centrala delarna av staden. Tusentals människor som uppenbarligen kommit från provinsen för demonstrationen.
Det kändes bra att de demonstrerade. Att folk inte finner sig i vad som helst.
Riksdagens kapitulation, del 2.
Och nu kommer Lagen om datalagring, Stasi-lagen kallad. Allt ska lagras.
http://www.svd.se/nyheter/politik/artikel_2188835.svd
Att en lag av det slaget ens laggs tyder pa en sovande riksdag. Eller en riksdag under partipiska.
Var ar dagens Waldemar Svensson, Adolf Hedin?
Har alla tappat vett och sans, fragar Mary pa sin blogg. En bra sammanfattning.
Regeringen vill uppenbarligen mobba bort sina valjare.
Och oppositionen (s) jublar over lagen, de vill ha den.
Godnatt Sverige.
I vilket annat land skulle detta accepteras av en demokratiskt vald riksdag?Lagen verkar passa utmarkt daremot i en diktatur.
Visst behovs en integritetsbalk, men med nuvarande riksdag tvivlar jag pa att den blir en garanti for integritet.
Sorry.
http://www.svd.se/nyheter/politik/artikel_2188835.svd
Att en lag av det slaget ens laggs tyder pa en sovande riksdag. Eller en riksdag under partipiska.
Var ar dagens Waldemar Svensson, Adolf Hedin?
Har alla tappat vett och sans, fragar Mary pa sin blogg. En bra sammanfattning.
Regeringen vill uppenbarligen mobba bort sina valjare.
Och oppositionen (s) jublar over lagen, de vill ha den.
Godnatt Sverige.
I vilket annat land skulle detta accepteras av en demokratiskt vald riksdag?Lagen verkar passa utmarkt daremot i en diktatur.
Visst behovs en integritetsbalk, men med nuvarande riksdag tvivlar jag pa att den blir en garanti for integritet.
Sorry.
11 december 2008
Har riksdagen kapitulerat? I så fall för vad?
Via farmorgun hittar jag ett veckogammalt inlägg hos Josef, som jag missat. Rubriken är De digitala analfabeterna gör det igen. Slutsatsen är att riksdagens ledamöter, med få undantag, inte begriper de nya lagara de röstar igenom. De är digitala analfabeter.
Kanske det.
Jag menar dock att man inte behöver vara programmerare eller något annat slag av dataexpert för att fatta vart dessa lagar tar vägen.
Jag häpnar och skäms å riksdagens vägnar att deras agerande visar en så skrämmande okunnighet i dessa frågor.
Jag är ingen datanörd. Jag är dessutom en mycket bra bit över 30 år. Det räcker att vara lagom nyfiken och tänka efter en aning och ta del av den kunskap som finns.
Det viktiga är inte tekniken i sig, utan att se vilka principer som ligger bakom olika förslag och kolla dem mot egna uppfattningar om vad som är rätt och riktigt. För det krävs ingen datorkunskap som hos experter, det räcker med den normalbegåvning, som jag hoppas att de flesta riksdagsmän besitter.
Alltså, det är viljan, slutledningförmågan och den ideologiska kompassen som verkar saknas hos dagens politiker.
Har riksdagen och dess partier kapitulerat? För vad? För sin oförmåga eller för sin ovilja att sätta sig in i komplicerade lagar? För envetna lobbyister? För vad?
DET GÖR MIG FÖRTVIVLAD!
Förtvivlad över demokratins tillstånd och Sveriges framtid.
Därför anser jag att FRA-lagarna måste rivas upp och att IPRED-lagstiftningen aldrig genomförs.
Kanske det.
Jag menar dock att man inte behöver vara programmerare eller något annat slag av dataexpert för att fatta vart dessa lagar tar vägen.
Jag häpnar och skäms å riksdagens vägnar att deras agerande visar en så skrämmande okunnighet i dessa frågor.
Jag är ingen datanörd. Jag är dessutom en mycket bra bit över 30 år. Det räcker att vara lagom nyfiken och tänka efter en aning och ta del av den kunskap som finns.
Det viktiga är inte tekniken i sig, utan att se vilka principer som ligger bakom olika förslag och kolla dem mot egna uppfattningar om vad som är rätt och riktigt. För det krävs ingen datorkunskap som hos experter, det räcker med den normalbegåvning, som jag hoppas att de flesta riksdagsmän besitter.
Alltså, det är viljan, slutledningförmågan och den ideologiska kompassen som verkar saknas hos dagens politiker.
Har riksdagen och dess partier kapitulerat? För vad? För sin oförmåga eller för sin ovilja att sätta sig in i komplicerade lagar? För envetna lobbyister? För vad?
DET GÖR MIG FÖRTVIVLAD!
Förtvivlad över demokratins tillstånd och Sveriges framtid.
Därför anser jag att FRA-lagarna måste rivas upp och att IPRED-lagstiftningen aldrig genomförs.
10 december 2008
Medborgarrättsrörelsen pp - och vart går fp?
Ett stort grattis till piratpartiet, dels för den fantasiska medlemsökningen, dels för mediala framgångar.
Piratpartiet, sitt löjliga namn till trots, blir alltmer (=är) en folkrörelse. En modern folkrörelse, en rörelse för medborgarrätt för personlig integritet och för ett rättssäkert samhälle.
Inom bloggarvärlden har det länge varit känt och respekterat. Nu börjar partiet, genom sin kamp för viktiga demokratiska rättigheter även synas alltmer i traditionella media.
Att de gamla partierna misskött sina relationer till sina traditionella väljargrupper är givetvis en grund för piratpartiets framgångar! Det räcker att säga FRA-lagarna och IPRED (fildelningslagen, för att jaga och skrämma Svensson).
Nu är inte piratpartiet (pp) ett liberalt parti. Men det är ett få-frågeparti, som driver liberala frågor!
Det är gissningsvis en nackdel för partiet. De flesta väljare vill veta var partierna står i de flesta för väljaren viktiga frågor. Den bristen kommer gammelpartierna ständigt påminna tveksamma väljare om!
Det intressanta, och för de gamla partierna skrämmande, är att ett stort antal väljare kan komma att bortse från pp´s brist i detta - eftersom pp´s frågor är så viktiga att de väger tyngst! Och pp kan och vill kommunicera. Det har de gamla partierna glömt bort.
När kommer t ex fp, c och m inse vad som håller på att ske?
En gång i tiden skapades folkpartiet i reaktion mot den då rådande maktstrukturen. För att fånga upp och kanalisera de liberala kraven på medborgarrätt, på rösträtt. Partiets symbol är till och med blåklinten, som samtidigt är rösträttsrörelsens symbol.
Men fp, det räcker inte att leva på gamla meriter. Medan fp mixar och taktiserar för makt inom Alliansen har partiets själ gått förlorad. Ett annat parti har tagit hand om några av de klassiska liberala hjärtefrågorna, medborgarrätt, personlig integritet och rättssäkerhet.
Frågor som gravt misskötts av Alliansen och det tidigare liberala fp.
Nu duger det inte med att smutskasta det nya parti som tagit över liberala frågor av högsta aktualitet.
Nu måste folkpartiet välja väg. Antingen en återgång till en levande liberal politik. I praktiken - ord räcker inte.
Eller bli ett allt mindre och diffusare högerparti utan betydelse och utan själ. Ett parti med framtiden bakom sig.
Piratpartiet, sitt löjliga namn till trots, blir alltmer (=är) en folkrörelse. En modern folkrörelse, en rörelse för medborgarrätt för personlig integritet och för ett rättssäkert samhälle.
Inom bloggarvärlden har det länge varit känt och respekterat. Nu börjar partiet, genom sin kamp för viktiga demokratiska rättigheter även synas alltmer i traditionella media.
Att de gamla partierna misskött sina relationer till sina traditionella väljargrupper är givetvis en grund för piratpartiets framgångar! Det räcker att säga FRA-lagarna och IPRED (fildelningslagen, för att jaga och skrämma Svensson).
Nu är inte piratpartiet (pp) ett liberalt parti. Men det är ett få-frågeparti, som driver liberala frågor!
Det är gissningsvis en nackdel för partiet. De flesta väljare vill veta var partierna står i de flesta för väljaren viktiga frågor. Den bristen kommer gammelpartierna ständigt påminna tveksamma väljare om!
Det intressanta, och för de gamla partierna skrämmande, är att ett stort antal väljare kan komma att bortse från pp´s brist i detta - eftersom pp´s frågor är så viktiga att de väger tyngst! Och pp kan och vill kommunicera. Det har de gamla partierna glömt bort.
När kommer t ex fp, c och m inse vad som håller på att ske?
En gång i tiden skapades folkpartiet i reaktion mot den då rådande maktstrukturen. För att fånga upp och kanalisera de liberala kraven på medborgarrätt, på rösträtt. Partiets symbol är till och med blåklinten, som samtidigt är rösträttsrörelsens symbol.
Men fp, det räcker inte att leva på gamla meriter. Medan fp mixar och taktiserar för makt inom Alliansen har partiets själ gått förlorad. Ett annat parti har tagit hand om några av de klassiska liberala hjärtefrågorna, medborgarrätt, personlig integritet och rättssäkerhet.
Frågor som gravt misskötts av Alliansen och det tidigare liberala fp.
Nu duger det inte med att smutskasta det nya parti som tagit över liberala frågor av högsta aktualitet.
Nu måste folkpartiet välja väg. Antingen en återgång till en levande liberal politik. I praktiken - ord räcker inte.
Eller bli ett allt mindre och diffusare högerparti utan betydelse och utan själ. Ett parti med framtiden bakom sig.
Lästips: Bra i PT om "piratjägarlagen"
Vill ge er ett tips om ett utomordentligt debattinlägg i Piteå-Tidningen, 9 dec.
http://www.pitea-tidningen.se/debatt/artikel.aspx?ArticleId=4241322
Det handlar om IPRED och är sakligt och balanserat, vilket innebär en förödande kritik. Nej, det är inte jag som skrivit det, utan Erik Engberg är undertecknaren.
Varje dagstidning i detta land borde ha minst ett par debattartiklar av liknande slag. I de större drakarna gärna skrivna av kända personer.
http://www.pitea-tidningen.se/debatt/artikel.aspx?ArticleId=4241322
Det handlar om IPRED och är sakligt och balanserat, vilket innebär en förödande kritik. Nej, det är inte jag som skrivit det, utan Erik Engberg är undertecknaren.
Varje dagstidning i detta land borde ha minst ett par debattartiklar av liknande slag. I de större drakarna gärna skrivna av kända personer.
09 december 2008
Utveckling eller tillbaka till stenaldern?
(engelskt tangentbord, sa tank till prickar och ringar...)
Jag vill nog pasta att de unika verkligt nyskapande genierna ar ytterst fa. Jag tvivlar pa att det idag finns ett enda geni av den yttersta digniteten.
Men det betyder ju inte att utvecklingen avstannat, tvartom! Utveckling kommer av att ta del av andras erfarenheter, att diskutera, att vrida och vanda pa tidigare upptackter och uppfinningar, tidigare musik, konst, forfattande. Upphovsratt ar darfor nagot synnerligen relativt.
Jag har skrivit det tidigare, men likafullt, var skulle dagens musik varit utan Louis Armstrong? Oj, sa tyst! Men inte tjanade han manga dollar pa upphovsratt! Han sysslade med genial improvisation. Som inte ger nagra inkomster. Men som inspirerat alla musiker efter honom, numera helt omedvetna om var ursprunget var.
Och alla dessa bluesmusiker i USAs south. Kanske inte genier alla, men genom sin mix av andra traditioner utvecklade de, tillsammans med Louis A, basen for all popularmusik idag.
Sa tyst det vore utan dessa upphovsman!
Men de som tar inkomsterna ar andra. Forlaggare, grammofonbolag etc.
Varfor infordes en gang regler om upphovsratt? Jo, for att skydda t ex forfattare fran att utnyttjas av bokforlaggare, som inte ville betala for det de tryckte och salde.
Vilka ar det idag som tjanar pengar pa upphovsratten? Ja, inte i nagon storre grad forfattare etc, utan just forlaggare av olika slag. Och deras organisationer.
Jag vill nog mena att det hela urartat. Kommit langt fran de ursprungliga tankarna. IPRED ar pervers. Vilar pa en perverterad tanke. Som dessutom innebar rattsrota.
Tank om den som uppfann hjulet skulle ha tagit patent pa det. Tank om den forste som malade pa grottvaggarna skulle ha kravt pengar for att andra skulle fa mala ocksa.
Tank om den forste som ristade nagra runor eller hieroglyfer tagit copyright pa detta. Och jag gissar att aven dessa enorma innovationer kom genom nagot slag av utveckling.
Vi skulle levt kvar pa stenaldern. Eller annu tidigare.
Vill upphovsrattsmaffian att vi skall avstanna i utvecklingen. Genom att avgiftsbelagga varje litet steg och anvandande av mansklig erfarenhet? Utveckling leder till okat valstand - for fler. Men om upphovsrattsmaffians tankar skall styra sa dels avstannar utvecklingen, dels blir ett litet antal upphovsrattsbyrakrater enormt rika, medan vanliga manniskor far det allt fattigare.
Betank att stillastande betyder tillbakagang. Och att i stora delar av varlden lever massor av manniskor i fattigdom. Slapp utvecklingen fri, for allas vart basta.
- Vilket inte betyder att den som gor en insats inte skall ha betalt. Men det ar en helt annan sak.
OBS. Den direkta inspirationen till denna text var FarmorGuns bloggpost vari hon undrar vem som har upphovratt till hennes tankegods. Likasa en egen tidigare text pa snarlikt tema. Och en massa andras.
Till sist, riv upp FRA-lagarna och stoppa IPRED1. Och tank aldrig tanken pa ett IPRED2.
Jag vill nog pasta att de unika verkligt nyskapande genierna ar ytterst fa. Jag tvivlar pa att det idag finns ett enda geni av den yttersta digniteten.
Men det betyder ju inte att utvecklingen avstannat, tvartom! Utveckling kommer av att ta del av andras erfarenheter, att diskutera, att vrida och vanda pa tidigare upptackter och uppfinningar, tidigare musik, konst, forfattande. Upphovsratt ar darfor nagot synnerligen relativt.
Jag har skrivit det tidigare, men likafullt, var skulle dagens musik varit utan Louis Armstrong? Oj, sa tyst! Men inte tjanade han manga dollar pa upphovsratt! Han sysslade med genial improvisation. Som inte ger nagra inkomster. Men som inspirerat alla musiker efter honom, numera helt omedvetna om var ursprunget var.
Och alla dessa bluesmusiker i USAs south. Kanske inte genier alla, men genom sin mix av andra traditioner utvecklade de, tillsammans med Louis A, basen for all popularmusik idag.
Sa tyst det vore utan dessa upphovsman!
Men de som tar inkomsterna ar andra. Forlaggare, grammofonbolag etc.
Varfor infordes en gang regler om upphovsratt? Jo, for att skydda t ex forfattare fran att utnyttjas av bokforlaggare, som inte ville betala for det de tryckte och salde.
Vilka ar det idag som tjanar pengar pa upphovsratten? Ja, inte i nagon storre grad forfattare etc, utan just forlaggare av olika slag. Och deras organisationer.
Jag vill nog mena att det hela urartat. Kommit langt fran de ursprungliga tankarna. IPRED ar pervers. Vilar pa en perverterad tanke. Som dessutom innebar rattsrota.
Tank om den som uppfann hjulet skulle ha tagit patent pa det. Tank om den forste som malade pa grottvaggarna skulle ha kravt pengar for att andra skulle fa mala ocksa.
Tank om den forste som ristade nagra runor eller hieroglyfer tagit copyright pa detta. Och jag gissar att aven dessa enorma innovationer kom genom nagot slag av utveckling.
Vi skulle levt kvar pa stenaldern. Eller annu tidigare.
Vill upphovsrattsmaffian att vi skall avstanna i utvecklingen. Genom att avgiftsbelagga varje litet steg och anvandande av mansklig erfarenhet? Utveckling leder till okat valstand - for fler. Men om upphovsrattsmaffians tankar skall styra sa dels avstannar utvecklingen, dels blir ett litet antal upphovsrattsbyrakrater enormt rika, medan vanliga manniskor far det allt fattigare.
Betank att stillastande betyder tillbakagang. Och att i stora delar av varlden lever massor av manniskor i fattigdom. Slapp utvecklingen fri, for allas vart basta.
- Vilket inte betyder att den som gor en insats inte skall ha betalt. Men det ar en helt annan sak.
OBS. Den direkta inspirationen till denna text var FarmorGuns bloggpost vari hon undrar vem som har upphovratt till hennes tankegods. Likasa en egen tidigare text pa snarlikt tema. Och en massa andras.
Till sist, riv upp FRA-lagarna och stoppa IPRED1. Och tank aldrig tanken pa ett IPRED2.
08 december 2008
Avskärmade politiker bäddar för (o)demokratiskt kaos
Vilken regering kan vi få efter valet? Vilken vill vi ha?
Ja, inte vill jag en period till med samma allians som nu. Och det sannerligen inte "bara" pga FRA-debaclet och den stundande IPRED1-katastrofen... Den har sprungit för mycket ifrån de värden de stått för, och i stället hamnat i en känslokall förvaltning där teknokrater och byråkrater bestämmer.
Men inte är sossarna något faktiskt alternativ heller. Med eller utan mp och v. De unga? Var hamnar de? Tja....
Jag hoppas på ett uppvaknade hos partierna i god tid FÖRE valet. Annars blir det en baksmälla på valnatten. Efter ett val med helt oförutsägbart resultat.
Men jag har inga stora förhoppningar.
Lågkonjunktur. Depression. Massarbetslöshet. Inflation. Politikerförakt. Avgrund mellan politiker och väljare. Röstskolk. sd och pp till riksdagen.
Egen majoritet lär piratpartiet inte få. De skrämmer bort tänkbara vuxna väljare med sitt löjliga namn. Men de hoppas på en vågmästarställning för att kunna ställ kraven om frihet och integritet. De klassiska liberala kraven... De krav som de gamla partierna borde stå upp för och inte bara med ord.
Alltså, om ett halvår eller så:
FRA-lagarnas konsekvenser går upp för folk.
IPRED sprider sitt sjuka gift. Det kan bli som det tidiga 30-talet i Tyskand, där de gamla partierna var oförmögna inse läget. Bäddade för nazisterna.
Jag bävar och våndas, dagens politiker saknar både insikter och handlingsförmåga.
De avlyssnar istället misstänksamt sina invånare och skapar ett samhälle där mäktiga mediaföretag får agera privatpolis för att utöva utpressning mot vanligt folk.
De skapar ett samhälle med girighet, misstro och misstänksamhet och sprider en känsla av vanmakt.
Det är en farlig väg. När ska de inse att det är fel väg?
Demokrati måste byggas i gemenskap för frihet, rätt, rättvisa och trygghet.
Dagens politik är precis tvärtom.
Ja, inte vill jag en period till med samma allians som nu. Och det sannerligen inte "bara" pga FRA-debaclet och den stundande IPRED1-katastrofen... Den har sprungit för mycket ifrån de värden de stått för, och i stället hamnat i en känslokall förvaltning där teknokrater och byråkrater bestämmer.
Men inte är sossarna något faktiskt alternativ heller. Med eller utan mp och v. De unga? Var hamnar de? Tja....
Jag hoppas på ett uppvaknade hos partierna i god tid FÖRE valet. Annars blir det en baksmälla på valnatten. Efter ett val med helt oförutsägbart resultat.
Men jag har inga stora förhoppningar.
Lågkonjunktur. Depression. Massarbetslöshet. Inflation. Politikerförakt. Avgrund mellan politiker och väljare. Röstskolk. sd och pp till riksdagen.
Egen majoritet lär piratpartiet inte få. De skrämmer bort tänkbara vuxna väljare med sitt löjliga namn. Men de hoppas på en vågmästarställning för att kunna ställ kraven om frihet och integritet. De klassiska liberala kraven... De krav som de gamla partierna borde stå upp för och inte bara med ord.
Alltså, om ett halvår eller så:
FRA-lagarnas konsekvenser går upp för folk.
IPRED sprider sitt sjuka gift. Det kan bli som det tidiga 30-talet i Tyskand, där de gamla partierna var oförmögna inse läget. Bäddade för nazisterna.
Jag bävar och våndas, dagens politiker saknar både insikter och handlingsförmåga.
De avlyssnar istället misstänksamt sina invånare och skapar ett samhälle där mäktiga mediaföretag får agera privatpolis för att utöva utpressning mot vanligt folk.
De skapar ett samhälle med girighet, misstro och misstänksamhet och sprider en känsla av vanmakt.
Det är en farlig väg. När ska de inse att det är fel väg?
Demokrati måste byggas i gemenskap för frihet, rätt, rättvisa och trygghet.
Dagens politik är precis tvärtom.
07 december 2008
EN ENDA HÄNDELSE dominerar i Filippinerna idag (update)
OK, vi bortser från div terroristgrupper och gerilla nu, för i övrigt är filippinarna fredliga människor.
Det finns dock en sak, som inte precis förknippas med fredlighet, men som är den stora sporten. BOXNING.
Ja, när det gäller boxning så är det nästan som en religion i detta religiösa (kristna) land.
Idag kommer inte mycket att hända. Landets store, men småväxte, boxaridol, Manny “Pacman” Pacquiao ska gå en match mot Oscar de la Hoya - the Golden Boy.
"Pacquiao (47-3-2, 35 KOs) will have a chance to make his mark in boxing history by beating the Golden Boy in just his second fight above 130 pounds. De la Hoya, on the other hand, will get a chance to revive a career that has been stagnant for years.
Both boxers’ bank accounts are also expected to fatten, dramatically. " (Sun Star)
Both boxers’ bank accounts are also expected to fatten, dramatically. " (Sun Star)
Manny Pacman tillhöger på bilden
När detta skrivs ska matchen, som sker i Las Vegas (!) just börja.
---
Ja. Han vann, Manny Pacman. Stort jubel.
---
F.ö. anser jag att FRA-lagarna rivs upp. Samt att IPED1 ej beslutas.
05 december 2008
Porrindustrins IPRED?
Jag följer f.n. den svenska debatten på "viss distans" men kan inte undvika att det inställer sig en fråga, som jag måste ställa om varför IPRED ska trumfas igenom.
Frågan känns än mera angelägen efter att ha läst en massa inlägg framför allt av lagkloka människor, t ex Jakob Heidbrink
http://jheidbrink.wordpress.com/2008/12/04/ingen-forstaelse-for-poangen/
IPRED gör och kan inte göra några moraliska skillnader betr olika slag av upphovsrättsskyddat material. Däremot ger lagen ett stort utrymme för utpressning på oklara grunder.
Alltså, är det porrindustrins ärenden som Ask, Reinfeldt, alliansen med flera går, när de ivrar för IPRED?
Frågan känns än mera angelägen efter att ha läst en massa inlägg framför allt av lagkloka människor, t ex Jakob Heidbrink
http://jheidbrink.wordpress.com/2008/12/04/ingen-forstaelse-for-poangen/
IPRED gör och kan inte göra några moraliska skillnader betr olika slag av upphovsrättsskyddat material. Däremot ger lagen ett stort utrymme för utpressning på oklara grunder.
Alltså, är det porrindustrins ärenden som Ask, Reinfeldt, alliansen med flera går, när de ivrar för IPRED?
03 december 2008
Staten, Volvo, Tata och ... FRA
Till viss förvåning så märker jag att jag har oväntade reaktioner betr ett par av mina mera ”röda” bloggarkollegors senaste inlägg.
Den ene, Johan Westerholm, brukar jag för det mesta hålla med. Inte bara betr FRA och IPRED.
Den andre, Jinge, har visserligen ungefär samma uppfattning som jag i dessa frågor, men annars är skillnaderna ofta stora i våra resp uppfattningar.
Men nu gäller det Volvo och statens eventuella ansvar.
Johans välskrivna inlägg
http://mitt-i-steget.blogspot.com/2008/12/samhllet-som-den-yttersta-garanten.html
landar i att staten har ansvar för att rädda Volvo personvagnar. Liksom det förväntas ske betr Ford i USA. Han hänvisar till skrämmande alternativkostnader om så inte sker, och nämner att Carnegie räddats.
Jag tror dock att det vore ett farligt prejudikat. Att staten går in och räddar banker känns också fel. Men det är ju för kundernas skull och för att finanssystemet ska fungera. Inte för bankernas egen skull.
Att ge storföretag rätten att riskfritt få göra fel produkter, att ge en livboj om de inte klarar konkurrensen, det är helt galet. Ingen menar att alla företag ska räddas från konkurs av staten. Att rädda stora företag ger fel signaler. Även till dessas högavlönade direktörer.
Däremot har staten ett ansvar för de drabbade anställda som råkar i arbetslöshet. Men det är en helt annan sak. Och där verkar inte regeringen inse vad det innebär, jfr t ex A-kassereglerna.
Den vanligen så röde Jinge hamnar dock på min linje.
http://jinge.se/natur/vanstersympatisorer-maste-anvanda-huvudet.htm
Han framhåller att vänstersympatisörer måste använda huvudet. Vi lever i en demokrati, inte i Nordkorea. Påpekar att indiska Tata snart är här med sin 20.000 kronorsbil. Att i Asien är man snabba i att anpassa sig till marknaden. Då kan vi inte pumpa in skattepengar i tröga strukturer utan framtid. Inte fixar Volvo en el-bil med 60 mils räckvidd på en laddning till januari.
Som Johan påpekar är ett aktiebolags skyldighet att ge vinst. Inte att visa samhällsansvar. Vilket i och för sig vore trevligt, men det kan bara ske om det ger vinst.
Men Jinge påpekar att nu får aktieägarna stå för den risk de tagit, dvs att förlora sin insats. Det tillhör marknadsekonomins villkor. Den kostnaden ska inte skattebetalarna stå för.
F.ö. så anser jag att FRA-lagarna ska rivas upp.
Jag vill inte att min integritet ska kränkas, inte heller att jag dessutom ska stå för notan för denna kränkning.
Den ene, Johan Westerholm, brukar jag för det mesta hålla med. Inte bara betr FRA och IPRED.
Den andre, Jinge, har visserligen ungefär samma uppfattning som jag i dessa frågor, men annars är skillnaderna ofta stora i våra resp uppfattningar.
Men nu gäller det Volvo och statens eventuella ansvar.
Johans välskrivna inlägg
http://mitt-i-steget.blogspot.com/2008/12/samhllet-som-den-yttersta-garanten.html
landar i att staten har ansvar för att rädda Volvo personvagnar. Liksom det förväntas ske betr Ford i USA. Han hänvisar till skrämmande alternativkostnader om så inte sker, och nämner att Carnegie räddats.
Jag tror dock att det vore ett farligt prejudikat. Att staten går in och räddar banker känns också fel. Men det är ju för kundernas skull och för att finanssystemet ska fungera. Inte för bankernas egen skull.
Att ge storföretag rätten att riskfritt få göra fel produkter, att ge en livboj om de inte klarar konkurrensen, det är helt galet. Ingen menar att alla företag ska räddas från konkurs av staten. Att rädda stora företag ger fel signaler. Även till dessas högavlönade direktörer.
Däremot har staten ett ansvar för de drabbade anställda som råkar i arbetslöshet. Men det är en helt annan sak. Och där verkar inte regeringen inse vad det innebär, jfr t ex A-kassereglerna.
Den vanligen så röde Jinge hamnar dock på min linje.
http://jinge.se/natur/vanstersympatisorer-maste-anvanda-huvudet.htm
Han framhåller att vänstersympatisörer måste använda huvudet. Vi lever i en demokrati, inte i Nordkorea. Påpekar att indiska Tata snart är här med sin 20.000 kronorsbil. Att i Asien är man snabba i att anpassa sig till marknaden. Då kan vi inte pumpa in skattepengar i tröga strukturer utan framtid. Inte fixar Volvo en el-bil med 60 mils räckvidd på en laddning till januari.
Som Johan påpekar är ett aktiebolags skyldighet att ge vinst. Inte att visa samhällsansvar. Vilket i och för sig vore trevligt, men det kan bara ske om det ger vinst.
Men Jinge påpekar att nu får aktieägarna stå för den risk de tagit, dvs att förlora sin insats. Det tillhör marknadsekonomins villkor. Den kostnaden ska inte skattebetalarna stå för.
F.ö. så anser jag att FRA-lagarna ska rivas upp.
Jag vill inte att min integritet ska kränkas, inte heller att jag dessutom ska stå för notan för denna kränkning.
Intressant genomgång betr hemspråksundervisning
Jag finner hos Jakob Heidbrink en väl genomtänkt text om hemspråksundervisning. Jag har där lagt till en kommentar.
Eftersom jag befinner mig utomlands, så nöjer jag mig med att ge länken. Tangenterna på mn laptop ligger lite för tätt för att min fingersättning ska fungera. Det blir för mycket capslock, och så hinner det inte med att registrera alla bokstäver. Det tar minst 5 ggr så mkt tid som normal.
http://jheidbrink.wordpress.com/2008/12/03/modersmalsundervisning/#comment-1144
F.ö. anser jag att FRA-lagarna ska rivas upp!!!
Eftersom jag befinner mig utomlands, så nöjer jag mig med att ge länken. Tangenterna på mn laptop ligger lite för tätt för att min fingersättning ska fungera. Det blir för mycket capslock, och så hinner det inte med att registrera alla bokstäver. Det tar minst 5 ggr så mkt tid som normal.
http://jheidbrink.wordpress.com/2008/12/03/modersmalsundervisning/#comment-1144
F.ö. anser jag att FRA-lagarna ska rivas upp!!!
01 december 2008
Moderata dumheter
Något av det senaste jag såg av svensk politik, medan jag packade väskorna för en långre resa, var moderaternas fönyande propå om att sänka biståndet till världens fattigaste.
Nu när svensk BNP sjunker räcker 0,7% tycker de. Samtidigt som de under hela regeringsperioden sökt urholka biståndet genom att räkna in poster som inte hör dit.
I vanlig ordning säger de att biståndet måste effektiviseras. Vem säger emo det? U-landsbiståndet ligger - tyvärr - under moderaterna. Det är således deras ansvar.
Det som är svårt att förstå är att det skulle bli effetivare med mindre bistånd! Men det är väl samma logik som säger att folk blir friska av sämre sjukföräkring och att jobb skapas av sänkt A-kassa.
Framme på resmålet ser jag en oerhörd och vida spridd fattigdom. I ett land som ändå inte får bistånd, och inte är ansett som ett av de fattigaste.
Moderaternas budskap känns vådsamt cyniskt. Vore det inte så frekvent lancerat genom åren kan man frestas tro att det ingår i deras taktik att gå sverigedemokraternas väljare till mötes genom att överta dera politik.
Nu när svensk BNP sjunker räcker 0,7% tycker de. Samtidigt som de under hela regeringsperioden sökt urholka biståndet genom att räkna in poster som inte hör dit.
I vanlig ordning säger de att biståndet måste effektiviseras. Vem säger emo det? U-landsbiståndet ligger - tyvärr - under moderaterna. Det är således deras ansvar.
Det som är svårt att förstå är att det skulle bli effetivare med mindre bistånd! Men det är väl samma logik som säger att folk blir friska av sämre sjukföräkring och att jobb skapas av sänkt A-kassa.
Framme på resmålet ser jag en oerhörd och vida spridd fattigdom. I ett land som ändå inte får bistånd, och inte är ansett som ett av de fattigaste.
Moderaternas budskap känns vådsamt cyniskt. Vore det inte så frekvent lancerat genom åren kan man frestas tro att det ingår i deras taktik att gå sverigedemokraternas väljare till mötes genom att överta dera politik.
26 november 2008
IPRED, film och pengar. Och glasögon.
Så ramlade bara glasögonen sönder. En större katastrof, p g a tidsbrist, än jag har lust att redogöra för. Men det blir dyrt... massor dyrt.
Hittar i alla fall ett par gamla, som inte är bra, men om jag kisar lite kan jag med viss ansträngning läsa en del. Ser att i AB rasar filmarna och säger att de inte kan filma utan IPRED.
Hoppsan, vill inte folk köpa vad det gör så...
Förresten, de får ju delvis betalt redan i förskott. För inte har Filminstitutet slutat dela ut våra skattepengar väl ?
Ännu en bransch som vill ha dubbelt betalt, och betalt för sånt vi inte vill ha. En av de klagande filmarna tjänade 2,5 milj senast. Och den film han klagar över att den kopieras har fått sju miljoner i bidrag!
http://www.aftonbladet.se/nyheter/ipred/article3861256.ab
Jaha, ja. Då får vi väl sluta se på deras filmer då, om de inte vill göra film.
De filmare som klagar i AB har skrivit till alliansens partiledare och sagt att deras film ryms i ett USB-minne som ryms i byxfickan. Så nu vill de att folk ska kroppsvisiteras då också? Förstår de inte vad de säger?
Förstår de inte hur inkrökta de verkar med sina skygglappar? Är det inte dags att komma ut ur den skyddade verkstaden och inse verkligheten!
Ska de ha lagstiftarna att stifta speciallagar för deras skull, de som inte kan göra film som folk vill betala för att se, men som delvis är betalda av de skatter vi betalar. Är det helt oväsentligt med sådant som integritet och rättvisa?
Inser de inte hur pinsamma de är?
Ser (faktiskt) också att nu har IPRED skjutits upp, alliansen är inte överens. Det var ju alltid något. Vågar man hoppas på att det sker något slags tillnyktring hos makthavarna. Att de inser att de är ute på svar is betr rättssäkerheten. Att de måste sätta in även IPRED i ett större perspektiv?
Läs gärna även detta betr helhetssyn: http://mitt-i-steget.blogspot.com/2008/11/stuprr-och-skygglappar.html
Hittar i alla fall ett par gamla, som inte är bra, men om jag kisar lite kan jag med viss ansträngning läsa en del. Ser att i AB rasar filmarna och säger att de inte kan filma utan IPRED.
Hoppsan, vill inte folk köpa vad det gör så...
Förresten, de får ju delvis betalt redan i förskott. För inte har Filminstitutet slutat dela ut våra skattepengar väl ?
Ännu en bransch som vill ha dubbelt betalt, och betalt för sånt vi inte vill ha. En av de klagande filmarna tjänade 2,5 milj senast. Och den film han klagar över att den kopieras har fått sju miljoner i bidrag!
http://www.aftonbladet.se/nyheter/ipred/article3861256.ab
Jaha, ja. Då får vi väl sluta se på deras filmer då, om de inte vill göra film.
De filmare som klagar i AB har skrivit till alliansens partiledare och sagt att deras film ryms i ett USB-minne som ryms i byxfickan. Så nu vill de att folk ska kroppsvisiteras då också? Förstår de inte vad de säger?
Förstår de inte hur inkrökta de verkar med sina skygglappar? Är det inte dags att komma ut ur den skyddade verkstaden och inse verkligheten!
Ska de ha lagstiftarna att stifta speciallagar för deras skull, de som inte kan göra film som folk vill betala för att se, men som delvis är betalda av de skatter vi betalar. Är det helt oväsentligt med sådant som integritet och rättvisa?
Inser de inte hur pinsamma de är?
Ser (faktiskt) också att nu har IPRED skjutits upp, alliansen är inte överens. Det var ju alltid något. Vågar man hoppas på att det sker något slags tillnyktring hos makthavarna. Att de inser att de är ute på svar is betr rättssäkerheten. Att de måste sätta in även IPRED i ett större perspektiv?
Läs gärna även detta betr helhetssyn: http://mitt-i-steget.blogspot.com/2008/11/stuprr-och-skygglappar.html
Ipred och pengarna - vem ska granskas?
Ipred än en gång. Jag hoppas att, i skuggan av Jan Guillous famösa inhopp i debatten, även uppmärksammats kulturborgarrådet Madeleine Sjöstedts artikel i AB den 21 nov http://www.aftonbladet.se/debatt/article3818022.ab och hennes blogginlägg idag den 25 nov. http://madeleinesjostedt.wordpress.com/ . Hon har även tidigare bloggat om detta några gånger.
De visar att det finns politiker som förstått situationen. Hon gillar inte den rättslöshet som IPRED skulle medföra, hon anser att lagen måste anpassas till den mediesituation som råder idag, och hon vill inte beröva konstnärerna deras upphovsrättsinkomster. Alltså, modernisering, rättssäkerhet och skydd för upphovsmännen.
Det som förvirrat debatten är IPRED-kramarnas tjat om stöld. Att kopiera är inte stöld. Det kan möjligt betecknas som ett obehörigt nyttjande.
Jag har flera gånger påpekat att huvudinvändningen emot IPRED är den rättosäkerhet som lagen innebär. Privata aktörer ska inte ha (mera än) polisiära uppgifter, och ska inte kunna utöva utpressning med bristfälligt bevismatierial som grund.
Dock, gräver man lite djupare måste man nog revidera upphovsrätten en del. Inte ta bort den, men anpassa den till dagens verklighet.
Om en och annan även mera sansad bedömre är skeptisk så tror jag att det skulle stimulera film-, musik- och andra distributörer att finna smartare vägar för att kunna erbjuda något som folk är beredda att betala för.
Dessutom, man bör verkligen fundera över vart dagens upphovsrättspengar tar vägen, om nu artisterna klagar. Detta då stora belopp tas ut bl a för LAGLIG nedladdning och i s.k. privatkopieringsersättning, en avgift vi alla betalar när vi köper en CD/DVD eller en hårddisk.
I dagsläget sker, betr musik, den mesta distributionen direkt genom att folket går på konserter - och betalar. Skivor och nedladdning (av smakprov) funkar mera som reklam för konserterna.
Jag laddar inte ned, kopierar inte upphovsrättskyddat material, men betalar stora summor varje år för “lagringsmedia”. Och jag är inte ensam.
Är detta rimligt?
Vi betalar alltså - men konstnärerna anser sig inte få betalt. Vart tar pengarna vägen?
Kanske är det inte en piratjägarlag som behövs? Kanske är det andra aktörer som ska granskas, några som står artister och konstnärer mycket nära.
De visar att det finns politiker som förstått situationen. Hon gillar inte den rättslöshet som IPRED skulle medföra, hon anser att lagen måste anpassas till den mediesituation som råder idag, och hon vill inte beröva konstnärerna deras upphovsrättsinkomster. Alltså, modernisering, rättssäkerhet och skydd för upphovsmännen.
Det som förvirrat debatten är IPRED-kramarnas tjat om stöld. Att kopiera är inte stöld. Det kan möjligt betecknas som ett obehörigt nyttjande.
Jag har flera gånger påpekat att huvudinvändningen emot IPRED är den rättosäkerhet som lagen innebär. Privata aktörer ska inte ha (mera än) polisiära uppgifter, och ska inte kunna utöva utpressning med bristfälligt bevismatierial som grund.
Dock, gräver man lite djupare måste man nog revidera upphovsrätten en del. Inte ta bort den, men anpassa den till dagens verklighet.
Om en och annan även mera sansad bedömre är skeptisk så tror jag att det skulle stimulera film-, musik- och andra distributörer att finna smartare vägar för att kunna erbjuda något som folk är beredda att betala för.
Dessutom, man bör verkligen fundera över vart dagens upphovsrättspengar tar vägen, om nu artisterna klagar. Detta då stora belopp tas ut bl a för LAGLIG nedladdning och i s.k. privatkopieringsersättning, en avgift vi alla betalar när vi köper en CD/DVD eller en hårddisk.
I dagsläget sker, betr musik, den mesta distributionen direkt genom att folket går på konserter - och betalar. Skivor och nedladdning (av smakprov) funkar mera som reklam för konserterna.
Jag laddar inte ned, kopierar inte upphovsrättskyddat material, men betalar stora summor varje år för “lagringsmedia”. Och jag är inte ensam.
Är detta rimligt?
Vi betalar alltså - men konstnärerna anser sig inte få betalt. Vart tar pengarna vägen?
Kanske är det inte en piratjägarlag som behövs? Kanske är det andra aktörer som ska granskas, några som står artister och konstnärer mycket nära.
25 november 2008
Konsumtionsstimulans
Nu far ministrar runt som skållade råttor och konfererar om hur de bäst ska minimera skadorna av lågkonjunkturen. Mitt råd är inte originellt, men kan sägas ändå.
Räntesänkningar i all ära, men pengar i handen är också något.
T ex betala ut en femhundring per barn i engångbidrag i januari. Efter julen kommer det nog att kännas skönt och bidra till att man kan se lite ljusare på tillvaron - och ha råd att köpa det där vinterplagget som man inte annars har råd med.
Vore jag finansminister skulle jag nog planera för en "vanlig", men alltför sällan förekommande, barnbidragshöjning också. Säg en 150 kr per barn/månad, med start någon gång under våren.
Visst finns det annat att göra - också. Men i detta sammanhang är de summor, som dessa höjningar skulle innebära, ganska små. Men jag tror att de rent psykologiskt har mångdubbla effekter!
Räntesänkningar i all ära, men pengar i handen är också något.
T ex betala ut en femhundring per barn i engångbidrag i januari. Efter julen kommer det nog att kännas skönt och bidra till att man kan se lite ljusare på tillvaron - och ha råd att köpa det där vinterplagget som man inte annars har råd med.
Vore jag finansminister skulle jag nog planera för en "vanlig", men alltför sällan förekommande, barnbidragshöjning också. Säg en 150 kr per barn/månad, med start någon gång under våren.
Visst finns det annat att göra - också. Men i detta sammanhang är de summor, som dessa höjningar skulle innebära, ganska små. Men jag tror att de rent psykologiskt har mångdubbla effekter!
Några enkla rader med koppling till IPRED och folkomröstning
Eftersom jag är febrig idag så nöjer jag mig med att hänvisa till en annan bloggare, som skriver om IPRED och ett par väsentliga aspekter på den problematiken.
Det är Mårtensson som rensar och kokar ner det till två frågor.
http://martenssonsmeningar.blogspot.com/2008/11/utlys-folkomrstning-om-fildelning.html
Med hänvisning till ett par "giganter" inom området för rättsfrågor (obs ironi) så blir hans slutsats att det vore lämpligt med en folkomröstning i frågan.
Tja, varför inte?
Nå, det går ju inte, hur skulle vi få riksdagen att inse behovet av det, för de flesta där är detta en lite struntfråga, som oförtjänt rönt viss uppmärksamhet i den lilla högljudda bloggargruppen.
Det är Mårtensson som rensar och kokar ner det till två frågor.
http://martenssonsmeningar.blogspot.com/2008/11/utlys-folkomrstning-om-fildelning.html
Med hänvisning till ett par "giganter" inom området för rättsfrågor (obs ironi) så blir hans slutsats att det vore lämpligt med en folkomröstning i frågan.
Tja, varför inte?
Nå, det går ju inte, hur skulle vi få riksdagen att inse behovet av det, för de flesta där är detta en lite struntfråga, som oförtjänt rönt viss uppmärksamhet i den lilla högljudda bloggargruppen.
Otrevligt
Oväder, snöstorm, kallt, hosta, influensa. Trassel med internet.
Vad ska man säga? Ja, det är otrevligt.
Inte bra alls.
Vad ska man säga? Ja, det är otrevligt.
Inte bra alls.
24 november 2008
Marknadsekonomi och direktörslöner, Citibank, Volvo
Jag tror att marknadsekonomin är bästa vägen för att skapa välstånd. Det är jag inte ensam om, inte ens i dessa tider. Trots att det är en och annan socialist som vädrar morgonluft när det krisar och blir lågkonjunktur.
Det som känns märkligt är att så många av marknadsekonomins förespråkare är så snabba att springa ifrån sina principer så fort det börjar blåsa eller när det gäller det egna företaget. Små som stora företag är snabba att söka, ja till och med kräva, bidrag så fort det yppar sig en chans.
Företagen bidragstagarna...
Samtidigt som de föraktfullt talar om bidrag så fort löntagare är tvugna av omständigheterna att söka A-kassa (en försäkring) och ersättning från sjukförsäkringen. Dubbelmoral är ordet.
När företag blivit stora nog så är deras strävan att nå en monopolsituation, för att kunna maximera vinsterna. Men vart tog vurmen för konkurrens vägen?
Och säg det mindre företag på en mindre ort som välkomnar konkurrenter.
Men när det är fråga om löner till direktörerna, då är det "marknaden" som bestämmer. Och man hänvisar till den internationella marknaden, men menar USA. Och de som de facto avgör det är andra direktörer som gärna vill ha en högavlönad kollega att peka på i sina egna löneförhandlingar.
Fri marknad, konkurrens, lön efter prestation. Se där några nyckelord. Så uppstår en kris. Företag hotar slå igen. De lönar sig inte. OK, de var inte bra nog, andra var bättre.
Men det hotar ju jobben! Asch då, är det ett stort företag? Ja, då måste vi ropa på staten.
Bankerna i kris, ropa på staten. Dagens stora nyhet: Citibank räddas av statliga miljarder.
Dagens industri: Staten måste köpa Volvo personvagnar...
Så länge det går bra, då värnar man den fria konkurrensen, för andra. Då tar cheferna ut höga löner.
Dåliga tider, då får jobbarna och tjänstemännen sparken. Direktörerna ropar på staten och fortsätter att lyfta höga löner och bonusar. Var är konsekvensen?
F.ö. anser jag att FRA-lagarna ska rivas upp.
Likaså blir Jan Guillou alltmer tragisk. Den f.d. kämpen emot rättsröta står nu på den andra sidan. Pengar och makt korrumperar.
Det som känns märkligt är att så många av marknadsekonomins förespråkare är så snabba att springa ifrån sina principer så fort det börjar blåsa eller när det gäller det egna företaget. Små som stora företag är snabba att söka, ja till och med kräva, bidrag så fort det yppar sig en chans.
Företagen bidragstagarna...
Samtidigt som de föraktfullt talar om bidrag så fort löntagare är tvugna av omständigheterna att söka A-kassa (en försäkring) och ersättning från sjukförsäkringen. Dubbelmoral är ordet.
När företag blivit stora nog så är deras strävan att nå en monopolsituation, för att kunna maximera vinsterna. Men vart tog vurmen för konkurrens vägen?
Och säg det mindre företag på en mindre ort som välkomnar konkurrenter.
Men när det är fråga om löner till direktörerna, då är det "marknaden" som bestämmer. Och man hänvisar till den internationella marknaden, men menar USA. Och de som de facto avgör det är andra direktörer som gärna vill ha en högavlönad kollega att peka på i sina egna löneförhandlingar.
Fri marknad, konkurrens, lön efter prestation. Se där några nyckelord. Så uppstår en kris. Företag hotar slå igen. De lönar sig inte. OK, de var inte bra nog, andra var bättre.
Men det hotar ju jobben! Asch då, är det ett stort företag? Ja, då måste vi ropa på staten.
Bankerna i kris, ropa på staten. Dagens stora nyhet: Citibank räddas av statliga miljarder.
Dagens industri: Staten måste köpa Volvo personvagnar...
Så länge det går bra, då värnar man den fria konkurrensen, för andra. Då tar cheferna ut höga löner.
Dåliga tider, då får jobbarna och tjänstemännen sparken. Direktörerna ropar på staten och fortsätter att lyfta höga löner och bonusar. Var är konsekvensen?
F.ö. anser jag att FRA-lagarna ska rivas upp.
Likaså blir Jan Guillou alltmer tragisk. Den f.d. kämpen emot rättsröta står nu på den andra sidan. Pengar och makt korrumperar.
22 november 2008
Postchefen har direktörskollegor, vad tänker de nu då?
Nordbanksdirektörerna, de verkar inte ta intryck av vare sig opinionen eller inse att nu lever Sverige och de flesta av landets invånare i början av en lågkonjunktur. Denna har förstärkts av finanskrisen och torde därför bli både längre och djupare än ”normalt”. Till och med Anders Borg, som länge höll masken, talar nu om att det blir något av det värsta sedan trettiotalets depression.
Jag är nog inte ensam om bedömningen att finanskrisen till stor del skapades av ovarsamma och giriga bankdirektörer och deras kollegor i finansbranschen. Att de då tydligen tänker fortsätta med sina guldkantade pensionsavtal och inte vill avstå från bonusar (hur kan det finnas bonussystem som ger utdelning när hela banksektorn är i kris och bara räddas av statliga ingripanden?), det är ju synnerligen märkligt och stötande.
Men postchefen tog intryck av kritiken mot hans höga lön. Han vill inte framstå som girig, och avstår hela lönen under det halvår han ska sitta. Det är ett föredömligt agerande, Lars G Nordström!
Det man kan fundera över är vad den nye postchefen kommer att få för lön? Nog vore det läge att justera ner den, dels pga att direktörslönerna stuckit iväg alldeles för mycket, dels med tanke på att i en ekonomi på nergång är det extra rimligt att de högst avlönade avstår en del av sina redan höga löner.
Vad gäller de som är på topposter inom bank- och finansbranschen så har det ju dessutom visat sig att de inte alls var så duktiga som deras löner antyder att de borde vara. Rejäla sänkningar vore motiverade just där.
Även i övrigt vore det välkommet om toppdirektörerna drog konsekvenserna av hur dålig konjunkturen är och att bolagen går sämre. Det kan ju inte bara vara så att det är fotfolket som ska drabbas av de dåliga tiderna?
Att sedan vissa idrottsstjärnor också tjänar snuskigt mycket är självfallet tokigt det med!
En viktig skillnad är dock att diretörer som misskött sig de får med sig en generös fallskärm. Misslyckade idrottare får ta med sig det de tjänat, men inget extragodis. Och ev kommande kontrakt för dem blir sällan guldkantade.
F.ö. anser jag att FRA-lagarna bör rivas upp!
Jag är nog inte ensam om bedömningen att finanskrisen till stor del skapades av ovarsamma och giriga bankdirektörer och deras kollegor i finansbranschen. Att de då tydligen tänker fortsätta med sina guldkantade pensionsavtal och inte vill avstå från bonusar (hur kan det finnas bonussystem som ger utdelning när hela banksektorn är i kris och bara räddas av statliga ingripanden?), det är ju synnerligen märkligt och stötande.
Men postchefen tog intryck av kritiken mot hans höga lön. Han vill inte framstå som girig, och avstår hela lönen under det halvår han ska sitta. Det är ett föredömligt agerande, Lars G Nordström!
Det man kan fundera över är vad den nye postchefen kommer att få för lön? Nog vore det läge att justera ner den, dels pga att direktörslönerna stuckit iväg alldeles för mycket, dels med tanke på att i en ekonomi på nergång är det extra rimligt att de högst avlönade avstår en del av sina redan höga löner.
Vad gäller de som är på topposter inom bank- och finansbranschen så har det ju dessutom visat sig att de inte alls var så duktiga som deras löner antyder att de borde vara. Rejäla sänkningar vore motiverade just där.
Även i övrigt vore det välkommet om toppdirektörerna drog konsekvenserna av hur dålig konjunkturen är och att bolagen går sämre. Det kan ju inte bara vara så att det är fotfolket som ska drabbas av de dåliga tiderna?
Att sedan vissa idrottsstjärnor också tjänar snuskigt mycket är självfallet tokigt det med!
En viktig skillnad är dock att diretörer som misskött sig de får med sig en generös fallskärm. Misslyckade idrottare får ta med sig det de tjänat, men inget extragodis. Och ev kommande kontrakt för dem blir sällan guldkantade.
F.ö. anser jag att FRA-lagarna bör rivas upp!
21 november 2008
En samuraj berättar om tillståndet i riket.
Flitiga bloggare känner till författaren Anders Widén och hans blogg.
För de som inte gör det är det hög tid att bekanta sig med den.
Här ger jag er en länk till en utomordentlig artikel som nu publicerats på Scaber Nestors blogg.
http://scabernestor.blogg.se/2008/november/eftersom-anders-widens-artikel-blev-refusera.html?_tmp=3a2e48fbb7b8010f912996fb165f9ae97d462e49
Jag säger inget mera, jag bara uppmanar er att läsa den. Nu!
Den redovisar med knivskarp blick läget i den svenska demokratin.
Tänk om inte papperspressen varit så feg att ta in den. Vilket genomslag den kunnat på!
Och vad riksdagens ledamöter fått skämmas. Men gör vad ni kan för att sprida innehållet!
För de som inte gör det är det hög tid att bekanta sig med den.
Här ger jag er en länk till en utomordentlig artikel som nu publicerats på Scaber Nestors blogg.
http://scabernestor.blogg.se/2008/november/eftersom-anders-widens-artikel-blev-refusera.html?_tmp=3a2e48fbb7b8010f912996fb165f9ae97d462e49
Jag säger inget mera, jag bara uppmanar er att läsa den. Nu!
Den redovisar med knivskarp blick läget i den svenska demokratin.
Tänk om inte papperspressen varit så feg att ta in den. Vilket genomslag den kunnat på!
Och vad riksdagens ledamöter fått skämmas. Men gör vad ni kan för att sprida innehållet!
Gratis (!) tips till papperstidningsindustrin!
Priset på tidningspapper stiger med 20% (eller vad det nu var, mycket var det i alla fall). Tidningsutgivarna blir oroliga. Finanskris, depression - och internet. Klart det är allvarligt.
Det kommer in färre annonser och papperet blir dyrare. Så nu måste de givetvis göra tidningarna tunnare och samtidigt höja priset. Självklart.
Men jag har ett tips. Gör som upphovsrättsmaffian! Lobba hos makthavarna (de som sitter instängda i Rosenbad och Riksdagshuset, för att inte störas av folkets röst) och begär en lag som ger tidningsutgivarna rätt att bedriva utpressning mot de människor som läser tidningarnas internetsidor! Det måste lagstiftas att detta är olaglig nedladdning, men samtidigt självfallet göras undantag för att tidningarna själva laddar upp materialet.
Det kan ju inte vara rimligt att kreti och pleti utan att erlägga en rejäl ersättning skall kunna läsa tidningarna på nätet. Det är ju inte därför de finns! De är till bara för ett fåtal utvalda.
Nej, sannerligen, nu är det dags att ta i med hårdhandskarna emot detta ofog. Utgivningsrätten måste skyddas! Ge tidningsutgivarna rätt - och skyldighet - att maila (nåja, om man inte hittar något säkrare sätt) till domstolen och begära ut IP-numren till de förskräckliga datanördar som läser gratis. Sedan kan utgivarna skicka fakturor till läsarna. Ett par tusen kronor per nedladdning kan vara lämpligt. Det blir sådär en tio-tjugo tusen per dag. Betalar de inte så stäm dem till domstol bara och begär hundratusen per dag och tidning.
Det kan bli många sköna miljoner per läsare det. Bara på några veckor. Direkt ner i tidningsbolagets kassa! Och så slipper man köpa dyrt tidningspapper.
Delade filer är dubbel inkomst! Visst är det så ordspråket lyder?
---
Dessutom anser jag att FRA-lagarna ska rivas upp. Men det är ju en HELT annan sak.
Det kommer in färre annonser och papperet blir dyrare. Så nu måste de givetvis göra tidningarna tunnare och samtidigt höja priset. Självklart.
Men jag har ett tips. Gör som upphovsrättsmaffian! Lobba hos makthavarna (de som sitter instängda i Rosenbad och Riksdagshuset, för att inte störas av folkets röst) och begär en lag som ger tidningsutgivarna rätt att bedriva utpressning mot de människor som läser tidningarnas internetsidor! Det måste lagstiftas att detta är olaglig nedladdning, men samtidigt självfallet göras undantag för att tidningarna själva laddar upp materialet.
Det kan ju inte vara rimligt att kreti och pleti utan att erlägga en rejäl ersättning skall kunna läsa tidningarna på nätet. Det är ju inte därför de finns! De är till bara för ett fåtal utvalda.
Nej, sannerligen, nu är det dags att ta i med hårdhandskarna emot detta ofog. Utgivningsrätten måste skyddas! Ge tidningsutgivarna rätt - och skyldighet - att maila (nåja, om man inte hittar något säkrare sätt) till domstolen och begära ut IP-numren till de förskräckliga datanördar som läser gratis. Sedan kan utgivarna skicka fakturor till läsarna. Ett par tusen kronor per nedladdning kan vara lämpligt. Det blir sådär en tio-tjugo tusen per dag. Betalar de inte så stäm dem till domstol bara och begär hundratusen per dag och tidning.
Det kan bli många sköna miljoner per läsare det. Bara på några veckor. Direkt ner i tidningsbolagets kassa! Och så slipper man köpa dyrt tidningspapper.
Delade filer är dubbel inkomst! Visst är det så ordspråket lyder?
---
Dessutom anser jag att FRA-lagarna ska rivas upp. Men det är ju en HELT annan sak.
20 november 2008
Äldreomsorg är också en integritetsfråga.
De senaste dagarna har jag bloggat en del om empati, medkänsla. Detta bl a med utgångspunkt från hur åldringarna på ett äldreboende i Halmstad behandlats. Besöken på min blogg med anledning av dessa inlägg har varit osedvanligt få. Kommentarerna har varit ytterst få. Det bekymrar mig.
De vanligaste ämnena jag diskuterat under de senaste 5-6 månaderna har varit FRA-lagarna och IPRED. Det är viktiga frågor, som handlar om integriet och rättsäkerhet. Det som tycks ha undgått många är att äldreomsorg också handlar om integritet och rättssäkerhet.
Vilken integritet har den gamle om personalen stressar honom/henne vid toalettbesök eller om de lämnar äldre, värnlösa människor utan kläder bara för att personalen är fullt "sysselsatt" med att titta på teve? Hur är egentligen både integriet och rättssäkerhet när personal behandlar de äldre nedlåtande, slår dem, förolämpar dem, låter dem ligga hela dagar etc. Vi har ju fått flera exempel på detta under senare år. Och hur kan det komma sig att det är vikarier som ser att det inte är rätt det som sker på våra äldreboenden?
Hur är det med respekten för de äldre, hur är det med demokratin när anhöriga inte vågar kritisera missförhållanden av rädsla för att de äldre anförvanterna ska utsättas för repressalier av personalen?
Framför mig ligger senaste numret av BARN, Rädda Barnens tidskrift. Där skriver Lars Gustafsson fint och riktigt om barnens rätt till värdighet. Men, vilken värdighet får den gamle, som är dement och som hunsas som ett barn. Nej, sämre än ett barn.
I de flesta andra länder behandlas äldre med respekt och kärlek. I många "mindre utvecklade" länder är det en självklarhet att barnen ställer upp för sina gamla föräldrar. De skulle inte drömma om att lämna dem till någon institution ens om det funnits. Nyckelordet är RESPEKT. Ett ord som nästan aldrig används i svenskan. När jag tänker på det undrar jag vad utveckling egentligen är.
Vad vore Sverige utan de uppoffrande tanterna? Nej, jag tänker inte på kärringarna av båda könen utan just på tanterna. De som aldrig tänkte på sig själva. Varför ska vi inte tänka på dem? Och inte bara tänka. De ska inte utsättas för förnedrande behandling på våra äldreboenden.
Personlig integritet är inte något bisarrt. Men det måste gälla även de äldre.
De vanligaste ämnena jag diskuterat under de senaste 5-6 månaderna har varit FRA-lagarna och IPRED. Det är viktiga frågor, som handlar om integriet och rättsäkerhet. Det som tycks ha undgått många är att äldreomsorg också handlar om integritet och rättssäkerhet.
Vilken integritet har den gamle om personalen stressar honom/henne vid toalettbesök eller om de lämnar äldre, värnlösa människor utan kläder bara för att personalen är fullt "sysselsatt" med att titta på teve? Hur är egentligen både integriet och rättssäkerhet när personal behandlar de äldre nedlåtande, slår dem, förolämpar dem, låter dem ligga hela dagar etc. Vi har ju fått flera exempel på detta under senare år. Och hur kan det komma sig att det är vikarier som ser att det inte är rätt det som sker på våra äldreboenden?
Hur är det med respekten för de äldre, hur är det med demokratin när anhöriga inte vågar kritisera missförhållanden av rädsla för att de äldre anförvanterna ska utsättas för repressalier av personalen?
Framför mig ligger senaste numret av BARN, Rädda Barnens tidskrift. Där skriver Lars Gustafsson fint och riktigt om barnens rätt till värdighet. Men, vilken värdighet får den gamle, som är dement och som hunsas som ett barn. Nej, sämre än ett barn.
I de flesta andra länder behandlas äldre med respekt och kärlek. I många "mindre utvecklade" länder är det en självklarhet att barnen ställer upp för sina gamla föräldrar. De skulle inte drömma om att lämna dem till någon institution ens om det funnits. Nyckelordet är RESPEKT. Ett ord som nästan aldrig används i svenskan. När jag tänker på det undrar jag vad utveckling egentligen är.
Vad vore Sverige utan de uppoffrande tanterna? Nej, jag tänker inte på kärringarna av båda könen utan just på tanterna. De som aldrig tänkte på sig själva. Varför ska vi inte tänka på dem? Och inte bara tänka. De ska inte utsättas för förnedrande behandling på våra äldreboenden.
Personlig integritet är inte något bisarrt. Men det måste gälla även de äldre.
19 november 2008
Fria, betalda nedladdningsrätter...
Såg just ett mycket intressant inlägg som Anders Widén gjort på sin blogg. Jag vill rekommendera det till läsning, eftertanke och fortsatt spånande och konstruktivt tänkande. Ett tänkande som dock förhoppningsvis inte leder till några krav på upphovsrättsersättningar...
"Fria redan betalda nedladdningsrätter delas ut här!", så kallar han det och länken leder direkt dit.
http://djingis.blogspot.com:80/2008/11/fria-redan-betalda-nedladdningsrtter.html
Inlägget handlar givetvis om den aktuella debatten om fildelning, piratjägarlagen, om hur och varför avgifter ska erläggas. Och att de inte alltid hamnar rätt. Om ens i någon väsentlig mån.
Det visar också att vi som är emot IPRED nog inte i första hand, eller ens andra hand, ska vända vårt motstånd mot artisterna utan fastmer emot denna upphovsrättsindustri, som förser sig själv, cementerar gamla strukturer, är emot utveckling och vill agera privatpolis. Utan att det finns några bevis för att, om de lyckas, så kommer det att gynna de faktiska uppmännen i någon märkbar grad.
För övrigt skrivet Anders alltid intressant och engagerat. Vi har, tror vi, ganska olika ideologiska utgångspunkter, men förbluffande ofta hamnar vi i sak på samma ståndpunkt. Det är också en både intressant och lärorik upplevelse.
För övrigt anser jag att FRA-lagarna ska rivas upp!
"Fria redan betalda nedladdningsrätter delas ut här!", så kallar han det och länken leder direkt dit.
http://djingis.blogspot.com:80/2008/11/fria-redan-betalda-nedladdningsrtter.html
Inlägget handlar givetvis om den aktuella debatten om fildelning, piratjägarlagen, om hur och varför avgifter ska erläggas. Och att de inte alltid hamnar rätt. Om ens i någon väsentlig mån.
Det visar också att vi som är emot IPRED nog inte i första hand, eller ens andra hand, ska vända vårt motstånd mot artisterna utan fastmer emot denna upphovsrättsindustri, som förser sig själv, cementerar gamla strukturer, är emot utveckling och vill agera privatpolis. Utan att det finns några bevis för att, om de lyckas, så kommer det att gynna de faktiska uppmännen i någon märkbar grad.
För övrigt skrivet Anders alltid intressant och engagerat. Vi har, tror vi, ganska olika ideologiska utgångspunkter, men förbluffande ofta hamnar vi i sak på samma ståndpunkt. Det är också en både intressant och lärorik upplevelse.
För övrigt anser jag att FRA-lagarna ska rivas upp!
Höger-vänster och medkänsla. Om empati, del 2.
Att de gamla på ett äldreboende i Halmstad tvingades att ligga i sängarna medan personalen såg på teve. Det är givetvis ett tecken på bristande medkänsla, empati. Men det finns fler. Hur man behandlat apatiska barn till asylsökande flyktingar är ett annat.
I en kommentar till ett tidigare inlägg undras, smått förtvivlat, om "vi" blir avtrubbade med tilltagande ålder. Att "vi" inte lär av tidigare generationers misstag. Att man som ung ska vara socialist, annars har man inget hjärta, men som äldre måste man bli höger om man har förstånd.
Jag hoppas och tror att det är fel! Att vi, som kollektiv betraktat (fast jag gillar inte att se på människor som kollektiv), har svårt att lära av historien kan dock ha viss riktighet.
Jag tror inte att personalen i Halmstad röstade till höger... men de visade sannerligen ingen empati. Det visade inte heller s-ministern Barbro Holmberg, vare sig med de apatiska barnen eller i andra flyktingärenden.
Det man hoppas är ju vi förmår välja ledare som har lite bättre insikt. Faran är dock, som de aktuella debatterna visat, att merparten av dagens politiska ledare för mycket är koncentrerade på att vinna MAKT, för maktens skull och inte för att förverkliga några goda idéer.
Talesättet om hjärta och hjärna, har jag lärt mig lyder ungefär såhär:
"Är man inte vänster i sin ungdom har man inget hjärta, men blir man inte höger som äldre så har man inget förstånd."
Men, för mig är inte vänster och socialist detsamma. Och höger och konservativ är inte helt detsamma heller. Dessutom har jag invändningar emot talesättet i sig.
Som liberal anser jag mig vara vänster, speciellt som jag är socialliberal. Som socialliberal anser jag att man ska kunna kombinera hjärta och hjärna. Dessutom hoppas jag att även äldre kan ha ett ungt hjärta! Det bevisas av att givmildheten bland äldre sägs vara betydligt större än hos yngre!
Nu tror jag inte att medkänsla med automatik innebär att man ska ha en viss ideologisk inriktning. Däremot menar jag att det borde vara naturligt för en socialliberal att kunna känna empati. Och världen skulle vara bättre om alla kunde känna empati, oavsett eventuell ideologi.
Samtidigt så har jag svårt att se att de personer som, i uppenbar egoism, tillskansar sig fantasilöner och än mer fantasifulla pensioner och andra fallskärmar visar någon medkänsla för sin omgivning. De, liksom de som beviljar sådana extrema förmåner, driver ett psykologiskt spel som innebär nedvärdering av andra och dessutom driver upp kostnadsläget i stort. I någon mån har de ett ansvar för finanskrisen.
I en kommentar till ett tidigare inlägg undras, smått förtvivlat, om "vi" blir avtrubbade med tilltagande ålder. Att "vi" inte lär av tidigare generationers misstag. Att man som ung ska vara socialist, annars har man inget hjärta, men som äldre måste man bli höger om man har förstånd.
Jag hoppas och tror att det är fel! Att vi, som kollektiv betraktat (fast jag gillar inte att se på människor som kollektiv), har svårt att lära av historien kan dock ha viss riktighet.
Jag tror inte att personalen i Halmstad röstade till höger... men de visade sannerligen ingen empati. Det visade inte heller s-ministern Barbro Holmberg, vare sig med de apatiska barnen eller i andra flyktingärenden.
Det man hoppas är ju vi förmår välja ledare som har lite bättre insikt. Faran är dock, som de aktuella debatterna visat, att merparten av dagens politiska ledare för mycket är koncentrerade på att vinna MAKT, för maktens skull och inte för att förverkliga några goda idéer.
Talesättet om hjärta och hjärna, har jag lärt mig lyder ungefär såhär:
"Är man inte vänster i sin ungdom har man inget hjärta, men blir man inte höger som äldre så har man inget förstånd."
Men, för mig är inte vänster och socialist detsamma. Och höger och konservativ är inte helt detsamma heller. Dessutom har jag invändningar emot talesättet i sig.
Som liberal anser jag mig vara vänster, speciellt som jag är socialliberal. Som socialliberal anser jag att man ska kunna kombinera hjärta och hjärna. Dessutom hoppas jag att även äldre kan ha ett ungt hjärta! Det bevisas av att givmildheten bland äldre sägs vara betydligt större än hos yngre!
Nu tror jag inte att medkänsla med automatik innebär att man ska ha en viss ideologisk inriktning. Däremot menar jag att det borde vara naturligt för en socialliberal att kunna känna empati. Och världen skulle vara bättre om alla kunde känna empati, oavsett eventuell ideologi.
Samtidigt så har jag svårt att se att de personer som, i uppenbar egoism, tillskansar sig fantasilöner och än mer fantasifulla pensioner och andra fallskärmar visar någon medkänsla för sin omgivning. De, liksom de som beviljar sådana extrema förmåner, driver ett psykologiskt spel som innebär nedvärdering av andra och dessutom driver upp kostnadsläget i stort. I någon mån har de ett ansvar för finanskrisen.
Empatibrist eller vad?
Så har personalen på ett äldreboende blivit omplacerad, alla. De satt och såg på teve hela dagarna (enl SR) medan de äldre fick ligga kvar i sina sängar. Och personalen stressade de äldre vid toa-besöken, de hade väl brått tillbaka till tevetittandet.
Visst är det en skandal. Man undrar om de inte förstått varför de vara anställda där, varför de fick sin lön. Men än mer, har de ingen empati, ingen medkänsla med de som de är satta att vårda och ta hand om?
Tänk tanken, de äldre som ligger där, fjättrade vid sina sängar, för att du vill slötitta på teve(och halvsova), det de är de som arbetat för att göra samhället bättre. Många är gamla tanter, tanter som alltid ställt upp för andra. Och under alla förhållanden så är de värda den omsorg de kan få. Även om de kan vara lätt förvirrade eller dementa. De är människor.
Visst är det en skandal. Man undrar om de inte förstått varför de vara anställda där, varför de fick sin lön. Men än mer, har de ingen empati, ingen medkänsla med de som de är satta att vårda och ta hand om?
Tänk tanken, de äldre som ligger där, fjättrade vid sina sängar, för att du vill slötitta på teve(och halvsova), det de är de som arbetat för att göra samhället bättre. Många är gamla tanter, tanter som alltid ställt upp för andra. Och under alla förhållanden så är de värda den omsorg de kan få. Även om de kan vara lätt förvirrade eller dementa. De är människor.
18 november 2008
Alla ska betala? Alla betalar! Även vi som inte laddar ner.
Jag sitter och surnar till nu. Detta ständiga tjat om att ALLA ska betala.
Vaddå alla?
Varför ska vi som inte alls laddar ner något upphovsskyddat material, varför ska vi betala?
Varför ska vi över huvud taget betala denna privatkopieringsavgift, som vi tvingas göra genom att den ligger i priset på varje CD, varje DVD och varje HD vi köper.
I och med det så borde vi faktiskt kunna ladda ner och spara det vi vill ! För vi har ju betalt!
På nått sätt känns det som om vi blir bestulna på pengar, för vi laddar ju inte ner!
Alla ska betala!
Varför det? Är det inte de som vill ha något som ska betala vad det kostar?
Men vill man inte ha det, ska man väl inte betala? Vaba!
Köper jag en skiva (CD/DVD eller genom betald nerladdning till ett beskattat medium), varför ska jag betala en gång till om jag vill kopiera den för att lyssna till i min MP3-spelare? Eller rättare sagt, varför ska jag betala, inte en, inte två utan TRE gånger???
För, ärligt talat, det är ju det IPRED går ut på. För att komma åt några som tycker det räcker att betala en eller två gånger, så ska alla betala två-tre gånger. Eller kanske fler ggr?
Var är logiken? Var är rättvisan?
Vi betalar tevelicens vilken inkluderar radiolicens, och radio/teve betalar till STIM etc. Dessutom betalar vi för de media vi använder till annat än nedladdning.
Och jag betalar för mina skivor.
Jag ser ingen vett och sans i att betala en gång till, eller utsättas för hot om det. EN gång borde räcka.
Det jag undrar är var alla dessa pengar tar vägen. Artisterna/musikerna/författarna klagar och säger att det inte kommer till dem (eller är det bara så att de vill ha fler arbetsfria inkomster?).
Jag läste att författaren Anders Widén inte får något. (Se arg och uppriktig kommentar på min förra bloggpost om IPRED.) Vilket bekräftar min misstanke.
Om det nu inte är så att de klagande artisterna/musikerna bara är omåttligt giriga, då undrar jag om de inte har blivit lurade av sina organisationer! Det är på dem de borde gå, för att kräva ut sina pengar!
Inte att låta sig lånas till att ge organisationerna mer än polisstatus, för de verkar bara kunna berika sig själva. Eftersom pengarna i väldigt liten mån synes gå till kreatörerna.
ALLA betalar redan! Men en gång borde räcka.
F.ö. anser jag att FRA ska rivas upp.
Och jag ser, via MediaCreeper, att nu har fler traditionella media vaknat upp. Även om det de kollar i vissa fall verkar lite märkligt.
Vaddå alla?
Varför ska vi som inte alls laddar ner något upphovsskyddat material, varför ska vi betala?
Varför ska vi över huvud taget betala denna privatkopieringsavgift, som vi tvingas göra genom att den ligger i priset på varje CD, varje DVD och varje HD vi köper.
I och med det så borde vi faktiskt kunna ladda ner och spara det vi vill ! För vi har ju betalt!
På nått sätt känns det som om vi blir bestulna på pengar, för vi laddar ju inte ner!
Alla ska betala!
Varför det? Är det inte de som vill ha något som ska betala vad det kostar?
Men vill man inte ha det, ska man väl inte betala? Vaba!
Köper jag en skiva (CD/DVD eller genom betald nerladdning till ett beskattat medium), varför ska jag betala en gång till om jag vill kopiera den för att lyssna till i min MP3-spelare? Eller rättare sagt, varför ska jag betala, inte en, inte två utan TRE gånger???
För, ärligt talat, det är ju det IPRED går ut på. För att komma åt några som tycker det räcker att betala en eller två gånger, så ska alla betala två-tre gånger. Eller kanske fler ggr?
Var är logiken? Var är rättvisan?
Vi betalar tevelicens vilken inkluderar radiolicens, och radio/teve betalar till STIM etc. Dessutom betalar vi för de media vi använder till annat än nedladdning.
Och jag betalar för mina skivor.
Jag ser ingen vett och sans i att betala en gång till, eller utsättas för hot om det. EN gång borde räcka.
Det jag undrar är var alla dessa pengar tar vägen. Artisterna/musikerna/författarna klagar och säger att det inte kommer till dem (eller är det bara så att de vill ha fler arbetsfria inkomster?).
Jag läste att författaren Anders Widén inte får något. (Se arg och uppriktig kommentar på min förra bloggpost om IPRED.) Vilket bekräftar min misstanke.
Om det nu inte är så att de klagande artisterna/musikerna bara är omåttligt giriga, då undrar jag om de inte har blivit lurade av sina organisationer! Det är på dem de borde gå, för att kräva ut sina pengar!
Inte att låta sig lånas till att ge organisationerna mer än polisstatus, för de verkar bara kunna berika sig själva. Eftersom pengarna i väldigt liten mån synes gå till kreatörerna.
ALLA betalar redan! Men en gång borde räcka.
F.ö. anser jag att FRA ska rivas upp.
Och jag ser, via MediaCreeper, att nu har fler traditionella media vaknat upp. Även om det de kollar i vissa fall verkar lite märkligt.
De apatiska barnen simulerade INTE!
För ungefär sådär tre år sedan blev det aktuellt med ett antal apatiska barn till flyktingar som myndigheterna ville utvisa. Myndigheterna, spec MIV och utvisningsminister Barbro Holmberg (s) röjde stor okänslighet och uttalade sig på ett sätt som om de sjuka barnen simulerade för att familjerna skulle få stanna i Sverige. De engagerade några "experter" som stöd för sina uttalanden, men ytterst få övertygades av dessa då det visade sig att de mest framförde lösa spekulationer, liksom att de insinuerade att apati hos barn som dessa inte visat sig i andra länder. Andra experter påtalade att de hade fel. Det blev en kraftig opinion och till slut fick MIV och överställda myndigheter ge sig.
(Jag skrev ett flertal inlägg om detta på min hemsida när det var aktuellt, som då fungerade som en blogg, dock utan bloggfunktion... den kom först senare. Länk till hemsidan, leta själv...
http://www.freewebs.com/larserick/ )
Nu har Rädda Barnen gjort en grundlig utredning om de verkliga förhållandena. En djupstudie av hur det var för 33 barn. En majoritet av dem hade utsatts för störningar och belastning under småbarntiden. Våld förekom i 25 fall och i nio fall var våldet riktat direkt mot barnet. I nästan vartannat fall förekom död och i 13 fall hade barnen bevittnat hur mor, farmor eller mormor utsatts för våldtäkt. Fyra barn hade själva våldtagits.
Det finns inte minsta tvivel om att det inte var några som helst simulanter, inte heller hade föräldrarna sökt få barnen att verka sjuka. De var sjuka på grund av ytterst traumatiska händelser i sina hemländer.
Just den typen av tragiska händelser, när okänsliga och fördomsfulla svenska myndigheter skickar iväg familjer med apatiska barn, de förekommer inte längre (väl?). Men nog finns det mycket som verkar märkligt ännu, t ex när folk som riskerar livet om de skickas tillbaka, ändå avvisas. Jag trodde inte det var möjligt med en sämre "utvisningsminister" än Barbro Holmberg, men nog gör dagens dito, Tobias Billström (m) tappra försök att efterlikna henne.
(Jag skrev ett flertal inlägg om detta på min hemsida när det var aktuellt, som då fungerade som en blogg, dock utan bloggfunktion... den kom först senare. Länk till hemsidan, leta själv...
http://www.freewebs.com/larserick/ )
Nu har Rädda Barnen gjort en grundlig utredning om de verkliga förhållandena. En djupstudie av hur det var för 33 barn. En majoritet av dem hade utsatts för störningar och belastning under småbarntiden. Våld förekom i 25 fall och i nio fall var våldet riktat direkt mot barnet. I nästan vartannat fall förekom död och i 13 fall hade barnen bevittnat hur mor, farmor eller mormor utsatts för våldtäkt. Fyra barn hade själva våldtagits.
Det finns inte minsta tvivel om att det inte var några som helst simulanter, inte heller hade föräldrarna sökt få barnen att verka sjuka. De var sjuka på grund av ytterst traumatiska händelser i sina hemländer.
Just den typen av tragiska händelser, när okänsliga och fördomsfulla svenska myndigheter skickar iväg familjer med apatiska barn, de förekommer inte längre (väl?). Men nog finns det mycket som verkar märkligt ännu, t ex när folk som riskerar livet om de skickas tillbaka, ändå avvisas. Jag trodde inte det var möjligt med en sämre "utvisningsminister" än Barbro Holmberg, men nog gör dagens dito, Tobias Billström (m) tappra försök att efterlikna henne.
16 november 2008
Gammelmedia kollar inte som myndigheterna
Fick i morse nys om MediaCreeper, som ska kolla upp vilka av traditionella media, papperspress, radio, teve, som kollar upp oss bloggare. Dvs i vilken mån de är intresserade av vad som sker utom deras egen "gammelmediavärld".
Jag måste medge att det inte verkar så intensivt detta intresse. När jag testade nyss fann jag att två media "fastnat" i detta garn: Piteå-Tidningen och Expressen. Har alla andra gammelmedia söndagsledigt?
Kontrasten är stor till våra myndigheters intresse av bloggvärlden.....
Jag måste medge att det inte verkar så intensivt detta intresse. När jag testade nyss fann jag att två media "fastnat" i detta garn: Piteå-Tidningen och Expressen. Har alla andra gammelmedia söndagsledigt?
Kontrasten är stor till våra myndigheters intresse av bloggvärlden.....
Privatkopieringsersättning... alltså, de får betalt. Uppdatering.
Gamla kunskaper om kassettskatten och några bloggkommentarer fick mig att fundera över hur förhållandena är idag. Och jag googlade runt en del. Här är resultatet om hur jag uppfattar den faktiska situationen idag.
Den gamla kassettskatten kom 1982 och avskaffades 1993 efter diverse turer. Vad som hänt därefter känns lite förvirrande, eftersom principen diskuterats flitigt i flera omgångar, och olika former av skatter kommit och gått.
Som ett kuriosum kan jag nämna att den fd riksdagsmannen Olle Wästberg (fp) i ett nyhetsbrev från 26 nov 1998, alltså för tio år sedan, skrev:
"Riksdagen har just beslutat om en ny skatt på tomkassetter. Ytterligare ett exempel på hur verklighetsfrämmande politiska beslut kan vara."
Lagen trädde i kraft 1 jan 1999.
Nå, termerna kassettskatt och kassettersättning används fortfarande, men den mer eller mindre officiella termen är numera privatkopieringsersättning.
Se Wikipedia: http://sv.wikipedia.org/wiki/Privatkopieringsers%C3%A4ttning
Där framgår att denna ersättning är en direkt fortsättning av det som tidigare kallades kassettskatt etc, likaså nämns att det finns kritik mot konstruktionen och att ersättningarna går till Copyswede. Medlemmar/delägare i Copyswede är just den flora av upphovsrättsorganisationer och "företag" som idag lobbar för IPRED. Hur ersättningarna sedan fördelas sker genom ett ytterst komplicerat system som ibland i vart fall i teorin skall nå upphovsmannen, i andra fall verkar det mera tveksamt. Dessutom kostar givetvis administrationen.
Här en länk till Copyswede (som alltså i dagens debatt är en part i målet, men jag förutsätter att dess beskrivning av det juridiska sakförhållandet är någorlunda korrekt. Däremot finns där mycket polemiska skrivningar till skattens försvar.).
http://www.copyswede.se/default.asp?ML=10521
Att Copyswede inte är oomstritt framgår t ex av denna länk från dec 2004, där de utmålas som musikbranschens lakejer.
http://www.idg.se/2.1085/1.29635
Medlemmar i Copyswede är:
Bildkonst Upphovsrätt i Sverige (BUS)
Nordisk Copyright Bureau (NCB)
Svenska Artisters och Musikers Intresseorganisation (SAMI)
Svenska Tonsättares Internationella Musikbyrå (STIM)
Svenska Fotografers Förbund
Svenska Journalistförbundet
Svenska Musikerförbundet
Svenska Tecknare
Sveriges Dramatikerförbund
Sveriges Författarförbund
Sveriges Konsthantverkare och Industriformgivare (KIF)
Sveriges Läromedelsförfattares Förbund
Sveriges Yrkesmusikerförbund (Symf)
Teaterförbundet.
Att det är mycket olika slag av artister, konstnärer etc förklarar att fördelningen och beräkningen av ersättningarna sker på olika sätt, beroende på bransch.
Hur fördelningen av ersättningen för 2007 skedde kan man läsa i denna länk:
http://www.copyswede.se/files/lddUUUUF.pdf
Intressant kan vara att nämna den nu gällande taxan, dvs det som vi som konsumenter betalar inkluderat i priset när vi köper olika lagringsmedia, för rätten att kopiera. Skatten utgår idag på CD, DVD och "hårddiskar". De senare kan vara från minnet i en MP3-spelare till HD i datorer och DVD-spelare.
Taxan för CD och DVD varierar från 1 kr till 5,88 kr per skiva beroende på lagringskapacitet.
Copyswede skriver: Ersättningen är till för att ... kompensera upphovsmän, utövande konstnärer och producenter för den i lagen tillåtna kopieringen för privat bruk av upphovsrättsligt skyddat material.
Taxan för större minnen (HD) är, om de är mindre än 58 GB, 35 öre per MB.
För en HD/lagringsutrymme på 58–80 GB är taxan 200 kr,
för 81 GB–250 GB är det 275 kr, och för större än 250 GB är avgiften 35o kr.
Det är denna ersättning som ökat lavinartat, från 35 milj kr 2003 till någonstans mellan 200 - 250 milj kr detta år.
Min reflexion är denna:
Att lagra och kopiera är inte samma sak. Vi lagrar program vi köpt, vi gör säkerhetskopior av privata bilder etc, och ibland kopierar vi musik el film, som vi köpt i annat format till något mera hanterbart.
Att ta en skatt per såld kassett/tape av de gamla typerna kändes OK, om än de var lite höga. För de nyttjades väl uteslutande till (privat-)kopiering av musik.
Men att ta ut en generell skatt på CD är mera tveksam till. Där kopierar man ju ner en massa annat än musik/film. Som säkerhetskopiering av privata filer och egna foton.
Och betr HD är det än mera suspekt. Jag har i vart inte för vana att lagra musik eller film på mina hårddiskar. Det är givetvis individuellt, men jag antar att alla till stor (största?) del använder hårddisken till annat.
Dessa skatter är ju till för att ta betalt för något som man kan göra, men som man i hög(sta) utsträckning inte gjort, och som man inte vill ha och ej kommer att nyttja för de ändamål som skatten går till. Snacka om dubbelt betalt, den fungerar ju som en flerdubbelt betalning i många fall. Ofta(st) utan någon som helst prestation gjorts av "artisterna". Mycket märkligt.
Och nu vill upphovsrättslobbyisterna utvidga detta ytterligare genom en högst dubiös lag som ger dem rätt att bedriva utpressning, och genom att de själva skall träda i polisens ställe.
---
För den intresserade kan jag nämna att jag har en liten diskussion med "Populisten" i kommentarerna, vari vi båda närmare utvecklar våra synpunkter på vad som kan vara skäligt och rimligt i detta med kassettskatt eller privatkopieringsavgift.
Måhända kan det ha visst intresse att göra de distinktioner vi där debatterar och preciserar.
---
För kännedom även detta. För okristligt länge sedan skickade jag en text till Piteå-Tidningen, vilken även i huvudsak funnits här på bloggen, den 15 okt (http://lars-ericksblogg.blogspot.com/2008/10/vad-jag-krver-av-en-riksdagspolitiker.html)
. I lördags publicerades den i PT, och den som vill läsa den finner den på denna länk:
http://www.pitea-tidningen.se/debatt/artikel.aspx?ArticleId=4170561
F.ö. anser jag att FRA-lagarna ska rivas upp.
Den gamla kassettskatten kom 1982 och avskaffades 1993 efter diverse turer. Vad som hänt därefter känns lite förvirrande, eftersom principen diskuterats flitigt i flera omgångar, och olika former av skatter kommit och gått.
Som ett kuriosum kan jag nämna att den fd riksdagsmannen Olle Wästberg (fp) i ett nyhetsbrev från 26 nov 1998, alltså för tio år sedan, skrev:
"Riksdagen har just beslutat om en ny skatt på tomkassetter. Ytterligare ett exempel på hur verklighetsfrämmande politiska beslut kan vara."
Lagen trädde i kraft 1 jan 1999.
Nå, termerna kassettskatt och kassettersättning används fortfarande, men den mer eller mindre officiella termen är numera privatkopieringsersättning.
Se Wikipedia: http://sv.wikipedia.org/wiki/Privatkopieringsers%C3%A4ttning
Där framgår att denna ersättning är en direkt fortsättning av det som tidigare kallades kassettskatt etc, likaså nämns att det finns kritik mot konstruktionen och att ersättningarna går till Copyswede. Medlemmar/delägare i Copyswede är just den flora av upphovsrättsorganisationer och "företag" som idag lobbar för IPRED. Hur ersättningarna sedan fördelas sker genom ett ytterst komplicerat system som ibland i vart fall i teorin skall nå upphovsmannen, i andra fall verkar det mera tveksamt. Dessutom kostar givetvis administrationen.
Här en länk till Copyswede (som alltså i dagens debatt är en part i målet, men jag förutsätter att dess beskrivning av det juridiska sakförhållandet är någorlunda korrekt. Däremot finns där mycket polemiska skrivningar till skattens försvar.).
http://www.copyswede.se/default.asp?ML=10521
Att Copyswede inte är oomstritt framgår t ex av denna länk från dec 2004, där de utmålas som musikbranschens lakejer.
http://www.idg.se/2.1085/1.29635
Medlemmar i Copyswede är:
Bildkonst Upphovsrätt i Sverige (BUS)
Nordisk Copyright Bureau (NCB)
Svenska Artisters och Musikers Intresseorganisation (SAMI)
Svenska Tonsättares Internationella Musikbyrå (STIM)
Svenska Fotografers Förbund
Svenska Journalistförbundet
Svenska Musikerförbundet
Svenska Tecknare
Sveriges Dramatikerförbund
Sveriges Författarförbund
Sveriges Konsthantverkare och Industriformgivare (KIF)
Sveriges Läromedelsförfattares Förbund
Sveriges Yrkesmusikerförbund (Symf)
Teaterförbundet.
Att det är mycket olika slag av artister, konstnärer etc förklarar att fördelningen och beräkningen av ersättningarna sker på olika sätt, beroende på bransch.
Hur fördelningen av ersättningen för 2007 skedde kan man läsa i denna länk:
http://www.copyswede.se/files/lddUUUUF.pdf
Intressant kan vara att nämna den nu gällande taxan, dvs det som vi som konsumenter betalar inkluderat i priset när vi köper olika lagringsmedia, för rätten att kopiera. Skatten utgår idag på CD, DVD och "hårddiskar". De senare kan vara från minnet i en MP3-spelare till HD i datorer och DVD-spelare.
Taxan för CD och DVD varierar från 1 kr till 5,88 kr per skiva beroende på lagringskapacitet.
Copyswede skriver: Ersättningen är till för att ... kompensera upphovsmän, utövande konstnärer och producenter för den i lagen tillåtna kopieringen för privat bruk av upphovsrättsligt skyddat material.
Taxan för större minnen (HD) är, om de är mindre än 58 GB, 35 öre per MB.
För en HD/lagringsutrymme på 58–80 GB är taxan 200 kr,
för 81 GB–250 GB är det 275 kr, och för större än 250 GB är avgiften 35o kr.
Det är denna ersättning som ökat lavinartat, från 35 milj kr 2003 till någonstans mellan 200 - 250 milj kr detta år.
Min reflexion är denna:
Att lagra och kopiera är inte samma sak. Vi lagrar program vi köpt, vi gör säkerhetskopior av privata bilder etc, och ibland kopierar vi musik el film, som vi köpt i annat format till något mera hanterbart.
Att ta en skatt per såld kassett/tape av de gamla typerna kändes OK, om än de var lite höga. För de nyttjades väl uteslutande till (privat-)kopiering av musik.
Men att ta ut en generell skatt på CD är mera tveksam till. Där kopierar man ju ner en massa annat än musik/film. Som säkerhetskopiering av privata filer och egna foton.
Och betr HD är det än mera suspekt. Jag har i vart inte för vana att lagra musik eller film på mina hårddiskar. Det är givetvis individuellt, men jag antar att alla till stor (största?) del använder hårddisken till annat.
Dessa skatter är ju till för att ta betalt för något som man kan göra, men som man i hög(sta) utsträckning inte gjort, och som man inte vill ha och ej kommer att nyttja för de ändamål som skatten går till. Snacka om dubbelt betalt, den fungerar ju som en flerdubbelt betalning i många fall. Ofta(st) utan någon som helst prestation gjorts av "artisterna". Mycket märkligt.
Och nu vill upphovsrättslobbyisterna utvidga detta ytterligare genom en högst dubiös lag som ger dem rätt att bedriva utpressning, och genom att de själva skall träda i polisens ställe.
---
För den intresserade kan jag nämna att jag har en liten diskussion med "Populisten" i kommentarerna, vari vi båda närmare utvecklar våra synpunkter på vad som kan vara skäligt och rimligt i detta med kassettskatt eller privatkopieringsavgift.
Måhända kan det ha visst intresse att göra de distinktioner vi där debatterar och preciserar.
---
För kännedom även detta. För okristligt länge sedan skickade jag en text till Piteå-Tidningen, vilken även i huvudsak funnits här på bloggen, den 15 okt (http://lars-ericksblogg.blogspot.com/2008/10/vad-jag-krver-av-en-riksdagspolitiker.html)
. I lördags publicerades den i PT, och den som vill läsa den finner den på denna länk:
http://www.pitea-tidningen.se/debatt/artikel.aspx?ArticleId=4170561
F.ö. anser jag att FRA-lagarna ska rivas upp.
15 november 2008
Är personlig integritet bisarr?
Författaren Anders Widén, som själv inte är fildelare, är djupt bekymrad över att författareförbundet anslutit sig till IPRED-kramarnas skara.
En som inte är bekymrad utan tvärtom tackar "författarna" för detta är schlagerkompositören och fp-politikern Mikael Wendt i Skövde. Han skriver på sin blogg till och med att "den digitala personliga integritetens värde är bisarrt överdriven."
Jag förstår att mer än en hoppar till för detta ytterst märkliga påstående. Inte minst när det kommer från en person som kallar sig för liberal. Det jag åter tvingas konstatera är att folkpartist och liberal inte längre är sammanfallande begrepp. Tyvärr.
På MWs blogg har utbrutit en intensiv debatt, där en mängd kommentatorer bemöter hans åsikter. Jag är en av dem. Och MW har hittills kommit med ett par smärre försök att besvara kritiken, med föga övertygande resultat. Därför känner jag att jag här vill repetera och något utveckla en del av mitt inlägg på Wendts blogg.
Jag vänder mig där direkt till Mikael Wendt enligt följande:
Du Mikael kan ha vilka åsikter som helst på internet (än så länge, med FRA-lagarna blir det mera riskabelt), men du bör rimligen vara beredd på att diskutera dem och - om möjligt - visa att åsikterna bygger på insikter.
Däremot kan du inte kräva att dina åsikter skall bli en tvingande, integritetskränkande lag för andra, som inte delar dina åsikter. Och även om du får har dina åsikter för dig själv har jag svårt att se att, som du uttrycker dem här i denna fråga, har det minsta med liberalism att göra!
Ett av liberalismens främsta och viktigaste kännetecken är respekten för den privata integriteten. Det underkänner du. Det är obegripligt för mig som liberal.
IPRED är inte, som du säger, det bästa förslaget hittills. Det är det sämsta, om än hittills enda formellt "heltäckande" förslag som visats. (Dessutom finns i skrivande stund inte den proposition som förmodligen (tyvärr) kommer att utgå från IPRED.)
Det vilar, liksom FRA-lagen, på felaktiga förutsättningar och är ett juridiskt moras. Som liberal borde du bejaka den fria marknadens villkor. Men här vill du istället reglera till förmån för en liten grupp "upphovsrättsbyråkrater".
Det finns mycket att säga om det förlegade i hur dagens (dvs gårdagens) system för ersättningar är uppbyggda. En del är sagt i kommentarerna till din bloggpost, men mycket mer finns att säga.
Vad är egentligen ett helt fritt och självständigt skapande? Etc. Viktigt att erkänna är dock att det ska finnas efterfrågan för en kulturyttring som konsumenten är villig att betala för, om man ska kunna kräva betalt. Annars har den inget värde.
Idag fungerar, betr musiken, internet för många som forna tiders provspelning i skivaffären. Dvs som en marknadsföring. Därigenom har försäljningen av betald nerladdad musik ökat dramatiskt!!!!
Vad jag förstår så ingår det en skatt i priset för varje försåld CD/DVD, som tillfaller musiker etc genom deras organisationer. (Om organisationerna inte förmår kanalisera ner det till de egentliga upphovsmännen är en annan sak. Vilken dock borde i hög grad intressera musiker och kompositörer!)
En skatt som just ska kompensera för eventuellt "förlorad" intäkt för utebliven försäljning i butik. Denna skatt tillkom en gång i tiden då folk för privat bruk spelade in musik från radion till kassett.
Det är dock inte rimligt att begära betalt 2 eller 3 ggr för samma tjänst eller vara!!! Det är ju det som de 37 "artisterna" i DN-artikeln faktiskt begär.
Den absolut tyngsta invändningen mot IPRED är dock att den skapar en stor rättsosäkerhet. Det är så långt ifrån liberal rättssäkerhet som man kan komma. Det är inte rimligt att intresseorganisationer (dessutom med kommersiella intressen!) skall få rätt att bedriva privatspaning med större befogenheter och i stället för polisen! Och detta för att kunna bedriva en "inkassoverksamhet" som liknar maffiametoder och på synnerligen bristfällig "bevisning".
Jag vill även ge dessa länkar för läsning:
http://lars-ericksblogg.blogspot.com/2008/10/vem-ska-jagas-fildelaren-eller.html
och
http://lars-ericksblogg.blogspot.com/2008/11/gstbloggare-camilla-lindberg-om.html
och en lite större genomgång av principer att ha i åtanke
http://lars-ericksblogg.blogspot.com/2008/11/ska-inte-ungarna-lra-sig-att-betala-fr.html
och
http://lars-ericksblogg.blogspot.com/2008/11/om-kultur-klokhet-och-om-riksdagens.html
samt
http://lars-ericksblogg.blogspot.com/2008/11/vem-stjl-vem-ska-ha-ersttning-hur-varfr.html
Jag rekommenderar även denna DN-artikel.
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1058&a=851463
Liksom slutligen fp-aren och liberalen Daniel Rhodin som på FP-bloggen för Eslöv har detta tänkvärda inlägg:
http://fpeslov.blogspot.com/2008/11/ipred-en-komplettering.html
--- F.ö. anser jag att FRA-lagarna ska rivas upp.
En som inte är bekymrad utan tvärtom tackar "författarna" för detta är schlagerkompositören och fp-politikern Mikael Wendt i Skövde. Han skriver på sin blogg till och med att "den digitala personliga integritetens värde är bisarrt överdriven."
Jag förstår att mer än en hoppar till för detta ytterst märkliga påstående. Inte minst när det kommer från en person som kallar sig för liberal. Det jag åter tvingas konstatera är att folkpartist och liberal inte längre är sammanfallande begrepp. Tyvärr.
På MWs blogg har utbrutit en intensiv debatt, där en mängd kommentatorer bemöter hans åsikter. Jag är en av dem. Och MW har hittills kommit med ett par smärre försök att besvara kritiken, med föga övertygande resultat. Därför känner jag att jag här vill repetera och något utveckla en del av mitt inlägg på Wendts blogg.
Jag vänder mig där direkt till Mikael Wendt enligt följande:
Du Mikael kan ha vilka åsikter som helst på internet (än så länge, med FRA-lagarna blir det mera riskabelt), men du bör rimligen vara beredd på att diskutera dem och - om möjligt - visa att åsikterna bygger på insikter.
Däremot kan du inte kräva att dina åsikter skall bli en tvingande, integritetskränkande lag för andra, som inte delar dina åsikter. Och även om du får har dina åsikter för dig själv har jag svårt att se att, som du uttrycker dem här i denna fråga, har det minsta med liberalism att göra!
Ett av liberalismens främsta och viktigaste kännetecken är respekten för den privata integriteten. Det underkänner du. Det är obegripligt för mig som liberal.
IPRED är inte, som du säger, det bästa förslaget hittills. Det är det sämsta, om än hittills enda formellt "heltäckande" förslag som visats. (Dessutom finns i skrivande stund inte den proposition som förmodligen (tyvärr) kommer att utgå från IPRED.)
Det vilar, liksom FRA-lagen, på felaktiga förutsättningar och är ett juridiskt moras. Som liberal borde du bejaka den fria marknadens villkor. Men här vill du istället reglera till förmån för en liten grupp "upphovsrättsbyråkrater".
Det finns mycket att säga om det förlegade i hur dagens (dvs gårdagens) system för ersättningar är uppbyggda. En del är sagt i kommentarerna till din bloggpost, men mycket mer finns att säga.
Vad är egentligen ett helt fritt och självständigt skapande? Etc. Viktigt att erkänna är dock att det ska finnas efterfrågan för en kulturyttring som konsumenten är villig att betala för, om man ska kunna kräva betalt. Annars har den inget värde.
Idag fungerar, betr musiken, internet för många som forna tiders provspelning i skivaffären. Dvs som en marknadsföring. Därigenom har försäljningen av betald nerladdad musik ökat dramatiskt!!!!
Vad jag förstår så ingår det en skatt i priset för varje försåld CD/DVD, som tillfaller musiker etc genom deras organisationer. (Om organisationerna inte förmår kanalisera ner det till de egentliga upphovsmännen är en annan sak. Vilken dock borde i hög grad intressera musiker och kompositörer!)
En skatt som just ska kompensera för eventuellt "förlorad" intäkt för utebliven försäljning i butik. Denna skatt tillkom en gång i tiden då folk för privat bruk spelade in musik från radion till kassett.
Det är dock inte rimligt att begära betalt 2 eller 3 ggr för samma tjänst eller vara!!! Det är ju det som de 37 "artisterna" i DN-artikeln faktiskt begär.
Den absolut tyngsta invändningen mot IPRED är dock att den skapar en stor rättsosäkerhet. Det är så långt ifrån liberal rättssäkerhet som man kan komma. Det är inte rimligt att intresseorganisationer (dessutom med kommersiella intressen!) skall få rätt att bedriva privatspaning med större befogenheter och i stället för polisen! Och detta för att kunna bedriva en "inkassoverksamhet" som liknar maffiametoder och på synnerligen bristfällig "bevisning".
Jag vill även ge dessa länkar för läsning:
http://lars-ericksblogg.blogspot.com/2008/10/vem-ska-jagas-fildelaren-eller.html
och
http://lars-ericksblogg.blogspot.com/2008/11/gstbloggare-camilla-lindberg-om.html
och en lite större genomgång av principer att ha i åtanke
http://lars-ericksblogg.blogspot.com/2008/11/ska-inte-ungarna-lra-sig-att-betala-fr.html
och
http://lars-ericksblogg.blogspot.com/2008/11/om-kultur-klokhet-och-om-riksdagens.html
samt
http://lars-ericksblogg.blogspot.com/2008/11/vem-stjl-vem-ska-ha-ersttning-hur-varfr.html
Jag rekommenderar även denna DN-artikel.
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1058&a=851463
Liksom slutligen fp-aren och liberalen Daniel Rhodin som på FP-bloggen för Eslöv har detta tänkvärda inlägg:
http://fpeslov.blogspot.com/2008/11/ipred-en-komplettering.html
--- F.ö. anser jag att FRA-lagarna ska rivas upp.
14 november 2008
Vem stjäl? Vem ska ha ersättning, hur? Varför? (Uppdat)
Det har här och där i bloggarvärlden pratats om att de 37 "svältande" artisterna för IPRED är gårdagens, att de är passé etc. Det tycker jag är fel sätt att argumentera. Vår argumentering emot IPRED har inte med konstnärernas ålder eller popularitet att göra. En konstnär av något slag kan ha kommit i skymundan idag, men hans/hennes betydelse kan ändå ha varit mycket stor inom det vida fält vi kallar kultur.
En intressant aspekt är däremot konstaterandet att mängder av olika slag kulturarbetare, kanske alla, mer eller mindre bygger sitt skapande på vad andra, ofta tidigare konstnärer gjort. Ska man använda artisternas eget ordval så är det STÖLD. Jag vet faktiskt inte om det finns någon konstnär idag, eller igår, som är HELT unik. Alla lever i en tradition, om inte annat genom att den finns för att bryta emot. Därför blir det lite löjligt att tala om en absolut upphovsrätt, och kräva betalt för varje utandning från artisten ifråga.
En helt annan sak är att ett fåtal artister, musiker etc har så stor betydelse att de genom sitt skapande lett in sin genre på nya spår, blivit en grund för andras utveckling. Gör bara tankeexperimentet att Louis Armstrong aldrig funnits. Inte talar många om honom idag. Men, han är inte bara utgångspunkten för alla jazzmusiker, eller ens för alla populärmusiker alla genrer. Praktiskt taget all s.k. konstmusik (västerländsk noterad musik) efter honom har på ett eller annat sätt tagit intryck av honom. Trots att man sällan tänker på det.
Det är snart 40 år sedan han avled, och upphovsrätten till det mesta han gjort har gått ut.
Dessutom fick han inte speciellt mycket ersättning för det han gjorde, om man jämför med dagens musiker på en lite högre nivå. Det mesta togs omhand av "agenter" med mer eller mindre klar maffiaanknytning, musikförlag, skivbolag och en mängd andrahandsfigurer i nöjesbranschen. Inte hjälpte det med upphovsrätt. Han var en improviserande musiker i en tid då inkomsterna mest kom från konserter och delvis av skivor (spec under hans senare år).
Men det var så den tid han verkade.
Idag har vi en annan värld. Artister, musiker, författare, konstnärer skall givetvis ha ersättning för det de gör - om vi vill se, läsa eller höra dem. Alltså kreatörerna. Jag kan för mitt liv inte se att de dessutom skall göda en massa distributörer och "rättighetsbyråkrater" oberoende av hur utvecklingen går och hur distributionen sker. Och ingen ska väl ha ersättning för "tänkbar" konsumtion i en distributionsform under avveckling? Inte som påslag till de ersättningar som, alltmer flödande, kommer i nya distributionsformer.
Och varför ta internet som en förevändning för förlorade inkomster? Vaddå förlorade? Böcker säljs mer än någonsin, musikerinkomsterna stiger genom konserter, och betald nedladdning av musik ökar dramatiskt. Vad är det de förlorar? Ska de ha betalt för marknadsföringen också?
Dessutom, och kanske viktigast. IPRED kommer - om inte radikala ändringar kommer tillstånd i sista stund - inte vara en rättsäker metod, där privatspaning sätts in i stället för polisen. Och detta för något som kan betecknas som bagatellbrott - om ens det. "Brott" grundade på förlegade principer i dagens samhälle.
Betydligt viktigare är att finna vägar och motivieringar för att artisten etc får en bättre ersättning direkt vid/efter utövandet/uppträdandet/publiceringen etc. Och möjligen ge konstnären en större möjlighet att styra vart ett eventuellt arv skulle gå. Det skulle minska på efterfrågan av upphovsrättsbyråkrater. Men det ser jag som en fördel.
F.ö. anser jag att FRA-lagarna ska rivas upp.
Tillägg/uppdatering. Ser på bloggen Fredriks funderingar (länk t.v.) att där görs en intressant koppling av mitt resonemang ovan betr längden för upphovsrätt med ett resonemang om hur länge och om en stat kan göra anspråk på territorier som en gång tillhört denna stat. Med exempel som Skåne och Danmarks tänkta anspråk på Skåne. Ja, jag anser det i princip är samma absurda resonemang som en del av IPRED-kramare har.
Bloggen "Alla dessa åsikter" har också intressanta reflexioner kring detta med IPRED och frågan om principer.
En intressant aspekt är däremot konstaterandet att mängder av olika slag kulturarbetare, kanske alla, mer eller mindre bygger sitt skapande på vad andra, ofta tidigare konstnärer gjort. Ska man använda artisternas eget ordval så är det STÖLD. Jag vet faktiskt inte om det finns någon konstnär idag, eller igår, som är HELT unik. Alla lever i en tradition, om inte annat genom att den finns för att bryta emot. Därför blir det lite löjligt att tala om en absolut upphovsrätt, och kräva betalt för varje utandning från artisten ifråga.
En helt annan sak är att ett fåtal artister, musiker etc har så stor betydelse att de genom sitt skapande lett in sin genre på nya spår, blivit en grund för andras utveckling. Gör bara tankeexperimentet att Louis Armstrong aldrig funnits. Inte talar många om honom idag. Men, han är inte bara utgångspunkten för alla jazzmusiker, eller ens för alla populärmusiker alla genrer. Praktiskt taget all s.k. konstmusik (västerländsk noterad musik) efter honom har på ett eller annat sätt tagit intryck av honom. Trots att man sällan tänker på det.
Det är snart 40 år sedan han avled, och upphovsrätten till det mesta han gjort har gått ut.
Dessutom fick han inte speciellt mycket ersättning för det han gjorde, om man jämför med dagens musiker på en lite högre nivå. Det mesta togs omhand av "agenter" med mer eller mindre klar maffiaanknytning, musikförlag, skivbolag och en mängd andrahandsfigurer i nöjesbranschen. Inte hjälpte det med upphovsrätt. Han var en improviserande musiker i en tid då inkomsterna mest kom från konserter och delvis av skivor (spec under hans senare år).
Men det var så den tid han verkade.
Idag har vi en annan värld. Artister, musiker, författare, konstnärer skall givetvis ha ersättning för det de gör - om vi vill se, läsa eller höra dem. Alltså kreatörerna. Jag kan för mitt liv inte se att de dessutom skall göda en massa distributörer och "rättighetsbyråkrater" oberoende av hur utvecklingen går och hur distributionen sker. Och ingen ska väl ha ersättning för "tänkbar" konsumtion i en distributionsform under avveckling? Inte som påslag till de ersättningar som, alltmer flödande, kommer i nya distributionsformer.
Och varför ta internet som en förevändning för förlorade inkomster? Vaddå förlorade? Böcker säljs mer än någonsin, musikerinkomsterna stiger genom konserter, och betald nedladdning av musik ökar dramatiskt. Vad är det de förlorar? Ska de ha betalt för marknadsföringen också?
Dessutom, och kanske viktigast. IPRED kommer - om inte radikala ändringar kommer tillstånd i sista stund - inte vara en rättsäker metod, där privatspaning sätts in i stället för polisen. Och detta för något som kan betecknas som bagatellbrott - om ens det. "Brott" grundade på förlegade principer i dagens samhälle.
Betydligt viktigare är att finna vägar och motivieringar för att artisten etc får en bättre ersättning direkt vid/efter utövandet/uppträdandet/publiceringen etc. Och möjligen ge konstnären en större möjlighet att styra vart ett eventuellt arv skulle gå. Det skulle minska på efterfrågan av upphovsrättsbyråkrater. Men det ser jag som en fördel.
F.ö. anser jag att FRA-lagarna ska rivas upp.
Tillägg/uppdatering. Ser på bloggen Fredriks funderingar (länk t.v.) att där görs en intressant koppling av mitt resonemang ovan betr längden för upphovsrätt med ett resonemang om hur länge och om en stat kan göra anspråk på territorier som en gång tillhört denna stat. Med exempel som Skåne och Danmarks tänkta anspråk på Skåne. Ja, jag anser det i princip är samma absurda resonemang som en del av IPRED-kramare har.
Bloggen "Alla dessa åsikter" har också intressanta reflexioner kring detta med IPRED och frågan om principer.
13 november 2008
Forskare emot IPRED-kramande artisterna
Innan Rapport vill jag bara länka denna artikel ur DN.
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1058&a=851463
Forskare kritiska till hårdare fildelningslag, det är rubriken.
Och där tycker forskarna att artisterna och deras bransch missat flera års utveckling.
Att de tjänar pengar på andra sätt.
Läs!
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1058&a=851463
Forskare kritiska till hårdare fildelningslag, det är rubriken.
Och där tycker forskarna att artisterna och deras bransch missat flera års utveckling.
Att de tjänar pengar på andra sätt.
Läs!
Varning: Jinges web och fotoblogg gör varumärkesintrång med mera!
Jag måste protestera och varna! En herre, som marknadsför sig under bloggartiteln "Jinges webb och fotoblogg" har begått ett antal allvarliga brott.
Han marknadsför på sin blogg en tablett, med påstådd verkan för den som drabbats av politikers ljugande etc.
Han uppger enl egen uppgift att "SEPOFAN ® släpps på marknaden inom kort. Ett paket om 30 tabletter kommer att kosta nittio kronor och det ingår i läkemedelsförsäkringen. Det är uteslutande avsett för väljare, oberoende av partifärg."
Till yttermera visso har denne herr Jinge för avsikt att även lancera en specialvariant med beteckningen Sepofan-X, specialdesignat för politiker. Hur långt får man gå?
Detta är ju ett uppseendeväckande varumärkesintrång, och dessutom ett brott mot upphovsrättslagen etc etc. Seopfan-tabletterna har ju som upphovsmän hrr Povel Ramel och Martin Ljung. Bevis å detta torde kunna inhandlas via SVT, mot en skälig summa.
Detta måste verkligen beivras å det bestämdaste!
Nu måste verkligen IPRED1 och 2 och allt snabbt beslutas av vår alltför senfärdiga riksdag. Sådana här tilltag är ett hot mot vår SVENSKA demokrati!
För att ingen av misstag skall inhandla denna famösa tablett publicerar jag här en bild på förpackningen, bilden hämtad från Jinges blogg, där det anges att bilden är fri för publicering, med angivande av källan. Vilket härmed är gjort i full överensstämmelse med Svea Rikes Lag och alla tänkbara förordningar.
---
För övrigt anser jag att FRA-lagarna skall rivas upp.
Om kultur, klokhet - och om riksdagens uppgift och ansvar.
Oj, vad jag önskar att riksdagens ledamöter ville följa åtminstone en del av de många kloka inlägg som finns hos internets bloggare! Nu hör jag i andanom hur ledamöterna suckar, om de mot förmodan skulle nås av detta. De känner sig dränkta i floden av vanliga riksdagsärenden och den pappermängd som följer av den. Ska de också behöva gå ut på internet, kolla bloggar och mail också?
Räcker det inte att skumma igenom ett par dagstidningar till frukostkaffet?
Till er säger jag: Nej, det räcker inte!
Ert uppdrag är inte att snöa in på regeringens förslag. Ni ska kolla regeringen och dess byråkrater. För det krävs att ni håller både bredd och djup i er kontakt med omvärlden. Idag är det smartaste, och faktiskt mest rationella sättet, att följa debatten på internet! Utan att därför helt glömma dags- och en del fackpress. Jag beklagar, men så är det. Det räcker inte att lusläsa propositioner och utskottsbetänkanden. Ni måste få perspektiv, se helheten. För det är helt uppenbart att det klarar inte regeringen, inte denna och inte förra.
(Psst, ni riksdagspolitiker, ni är vana att kunna definiera era motståndare som ett parti, eller en organisation. Idag är det annorlunda, alla era "motståndare" är inte piratpartister. I den mån vi kan definieras är det som "folket". Vi vill inte se er som fiender. Vi vill däremot att ni lyssnar på oss. Men, vill ni se folket som era fiender?)
Till exempel, låt mig fundera kring detta med kultur och hur den ska ersättas, med anledning av IPRED (fildelningslagen, piratjägarlagen).
Den större delen av det vi kallar kultur innefattar även "nöje" (yes, det är flytande gränser, but, so what?) och befinner sig på en marknad. En del klarar marknadens villkor. En del klarar sig till och med mycket bra. Konstnärerna/artisterna/musikerna (vad de nu än kallar sig) gör något vi vill betala för, i varierande mån.
Dessutom finns det organisationer (och privata företag) som hjälper artisterna att marknadsföra sig och ibland även att få betalt. Men detta sker på marknadens villkor, att vi kulturkonsumenter är villiga att betala.
På köpet har dessa organisationer sett till att de tar in stora inkomster själva.
Snart sagt från "tidernas begynnelse" har det även funnits en kultur som levt på andra villkor. Jag tänker på hovnarrar, hovmusiker, "kungliga leverantörer" av kultur. Offentligt stöd säger vi idag. Förr fick de sitt uppehälle av fursten, som använde en smula av de skatter han plågade folket med, till denna lyxkonsumtion. Idag beslutas på mer el mindre demokratiskt sätt att stöd till sådan kultur ska utgå av skattemedel. Genom att det är demokratiskt grundat kan vi acceptera detta, det kostar oss inte heller många kronor. Men förr liksom nu är inte detta en fullt fri konst/kultur. En alltför frispråkig hovnarr kunde bli av med huvudet, och dagens för kontroversielle kulturarbetare kan bli av med sina stipendier eller offentliga uppdrag.
Denna senare, ofta som "finare" betraktad, understödskultur behöver vi egentligen inte behandla mera här. Dess bekymmer är hur den ska kunna kombinera något slags självständighet utan att bita den hand som föder den (stat, kommun).
Men det märkliga är att nu i IPRED-debattens dagar så söker vissa lobbyister för den kommersiella marknadens distributörer och marknadsförare ta statens stöd för sin inkomstbringande verksamhet genom en lagstiftning, som ska ge dessa organisationer en rätt att pungslå oss medborgare för kultur vi inte är beredda att betala för i den mån som dessa mellanhänder vill.
De har inte insett marknades villkor, inte heller inser de att de måste anpassa sig till den nya tekniken. Vi konsumerar och betalar ju som aldrig förr för kommersiell kultur.
Vi anser att det är fel av dessa den fria marknadens företrädare att de ska springa till pappa staten för att begära konkurrenshämmande inskränkningar och för att tvinga oss att betala för något vi inte vill ha.
Vi betalar för det vi vill ha. Det vi inte förstår är varför dessa distributörer inte ser till att de faktiska upphovsmännen får sina ersättningar genast, och varför de själva är så giriga. Och varför de vill förhindra framtiden.
För övrigt anser jag att FRA-lagarna ska rivas upp.
Räcker det inte att skumma igenom ett par dagstidningar till frukostkaffet?
Till er säger jag: Nej, det räcker inte!
Ert uppdrag är inte att snöa in på regeringens förslag. Ni ska kolla regeringen och dess byråkrater. För det krävs att ni håller både bredd och djup i er kontakt med omvärlden. Idag är det smartaste, och faktiskt mest rationella sättet, att följa debatten på internet! Utan att därför helt glömma dags- och en del fackpress. Jag beklagar, men så är det. Det räcker inte att lusläsa propositioner och utskottsbetänkanden. Ni måste få perspektiv, se helheten. För det är helt uppenbart att det klarar inte regeringen, inte denna och inte förra.
(Psst, ni riksdagspolitiker, ni är vana att kunna definiera era motståndare som ett parti, eller en organisation. Idag är det annorlunda, alla era "motståndare" är inte piratpartister. I den mån vi kan definieras är det som "folket". Vi vill inte se er som fiender. Vi vill däremot att ni lyssnar på oss. Men, vill ni se folket som era fiender?)
Till exempel, låt mig fundera kring detta med kultur och hur den ska ersättas, med anledning av IPRED (fildelningslagen, piratjägarlagen).
Den större delen av det vi kallar kultur innefattar även "nöje" (yes, det är flytande gränser, but, so what?) och befinner sig på en marknad. En del klarar marknadens villkor. En del klarar sig till och med mycket bra. Konstnärerna/artisterna/musikerna (vad de nu än kallar sig) gör något vi vill betala för, i varierande mån.
Dessutom finns det organisationer (och privata företag) som hjälper artisterna att marknadsföra sig och ibland även att få betalt. Men detta sker på marknadens villkor, att vi kulturkonsumenter är villiga att betala.
På köpet har dessa organisationer sett till att de tar in stora inkomster själva.
Snart sagt från "tidernas begynnelse" har det även funnits en kultur som levt på andra villkor. Jag tänker på hovnarrar, hovmusiker, "kungliga leverantörer" av kultur. Offentligt stöd säger vi idag. Förr fick de sitt uppehälle av fursten, som använde en smula av de skatter han plågade folket med, till denna lyxkonsumtion. Idag beslutas på mer el mindre demokratiskt sätt att stöd till sådan kultur ska utgå av skattemedel. Genom att det är demokratiskt grundat kan vi acceptera detta, det kostar oss inte heller många kronor. Men förr liksom nu är inte detta en fullt fri konst/kultur. En alltför frispråkig hovnarr kunde bli av med huvudet, och dagens för kontroversielle kulturarbetare kan bli av med sina stipendier eller offentliga uppdrag.
Denna senare, ofta som "finare" betraktad, understödskultur behöver vi egentligen inte behandla mera här. Dess bekymmer är hur den ska kunna kombinera något slags självständighet utan att bita den hand som föder den (stat, kommun).
Men det märkliga är att nu i IPRED-debattens dagar så söker vissa lobbyister för den kommersiella marknadens distributörer och marknadsförare ta statens stöd för sin inkomstbringande verksamhet genom en lagstiftning, som ska ge dessa organisationer en rätt att pungslå oss medborgare för kultur vi inte är beredda att betala för i den mån som dessa mellanhänder vill.
De har inte insett marknades villkor, inte heller inser de att de måste anpassa sig till den nya tekniken. Vi konsumerar och betalar ju som aldrig förr för kommersiell kultur.
Vi anser att det är fel av dessa den fria marknadens företrädare att de ska springa till pappa staten för att begära konkurrenshämmande inskränkningar och för att tvinga oss att betala för något vi inte vill ha.
Vi betalar för det vi vill ha. Det vi inte förstår är varför dessa distributörer inte ser till att de faktiska upphovsmännen får sina ersättningar genast, och varför de själva är så giriga. Och varför de vill förhindra framtiden.
För övrigt anser jag att FRA-lagarna ska rivas upp.